Meriter

Peterson, Per-Gustaf Mauritz (PGP), f 25 okt 1896 i Norrköping, Hedv, d 6 febr 1977 i Ystad. Föräldrar: bokhållaren John Mauritz P o Hilda Augusta Söderström. Studentex vid H a l i Norrköping 15 maj 15, inskr vid UU 16 sept 15, FK där 30 maj 19, medarb i Stockholms-Tidningen (S-T) 20, nattred där 26–33, anst i Aftonbladet (AB) mars 33, huvudred april 33–okt 56, ansv utg där april 33–38, led av styr för Aftonbladets ab 37–56, tf redaktionschef o ansv utg för S-T 36–37, medarb i Vecko-Journalen 57–76, i Ystads Alleh 69-76.

G 30 juni 1925 i Partille, Göt, m journalisten Bellis Maria Brag, f 6 aug 1897 i Helsingborg, d 5 sept 1994 i Ystad, dtr till redaktören Johan Albert Heribert B o Anna Teresia Lagerström.

Biografi

Per-Gustaf P började sin tidningsmannabana på S-T och blev senare huvudredaktör för AB. De bägge tidningarna utgjorde en koncern som kontrollerades av Torsten Kreuger (bd 21). För att inte genom sitt namn skada tidningarna frånträdde denne ägarskapet efter den s k Kreugerkraschen 1932 men återtog kontrollen 1937. AB var då P tillträdde närmast konkursmässigt och hade liten upplaga. Någon kvällspress i modern mening fanns inte i Sthlm. P var med om att skapa en sådan.

AB blev den mest framgångsrika dagstidningen under 1930-talet – åtminstone vad gäller upplagan. Det är inte helt lätt att säga varifrån den tog mönster. Den var inte en sensationstidning av det slag som förekom i USA eller England och i vissa länder på kontinenten. Den var dock lättsammare skriven och hade kortare artiklar än övriga tidningar i Sthlm. Den moderna storstadsmänniskan, som till stor del bodde i förstäder, ansågs ha behov av tidningar av detta slag.

De personella och ekonomiska resurser som stod AB till buds var begränsade. P lyckades emellertid rekrytera ett antal skickliga journalister, bl a från Stockholms Dagblad som lades ned vid denna tid. AB fick därmed en ung och talangfull redaktion. Många av dem som anställdes blev tidningen trogna hela sitt yrkesverksamma liv. P själv var, under signaturen PGP, en framstående kåsör och lättsam skribent. Han utnyttjade sin talang kanske främst som teaterkritiker och kommentator; han rekryterade också goda kåsörer till AB. Till de främsta hörde Gösta Rybrant (Flips) och Berndt Carlberg (Berco).

Ljudfilmen och radion nådde stora framgångar under 1930-talet, och den tidsatmosfär dessa nya medier skapade lyckades P utnyttja. Viktigt var också att han gjorde en tidning som knöt an till den optimistiska tidsanda som hade efterträtt depressionen och krascherna omkring 1930. AB vann snabbt i popularitet genom sin nya journalistik. Serierna, kåserierna, sporten och nyheterna var intressanta för de "nya" stockholmarna, bland vilka många – liksom P – kom från landsorten. Den tidning P gjorde var inte noga planerad, och få texter var skrivna då arbetet för dagen började. Journalisterna sändes ut på olika uppdrag, men läsarna kunde ta del av deras redogörelser redan på eftermiddagen samma dag. Trots gammal teknik var tidningsproduktionen då på många sätt snabbare än den senare blev med datorer och annan modern elektronik.

Problemen med AB under denna tid var två: dels dess utrikespolitiska hållning, dels förhållandet till ägaren. P måste – direkt och indirekt – ha tagit ställning till båda. Inrikespolitiskt höll AB en relativt låg folkpartistisk/borgerlig profil. Utrikespolitiskt var den emellertid klart tyskvänlig och förstående gentemot den nazistiska regimen. Någon antisemitism synes dock inte ha förekommit i tidningen. P hade under sig två politiska redaktörer. Dessa skrev ledare och kolumner som var klart protyska. Det fanns också en protyskhet på nyhetssidorna. 27 juni 1933 fick t ex AB:s medarbetare Sven Aurén en "märklig specialinteryju" med Adolf Hitler. Det förvånansvärda är P:s till synes likgiltiga attityd till det politiska skeendet. Han accepterade den tyskvänliga hållningen på AB men också att de som stod för denna 1942 ersattes med vid den tidpunkten politiskt mer acceptabla personer. AB bytte således utrikespolitisk hållning men behöll i övrigt sin stil.

Det andra problemet gällde ägaren Torsten Kreuger. Denne agerade patriarkaliskt men gav P stor frihet att redigera tidningen på sitt eget sätt. Samtidigt fick P acceptera att Kreuger drev kampanjer i både AB och S-T i det s k Högbroforsmålet där han själv och brodern Ivar var inblandade. Båda tidningarna förvandlades vid flera tillfällen till Kreugers personliga propagandaorgan.

1944 grundade DN kvällstidningen Expressen. Denna tidning fick snart stora framgångar på upplageområdet men den förnyade också samhällsjournalistiken. Expressen fick sitt genombrott bl a i samband med de s k rättsrötedebatterna och skandalerna omkring 1950, där konung, statsråd och höga tjänstemän påstods vara inblandade. P fick uppleva att Expressen tog marknadsandelar och slutligen att den nya tidningen gick om AB i upplagestorlek.

Vid Kreugers försäljning av S-T och AB till LO 1956 lämnade P tidningen med omedelbar verkan, trots att den nya ägaren poängterade att tidningarna skulle få bli politiskt självständiga. Han blev istället teaterrecensent på Vecko-Journalen. Som kritiker var P lättläst och humoristisk men kunde också vara bitsk. Han väckte respekt som en av de kunnigare inom det resande teaterrecensentsällskap från Sthlm som bevakade premiärerna ute i landet. Han slutade f ö sin bana som recensent i Ystads Allehanda, dvs tidningen i den stad där han bodde under senare delen av sitt liv. P var närmast blyg och tillhörde inte de Klara-journalister som befolkade kvarterets krogar. Han tillvann sig dock stor respekt bland de många journalister som uppfostrades under hans mer än 20-åriga chefredaktörskap.

Författare

Stig Hadenius

Arkivuppgifter

Brev från P i KB (bl a till S Lidman, R Oldberg o många till J Landquist) o i LUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: - - - sådan hund. PGP presenterar terriern. Teckningar av G Brusewitz. Sthlm 1951. 122s. [Sign.] – Lars Johan Hierta. Några anteckningar till ett föredrag vid Skolans för bokhantverk 50-årsjubileum 1953. Sthlm 1953. 39 s. 2. uppl 1954. – Bidrag i ST från 1920, i Aftonbladet från mars 1933 (huvudred april 1933) samt i Vecko-journalen från 1956.

Källor och litteratur

Källor o litt: S Hadenius, Medelsvenssons tidning (Aftonbladet – en sv hist, 1980) o där anf litt; C Isaksson, Pressen på teatern. Teaterkritik i Sthlms dagspress 1890–1941 (1987); S Larsson, Klara röster, 1 (1987); G Näsström, P-G Peterson död (DN 7 febr 1977); G v Plåten, Prövningar i framgångstid (1994); P E Wahlund, P-G P (SvD 8 febr 1977).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Per-Gustaf M Peterson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7143, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Hadenius), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7143
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Per-Gustaf M Peterson, urn:sbl:7143, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Hadenius), hämtad 2024-04-18.