Meriter

3 Petrén, Bror Arvid Sture, brorson till P 1 o P 2, f 3 okt 1908 i Sthlm, Osc, d 13 dec 1976 i Genève (enl db för Sthlm, Osc). Föräldrar: statsrådet, JD Bror August P o Signe Anderberg. Studentex vid H latinlärov å Norrmalm, Sthlm, 12 maj 25, inskr vid LU ht 25, JK 28 febr 30, FK där 15 dec 32, tingstjänstg i Borås domsaga 33–35, tjänstg i Gbg:s rådhusrätt 35–36, fiskal i Svea hovrätt 6 okt 36, tf domhavande i Jämtlands västra domsaga 36–37, sekr i Södra Roslags domsaga 1 jan 38–30 juni 39, tf sekr i Arbetsdomstolen 1 aug 39–41, ersättare för v ordf där 49–juni 63, sekr i internat handelskammarens skiljedomstol i Sthlm 40–45, adjung led i Svea hovrätt 42, assessor där 30 aug 43, bitr sekr i straffrättskomm jan 45, sekr jan 48–jan 49, expert där febr 49–april 53, assistent i rättsvetensk vid Handelshögskolan i Sthlm 46–59, sekr i Sthlms handelskammares skiljenämnd 46–48, i dess skiljedomsinst 49–61, ordf där från 64, led av styr för Inst för rättshist forskn från 47, sakk i sv delegationen till FN:s generalförs 48–61, tf utrikesråd o chef för UD:s rättsavd 14 jan 49, ord 20 jan 50–63, envoyés namn 30 dec 55, ambassadörs namn 1 juli 57, led av Statens utlänningskommission 49–63, av styr för Sv turistfören (STF) 50, v ordf 65, ordf där 67–27 mars 76, led av Sthlms stifts domkapitel 52–67, av FN:s administrativa domstol 52, v ordf där 53–67, led av Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna 54–69, ordf där 62–67, led av Permanenta skiljedomstolen i Haag från 6 maj 55, av styr för stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond 62, ordf i styr för stiftelsen Skansen 63–67, sakk i folkrätt i UD 1 sept 63–67, president i Svea hovrätt 3 maj (tilltr 1 sept) 63–6 febr 67, led av Internat domstolen i Haag från 3 nov 66, av Europarådets domstol för de mänskliga rättigheterna från 71, ordf i Sv Bibelsällsk från 71. – SkS 62, jur hedersdr vid LU 31 maj 67, LVHAA 69, LSA 69, serafimerriddare 6 juni 72, led av flera uti akad:er o sällsk.

Biografi

Sture P blev 21 år gammal juris kandidat vid LU. Medan han ännu höll på med juridiken började han studera historia och fullbordade sedan, i avvaktan på att bli behörig för domaryrket, en fil kand:examen med höga betyg. Lundamiljön satte starka spår i hans kultursyn. Det var en universitetsmiljö präglad av impulser från mellankrigstidens Europa. 1920-talets studentgenerationer blev i hög grad Europaresenärer. P var en av dem. Med intressekombinationen juridik och historia var det följdriktigt att han 1932 begav sig till Freiburg im Breisgau där han studerade rättshistoria för Claudius v Schwerin. När han lämnade Tyskland våren 1933 hade "det adolfiska mörkret allt tätare börja[t] sänka sig över det olyckliga landet" (brev från P 22 april 1933). Intresset för rättshistoria följde honom därefter genom livet, och han närde länge planer på att fullfölja ett avhandlingsarbete i ämnet.

P kom dock att välja domarbanan med tingstjänstgöring i Borås och Gbg samt fiskalsutbildning i Svea hovrätt. Som hans främsta läromästare under domarkarriären framträdde Arthur Lindhagen (bd 23), Birger Ekeberg och Östen Undén. P fick som sekreterare åt Lindhagen, Arbetsdomstolens förste ordförande, följa uppbyggnaden av den moderna arbetsrätten. Han kom senare också att under lång tid som ersättare för domstolens vice ordförande delta i Arbetsdomstolens verksamhet. Under hovrättspresidenten Ekebergs ordförandeskap fick han som sekreterare i straffrättskommittén skola sig i lagskrivningens konst. Vid denna tid, 1940-talets senare hälft, bedrev han också ett omfattande eget författarskap med ett stort antal artiklar och uppsatser i skilda juridiska ämnen. Åtskilliga av dessa hade rättshistoriskt innehåll och behandlade ämnen som Svea hovrätts tillkomst och advokaterna i 1600-talets Sverige.

P:s intresse för mellanfolklig rätt förde honom 1949 till UD där han blev chef för rättsavdelningen. Under nästan hela hans tid i departementet var Undén utrikesminister och P hade följaktligen som chefen utomordentligt lärd och erfaren jurist med vilken han ingående kunde diskutera allehanda juridiska problem. Efter några år befriades han från de löpande göromålen på avdelningen för att kunna ägna sig åt mera kvalificerade folkrättsliga ärenden och stå till förfogande för att företräda Sverige i internationella organisationer och vid diplomatiska konferenser. Särskild uppmärksamhet ägnade han Europarådet. P var ordförande vid den konferens som 1950 utarbetade förslaget till rådets rättighetskonvention och han kom att göra betydande insatser i det internationella maskineri som upprättades för att garantera att medlemsstaterna efterlevde sina förpliktelser enligt konventionen.

De många internationella uppdragen gjorde P, enligt hans egen utsago, till "något slags juridisk handelsresande" och han började att se sig om efter en mer ordnad tillvaro, helst som sv ambassadör i Paris. Dessa förhoppningar kom dock på skam, vilket ökade hans missnöje, och 1963 utsågs han i stället till president i Svea hovrätt. Han ägnade där ett särskilt intresse åt hovrättens yttranden över lagförslag och kommittébetänkanden, bl a författningsutredningens förslag till ny grundlag. För att kunna fortsätta en del av sina internationella åtaganden, bl a inom Europarådet, fick P tillstånd att överlåta många arbetsuppgifter på en ställföreträdande president, "en ordning som nog passade honom själv bättre än den passade hovrätten" (Rudholm, s 54). Tiden som hovrättspresident blev också kort. Redan 1966 valdes han till ledamot av Internationella domstolen i Haag. Inför detta erbjudande, och uppbrottet från hovrätten, kände han en viss olust, "inte för att det hänt något ledsamt utan för att han inte kunde välja bland framgångarna" (Rainer).

När P i april 1967 intog sin plats i Haagdomstolen fördes han in i en senior krets av internationella domare. Uppdraget skulle komma att förorsaka honom en del bekymmer. Domstolsproceduren var utdragen och antalet mål ringa. Under de tio år han satt i domstolen behandlades och avgjordes blott ett tiotal mål och ärenden. På samtliga lade han ned ett stort arbete och i flera anmälde han särmeningar. P:s domar är ofta till form och innehåll mycket typiska för sin upphovsman. De förtjänar att studeras ingående, vilket också har skett. Även inkluderat övriga internationella uppdrag kunde P:s tid ej helt fyllas ut och han gav uttryck för missnöje över vad han upplevde som bristande erkänsla från regeringens sida. Som efterträdare till Birger Ekeberg i SA fick P en passande uppgift. Han var en vårdare av sv språket och en magistral stilist, som också tillhörde den glesnande kretsen av "konjunktivens vänner". De stilistiska och kulturella intressen som var utmärkande för honom kom väl till uttryck i hans minnesteckningar över Ekeberg och Arthur Lindhagen. P upplevde gärna naturen från hästryggen och hade ett stort engagemang i STF. Under hans tid i föreningens styrelse där kom Dag Hammarskjölds Backåkra i turistföreningens ägo och han bidrog aktivt till utvecklingen av verksamheten på denna anläggning. Sitt gedigna rättshistoriska intresse fick han utlopp för inom Institutet för rättshistorisk forskning, där han lade ned ett stort arbete. P stod stiftaren Gustav Olin (bd 28) nära och utsågs av denne som styrelseledamot vid grundandet. P utgick också från att han vid Åke Holmbäcks bortgång 1976 skulle ersätta denne som ordförande i styrelsen och hans sista tid präglades i hög grad av bitterhet över att så ej blev fallet.

P tillhörde en generation av sv jurister uppvuxna i ämbetsmannamiljö, och han sökte själv leva upp till ett traditionellt ämbetsmannaideal, som under efterkrigstiden alltmer kom att ersättas av en mer korporativ tjänstemannakultur. Denna brytningstid innebar för P en konflikt mellan ideal och brutal verklighet. Förändringens vindar bidrog i hög grad till hans tilltagande bitterhet. Han reagerade mot att mycket av det kulturarv i form av både värden och värderingar som han satte högt i allt större utsträckning trängdes undan och föraktades. P hade vidsträckta kulturella intressen och stor litterär beläsenhet. En särskild förtrogenhet ägde han med den franska kulturen. Samtidigt bar han på en europeisk kultursyn av Europarådets märke. P:s vapensköld som serafimerriddare visar bl a också rådets symbol, tolv stjärnor i silver.

Författare

Kjell Å Modéer

Arkivuppgifter

P:s stora arkiv (omfattande korresp, ämnesordn handkar mm) i LUB. – Brev från P i KB (bl a till E Lindegren), LUB (bl a till B Hildebrand) o i UUB (bl a till H S Nyberg).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Domsagor och häradshövdingar i Stockholm och Uppsala ... AvJ. E. Almquist ... 1947 [recension] (HT, årg 67 (F 2: 19), 1947, Sthlm, s 104–108). – Kring häradsdomaren. En diskussion (PHT, årg 44, 1946, Sthlm 1947, s 81–88; tills med J. E. Almquist). - Salut å la Normandie (Quelques realisations de 1'agriculture suédoise, Evreux 1947, s 9–11). – Arthur Lindhagen och arbetsdomstolen (GHT 1950, 22/2). – Lagläsarna, ett bidr dll det sv domstolsväsendets hist (Skrifter utg av Institutet för rättshistorisk forskning serien 2. Rättshistoriska studier, bd 1, Lund 1951, s 1–40). – Upplands lagmansdombok 1581 och 1586 jämte inl, förklaringar o reg utg ... genom N Edling o O Svenonius ... 1950 [rec] (ibid, s 257–261). – Förutsättningarna för avtalsbunden organisations ansvar för olovlig stridsåtgärd (Festskrift till Östen Undén Sthlm 1956, s 227-256). – Att rida till Uppsala (STFÅ, 1957, Sthlm, s 284-294). – Något om dömande i byggnadsmål (Svenska byggnadsindustriförbundet 1958, Sthlm 1959, s 59-63). – Notice sur Stiernhöök (Skrifter utg av Institutet för rättshist forskn .... ser 1. Rättshistoriskt bibliotek, [även fr titlar,] bd 1. Joh. O. Stiernhöök, De jure Sveo-num et Gothorum vetusto 1672, reprod phototypique Sthlm 1962, sIX-XVII). – Hovrättens uppbyggnad 1614–1654 (S P, S Jägerskiöld & T 0:son Nordberg, Svea hovrätt, studier till 350-årsminnet, Sthlm 1964, s 1–117; även sep o med titel Kungl. Maj:ts och rikets Svea hovrätt: ur dess hist 1614–1654, Sthlm [1964]). – Nordisk och annan internationell lagstiftning (Förhandlingarna vid Det tjugofjärde nordiska juristmötet i Stockholm 31 augusti – 2 september 1966, Sthlm 1967, s 23–43; övers i Scandinavian studies in law, vol 12, 1968, Sthlm, s 67–89: Nordic and international lawmaking; även med omsl som Studiajuridica Stock-holmiensia, 31). – Tal från hedersdoktorerna vid promotionsmiddagen 31 maj 1967. U o [1967]. (4) s. – Tal vid Svea hovrätts 350-årsjubileum den 2 december 1964 (Skrifter utg av Institutet för rättshist forskn ser 2: 3. Åke Holmbäck på 80-årsdagen [Sthlm, tr] Lund 1969, s 191–203). – Birger Ekeberg. Inträdestal i Sv akad. Sthlm 1969. 36 s. ([Omsl:] SA, Inträdestal; även i SAH ifrån år 1886, d 77, 1969, Sthlm 1971, s 53-86: Inträdestal... d 20 dec 1969.) – Gustav och Carin Olin in memoriam. [Sthlm, tr] Lund 1970. 43 s. (Institutet för rättshist forskn ...) – Karl Ivan Westman död (SvD 1970,25/4). - Quelques reflexions sur la revision du réglement de la Cour internationale de jus-tice (Mélanges offerts å Charles Rousseau: La communauté internationale, Paris 1974, s 187-198). – Arthur Lindhagen. Ur minnesteckning (SAH ..., 80, 1972, tr 1975, s 21-48; utdrag i Horisont, årg 21,1974, Vasa, nr 6, s 64-70). – Tal på Backåkra. Sthlm 1979.35 s. – Bidrag i SvJT, 1939, 1943, 1945–49, 1952–53, 1955, 1959, 1961, 1964–66, 1968–69, 1971–72, 1974, 1976, Sthlm.

Redigerat: Festskrift till Östen Undén den 25 augusti 1956. Sthlm 1956. 372 s, 1 pl. (I redaktionskomm tills med A Holmbäck o U Willers.)

Källor och litteratur

Källor o UU: De aderton. SA:s ledamöter under 200 år, ed B Svensén (1992); S Grafström, Anteckmar 1945–1954, ed S Ekman (1989); O Rainer, Makterna (1984); S Rudholm, Inträdestal i SA den 20 dec 1977 (SAH ifrån år 1886, 85,1979); G Unger, Haagdomare ull häst (SvD 2 okt 1968); dens, En av rikets herrar (SvD 8 mars 1969). – Nekr:er över P i DN 15 dec 1976, i SvD 14 dec o 18 dec 1976.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
B A Sture Petrén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7177, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kjell Å Modéer), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7177
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
B A Sture Petrén, urn:sbl:7177, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kjell Å Modéer), hämtad 2024-04-16.