Meriter

2 Petri, Ingrid Laura Hildur, syster till P 1, f 7 juli 1879 i Halmstad, d 2 aug 1959 där. Mogenhetsex som privatist vid H a l i Halmstad 3 juni 98, kadett vid Frälsningsarméns (FA) krigsskola 00, medarb i tidn Ljus i mörker från 00, i Stridsropet 02-07, officer juli 02–1 sept 13, deltog i socialt räddn:arb bland kvinnor 02–04, förest för FA:s räddn:hem för prostituerade i Sthlm 04–13, allt i FA, inskr vid GH dec 16, FK där 31 maj 19, inskr vid LU 13 sept 19, FL 15 juni 20, disp 30 sept 21, studier vid univ i Tübingen, Tyskland, 21–22, ånyo disp vid LU 20 maj 25, FD där 30 maj 25, föreläsare inom Folkbildn:förb 26-42. Förf. - Ogift.

Biografi

Laura P växte upp i Halmstad under likartade förhållanden som Alma P (P 1). Hon blev djupt imponerad av sin åtta år äldre systers val av levnadsbana och önskade att få gå in i FA men hindrades av fadern som inte ansåg att P var stark nog för en så ansträngande verksamhet. Efter sin myndighetsdag lämnade hon emellertid Halmstad och började sin officersutbildning vid FA:s krigsskola i Sthlm. 1902 blev hon löjtnant och placerades på Stridsropets redaktion. Där skrev hon regelbundet 1902-07, flitigast under 1904. I slum- och räddningsverksamhetens tidning Ljus i mörker medarbetade hon från sekelskiftet.

1904 beordrades P att förestå ett räddningshem i Sthlm för fd prostituerade kvinnor. Under åtta år gick hon helhjärtat in för detta arbete. Därefter förändrades hennes liv radikalt. Våren 1913 kom hon in i en andlig kris som ledde till att hon bröt sig loss från FA och lämnade sin befattning vid räddningshemmet. Hon vistades därefter i nästan tre år på olika vilohem, nervhem och sjukhus. När P kommit över sin depression började hon ett nytt liv som forskare och författare.

Flera orsaker samverkade till P:s livskris. Hon var aldrig lika stark i sin tro som systern. Hon kunde inte heller likt denna nöja sig med att förbli vid sin läst. Framför allt kunde hon inte acceptera den "kadaverdisciplin" som hon ansåg att FA krävde av sina officerare. P var både känslomänniska och starkt intellektuell. Redan vid inträdet i FA brottades hon med tvivel på läran om helvete och eviga straff men begravde dessa i praktiskt arbete. Tvivlen vaknade till liv igen under hennes diskussioner med en teologiskt intresserad studentkamrat.

P:s inre konflikt kom till ett våldsamt uttryck i relationen med hennes och systerns chef Elisabet Liljegren (bd 23). Denna offrade sig helt för sin tjänst och var av många ansedd som ett helgon. Hon bestämde sig för att rädda P från att avfalla och beordrade henne vila. I boken Jag anklagar (1916) berättar P om sin kris, om hur hon behandlades av överordnade och anhöriga och hur hon slutligen blev fri från den vila och vård hon påtvingats. Boken är skriven i raseri över upplevda orättvisor från närståendes sida men är också en appell mot den psykiatriska vården i Sverige. P hävdade att man sjukförklarade friska människor för att fylla de privata sjukhusen.

P tog kontakt med författaren Martin Koch (bd 21) och bad honom ta sig an hennes fall. Hon upplevde sig som ensam och övergiven. Systern var "fullkomligt behärskad av överste Liljegren och av hjärtat underdånig" (brev till M Koch 23 juni 1916, KB). Det var säkert ett korrekt omdöme. Alma P var förtvivlad över att den avlidna Liljegren, som inte kunde försvara sig, hade smädats i P:s bok och i en dagstidningsartikel av Koch. I kapitlet Adjutanten i Kochs bok Fromma människor (1918) finns, utan namns nämnande, P:s historia beskriven.

En kort tid efter mötet med Koch påbörjade P akademiska studier och 1920 blev hon fil lic vid LU. Redan året därpå lade hon fram en doktorsavhandling, Frälsningsarmén, religionsvetenskaplig undersökning. Hon disputerade men underkändes med nio röster mot åtta. Avhandlingen väckte uppseende och kom ut i två upplagor. Dess styrka sades ligga i ämnesval och litterär framställning, dess svaghet i bristfällig vetenskaplig uppställning och klarhet. Fyra år senare disputerade hon ännu en gång i Lund, nu på avhandlingen Catherine Booth och salvationismen i belysning av religiösa frändskaps- och antagonistförhållanden, och godkändes med beröm.

Även om P blev "avfälling" slutade hon aldrig att älska FA. Det var på denna organisation hennes ambitioner som forskare främst inriktade sig. I många årgångar av Stridsropet saknades bidrag av P, men i samband med disputationerna kom hennes namn tillbaka. Hon avsade sig officersgraden 1913 men fanns kvar i rörelsens närhet. På 1940-talet deltog hon i kårverksamheten i Halmstad. P hade stort uttrycksbehov. Under perioden 1928-38 gav hon ut nio böcker, däribland ett stort arbete om John Wesley. Hon forskade, reste, höll föredrag och medarbetade i tidningar och tidskrifter. Kroppar och själar, hennes bok om prostitutionen, byggd på hennes erfarenheter av slummen och den undre världen, kom ut i sju upplagor på 1930-talet. P:s författarskap bestod av romaner, biografika, reseskildringar, verklighetsberättelser och religionsvetenskapliga och kyrkohistoriska arbeten.

P:s skrifter vittnar om feministiska sympatier, och hon levde i en tid när kvinnorörelsen i Sverige och i västvärlden var relativt stark. Gemensam för alla kvinnoorganisationer var kampen mot prostitutionen, mot dess reglementering och mot den sexuella dubbelmoralen. Inom FA fanns en jämlikhet mellan könen som åtminstone under rörelsens första tid inte stod att finna på andra områden i samhället. Kvinnor fick här tidigt möjligheter att agera självständigt och i gemenskap med varandra. På äldre dagar hade dock P en kritisk attityd beträffande kvinnans ställning inom armén. De kvinnliga officerarna var tre gånger så många som de manliga, men männen kommenderade kvinnorna. Det är därför inte förvånande att P återfinns bland de frisinnade feministerna. 1928 stod hennes namn på deras riksdagslista för Hallands län, och 1932 kandiderade hon till riksdagen för det frisinnade partiet som hon sympatiserade med.

P:s sista stora uppgift gällde tillkomsten av ålderdomshemmet Västersol i Halmstad, som invigdes 1956. Det var på väg dit som P tre år senare påkördes av en motorcykel och fick den plötsliga död som hon önskat sig.

Författare

Hjördis Levin

Arkivuppgifter

Brev från P i KB o i LUB (till P E Liljeqvist).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Slumsystern. [Omsl:] Af Soror. Sthlm 1908. 32 s. [Pseud.] – Kvinnokamp. Tjugu-års berättelse från slum- o räddningsverket. Sthlm 1910. 31 s. – Jag anklagar. Sthlm 1916. 70 s. – Frälsningsarmén. Religionsvetensk undersökn. [Akad avh.] Lund 1921.180 s. 2. uppl s å. 243 s. – Frälsningsarmén. Dess gestalt o själ (OoB, årg 31, 1922, Sthlm, s 18–32). -Isabella (Hågkomster och livsintryck av svenska män och kvinnor, saml 4, Upps 1923, s 261–265). – Hanna Cordelia Ouchterlony, banbrytare för Frälsningsarmén i Skandinavien. Sthlm 1924. 495 s, 5 pl-bl. [Ny uppl] 1962. 344 s. – Catherine Booth och salvationismen i belysning av religiösa frändskaps- och antagonistförhållanden. Kyrkohist studier o forskningsbidr. Akad avh. Lund 1925. XVI, 349 s, 1 pl. – John Wesley. Upps 1928. 280 s, 8 pl-bl. 2. genoms uppl 1929. – I främmande hamn. Sthlm 1929. 204 s. – Den lidande Frälsningsarmén (Tidevarvet, årg 7, 1929, Sthlm, fol, nr 6, s 1). – Det triumferande Höga rådet (ibid, nr 14, s 3). - Kroppar och själar. Sthlm 1930. 244 s. 2.-4. uppl s å. 5.-6. uppl 1931. 7. uppl 1934. – På heliga vägar. Sthlm 1931. 212 s, 32 pl-bl. - Vad jag vill. [Rubr.] Halmstad 1932. (4) s. – in katolska bukett. Sthlm 1932. 275 s, 17 pl-bl. - Allas vår syster (Alma Petris Minnesbok, utg av L P Sthlm 1933, s 7–21). – Mor och dotter. Roman. Sthlm 1935. 389 s. – Baronessan. En kort teckn av Emma Leijonhielms liv. Sthlm 1937. 264 s, 7 pl-bl. 2. uppl så. – Frälsningsarmén rycker in i Halmstad (Föreningen Gamla Halmstads årsbok, årg 24, 1947, Halmstad, s 153-164). – Bliv stilla och sök gudomlig visdom (Mitt långa liv har lärt mig Sthlm 1949, 4:o, s 246-249). – Ignatius Loyola, en bok om att hjälpa själar. Inl av G Hillerdahl. Sthlm 1963. 305 s. (Andliga ledare.) - Företal till H. Redwood, Gud i slummen, Upps 1932, 2. uppl s å; artiklar sign L. P-i i Svensk uppslagsbok, bd 4, Malmö 1930 (William, Catherine o Bramwell Booth samt C Booth-Clibborn), o 10,1932 (Frälsningsarmén), delvis bearb i 2. omarb o utvidg uppl 1948, 1950, 4:o; bidrag i: Ljus i mörker, organ för Frälsningsarméns slum-, räddnings-o döfstummeverksamhet (slum- o räddningsverksamhet), 1900-59, Sthlm, 4:o (delvis under sign L. P. eller pseud Soror), bl a 1905: 4, 1906:1 o 3 (om Adelaide Cox), 1907: 2, 1908: 4, 1909: 2–4, 1927: 2 (om Alma Petri), 1937:1,1942:3 (om Hulda Johansson), 1943: 2 (om Ester Jonsson), 1944: 1-2, 1948: 3 (om stiftelsen Västersol), 1949: 1 (Ljus i mörker 50 år); Stridsropet, officiellt organ för Frälsningsarmén i Sverige, 1902-07, 1910, 1921, Sthlm, fol (minst 100 st, även under sign o pseud); Idun, 1916: 17, 1924: 10, 1927: 6, 21, 35, 43,1928:1 o Bilaga, 1928:15 o Bilaga, 1930: 4.

Utgivit: Alma Petri, Minnesbok. Sthlm 1933. 220 s, 13 pl-bl. - A Wacht, Tack, rika liv! En slumsysters minnen. Nedtecknade. Upps 1938.227 s. Nya tr s å.

Översatt:] Strahan, Marskalken [Catherine Boofh-Clibborn], Upps 1917,216s, 5 pl-bl, 2. uppl 1919,200 s, 5 pl-bl, 3. uppl 1939,204 s, 7 pl-bl, [ny uppl] Sthlm 1947,176 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: A Anderson, Om FA:s religion. Samt en kortare kritisk behandl av fil lic L P:s religionsvetensk undersökn (1922); A Berggren, Till flydda tider återgår ... (1944); K Dahlberg, Tappra krigare från flydda tider (1947); T Kjäll, L P in memoriam (SvD 4 aug 1959); dens, Korsets färger bära. En berättelse om FA i Sverige under nittio år, 1–2 (1972); dens, Korsets färger bära. Berättelsen om FA i Sverige under åren 1882–1982, 3 (1981); M Koch, Adjutanten (GHT 17 okt 1916); dens, Fromma människor. Skisser o studier från den kristna föreställn:världen i Sverige (1918); E Malmström, Sextio års fälttåg, 1-2 (1942); SMoK; N Vesterhav, Klara Johanson o FA (Fören Gamla Halmstads årsb 1991). – Art:ar om P i Stridsropet 1907–27, i Idun 1921 o 1929, i Tidevarvet 1928; nekr:er över P i DN, GHT o SvD 3 aug 1959 samt i Stridsropet 1959, nr 35.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
I Laura H Petri, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7189, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hjördis Levin), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7189
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
I Laura H Petri, urn:sbl:7189, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hjördis Levin), hämtad 2024-04-23.