Meriter

Pettersson, Ebba Konstantia (Petra), f 3 mars 1903 i Österåker, Sth, d 12 juli 1986 i Sthlm, Kat. Föräldrar: arrendatorn Nils Gustaf P o Alexandra Teodolinda Sjöberg. Bokhandelsbiträde i Sthlm, drev konstsalong där 39–80. – Ogift.

Biografi

Ebba P, Petra kallad, var enligt egen utsago den mest hudlösa i en syskonskara på elva. Föräldrarna var bönder, och från föräldrahemmet tog P också med sig sin nära förtrogenhet med vardag och hantverk, en förtrogenhet som kunde övergå i tingsmystik. Hos henne fanns nämligen inte bara en jordnära sida - hon levde lika mycket i drömmarnas och längtans värld. I hela sitt liv var hon dödsbesatt.

Den speciella kombinationen mellan det jordnära och det hinsides fick hos P ett kongenialt uttryck i den verksamhet som utställare av unga, okända och armbågslösa konstnärer som blev hennes livsverk. Efter att ha arbetat på en rad antikvariat i Sthlm öppnade hon 1939 eget i hörnet Högbergsgatan-Östgötagatan. Under namnet Lilla Paviljongen blev det en spännande blandning av antikvariat, boklåda, konstsalong och litterärt kafé där en rad unga lyriker och bildkonstnärer kom att debutera. 1962 flyttade salongen upp på Glasbruksklippan, till Nytorgsgatan 4, där den låg fram till 1980. Då togs den blåmålade skylten med texten "Hos Petra" ned.

Hos P förenades en öppenhet för det nya och en stor känslighet för udda och ovanliga konstnärstemperament med stränga estetiska krav och en personlig, asketisk livsstil. Inför varje vernissage knäskurade hon golvet i sin lokal, ett arv från det gamla Bondesverige som var hennes ursprung. P bar också på ett tungt arv, var svårt sjuk som barn och tvivlade på sina föräldrars kärlek. Med denna inre problematik arbetade hon enträget i psykoanalys; så blev hennes krafter frigjorda och hon kunde vända sig ut mot andra människor och hjälpa dem.

Hos P fann Metamorfosgruppen med Paul Andersson i spetsen sin hemvist; där debuterade på 1950-talet bl a Åke Nordin, Hasse Enström, Tomas Tranströmer, Heidi v Born och Ulla Ragnhild Johansson och i början av 60-talet konkretister som Bengt Emil Johnson, Lars-Gunnar Bodin och Jan W Morthenson.

En för P typisk utställning var Från en skogsbygd långt uppe i norr, som skapades av en grupp unga stockholmare som flyttat norrut och levde på naturahushållning. Den handlade om husdjur, odling och vävning och anknöt till P:s bondearv. Det kunde hon falla tillbaka på när hon var trött på konst och konstnärer. En annan minnesvärd utställning hette Bleka dödens minut och var en temautställning där konstverk och ting kompletterade varandra. Timglas, begravningskonfekt, vin och Birger Sjöbergs visor var på plats; på golvet fanns röda och gula höstlöv och för fönstren vita begravningsgardiner. P drog sig inte för tydliga och övertydliga symboler och placerade en kista i centrum tillsammans med de ursprungliga tingen: saxen som en gång klippte av navelsträngen, nyckeln till livet – och evigheten – lökar av tidlösa och som uppmuntran kastanjer i sina uppsprickande, taggiga skal. En fantastisk "installation", men hennes lyriska fantasi var helt och hållet hennes egen.

P:s motto var ovanligt: mjukhet, allvar, lek, drömmeri och fantasi. Denna sammanställning speglade på ett kongenialt sätt det sena 1950-talets sökande modernism, den som vid decennieskiftet tvärt kom att övergå i konkretismen. Också för denna senare riktning fanns plats hos P, vilket visar hennes bredd och öppenhet. – P gjorde många resor, som hon kallade sökarresor. Hon besökte bl a "Den sista gråterskans by" i Karelen på jakt efter döden eller evigheten. I Sthlm begravde hon småfåglar på kyrkogårdarna, fåglar som omkommit i Stockholmstrafiken. Själv sade hon sig inte vara rädd för att dö, bara för den anonyma, fula döden på sjukhus. Hon ville inte brännas utan ligga i jorden.

Författare

Kerstin Vinterhed

Källor och litteratur

Källor o litt: W Aspenström, "Petra" P död (DN 29 juli 1986); K Vinterhed, "Femtiotalets andliga moder" (DN 26 okt 1979). – Nekr över P i SvD 30 juli 1986.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ebba K Pettersson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7228, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kerstin Vinterhed), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7228
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ebba K Pettersson, urn:sbl:7228, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kerstin Vinterhed), hämtad 2024-04-19.