Meriter

Pinet, Karl Henrik Theodor, f 17 aug 1875 i Hammar, Ör, d 22 april 1968 i Sthlm, Joh. Föräldrar: bokhållaren Johan Frans Theodor Louis P o Alma Lovisa Alexandra Malmsten. Elev vid Lägre lärov i Askersund 86–89, musikstudier i Frankrike 89–92, elev vid Musikkonservatoriet i Sthlm vt 93–vt 98, organistex 30 maj 96, pianostämmarex 11 dec 97, kyrkosångarex 28 maj 98, allt vid Musikkonservatoriet där, kapellmästare vid Stockholmsutställn:en juni–sept 09, på Grand National 09–10, innehavare av o kapellmästare vid Pinets Boston Palace på Djurgården 09-18, allt i Sthlm, kapellmästare vid Industri-, teknik- o musikmässan i Hamburg sommaren 13, vid Baltiska utställn:en i Malmö sommaren 14, på (Nya) Björknäs, Boo, Sth, somrarna 19–22, på Palais de Dance febr–mars 20, på Folies Caprices okt–dec 21, på Ceders salonger/Mirror Hall (National) 22–25, allt i Sthlm, vid Göteborgsutställn:en sommaren 23, på Fjäderholmens restaurant sommaren 24, på Gröna Lund somrarna 25–36, på (Lilla) Sveasalen 28/29–52/53, allt i Sthlm. Kompositör. – Iqml 25.

G 7 okt 1909 i Vimmerby m hattmodisten Helga Sofia Strand, f 16 april 1884 där, d 28 aug 1957 i Sthlm, Joh, dtr till sadel-makaren Gustaf Emil S o Maria Lavinia Hagberg.

Biografi

Theodor P:s släkt härstammade från Belgien, där hans farfar var hovkusk och klarinettist. Fadern invandrade 20 år gammal till Sverige som bokhållare vid det belgiska gruvbolaget Vieille Montagne's avdelning i Ammeberg. Även han hade varit verksam som flöjtist. Hans sv hustru var utbildad organist, och P fick sin första musikutbildning i hemmet och sedan i Paris och vid Musikkonservatoriet i Sthlm. Avsikten var att han skulle bli kyrkoorganist sedan han avlagt sina examina, men under studieåren hade han börjat spela dansmusik vid privata tillställningar i högreståndskretsar och även på Sthlms slott, där han framträdde första gången 1897 och regelbundet 1900–07. Vid spelningarna där var P tvungen att stå upp vid flygeln för att kunna se Oscar II när denne dansade och anpassa musiken efter honom. Kungen hade nämligen den egenheten att han ökade tempot hela tiden under dansen. – Med musiker ur Hovkapellet hade P dels en trio, dels en elvamans ensemble, som var sin tids förnämsta dansorkester. Ett av orkesterns tidigare framträdanden, i febr 1908 på Grand National – det blivande Nalen –, innebar även den professionella debuten för skådespelarna Gösta Ekman (bd 13) och Karl Gerhard (bd 17).

P skapade sig redan i början av 1900-talet ett stort namn som kompositör av främst bostonvalser; Tendresse (1902) var den första svenska i denna genre och Charme (1904) den framgångsrikaste. Från 1897 till våren 1909 var P även verksam som stumfilmspianist, huvudsakligen på biografen i Blanch's restaurang. Inför Stockholmsutställningen sommaren 1909 lyckades han övertala ledningen att låta inreda en danslokal i Cirkus i Frisens park på Djurgården. Framgången blev överväldigande för vad som anses vara den första reguljära offentliga danstillställningen. Spårvägen fick t o m sätta in extraturer för att klara publiktransporterna. 1909 var P:s stora år, då han förutom framgången som kapellmästare även hade två av sina största kompositörsframgångar i Bondvals, en snabbare typ av vals, som blev normgivande för alla senare försök i genren, och Rysk boston, som tillägnades prinsessan Maria (bd 25). Säsongen 1909/10 spelade han på Grand National, och i okt 1910 kunde han lansera sitt eget Boston Palace i cirkuslokalen på Djurgården. Ett ögonvittne har berättat: "Rusningen till Pinets Boston Palace var enorm. Damer i utsökta toaletter, herrar i frack och smoking, studenter med flammor, små butiksflickor i blus och kjol, kavajklädda kontorister och sidenfrasande demimonder med och utan kavaljer, alla bitna av bostonflugan, alla lika angelägna att offra sin tribut på dansgudinnans altare. Någon sådant hade huvudstaden aldrig förr skådat! I broderlig och syskonlik samhörighet rörde sig aristokratin, medelklassen och mobben tillsammans i dansens virvlar på samma golv och under samma tak. Ofattbart!" (Hodell). Bostonvalsen fortsatte att hålla sitt grepp om publiken, och många dansskolor och -lokaler etablerades. Tävlingar i dansen anordnades till 1914. P drev sin lokal, där man under somrarna hade cirkusföreställningar, till 1918, och under sommaruppehållet spelade han vanligen på någon västkust- eller skärgårdsrestaurang och från 1925 under tolv år på Gröna Lund.

P försökte följa med i de nya modedanserna och lanserade bl a shimmyn 1921; han introducerade den amerikanske banjoisten Russel Jones, men när denne hösten 1928 tillträdde vad som skulle bli ett 25-årigt engagemang på Sveasalen hade P blivit en av de främsta företrädarna för s k kulturell dans. P ledde under dessa år en ensemble på 5–7 man, av vilka flertalet spelade med honom ett par decennier. Även sedan P slutat som professionell musiker vid 78 års ålder våren 1954 fortsatte han att framträda vid privata tillställningar, bl a i sin födelseort Åmmeberg ett halvår innan han dog.

In i det sista hade P kvar sin drivna teknik som pianist och han följde med i musikutvecklingen. I en intervju 1955 sade han att han tyckte om rumba, samba, blues och framförallt tango förutom naturligtvis bostonvals. – P var en av de första medlemmarna när Svenska musikerförbundet tillkom 1907, och han stödde dess verksamhet på olika sätt. Han var även en skicklig målare och efterlämnade ett flertal oljemålningar.

Författare

Björn Englund

Tryckta arbeten

Kompositioner i tryck (förlagsorten Sthlm ej anförd): Valse du francaise (Paris 1895); La piquante (1896); Muntra drillar (1897); Glädjen högt i tak (1898); Pour trente francs (Anvers s å); Saisonens vals (1900); Bou-levard-polka (Vinterblommor 1901, 1900, även sep, 1905); Extra hambo (ibid); Amour (1902); Ping pong (s å); Tendresse (s å); Vitesse (s å); Bravo! (1903); Par-mi les fleurs (Anvers s å); Penséer (s å); Under stjärnorna (Sous les étoiles) (s å); Carmencita (1904); Charme (s å); Eveil dämour (Anvers s å); Mimosa-vals (s å); Paradmarsch pä H. M. Konung Oscar II:s jubileumsdag den 21 jan. 1904 (s å); På Parkudden (s å); Bonheur (Lycka) (1905); Extase d'amour (Anvers s å); Sourire d'avril (ibid s å); Souvenir (s å); Quand 1'amour (Anvers 1906); Brise de mai (ibid 1907); Val-se de Menuette (ibid s å); Doux réveil (ibid 1908); Pa-pillons (Fjärilar) (s å); Romanze (Hamburg s å); Vintersol (1909); Bondvals (s å; text G Svenning, med ny text av B Haslum 1964); Eternelle folie (Anvers s å); Miss Flirt (s å); Rysk boston (s å); Eine tanzlustige Walzer (Hamburg s å); Den vita staden (så); Bondvals n:r 2 (1910); Nachtträume (Hamburg s å); Ta-ra-ta-ta! (s å); Der Tausendfuss (Hamburg s å); Ticke-dcke (s å); El Trocadero (så); Valse hésitation (Anvers s å); Valse-Slave (1910); Bondvals n:r 3 (Abr. Lundquists orkesterbibliotek, 97,1911); Encore une caresse (Anvers s å); Eine kleine Symphonie fiir Klavier, op. 25 (Hamburg s å); Populär svensk valsmelodi (så); Rata-plan (s å); Tionde april (s å); Karina (1912); Musikali-sche Phantasie (Hamburg s å); Olympiska spelen (s å); Valse blonde (Anvers s å); Madame en vert (ibid 1913); Le Roi pas Flandere (ibid s å); Der schöne Elbe (Hamburg s å); Elegancia (1914); Hjärtans lust (s å); Madame X (så); Souvenir de Paris (s å); Tango Flé-malle (Anvers s å); Doudou (s å); Drömmar (1915); Längtan (s å); Majpokalen, op. 60 (s å); Kiss of spring (London s å); Mayflower (ibid s å, även Sthlm 1916); Thule-Cacao (1919; insp 1913); Le valse des femmes (Anvers 1921); Lilla Ti-ti från Tahiti (1923); Cantato di Firenze, op. 32 (Firenze 1925); Hofmästarevals (1933); Vals vid Fulbosjön (1934); Dans på kyrkbacken (1935); Gamlebyschottis (1936); Rallareschotds (1937). – Komposition endast som pianorulle o gram-mofoninsp: Negro (1912 resp 1919). – Kompositioner i manus; Bittan dansar (1936); Bondpolka från Neri-ke, uppteckn (u å); Extra hambo (1936); Farsgubbens polka (s å); Hyllning åt den okända (s å); Här ska' ni va' mä' (s å); Lilla dockan (s å); När hvar tar sin (s å); Pense å moi (s å); Polka från Småland, uppt (1937); Schottis (1936); Släng i väg (u å); Tivolikväll (text E Böckertz) (1936); Vintersol nr 2 (uå).

Grammofoninspelningar: För Favorite 15 sept 1909: Les millions d'Arlequin: Vals (R Drigo), Guld och silver (F Lehår), Rysk boston (P), Mattinata, pot-pourri (arr P), Bostonpotpourri (arr P), Lundbyvalsen (uppt N Halidén), Troika (Botari), Two step (P); för HMV sept 1909: Vintersol (P), Bostonpotpourri (arr P), Les millions cVArlequin: Vals (R Drigo), Rysk boston (P), Troika (P), Papillons (P), Bondvals (P), Solstxeif (C Holmboe), Sur 1'onde (Labadie), Souvenir (P); för Favorite 1912: Den käraste sagan (F Kör-ling), 10 april (P), Populär svensk valsmelodi (P), In the shadows (H Finck), Tu ne saurais jamais (Rico), Rata-plan (P), Eva: vals (F Lehår), Lachende Liebe (H Christine), Valse septembre (F Godin), La danse du Zambése (C Borel-Clerc), Puppenmädel: Vals (LFall), Billy (FThurban); för HMV 19jan 1913: Alexanders ragtime band (I Berlin), Thule (P), Karina (P), O Mari (E di Capua), Barn, jag drömmer så styggt (W Kol-lo), Gri-Gri-valsen (P Lincke), Nights of gladness (C Ancliffe), Valspotpourri (arr P), Wo man singt, wo man trinkt (G Vintilesco), Liebe Augustin: Vals (L Fall); för Columbia sept 1929: Saltstänk (W Vikbladh), Varför gråter du? (Q Malm, pseud] William Rose), Lite kärlek, lite trohet ([S Sundberg, pseud] S. Sune), Kom till mig i natt när månen blänker ([S Njurling, pseud] Fred Winter); för Sonora 29 okt 1943: Bondvals (P, text G Svenning, sång A Grönberg). - Insp på pianorulle (f Solodant, Berlin 5 april 1913): Tendresse, Ticke-ticke + ca 8 okända; (för Animatic, Leipzig 1912:) Negro + ca 9 okända.

Källor och litteratur

Källor o litt: Reg o förteckn:ar hos Stim o SKAP, Sthlm. KHppsaml, Musikmuseet, Sthlm. Radiointervjuer med P 1949 o 1955, Programarkivet, Sveriges Radio.

Bert [sign], Stämde pianot till 90-årsdagen (DN 13 aug 1965); C-a [sign], Från Boston-valsens dagar (Röster i Radio 1949, nr 14); B Hodell, Tack för sist, gamle skämtare (1947), s 74ff; Malice [pseud], Bostonval-senskung gillar rumbarytmen (DN 11 aug 1935);När Bostonflugan erövrade Sthlm (SvD 15 aug 1935); Odd [pseud], Liten intervju med sjuttiårig "boston-kung" (DN 16 aug 1945); [O Rydqvist, sign] Ab, Liten intervju medjubilar (DN 17 aug 1935); SKAP:s personguide (preliminäruppl, 1973); Sv populärmusik, ed Stim (1968, nytr 1982); Sveriges underhålln-, dans-o restaurangorkestrar ... (1944); B Wittström, Ska vi inte ta å jazza? (SSEÅ 1971). – ekner över P i DN, GHT, Nerikes Alleh o SvD 23 april 1968. - Uppgifter från L Bolling, Vännäs.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
K H Theodor Pinet, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7278, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Englund), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7278
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
K H Theodor Pinet, urn:sbl:7278, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Englund), hämtad 2024-04-25.