Meriter

Qvistgaard, Jens Harald, f 22 sept 1895 i Gbg, Masth, d 30 okt 1984 i Lidingö. Föräldrar: grosshandlaren Jens Fredrik Oscar Q o Sigrid Alfhild Fredrika Ekblad. Studentex vid H a l i Örebro 14, utex från fackavd för skeppsbyggn vid KTH 30 maj 18, anställd i mariningenjörkåren med officers tjänsteklass 1 okt 18, mariningenjörstipendiat för studier i skeppsbyggnad vid Götaverken, Gbg, o i England o Frankrike 18–19, anställd vid Anglo-Swedish Electric Welding Co, London, 19, vid Chantiers Naval Francais, Caen, 20, e mariningenjör vid örlogsvarvet i Karlskrona 1 okt 20–19 okt 21, flottiljingenjör för 1. torpedbåtsflottiljen 28 okt 21–19 aug 22, tjänstg i Marinförvaltn 22–24, mariningenjör av 2. gr i flottans reserv 1 okt 22, v VD o arbetschef vid Oskarshamns mek verkstads o skeppsdockas ab 28 april 24–5 dec 27, tf mariningenjör av 2. gr o divisionsingenjör vid 1. jagardivisionen 2 dec 27, ord 14 juni 29, arbetschef vid Karlskrona örlogsvarv 15 juni 29, sekr i Flottans ingenjörfören 30, besiktn:man i Karlskrona stads hamnstyr 30–39, mariningenjör av 1. gr 18 juli 31, revisor för Karlskrona stads räkenskaper 33–38, nybyggnadsingenjör vid örlogsvarvet 1 okt 33, direktörssuppl i Marinens familjepensionskassa 1 juli 35, byggnadskontrollant o chef för minsvepardetaljen i Karlskrona 1 april 39–31 maj 41, chef för marinens nybyggnadscentral i Gbg 28 april 41, marindir av 1. gr i mariningenjörkåren 1 april 42, marinöverdir o chef för mariningenjörkåren o Marinförvaltn:s skeppsbyggnadsavd 1 juli 42 (tjänstl 15 okt 47), ordf i komm ang örlogsvarven maj-okt 43, konteramirals tjänsteklass 2 okt 45, ordf i styr för Sv skifferolje ab 46–53, led av Statens industrikommission dec 46, ordf o chef där 22 okt (tilltr 15 nov) 48–31 dec 49, ordf i Sveriges allm exportfören (Rysslandssekt) 47–65, tf generaldir för Riksnämnden för ekon försvarsberedskap 3 jan (tilltr 1 febr) 49, ord generaldir där 26 nov (tilltr 1 dec) 54–61, led av Kristidsförvaltn:s effektiviseringskomm okt 48–juni 50, sakk i Statens handels- o industrikommission jan 50–juli 56, led av bränsleutredn 1951 febr 51–dec 56, av 1955 års oljelagringskomm sept 55–jan 57, av Sv frimurare ordens drätseldirektorium från 60, v ordf där från 65, räntmästare där 67–75, förste v ordf i Svensk-polska handelskammaren 61–70, ordf i Stiftelsen frimurare barnhuset i Sthlm 73–80. – LÖS 38, LKrVA 43, HedLÖS 45, LPS 63 (sekr 63–73).

G 27 okt 1928 i Oskarshamn m Ingrid Carolina Wingren, f 30 aug 1908 där, dtr till rådmannen Johan Peter W o Signe Henrietta Alfsol Isabella Seldener.

Biografi

Harald Q tillhörde en ursprungligen dansk släkt, av vilken flera medlemmar inflyttat till Sverige. Fadern etablerade sig som grosshandlare i Gbg men dog tidigt, och Q kom att välja en yrkesbana som tekniker och skeppsbyggare. Studierna vid KTH innebar teori under vintern och praktik på fartyg och varv sommartid. Som färdig civilingenjör anställdes Q, hösten 1918 som mariningenjör och praktiserade åren närmast efter krigsslutet som stipendiat i Sverige och utomlands.

Efter en period i Karlskrona som flottilj-ingenjör på torpedbåtar samt tjänstgöring vid Marinförvaltningen i Sthlm valde Q att för en tid övergå till civil varvsverksamhet vid Oskarshamns mekaniska verkstad. Redan 1927 återvände han emellertid till marinen och erhöll efter ytterligare sjötjänst på jagare en befattning som arbetschef vid örlogsvarvet i Karlskrona. Q:s främsta arbetsuppgift under hela trettiotalet, särskilt i egenskap av nybyggnadsingenjör blev att medverka i byggandet av minsvepare och jagare. Som fartygsingenjör åtföljde han pansarkryssaren Fylgia under långresan 1932–33. Tidigt hade Q gjort sig uppmärksammad som både god tekniker och organisationstalang, vilket i synnerhet krävdes för samarbetet med ett stort antal privata leverantörer, och han anförtroddes 1938 slutbesiktningen av jagarna Stockholm och Karlskrona samt minsveparna Arholma och Landsort, båda en ny typ som skulle bli mönsterbildande.

Flottupprustningstakten enligt 1936 års försvarsordning hade snart nog visat sig otillräcklig, och för att snabbt öka tillgången på lätta enheter valde Marinförvaltningen att våren 1939 inrätta en särskild minsvepardetalj vid örlogsvarvet i Karlskrona. Optimalt centraliserad materialupphandling skulle bli nyckeln till att effektivisera produktionen av i första hand en serie av tolv minsvepare av Arholmatyp. Q hade redan tidigare drivit frågan om en mer samordnad materielanskaffning och utsågs till chef för den nya produktionsenheten och dessutom till kontrollant för samtliga byggen. Minsveparna producerades i snabb takt 1940–41, och Q kunde med framgång demonstrera sitt system i funktion.

De goda erfarenheterna av minsveparbyggena i Karlskrona föranledde Marinförvaltningen att med K M:ts godkännande våren 1941 inrätta en särskild nybyggnadscentral i Gbg för i första hand fyra mindre kustjagare. Q förordnades som chef även för denna enhet, vars uppdrag snart utökades med fyra modifierade s k stadsjagare: Hälsingborg, Kalmar, Sundsvall och Visby. Genom sitt skickliga genomförande av dessa högprioriterade nybyggnadsprogram blev Q det naturliga namnet när tjänsten som marinöverdirektör och chef för Marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelning skulle återbesättas på sommaren 1942. Han hade dessutom medverkat i en omorganisation av avdelningen, dittills benämnd ingenjörsavdelningen. Därigenom avancerade Q i ett steg från kaptens till kommendörs tjänsteställning och han befordrades sedermera även till konteramiral.

Q:s största insats under andra världskriget kom utan tvivel att bli byggandet av de båda kryssarna Tre Kronor och Göta Lejon, som genom beslut av K M:t i febr 1943 beställdes från Götaverken respektive Eriksberg. Kryssarbyggena visade sig erbjuda avancerade problem vad avsåg såväl tekniska lösningar, produktion av ritningar – vilka delvis levererades från Italien – och materialupphandling som bl a finansieringsfrågor om bankgarantier och försäkringar. Bilden komplicerades ytterligare av de oförutsedda ersättningsbyggen som tvingats fram av Hårsfjärdsolyckan hösten 1941, då tre jagare slogs ut. Det faktum att kryssarna inte kom i aktiv tjänst förrän 1947 hindrade inte att satsningen betydde åtskilligt för trovärdigheten av den sv marina upprustningen och hade ett starkt politiskt stöd i försvarsminister P E Sköld.

Den forcerade marina byggnadsverksamheten strax före och under krigsåren hade lett till flera förslag, bl a att driva örlogsvarven efter rent affärsmässiga principer, tydligast uttryckta i 1940 års militära förvaltningsutredning. Q tycks redan tidigare ha lutat åt en sådan för tiden radikal lösning. Som ordförande i örlogsvarvsutredningen 1943, som lyckades slutföra sitt uppdrag på mindre än ett halvår, drev Q igenom förslag till en något mer långtgående konstruktion för varven än för de statliga affärsverken. Denna nya decentraliserade och finansieringsmässigt fristående organisation genomfördes 1945 vid örlogsvarven i Karlskrona och Sthlm. För en bolagisering, som också varit på tal, var tiden emellertid ännu inte mogen.

I kompetensfrågor intog Q, som åtskilliga år under trettiotalet svarat för utbildningen av mariningenjörsstipendiater, en inom kåren 1 mer traditionell hållning och motsatte sig starkt tanken – som hade avsevärt stöd i den högre marinledningen – att i marinen även anställa ingenjörer med lägre utbildning. För varvens ledning var det tydligt att Q prioriterade civil teknisk kompetens framför rent militär bakgrund, även här i viss polemik med marinchefen och Marinförvaltningen. Han publicerade ett antal artiklar i skeppsbyggnadstekniska ämnen, främst i TiS. På samma sätt som efter första världskriget blev 1945 och åren närmast därefter en intensiv tid för studieresor och förnyade kontakter utåt. Q besökte själv bl a Storbritannien, Frankrike och Belgien och får anses som förhållandevis internationellt orienterad.

Q:s handlag med militära materialförsörjningsfrågor gjorde att han efter kriget alltmer togs i anspråk för likartade civila uppgifter, främst inom Statens industrikommission (sedermera Statens handels-och industrikommission) och Sveriges allmänna exportförening. I den senare kapaciteten medverkade han särskilt vid genomförandet av kreditavtalet 1946 med Sovjetunionen och deltog senare även i handelsförhandlingar med bl a Norge, Polen, Västtyskland och Sydkorea.

En särskild Rikskommission för ekonomisk försvarsberedskap hade tillkommit redan 1928 men under kriget delvis ersatts av särskilt inrättade kristidsorgan. Den efter kriget rekonstruerade Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap ställdes 1949 under provisorisk ledning av Q som redan ett par år tidigare tjänstebefriats som marinöverdirektör till följd av sina andra alltmer tidskrävande uppdrag. Riksnämndens huvuduppgift var central samordning och planläggning av produktion, import och beredskapslagring i samarbete med industrin. När nämndens verksamhet funnit fastare former utsågs Q till dess ordinarie generaldirektör. I en intervju vid sin avgång med pension hösten 1961, kort före myndighetens ombildning till Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, betonade Q särskilt beredskapslagringen, det aktiva och kontinuerliga samarbetet med industrin samt evakueringen av stockholmsområdet vid ett kärnvapenanfall. Han kritiserade kraftigt det allt större antalet samordningsorgan och den växande byråkratin runt den civila försvarsplaneringen, som hotade att göra det omöjligt att i kritiska lägen fatta tillräckligt snabba beslut. I andra sammanhang underströk Q marinens speciella betydelse för att i ett krigs- eller avspärrningsläge garantera behövlig varutillförsel.

Redan under Karlskronatiden hade Q varit aktiv frimurare, och han engagerade sig efter sin pensionering i ledningen av Sv frimurare ordens ekonomiska förvaltning. Även i internationella frimurarorgan framträdde han som skribent och blev hedersledamot i franska och tyska frimurarloger. Som ordförande i Stiftelsen frimurare barnhuset i Sthlm lade han ned särskilt betydande arbete på stiftelsens anläggningar i Dalarna (Hamregården i Orsa) och Härjedalen (Johannesgården). Ett decennium som sekreterare inom PS koncentrerades särskilt till beredningen av anslagsfrågor samt sällskapets 200-årsjubileum.

På senare år fick Q, tillfälle att mer aktivt odla sina intressen för personhistoria, symbolik och emblematik med särskild anknytning till det tidiga frimureriet. Han besökte flitigt sv och utländska arkiv. Några av hans egna kulturhistoriska artiklar intogs i en hyllningsskrift till 85-årsdagen, och han framträdde även som föredragshållare.

Omdömena om Q ger främst intrycket av en gedigen ämbetsman och tekniker av den gamla skolan, som väl lyckades förena denna tradition med de ökande kraven på planmässighet, effektivitet och ekonomitänkande. Själv hade han tidigt betrotts med stort självständigt ansvar, och han förefaller i sitt eget chefskap ha verkat för decentraliserat ansvar och snabba beslutsvägar. Q framstår som både målmedveten problemlösare och skicklig organisatör, en inte självklar kombination. I sin marina yrkesroll uttryckte han en stark tro på sambandet mellan hög grundutbildning och professionell kvalitet.

Författare

Leif Gidlöf

Arkivuppgifter

Qjs arkiv i Sv frimurare ordens arkiv o bibi, Sdilm. Dagböcker hos fru Ingrid Qyistgaard, Lidingö. Strödda handl:ar efter Q:s hist forskn:ar i KrA. – Brev från Q i RA o KrA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Utdrag ur årsberättelse i skeppsbyggen och maskinväsende år 1940 (Tidskrift i sjöväsendet, årg 103, 1940, Sthlm, s 581–597). – Några synpunkter rörande konstruktion av örlogsfartyg (Ny militär tidskrift, årg 16, 1943, Sthlm, 4:o, s 200–207). – Industriella och organisatoriska synpunkter på flottans fartygsbyggen (Teknisk tidskrift, årg 74, 1944, Sthlm, 4:o, s 480-486). – Ernst A Hedén t (ibid, 75, 1945, s 120). – Marinens nya varvsorganisation (ibid, s 1129-38). – Vår nya jagartyp (Ny militär tidskr, 19, 1946, s 254–260). – Aktuella problem inom den ekonomiska försvarsberedskapen (Svensk tidskrift, årg 46, 1959, Upps, s 187–194). – King Charles XTVJohn of Sweden as a freemason (Ars Quatuor Coronatorum, being the Transacdons of the Quatuor Coronati Lodge, vol 74, 1961, London, s 71 f; från Meddelanden från Svenska frimurare orden 1960). – Slottskyrkans apostlastatyer. Ett bidr bil kännedomen om Hans Michelsen o hans uppdrag för familjen Bernadotte (Konsthistorisk tidskrift, årg 42, 1973, Sthlm, 4:o, s 127–132). –Skeppsholmskyrkans tolv apostlastatyer (S:t Jacobs kyrkoblad, 1973, Sthlm, 4:o, dec, s 4f). – Leo Tolstoj och frimurarna i Krig och fred (Nordisk tidskrift, N S, årg 51, 1975, Sthlm, s 110–116; även i Frimuraren s å samt övers: Meddelelser fra den Danske frimurerorden, 99, 1976, Khvn, s 1542–54: Leo Tolstoj og frimurerne; Quatuor-Coronati-Jahrbuch, gemeinsame Veröffentlichung der freimaurerischen Forschungsgesellschaften e. V. und der Forschungslo-ge Quatuor Coronati Bayreuth, No. 808 Nr. 13, 1976, Bayreuth, s 63–69: Leo Tolstoj und die Freimaurer; Travaux de Villard de Honnecourt, T. 12, 1976, Paris, 4:o, s 59-61: Leon Tolstoi et les francs-ma-cons; enl uppg även i Alpina, ... Organe officiel de la Grande loge suisse Alpina, Jahrg 104, 1978, s 225–227: Tolstoi et la franc-maconnerie). – Les intéréts maconniques de la maison Bernadotte (Bulletin du Musée Bernadotte, no 22,1977, Pau, s 41-45; från Frimuraren 1975). – L'admission de Bernadotte dans la franc-maconnerie (Travaux de Villard de Honnecourt, 14 [omsl], 1978, s 126-129; även i Frimuraren 1979). – Reflektioner om frimureriet i tiden / Frimureriska namnteckningar och deras ursprung / Marskalk Bernadottes intagning i det franska frimureriet / Stiftelsen frimurarbarnhuset i Stockholm, en återblick o den nuvarande verksamheten (H Q. Hyllningsskrift i anledning av 85-årsdagen ... [red A Sandberg o G Tulländer], [Sthlm] 1980, s 23-60; från Frimuraren 1974 o 1979). – Vissa duplic arb samt bidrag i Meddelanden från Svenska frimurare orden, årg 32–34, 1960-62, o forts Frimuraren, Meddelanden 1964, 1967, 1974–75, 1977, 1979, Sthlm, 4:o, se bibliografi av Anita Larson i ovan anförda Hyllningsskrift, 1980, s 17–20.

Källor och litteratur

Källor o litt: Civildep:s konseljakter 15 okt 1954, nr 26, o 20 okt 1961, nr 32, RA.

S Ekman, Utmaningen – Per Edvin Sköld, krisrevisionen o det militära slöseriet (Studier i modern hist tillägn Jarl Torbacke den 18 aug 1990,1990); S H:son Ericson, Knopar på logglinan (1966); dens, Kuling längs kusten (1968); H Q 60 år (S-T 21 sept 1955); K Örlogsmannasällsk 1771–1971 (1971); Karlskronavarvets hist, ed E Norberg, 2. 1866–1992 (1993); SMoK; Svensk-polska handelskammaren 50 år 1929–1979 (1979); Sv släktkal 1963; SvTeknF; F Wedin, Amiralitetskoll:s hist, 5. 1920–1968 (1983). – Nekr:er över Q i SvD 4 o 8 nov, DN 6 nov 1984, Frimuraren, 1 (1985), KrVAH 1985, s 293 f o i TiS 1985, s 238 f.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Harald Qvistgaard, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7467, Svenskt biografiskt lexikon (art av Leif Gidlöf), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7467
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Harald Qvistgaard, urn:sbl:7467, Svenskt biografiskt lexikon (art av Leif Gidlöf), hämtad 2024-04-25.