Meriter

Rackwitz, George Christoffer, dp 2 febr 1760 i Pressburg, Ungern (nu Bratislava, Slovakien), d 11 juli 1844 i Sthlm, Ty. Föräldrar: borgaren o snickaremästaren Johann Michael Rakovitz o Maria Elisabeth. Anställd hos orgel- o klaverbyggaren Nicolai Kirsnick, S:t Petersburg, 82, kan beläggas som gesäll hos instrumentmakaren Mathias Petter Kraft (bd 21), Sthlm, 91 o 93–94, hos orgelbyggaren Olof Schwan där 95, erhöll privilegier på instrumentmakeri där 23 maj 96. – AssMA 15.

G 19 jan 1797 i Sthlm, Ty, m Maria Elisabeth Baumüller, f 5 okt 1756 i Offenbach am Main, Hessen, d 19 mars 1826 i Sthlm, Ty, dtr till svärdfejaren o knivsmeden Johann Georg B o Margaretha Susanna Christ samt förut g Jahn.

Biografi

R har sin plats i europeisk instrumenthistoria genom sitt deltagande i den process, då fritungan eller den genomslående tungan introducerades såsom tonalstrare i orgeln. Principen med en elastisk tunga, som aktiveras av en luftström och svänger fritt genom en spalt, används för vissa orgelregister av strykande tonkaraktär – karaktäristiska särskilt för den romatiska orgelns klangideal – i bl a orgelharmonier, dragspel och munspel. Sin första yrkesutbildning torde R ha erhållit i faderns snickarverkstad. Senast 1782 kom han i kontakt med instrumentmakeri. Enligt egen utsago erhöll R detta år arbete hos orgel- och klaverbyggaren Nicolai Kirsnick i S:t Petersburg. Då vetenskapsakademin där 1780 utlyste en tävling, insände den tysk-danske fysikern och läkaren C G Kratzenstein en beskrivning av en av honom uppfunnen talmaskin med fritungor, som sannolikt inspirerats av den asiatiska munorgeln, jämte rekommendation att överföra denna princip för tonbildning till orgelpipor. Kirsnick var den som utförde arbetet, och av honom lärde sig R konsten att tillverka genomslående tungstämmor. Då Vogler konserterade i Ryssland 1788, kom han i kontakt med Kirsnick och dennes register. Abbe Vogler fäste sig vid de nya uttrycksmöjligheterna och anställde R för att bygga in sådana stämmor i sitt Orchestrion, en bärbar konsertorgel, varmed han klanglikt kunde efterlikna en fullständig orkester. På abbéns anmaning följde R honom därefter på resor genom Europa, då fritungeregister spreds genom R:s hantverk och Voglers konst. 1790 for de från Warszawa till Rotterdam och Frankfurt am Main, där R enligt egen berättelse insatte fritungeregister i en orgel i det karmeliterkloster där de bodde under uppehållet. 1791 kom de via Khvn till Sthlm, där R bosatte sig och stannade livet ut.

R var 1791–94 gesäll hos instrumentmakaren Mathias Petter Kraft men torde under denna tid även ha utfört visst arbetet för egen räkning. 8 maj 1794 annonserades han som kompanjon till orgelbyggaren Olof Schwan, hos vilken han 1795 är antecknad som gesäll. Schwan var under 1790-talet engagerad i det stora orgelbygget i Storkyrkan, för vilken R bl a tillverkade ett 8' oboe-fagottregister och en 16' dulcianstämma med genomslående tungor. Mästare blev R 1796, då han erhöll Kommerskollegii tillstånd att i Sthlm driva en fabrik för tillverkning av "organiserade Forte-piano [organochordier] och allehanda Sträng Instrumenter" (Kommerskoll), först belägen vid Gamla Kungsholmsgatan, från 1806 i egen fastighet vid Clarabergsgränd 2 (kv Sporren). Verkstaden överlät R 1828, fastigheten 1839, till svärsonen, snickaren Johan Dumrath.

I R:s förhållandevis stora verkstad tillverkades under hans 32-åriga verksamhetstid klavikord, hammarklaver och organochordier. Det fåtal klavikord av honom som bevarats är stora instrument, byggda i den sena sv traditionen sådan han lärt den hos Kraft. Det väsentligt större antal hammarklaver – tidiga pianoinstrument i taffel-form – som bevarats är alla instrument av gediget hantverk och med god klang och goda spelegenskaper. De är försedda med engelsk stötmekanik och uppvisar i vissa fall klara influenser från den sena sv klavikordmodellen. Det gäller utformningen av resonansbotten med mot baksargen diagonal ådring och ett steg, som utom i det översta diskantpartiet är helt rakt. Bl a genom att göra vissa mensurförändringar, som avslöjar sig i stegets utformning, tänjer R i konstruktionshänseende på hammarklaverets mekaniska ramar men går aldrig över dessa.

Organochordiet var R:s specialitet. Det är en kombination av hammarinstrument och orgel med fritungestämmor och kan betraktas som en föregångare till orgel-harmoniet. Som heminstrument vann det spridning bland borgerskapets amatörmusiker till stor del genom abbé Voglers concerts spirituels i Sthlm vid 1790-talets mitt, då denne dels använde instrumentet solistiskt för sina virtuosa improvisationer, dels till ackompanjemang av hovkapellet. I tidens förkärlek för kombinationsinstrument efterbyggdes det av ett flertal instrumentmakare. Därutöver har R enligt egen uppgift insatt fritungestämmor i ett flertal större orglar, utom dem i karmeliterklostret i Frankfurt am Main och i Storkyrkan i Sthlm, dock ovisst vilka. Centrala men ännu outforskade områden är, i ett europeiskt perspektiv, R:s funktion av abbé Voglers instrumentmakare och, för Sveriges del, främst hans samarbete med Schwan. Som instrumentmakare åtnjöt R högt anseende i sin samtid, såväl inom som utom Sverige. Till hans kunder hörde bl a MA till vilken han kallades som associerad ledamot.

Författare

Eva Helenius-Öberg

Källor och litteratur

Källor o litt: Kommerskoll till K M:t 5 maj 1830 o Kommerskoll, Huvudarkivet vol Affl:39, s 998 f, RA. Snickarämb:s i Sthlm prot samt in- o utskrivmböcker, NordM:s arkiv. Prot 1813–1815, MA:s arkiv, Statens musiksamkar, Statens musikbibi. Sthlms hallrätts arkiv E IV:II–13; Sthlms rådhusrätts arkiv (lagfartsprot 1806, bouppt 1826) o Storkyrkans arkiv K III a:6, allt i SSA. G Friberg, G C R o hans insats som instrumentbyggare (uppsats i muslkforskn vid StU, ht 1965).

E Helenius-Öberg, Sv klavikordbygge 1720–1820 (1986); G Hilleström, MA. Matr 1771–1971 (1971); C G Kratzenstein, Sur la naissance et la formation des voyelles (Journal de Physique, 10, 1782); M Muller, Ostens mundorgel og et europaeiskt eksperiment (Träsk & tryk & pust & sug, Musikhistorisk museum, Khvn, 1971–72); Sohlman. – Art:ar ang R i Allgemeine Musikalische Zeitung 1799, nr 10 o 1823, nr 25, i Dagl Alleh 8 maj 1794, i Sthlms Posten 24 okt 1796 o i Åbo tidn:ar 20 nov 1797.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Georg Christoffer Rackwitz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7494, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Helenius-Öberg), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7494
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Georg Christoffer Rackwitz, urn:sbl:7494, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Helenius-Öberg), hämtad 2024-04-20.