Meriter

Ranta-Rönnlund, Sara, f 27 nov 1903 i Jukkasjärvi, Nb, d 26 nov 1979 i Uppsala, Helga Tref. Föräldrar: renägaren Johannes Andersson Poidnakk o Sara Jonsdtr Keinil. Förf.

G 1) 26 mars 1928 (–41) i Jukkasjärvi m Nils Petter Nilsson Ranta, f 2 febr 1898 i Gällivare, d 4 jan 1969 där, Nb, son till lantbrukaren Nils Petter Johansson o Maria Lovisa Johansdtr; 2) 14 aug 1947 i Gällivare m grovarbetaren Arvid Zackeus Rönnlund, f 3 juni 1890 i Nederkalix, Nb, d 6 sept 1953 i Gällivare, son till lantbrukaren Gustaf Erik R o Greta Stina Forsström.

Biografi

R föddes i Kaalasvuoma (nu Laevas') sameby. Farfadern var en förmögen renägare som ofta stod värd för laestadianska stormöten. Denna väckelse präglade också R:s föräldrar. Själv tog R redan i unga år avstånd från laestadianismen, som hon fann intolerant och inskränkt. Samtidigt drogs hon till socialismen och deltog redan 1918 i ett av gruvtolvans demonstrationståg i Kiruna. R:s modersmål var samiska, men genom familjens nomadiserande liv blev hon också förtrogen med tornedalsfinskan och det sv språket. Hon läste de tre språken obehindrat men behärskade i skrift svenskan bäst.

I samband med sitt första giftermål lämnade R renskötseln. Tack vare sin skrivkunnighet blev hon nu ofta anlitad som skrivbiträde, bl a när det gällde framställningar till olika myndigheter. Hon skrev också kåserier i Norrländska Socialdemokraten under signaturen Ögat. I samband med att äktenskapet upplöstes flyttade hon till Gällivare där hon försörjde sig och barnen genom arbete med tvätt och strykning. Där ingick hon också ett nytt äktenskap. 1958 flyttade R till Uppsala; hon fick först arbete på ett bageri men blev senare städerska vid en av UU:s institutioner.

I den nya miljön mognade R:s planer på en mer omfattande litterär debut. Denna skedde när hon var vid relativt hög ålder, med Nådevalpar (1971). Boken blev den första delen i en svit om fyra, präglad av frodig och målande berättarkonst med en humoristisk underton. Efter Nådevalpar kom i tät följd Nåjder (1972) och Njoalpas söner (1973). I Nåjder, kapitlet Glasarken, tecknas huvuddragen av den extatiskt präglade korpelarörelsen. Innan R avled hann hon fullborda en fjärde bok, Sist i raiden (1978). Hon skildrar där sin övergång från den nomadiserande tillvaron till de bofastas värld, ett uppbrott med smärta där den närmaste släkten ställde sig oförstående till hennes val.

Genom R:s böcker passerar ett imponerande persongalleri, där de flesta är nämnda vid namn. Hennes omdömen om personerna har av förklarliga skäl inte vunnit gillande hos alla efterkommande i byar och visten. Till de finaste porträtten hon tecknar hör det av Tomas Nilsson Skum, bror till konstnären Nils Nilsson Skum. Inte minst i sin detaljrikedom står R:s berättarstil den muntliga traditionen nära. Detta antyder hon själv redan i sitt förstlingsverk: "I själva verket hade man naturligtvis inte något annat tidsfördriv än att sitta vid kåtaelden eller vid pörtets härd och samspråka och berätta historier. När någonting dramatiskt eller eljest intresseväckande hade inträffat kunde man få höra historien därom förtäljas vid många olika eldar, i olika byar och ännu många tiotal år efter händelsens timande."

I Nådevalpar ger R en respektlös skildring av rasbiologen Herman Lundborgs (bd 24) forskningar i hennes hemby Arosjokk vid mitten av 1910-talet: "Mycken förskräckelse uppstod i lapplägret, när det sades, att Lundborg speciellt var nyfiken att undersöka, huruvida lapparnas blod for ner i skallen, när de hängdes upp och ner i ett träd. Man berättade också att han borrade hål från tinning till tinning på sina offer och blev klokare av detta. Han tryckte ned uppnäsor och krökte raka näsor, för så gör rasbiologer." Likaså blottlägger hon motsättningarna mellan storrenägarna och de mindre bemedlade samerna liksom uppdelningen i "kristna" och "otrogna" – den förra benämningen förbehållen de laestadianskt troende enligt predikanternas språkbruk. Men R beskriver också det goda vardagsförhållandet mellan merparten av nomader och bofasta. Här framträder snarare bilden av ett ömsesidigt beroende folkgrupperna emellan. Sammantaget gav R genom sina fyra böcker ett färgstarkt och värdefullt bidrag till dokumentationen av samernas och nybyggarnas liv och villkor under 1900-talets första decennier.

Författare

Bo Lundmark

Tryckta arbeten

Nådevalpar. Berättelser om nomader o nybyggare i norr. Sthlm 1971. 263 s, 16 pl-bl. Övers: Armon penikoila, Hfors 1975, s 1–161. – Nåjder. Berättelser om trollkarlar o trolldom i sameland. Sthlm 1972. 203 s, 8 pl-bl. – joalpas söner. Berättelser om dagligt liv i norr. Sthlm 1973. 231 s, 8 pl-bl. Övers: Armon penikoita, 1975, s 162–291. – Sist i raiden. Berättelsen om ett uppbrott. Sthlm 1978. 222 s, 8 pl-bl. – Bidrag i Norrländska Socialdemokraten, Boden (kåserier sign Ögat).

Källor och litteratur

Norrländsk uppslagsbok, 3 (1995). – Nekr:er över R i DN o SvD 28 nov 1979.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sara Ranta-Rönnlund, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7541, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Lundmark), hämtad 2024-05-10.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7541
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sara Ranta-Rönnlund, urn:sbl:7541, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Lundmark), hämtad 2024-05-10.