Niklas B Rasck

Född:1549-12-07 – Stockholms domkyrkoförsamling, Stockholms län (troligen i Sthlm)
Död:1598 – Polen (i Danzig/Gda?sk)

Häradshövding, Förläggare


Band 29 (1995-1997), sida 697.

Meriter

Rasck, Niklas Blasiusson, f 7 dec 1549 i Sthlm (enl osäker uppg i E 234, UUB), d hästen, efter 28 nov (B Hildebrand), 1598 i Danzig. Föräldrar: sekreteraren Blasius Olsson o Barbro Andersdtr. Inskr vid univ i Rostock okt 62, vid univ i Greifswald 2 nov 66, lär åt hertig Sigismund trol hösten 7375, sekr i K kansliet 8290, häradsh i Sotholm, Sth, 8594, deltog i förhandlingar med Moskva 85 o 9496, sv sekr i Sigismunds kansli från vintern 90.

G 1) 1586 m Märta Johansdtr (Rudbeck, s 100), d i Warszawa (Linder); 2) jan 1587 i Sthlm (Ödberg) m Elin Svantesdtr (Stålarm), som fortfarande levde 1611, dtr till Svante Eriksson (Stålarm) o Brita Jöransdtr (Högsjögårdssläkten), samt senare g m livländaren Johan Plater.

Biografi

R:s far Blasius Olsson (d omkr 1580) var skrivare i det K kansliet 1531 och är påvisbar som skrivare i Sthlms rådhus 1539. I juni 1544 utsågs han till stadens skrivare, med ansvar för bl a tänkeboken, en post han upprätthöll till årsskiftet 156768. 156263 var han även föreståndare för bårdskärareämbetet. Blasius Olsson hade likaså i slutet av 1560-talet ansvaret för redovisningen av Sthlms storkyrkas räkenskaper (Lager-Kromnow, s 85). Han var förmögen, bedrev utrikeshandel samt ärvde och köpte många fastigheter i staden (ibid, s 217 o 297 f). Från våren 1566 t o m sommaren 1568 fungerade han i praktiken som borgmästare, och vid stadens kontakter med kronan uppträdde han ofta som dess representant.

En insats som i någon mån kan betecknas som politisk gjorde Blasius Olsson som ledamot av Erik XIV:s höga nämnd. Han tillhörde de först utnämnda i nov 1560 och ingick i den till dess upplösning 1567; Blasius var följaktligen med om nämndens utveckling från ett organ som fungerade som en högsta domstol till ett som alltmer blev ett viljelöst redskap för kungens rent politiska syften. Han tillhörde dem som i sept 1567 avkunnade dödsdomen över den senare åter till nåder tagne Jöran Persson (bd 20) och hans hustru. En annan för Blasius påfrestande händelse inträffade då kung Erik i vredesmod dödade sekreteraren Mårten Helsing (bd 26), gift med Blasius' dotter Anna. Som ledamot i nämnden kallade han sig "regius assessor" och medverkade i rättegångar även utanför Sthlm. 1567 var han "underhäradshövding" i Trögd, Upps, och 1568 häradshövding i Åsunda, Upps. Johan III torde ha betraktat Blasius med viss misstro, och han hade inte några offentliga uppdrag under 1570-talet.

Blasius Olsson framstår som en "flitig, erfaren och smidig person", vars styrka låg i kunnighet och arbetskapacitet (Lager-Kromnow, s 303).  Blasieholmen i Sthlm kan ha uppkallats efter honom.

Sonen R studerade vid universiteten i Greifswald och Rostock, det senare en vanlig studieort för söner till förmögna stockholmsborgare. Här mottogs han i den kände teologen David Chytraeus' hem, och denne fungerade som hans mentor. Hemkommen till Sverige och i besittning av en god latinsk bildning blev R lärare åt hertig Sigismund, en tjänst han innehade i ungefär två år.

1582 utnämndes R till sekreterare i det K kansliet, där han blev en betrodd chef för dess latinska avdelning. En av hans huvuduppgifter blev utrikesförbindelserna, och han användes i synnerhet i kontakterna med Polen och Ryssland; han har också ansetts äga kunskaper i ryska (Svalenius).  R ingick i den legation som Johan III sommaren 1583 sände till England med ett flertal olika uppdrag, bl a att försöka förmå drottning Elisabeth att utvisa det tidigare sv sändebudet i Polen, Anders Lorichs (bd 24), som tillfälligt befann sig där. Ett ömtåligt uppdrag erhöll R av Johan III följande år då han i samband med ett diplomatiskt ärende i Polen även befalldes att söka gripa och till Sverige föra den i Danzig varande Lorichs. Fasttagandet lyckades, på ett enligt vissa källor försåtligt sätt (Odberg, s 102f), och Lorichs kunde efter förhör, där R också medverkade, dömas och avrättas.

Sommaren 1585 spelade R en aktiv roll inom den grupp sekreterare som deltog i de förhandlingar med Moskva som i slutet av året resulterade i fredsmötet vid floden Pliusa. 1594 följde han en beskickning till ryska gränsen för att delta i de underhandlingar som följande år ledde till freden i Teusina. Han blev kvar i Estland för att tillse att fredsvillkoren genomfördes och var åter där hösten 1596-98, då som Sigismunds rapportör om situationen i provinsen.

R var troligen en av dem som arbetade med utformningen av Kalmar stadgar våren 1587, dvs de villkor som skulle reglera Sveriges och Polens inbördes förhållanden under samma regent. Han har åtminstone uttolkat de latinska inlagorna i det första utkastet för rådsherrarna. Han ingick även i den stora delegation av bl a riksråd och sekreterare som följde Sigismund till Polen i sept s å då denne skulle tillträda sin regering där. R hade en viktig roll vid de underhandlingar med polska representanter som föregick Sigismunds landstigning i Danzig, och han åtföljde sedan konungen till kröningen i Kraków i dec. Hans utförliga relation (Polonica, vol 301) är en huvudkälla för kunskapen om dessa förhandlingar och därmed förknippade händelser.

R:s sätt att sköta sina uppgifter liksom hans tidigare verksamhet som lärare åt Sigismund resulterade i att denne fick stort förtroende för honom. Han blev en av de sv sekreterare som nästan permanent var i tjänst hos kungen och ingick t ex 1592 i den trängre krets av förtrogna som dryftade giftermålsplanerna för kungens syster Anna och någon tysk furste. Han var också 1592–94 en flitigt använd underhandlare med ombud för olika tilltänkta brudgummar. 1592 satte han upp en inlaga som lämnades till den polska senaten och vari Sigismunds skyndsamma återkomst till Sverige för att förekomma hertig Karls brottsliga intriger förespråkades.

Med hänsyn till hans nära relationer till kungen var det således naturligt att R tillhörde de sekreterare som så småningom helt bröt med hertigen, och han har ansetts spionera på hertigens sändebud i Warszawa. Av korrespondensen med hans kollega Johannes Tidikindi Bultius (bd 6) framgår också klart R:s fientlighet mot hertigen, en attityd som hade sin motsvarighet hos Karl, vilken betraktade R som menedare: Han hade trots att han var katolik underskrivit Uppsala mötes beslut. Hertigens stora misstro mot R och andra kungatrogna kanslitjänstemän förstärktes under de kommande åren, och han anklagade dem  "äreförgätna människor", som använde sig av lögner och falska angivelser (SRA)  för att ha sått split mellan kungens och hertigens anhängare. Under Sigismunds vistelse i Sverige 159394 användes R flitigt i underhandlingarna mellan kungen, hertigen och ständerna.

Från sin placering i Estland från 1594 rapporterade R till kungen och till kolleger om förhållandena särskilt i Finland och framhöll den mycket pressande situationen för bondebefolkningen i landet med hungersnöd och borgläger. Ehuru indirekt kritisk mot den kungatrogne ståthållaren Klas Fleming (bd 16) för hans del i det uppkomna läget beklagade han Flemings död i april 1597 och "ansåg att fosterlandet rusade mot sin undergång" (Sommarström, s 360), om inte kungen snarast besökte Sverige. Han tillhörde också dem som förespråkade ett samgående med Danmark mot hertigen.

Efter brytningen mellan Karl och Sigismund och framför allt sedan krigståget till Sverige inletts var R ett av de mest använda och betrodda sändebuden i de förhandlingar med hertigen som pågick hela hösten 1598. En på andrahandskällor baserad uppgift att R under slaget vid Stångebro skulle på ett för Sigismund menligt sätt ha ingripit i stridshandlingarna förtjänar inte tilltro (Tunberg, s 201 o 206). R återvände med Sigismund till Polen i okt, där han avled efter en kort tid.  R:s sekreterarstatus gör att det är vanskligt att bedöma hans reella betydelse för och inflytande på de politiska besluten, även om kungamakten under 1500-talets senare del satte sin lit till ofrälse tjänsteman i högre grad än vad som skedde under det följande seklet. Klar är dock R:s betrodda ställning hos framför allt Sigismund, och han bör ha haft stora möjligheter att påverka dennes beslut i fråga om den sv politiken.

Författare

Lars-Olof Skoglund



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från R (bl a till J Tidikindi Bultius) i Kanslitjänstemäns konc o mottagna skriv:er, RA.

Källor och litteratur

Källor o litt: H Almquist, Sverge o Ryssland 1595–1611 (1907); dens, Den polit krisen o konungavalet i Polen år 1587 (1916); dens, Bidr till känned om striden mellan konung Sigismund o hertig Karl 1598–1599 (1916); C Callmer, Sv studenter i Rostock 1419–1828 (PHT 1988:1-2); N Eden, Den sv riksstyns reorganisation 1594-1602 (HT 1901), s 193; Elgenstierna; S Hedar, Högsjögård (1945); B Hildebrand, Anna Messenia o släkten Rechenberg (Festskr till Verner Söderberg ... 1932, 1932), s 119; E Hildebrand, Om Kalmare-stadgar eller det "ladnska brefvet" 1587 (Hist studier. Festskr tillägn Carl Gustaf Malmström ... 1897, 1897); K I Karttunen, Jean III et Stefan Batory (1911), s 167; Lags o doms; L Linder, Bidr till känned om Messenii tidigare lif (LUÅ 29, 1892–93, 1894), s 54; N G Ohlson, Hertig Sigismunds tukto- o läremästare (Bil till Vasa realskolas årsredogör läsåret 1940–41, 1941), s 3 f; S U Palme, En polit giftermålshandel. Prinsessan Anna o markgreven Johan Georg av Bran-denburg (PHT 1938), s 8-12; J A Pärnänen, Le premier séjour de Sigismond Vasa en Suéde 1593–1594 (Annales academia? scientiarum fennicae, ser B, 28:3, 1934); G Rudbeck, Skrifter till Sveriges hist tr före år 1600 (1919); H Sommarström, Finland under striderna mellan Sigismund o hertig Karl (1935), s 305, 317 o 359 f; SRA 1:1:4 (1909–38), s 186; StRR; K Strömberg-Back, Kalmare stadgar 1587 (1989), s 29 o 59; I Svalenius, Rikskansliet i Sverige 1560-1592 (1991); S Tunberg, Sigismund o Sverige 1597–1598, 1 (1917), s 37, 40, 44 f o 48, 2 (1918), s 4 f, 86, 112, 122 f, 126, 132,168 f, 174,177, 201 o 206; F Ödberg, Om Anders Lorichs, k Johan IILs ständige legat i Polen, o hans tid (1569–1584) (1893), s 102 f, 113 o 118. – Blasius Olsson: Konung Erik XIV:s nämnds dombok (HH 13:1, 1884); B Lager-Kromnow, Att vara stockholmare på 1560-talet (1992); Lags o doms;J Rosén, Studier kring Erik XLV:s höga nämnd (1955); Sthlms gatunamn (1992).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Niklas B Rasck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7560, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars-Olof Skoglund), hämtad 2019-05-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7560
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Niklas B Rasck, urn:sbl:7560, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars-Olof Skoglund), hämtad 2019-05-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se