Anders Odel

Född:1718 – Skövde landsförsamling, Skaraborgs län
Död:1773-09-16 – Klara församling, Stockholms län

Författare, Politisk skriftställare


Band 28 (1992-1994), sida 5.

Meriter

Odel, Anders, före 1746/47 Odhelius, f eller dp 1 juni 1718 i Skövde landsförs, d 16 sept 1773 i Sthlm, Klara. Föräldrar: kh Andreas Odhelius (s 56) o Maria Billmark. Inskr vid Skara skola hösten 28, vid UU 8 aug 38, informator i Sthlm 39–40, volontär vid fortifikationen 8 juni 47, studerade appretur o mönsterritn i Paris o Berlin maj 48–sept 50, mönsterritare vid appreteringsverket i Sthlm 20 okt 50, ansvarig för verket 56, erhöll säte o stämma i hallrätten 1 febr 57, dir:s karaktär samt lika heder o rang som assessorerna i kollegierna 17 nov 57. Förf.

G 19 aug 1756 i Sthlm, Klara, m Brita Christina Röök, f sannolikt 1739 där, d 22 juni 1802 där, ibid, dtr till krigsrådet Jacob Andersson R o Catharina Maria Stierncrona.

Biografi

O var i sin yrkesverksamhet knuten till sidentillverkningen. I hattpartiets ekonomiska program ingick bl a att denna viktiga tillverkning i görligaste mån skulle förläggas i Sverige. För sina konstnärliga talanger fick O 1748 resestipendium från manufakturkontoret för studier av mönsterritning och sidenappretur i Paris. Eftersom sidentillverkningen i merkantilismens tid sågs som en betydelsefull nationell angelägenhet vistades han där på sätt och vis som ekonomisk spion och använde därför namnet Carl Nor(den)berg. Vid hemkomsten blev O anställd vid appreteringsverket i Sthlm och lät bygga dess nya hus 1752–53. Utbyggnaden av verket var emellertid förbunden med många problem, delvis beroende på person- liga motsättningar mellan intressenterna. Från 1760 blev tvisterna med fabrikörerna, som ogillade verkets monopolställning, svårartade. 1761 ville manufakturkontoret på grund av kostnaderna skänka verket till O på vissa villkor, men denne vägrade att ta emot det om han inte fick medel till fortsatt drift. Mössornas maktövertagande 1765–66 och indragningen av manufakturkontoret gjorde verkets och därmed O:s ställning mycket vansklig. Stöd kunde O bara finna hos hattarna. Hans politiska författarskap under 1760-talet och det rabiata mösshatet har därför personlig bakgrund. Efter att en tid ha varit fråntagen lön återfick O 11 sept 1769 lön och läropremier med retroaktiv verkan. Som mönsterritare hörde O till tidens främsta. Berömda är hans mönster gjorda för Rörstrands porslinsfabrik.

Mest känd för eftervärlden har O dock blivit genom sitt författarskap, som till största delen och nästan från början var politiskt bestämt. Redan under skoltiden skrev han poesi. Ett förebud om den framtida inriktningen ger den omkring 600 verser långa hexameterdikten Narvae blodiga slachtning. Barockprägeln och inflytandet från G Dahlstierna (bd 9) är starkt men realismen samtidigt betydande. Sitt lyckokast gjorde O med en annan politisk dikt i Dahlstiernas efterföljd, den s k Sinclairs-visan. 16 juni 1739 mördades majoren Malcolm Sinclair, sannolikt av ryska agenter, då han var på hemväg från Turkiet med hemliga papper. Mordet väckte en storm av förbittring, och en rad pamfletter såg dagen. 21 sept 1739 inlämnades till censor en anonym visa om 84 strofer. Den torde vara identisk med den senast 1741 tryckta visan Hjeltarnas samtal med den tappre och omistelige... Herr Malcom Sinclair... . Den omfattar 90 strofer och uppges vara skriven av Herden Celadon. Visan fick stor spridning och har levt kvar i folkmedvetandet in på 1900-talet. Om den blev "sin samtids marseillaise" är dock osäkert (Carlsson, SLT 1967). Fiktionen i visan är den inte minst i politisk litteratur använda "samtal i de dödas rike".

Under informatorstiden i Sthlm kom O i kontakt med herrnhutarna. Med sina 33 sånger blev han en av de mest produktiva författarna i Sions Sånger (saml 1–2, 1743–45). Åtskilliga av sångerna går tillbaka på tyska original, men O har arbetat fritt och ofta gjort sångerna mer konkreta och bildrika. Medan många herrnhutiska sånger jublar över frälsningens visshet är de flesta av O:s religiösa dikter fyllda av smärta, skräck, ovisshet och ånger. Det förefaller som om O aldrig kunde känna frälsningvisshet och full gemenskap med bröderna. Hans herrnhutiska tid blev också en kort, skarpt avgränsad period. Efter en kris kom en fullständig brytning. När O lämnade Sverige 1748 började han omfatta en tidstypisk, optimistisk upplysningsfilosofi.

Det andliga hemvist som herrnhutismen gett O under 1740-talet kom frimurarna att ersätta under 1750-talet. O, som först tillhört den s k Sorbons loge, var en av stiftarna av logen S:t Jean Auxiliaire och blev genast dess talman. En viktig del av hans författarskap utgörs av anföranden i logen. De jämlikhetstankar som härskar där var i hög grad O:s egna. Flera tal röjer en harmonisk världsåskådning och en tro på att människorna genom högre moral skall nå sann lycka. Ett har den karakteristiska titeln Tal, om ett roligt och förnögsamt sinne (1745). I ett av de viktigaste talen, Tal, om den gyllende tiden (1754), förlägger O i enlighet med upplysningsoptimismen guldåldern inte till en fjärran forntid utan till nuet och framtiden. O hyllade nyttotanken och krävde sociala reformer. Hans pedagogiska tankar var progressiva: barn skall få vara barn och inte de vuxnas apor, och uppfostran skall anpassas efter utvecklingsnivån. Den optimism som präglar talen från 1750-talet kom emellertid att senare ersättas av en mörkare syn, och mot slutet av sitt liv kan O beskrivas som kristet renlärig.

I sina tal hade O möjlighet att uttrycka åsikter i skilda ämnen; regeln att politik inte fick beröras blev för honom allt svårare att följa. Både i talen och i sagan, som han gärna odlade i O Dalins efterföljd, tog han ställning i tidens frågor. Sagan om grötfatet (1756) skildrar striden mellan stånden som ett kiv om ett grötfat. Den bästa sagan torde vara Tal om Alfvar och dess söner i synnerhet Calle (1759). Europas stater är en brödrakrets; Calle, en styvsint bondpojke, är Sverige. Flera sagor har en utmärkt början, men efter hand tar det politiska budskapet loven av den realistiska berättelsen. Ibland blir språket då abstrakt-retoriskt. – En idé, som om den blivit utförd, hade kunnat leda till något märkligt var att i en levernesbeskrivning, som enligt fiktionen föregavs vara skriven av en kvinna, visa hur kvinnan uppfattade sin existens. Det stannade vid utkastet (1761) Ett svenskt fruntimers lefvernes beskrifning, författad af Henne sjelf.

Under det för O svåra 1760-talet blir de politiska skrifterna ymnigare och häftigare. Den retoriskt högtravande Den rätta och sanna Ähran (1767) behandlar Sveriges historia under ärans aspekt. Skriften, som knyter an till G Stiernhielms Hercules, inleder den fokusering av ärebegreppet som skulle känneteckna den gustavianska tiden. Ett större, aldrig utgivet arbete från 1767–68 handlar om den sv statsförfattningens historia och utgör den mångsidigaste framställningen av O:s politiska tänkande. På våren 1769 gav O ut den politiska periodiska skriften Echo och åter-skall, som på sommaren och hösten avlöstes av Den swenska Socrat. Starkt oroad av upplösningstendenserna under frihetstidens sista riksdagar pläderade O för ett styrelsesätt präglat av balans och maktskillnader efter engelskt föredöme. Han hälsade Gustav III:s statsvälvning med entusiasm.

Som författare av politiska tal och sagor är O den främste efter Dalin. Hans realism och förmåga att återge folkliga tale- och tänkesätt är betydande. Det mindre formatet passade honom bäst. Uthållighet var inte hans starkaste sida, och utmärkta inledningar får ofta fortsättningar där budskapet blir övertydligt.

Författare

Bernt Olsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Skrifter i ms i olika genrer i KB, LUB, RA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Det lystra och belefvada Stockholm, beskrifvet af herden CelAdOn, 1739. Sthlm [1739]. 4:o. (24) s. [Pseud.] – Då uppå Helicon i Upsala den 5. Junii 1740. ... herrar philosophiae candidater ... för magistrar utropades, yttrade sig ... Andr. A. Odhelius. Sthlm [1740]. Fol. (4) s. – Hjeltarnas samtal med den tappre och omiste-lige men på sin hemresa ifrån Constantinopel, i negden af Breslau den 19 Junii 1739 förrådeligen mördade svenska majoren vid Uplands regemente til fot. thcn välborne herren herr Malcom Sinclair uppå the ljufva eliseiska fälten i the dödas rike, berättadt af herden Celadon som af en gammal obekant gubbe blifvit oförmodeligen tit och tädan förder samma år. Tryckt i år. U o o å. (16) s. [Pseud; verser med början Sidst när på ljuflig blomsterplan ...; ett av de tidigaste utg, mellan okt 1739 o sommaren 1741; ett hundratal andra:] U o o å [14 st] o Lund u å [samtliga tidiga], u o 1741 [7 st], Carlskrona 1741, 1819, Sthlm 1757, 1823, 1828, 1858, 1862, 1868, 1875,1876, 1884, Nyköping 1769, u o 1772, 1785, Örebro 1789, Wexiö 1792, 1817, 1832, 1864, Gefle 1800, 1801? [enl Linnström], 1802, Götheborg 1802, 1810, 1828, Fahlun 1802? [Linnström], 1814, 1844, 1849, Jönköping 1818, 1831 [3 st], 1839, 1843, 1844, 1846, 1848, 1849, 1851, 1852, 1853, 1855, 1856, 1857, 1858, 1860, 1861, Upsala 1818, Wenersborg 1819, 1832, Calmar 1826, 1851, 1856, Lund 1833, Linköping 1841, Carlstad 1843, Umeå 1844, Norrköping 1845, 1848, 1854, Westerwik 1849? [Linnström], 1892, Hudiksvall 1850, Sundsvall 1851, Eksjö 1854, Skara 1856, Carlshamn 1856, Sala 1864, Åmål 1870, samt med helt annan titel: Majoren vid Upplands kongl. regemente M S, förrädiskt mördad Skara 1832, En högst märkvärdig visa om ...MS, Westerwik 1836, M S eller Hjeltarnas samtal i de dödas rike ..., Skara 1848, M Sinclairs visa, Luleå 1872 o Östersund 1873, Visa om svenska majoren M S, Westerwik 1877 o Falkenberg 1885, Sin-clairsvisan, Ulricehamn 1893, Hvad en fåraherde sett och hört [omsl], u o [1908], Sång över svenska sändebudet M S, Gbg 1910; härav vissa med även annan vers; övers: J L Studach, Schwedische Volksharfe, Sthlm 1826, s 105, o Khvn [1848]. -CelAdOns vid återkomsten från de eliseiske fäld- ten i de dödas rike, öfver majoren herr Malcom Sinclair, i aftonlugnet med en ängslig fleut, först spclada, och sedan i cedcr diupt inskurna Klage-skald. [Rubr.] U o o å. (8) s. [Pseud; vers med början Gäck väna sol din väg ..., sammanbd med vissa uppl av föreg tr u o 1741, Lund u å, u o 1785, Örebro 1789, Götheborg 1802, 1810, 1828.] – De makalöse högstsalige konungarnas, konung Gustav Adolphs och konung Carl den tolftes rop, ifrån de dödas rike til hieltinnan Svea, vid slutet af des (desz) riksdag 1741, då kriget förkunnades mot czaren af Ryssland. Hördt af en herde ... Sthlm [1741]. 4:o. (32) s. [Föret undert CELaDoN; 2 var.] – Sagan om gröt-fatet, berättad uti Stora lands-logen, den 12 apr. 1756 (Små-saker til nöje och tidsfördrif [utg av B Bergius], d 1, Sthlm 1756, s 156–171; undert Macarius Mic-rocosmus; även Samling af gamla djupsinniga sagor och forn-tidens hemligheter, 1, Upsala 1768, 4:o, s 57-68; anon). Sep omtr: Sthlm 1835. 10 s. [Pseud.] – Saga om Mercurius och Vulcanus. Senare delen. Sthlm 1761. 4:o. 24 s, 1 tab. [Anon; polemik mot d 1 av Daniel Pettersson.] – En väns svar från Stockholm på en dess väns bref från orterna, angående svenska fabriquerna, och synnerligen de i siden. Sthlm 1762. 4:o. (8) s. [Anon.] – Anmärkningar, vid det besynnerliga beröm, som en okänd auetor uti Lärda tidn. n:o 95 af den 3 dec. 1761, tillagt närvarande tid fram för den gamla (Lärda tidningar för år 1762, Sthlm, s 2–6 [anon; i nr 1 o 2]). – Plato om Sverige, 1764. Sthlm 1764. 4:o. 30 s. [Anon.] – Sagan om lagen och friheten, Hjalmar och folket. Sthlm 1766. 4:o. 72 s. [Anon.] – Oförgripelig undersökning, huruvida sielfva den Undersökningen, om det är möge-ligit, at hämma lurendrägerier genom förbud, och nyligen af direct. L. Salvii tryckcrie utkommit, håller streck och leder til våre svenske fabriquers uppkomst, eller ej. Sthlm 1766. 4:o. 16 s. [Anon.] – Följande är nyligen insändt: [svar till Gjörwell om Sagan ... så] (Lärda tidningar för år 1766, s 317–321 [anon; i nr 80 o 81]). – Den rätta och sanna ähran, hos et folk och samhälle, i synnerhet det svenska. Sthlm 1767. 4:o. 94 s. [Anon.] – Försök til uplysning af åtskilliga tankar, som nyligen blifvit til så kallade Malcontenterne dedicerade; allmänhetens ovälduga eftertänka öfverlemnad af En fri och ärlig svensk. Sthlm 1767. 4:o. 12 s. [Anon.] – Tal, hållne, tid efter annan, uti S:t Johannis auxiliére- och svenska Frimurare-moder-logen. D 1*. Sthlm 1768. 4:o. 134 s. [Inneh Sagan om gröt-fatet, ett tal över Sophia Albertinas födelse o Tal, om ödet, 1753, samt Tal, om den gyllende tiden, 1754.] – Myssan. N:o 1–3. [Rubr.] Sthlm 1769. 4:o. 8, (4) s. [Anon.] – Tredje under-stolen. Der två ställa sig at gapa, kommer snart den tredje. Ark 1*. 1769. [Rubr.] Sthlm 1769. 4:o. (4) s. [Anon.] – Den svenska Diogenes til den svenska Plato. Stockholm 1769. Sthlm 1769. 4:o. (8) s. [Anon.] – Oväldigt omdöme öfver Anmärkningarna vid svenska ministérens förhållande och ursprunget til det år 1741 med Ryssland begynta krig. Upsala 1771. 4:o. 16 s. [Anon; svar på skr avj Serenius.] – En crono-bondes välmente och oförgripelige tankar, framgif-ne til höggunstigt betänkande vid frågans afgöran-de om borgare och bonde-ståndens privilegier un- der riksdagen 1771. Sthlm 1771. 4:o. (4) s. [Anon; tills med dera.] — Svar på brefvet med berättelsen om det fördelaktiga säteriet, som skal vara til salu. Sthlm 1771. 16 s. [Anon; till skrift tillskr PJ Hoppenen] [Ny utg] Norrköping 1771. – Bref til auc-torn af Andra brefvet til Socrates om säteriet. Sthlm 1771. 8 s. [Anon; d:o.] – Verser till: Christina Odhelia, begr i Åsle 12/1 1737, Skara u å, 4:o, 4 s (Andr. A. Odhelius), Margareta Rydhenia, g Synnerberg, begr där 19/10 1737, Skara u å, stor fol, 1 bl (d:o), Sigrid Christophersdotter Detterberg, g Rydell, begr i Yllestad 12/12 1739, Skara u å, fol, 4 s (d:o, undert), Johan Christopher Holmberg o Hedvig Schlyter, bröllop i Stockholm 19/9 1742, u o o å, 4:o, 8 s (undert A. Odhelius), Carl Gustaf Thaelin o Inga Rising, bröllop där 9/4 1745, u o o å, 4:o, 4 s (undert A. O.), Peter Silander, begr 14/2 1746, Sthlm u å, fol, 4 s (undert A Odelius), Erik Stålborg o Maria Elisabet Rospigg, bröllop i Arboga juni 1752, Sthlm u å, fol, 4 s (undert Odel); anon bidr i Sions sånger, saml 1–2, Sthlm 1743–45 [1, nr 15, 17-20, 25, 76, 89, o 2, nr 3, 6–9, 14–15, 17, 20–21, 23–24, 29, 33, 47, 58–59, 72, 86–87, 95, 97, 105, 118, 124], 1: 2.-3. ggn uplagd 1744, 1745, 1/2: [senare uppl bl a:] 1747, 1748, 1777, 1781, 1787, 1794, 1799, 1810, 1815, 1818, 1820, 1823, 1827, 1830, 1837, Åbo 1841, Sthlm 1842, Umeå 1843, Sthlm 1846, Umeå 1849, 1855, 1857, 1861, 1873, 1877, Sthlm 1867, Luleå 1886, Piteå 1893, 1906, Sthlm 1915, 1924.

Utgivit: Den svenska Argus. 1767. N:o 1–3. [Korts:] Den nya svenska Argus. [1767/68.] N:o 1–23. Sthlm 1767[–68]. 4:o. 24, 183 s. [Anon.]. – Echo och åter-skall, på Uplysningen för svenska folket, om anledningen, orsakerna och afsigterne med urtima riksdagen 1769. Sthlm 1769. 4:o. 11,4, (86) s. [Anon, svar på skrift av E C Rcutcrholm.] Götheborg u å. 4:o. 8 s. – Den svenska Socrat. Veko-skrift. N:o 1–26*. Sthlm 1769. 4:o. 212 s. [Anon.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica, RA. Biographica, SSA.

A Baeckström, Rörstrand o dess tillverkn:ar 1726–1926 (1930); I Carlsson, Olof Dalin o den politiska propagandan inför lilla ofreden (1966); dens, Frihetstidens handskrivna politiska litt (1967); dens, Sinclairsvisan som "sin samtids Marseillaise"? Hist sanning eller myt (SLT 1967); K Dovring, Striden kring Sions sånger o närstående sångsaml:ar (1951); E Fahlbeck, Studier öfver frihetstidens politiska idéer (StvT 1915); I Fehr, Studier i frihetstidens vitterhet (1883); I Henschen, Sv sidenvävnader från sjuttonhundratalet (Sv slöjdfören:s tidskr 1921); E Hörnström, A O. En studie i frihetstidens litt- o kulturhist (1943) o där anf källor o litt; dens, Om förfskapet till några politiska broschyrer från frihetstidens slut (HT 1944); L O Lundgren, Den sv Sokrates (1980); B Peterson, "Yppighets nytta o torftighets fägnad" (HT 1984); O Westerlund, Karl XII i sv litt från Dahlstierna till Tegnér (1951).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Odel, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7599, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bernt Olsson), hämtad 2019-02-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7599
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Odel, urn:sbl:7599, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bernt Olsson), hämtad 2019-02-23.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se