Meriter

1 Odelberg, Carl Gustaf (Gösta), f 13 nov 1855 i Västerås, d 6 okt 1925 i Djursholm. Föräldrar: prosten Carl Olof O o Julia Euphrosyne Rathsman. Studentex vid h elementarlärov i Västerås 13 juni 73, extra elev vid Teknolog inst 29 sept 73, ord elev 15 sept 74, avgångsex från bergsskolans avd för metallurgi o hyttkonst där 30 okt 76, smidesverkmästare vid Larsbo bruk i Söderbärke, Kopp, 76–77, verkmästare vid Vik-manshyttans bruk, Hedemora, Kopp, 77–87, förvaltare där 88–90, överingenjör vid Hofors ab, Gävl, 90–juni 16, led av styr där 96, konsult ingenjör från 16, sakk i 1919 års tull- o traktatkomm.

G 25 maj 1904 i Sthlm (enl vb för Nora landsförs) m Anna Ekestubbe, f 23 nov 1876 i Viker, Ör, d 14 febr 1956 i Djursholm, dtr til bergsmannen Israel Eriksson o Wilhelmina Jansson.

Biografi

Efter studentexamen i Västerås blev Gösta O elev vid Teknologiska institutet och utexaminerades därifrån 1876. Så anställdes han som smidesverkmästare vid Larsbo bruk men flyttade redan året därpå över till Vikmanshyttan, där han som ingenjör ledde tillverkningen av degelstål enligt Uchatius-metoden och stålets manufakturering. De båda sista åren där tjänstgjorde han som bruksförvaltare.

1890 kallades O till överingenjör och teknisk chef vid Hofors ab. Åren 1883–89 präglades av en mycket djup lågkonjunktur, som drabbade järnhanteringen hårt. Anläggningarna i Hofors var till stor del omoderna, och därtill var bolagets finansiella ställning ansträngd. O var en skicklig tekniker, uppslagsrik och med praktiskt handlag. Han tog initiativ till, planlade och ledde den stora moderniseringsprocess som genomfördes vid bruket 1894–1915. Ett nytt valsverk var Färdigt 1895. Behovet av drivkraft blev större än tillgången och nya lösningar måste till. Problemet med kraftöverföring på elektrisk väg var löst, men elektriska motorer användes endast som hjälpmotorer vid turbindrivna valsverk med en hastighet. Hofors behövde en elektrisk motor som ensam drivkälla för valsverk med olika hastighetslägen. Det viktigaste var att kunna använda elektrisk kraft vid start av valsverkens tunga svänghjul. I samarbete med Asea och under 0:s ledning löstes problemet, och en kraftstation byggdes 2,5 km ovanför de gamla anläggningarna. Installationen, den första i sitt slag i världen, stod färdig i slutet av 1894. Den fyllde kraven och jämnade vägen för en snabb valsverkselektrifiering i Sverige. Den första martinugnen i Hofors blev färdig 1896 och följdes av en andra 1900. Tillverkningen av stål i bessemerkonverter gick tillbaka och upphörde helt 1914.

Under O:s ledning kom den fortsatta tekniska expansionen i Hofors att ske i rask takt. 1907 utrustades mediumvalsverket för tillverkning av valsat bandstål, en produkt som snabbt vann en god kundkrets. Följande år anlades ett anrikningsverk för framställning av högprocentig malmslig vid det närbelägna Långnäs och samtidigt ett bri-ketteringsverk i Hofors. 1910 inköptes ett engelskt patent för tillverkning av ihåligt borrstål enligt den sk sandkärnemetoden. Hofors var det första företag i Sverige som tillämpade denna metod. Två nya martinugnar i en ny modern byggnad tillkom 1911.

O gjorde årligen utrikes resor, och hans sakkunskap och vederhäftighet gjorde honom väl anskriven bland brukets kunder. Under resorna studerade han den tekniska utvecklingen i de stora utländska stålverken, och det är betecknande att han så tidigt som 1909 utomlands ingående studerade stålsmältning i elektrisk ugn.

O ansåg att en teknisk ledare alltid måste vara på plats. Han blev därför aldrig någon offentligt välkänd person. – Sedan Hofors bruk sålts till SKF lämnade O 1916 sitt mångåriga arbetsfält, flyttade till Djursholm och etablerade sig som konsulterande ingenjör. Som en av den sv järnhanteringens mest ansedda fackmän fick han många uppdrag såväl från enskilt håll som från flera statliga kommissioner i slutet av första världskriget.

Författare

Lars Olof Uhrus

Källor och litteratur

Källor o litt: O Gasslander, Bank o industriellt genombrott, Sthlms ensk bank kring sekelskiftet 1900, 1–2 (1956-59); T Gårdlund, Marcus Wallenberg 1864–1943 (1976); Hofors bruks hist, ed B Steckzén (1957); G Indebetou, Bergshögskolans elever under dess första 100-årsperiod (1919); A Johansson, G O (Dödsrunor utg av S:te Örjens gille, 1, 1926–32); L Rabenius, Wikmanshytte bruksegendomar o deras ägare genom tiderna (1945), s 178 f; SvTeknF.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C Gustaf (Gösta) Odelberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7608, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Olof Uhrus), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7608
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C Gustaf (Gösta) Odelberg, urn:sbl:7608, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Olof Uhrus), hämtad 2024-04-18.