Edvard Ollman. KB

Edvard A Ollman

Född:1813-08-18 – Varbergs slottsförsamling, Hallands län
Död:1901-11-27 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län

Maskiningenjör, Industriledare


Band 28 (1992-1994), sida 230.

Meriter

Ollman, Edvard Albrekt, f 18 aug 1813 i Varberg, Slottsförs, d 27 nov 1901 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: kaptenen Adam Gustaf O o Martha Christina Jungmarker. Elev vid Motala mek verkstad 31–34, ångfartygsmaskinist 34–38, praktiserade vid företag i England 39–40, verkmästare vid Nyköpings mek verkstad 41–43, vid Motala mek verkstads avd i Norrköping 43–46, i Motala 46–56, föreståndare o dir vid Bergsunds gjuteri o mek verkstad i Sthlm (från 70 Bergsunds mek verkstads ab) 58–74, led av styr där till 97, av styr för Teknol inst där 67–91, av komm ang lönereglering för mynt- o kontrollverken 75, av Sthlms stads-fullm o drätselnämnd 75–79. – LLA 76.

G 28 sept 1841 i Varberg m Andrea Christina Sjöberg, f 31 okt 1816 i Båstad, Krist, d 4 maj 1901 i Sthlm, Hedv El, dtr till handlanden Magnus Peter S o Agneta Gustava Agardh.

Biografi

Edvard O växte upp i Varberg där fadern var fortifikationsbefälhavare på fästningen. O erhöll där elementär skolundervisning, men för att beredas till studentexamen sändes han till en prästgård i Skåne. Vid faderns död 1826 avbröt han emellertid studierna och gick till sjöss.

Efter ett par års arbete som sjöman antogs O som elev vid Motala verkstad, som grundats 1822 av Götha canal bolag för att förse kanalbygget med utrustning, slussportar och järnbroar. Liksom många andra framstående tekniker och företagsledare i 1800-talets Sverige fick alltså O sin första industriella praktik i Motala. Steget tillbaka till sjömanslivet var dock inte långt. Verkstaden tillverkade även ångfartyg, varav det första, Motala, levererades till Postverket 1831. Det var förmodligen på någon av dessa första ångare O tjänstgjorde som maskinist under 1830-talets andra hälft.

Sannolikt hade O redan vid denna tid stiftat bekantskap med O E Carlsund (bd 7), som då var ångbåtskapten och senare blev O:s chef och svåger. Båda for 1839 till England för att få ytterligare verkstadspraktik, och mycket talar för att de reste tillsammans och arbetade hos firman Braithwaite & co. O återvände till Sverige redan året därpå och anställdes som en av sex verkmästare vid Nyköpings mekaniska verkstad, med ca 300 arbetare ett av landets större företag och främsta konkurrent till Motala verkstad. Efter en rad stora nyinvesteringar kom emellertid företaget på obestånd och försattes 1844 i konkurs.

O hade emellertid lämnat Nyköping redan året dessförinnan för en anställning vid Motala verkstads nyanlagda varv i Norrköping, det s k Motala varv. Detta skedde förmodligen efter kontakter med Carlsund, som 1843 utsetts till föreståndare för Motala verkstad. Vid det nya varvet var O verkmästare och till en början även räkenskapsförare. Under hans ledning färdigställdes 1844 varvets första ångfartyg, Snipus mechanicus och Norrköping, båda byggda med träbordläggning på järnspant och med ångmaskiner från Motala. Förutom nybyggen utfördes vid varvet även insättningar och reparationer av maskiner och ångpannor i äldre fartyg.

1846 förflyttades O till Motala som verkmästare och Carlsunds närmaste man. Tillsammans genomförde de en grundlig modernisering av verksamheten, som tidigare varit nedläggningshotad. Tillverkningen av bl a ångbåtar och ångmaskiner växte nu snabbt i både volym och kvalitet. Tydligt är att O stod på god fot med Carlsund, som annars kunde vara despotisk och lynnig men även patriarkalisk i umgänget med sina underordnade. Till det goda förhållandet bidrog naturligtvis även O. Han har karaktäriserats som "en systematisk man, fri för avundsjuka" (Lindvall). Med tiden växte dock O ur rollen som andre man och började se sig om efter annan utkomst.

O deltog sålunda 1852 i grundandet av Norrköpings bomullsväveriab. Han tecknade därvid tio aktier å 2 000 rdr men ingick inte i vare sig företagets ledning eller styrelse. Från och till var han dock djupt engagerad i bolagets förehavanden, inte minst i de tekniska problem som uppstod i samband med anläggningsarbeten. 1857 bodde han t ex på egendomen Gryt i Norrköping, vilken ett år tidigare inköpts av bolaget, som där ämnade uppföra ett bomullsspinneri som komplement till väveriet. Hösten 1856 hade han tillsammans med C Hill (bd 19) besökt England för att beställa maskiner inför en omfattande tillbyggnad av väveriet enligt ett förslag som han utarbetat i samarbete med styrelsemedlemmen J Fischer. O hade också bistått stadsarkitekten C T Malm vid ändringen av planritningarna. 1852 hade O konstruerat en torksnurra som torkade kläde på klädesram på mindre än en timme mot tidigare sex.

Den betydande kapitalinsats O gjorde i Norrköpings bomullsväveriab möjliggjordes genom arv och sparsamhet. Vid faderns död hade majoren Karl Magnus v Fieandt i Varberg inträtt som O:s förmyndare. Då denne i sin tur gått bort 1836 hade O fått ärva ett större belopp, som efter hand utökats med sparade lönemedel och gjort att O var smått förmögen redan i 30-års åldern. Bortsett från arvet var emellertid O i allt väsentligt en "selfmade man", en entreprenör som börjat med två tomma händer.

1858 erbjöds O föreståndarplatsen vid Bergsunds verkstad i Sthlm. Företaget hade efter en finansiell kris s å övertagits av en av sina finansiärer, järnexportören A W Frestadius (bd 16). O antog erbjudandet, ty verkstadens produktionsinriktning passade honom. Här tillverkades ångmaskiner, ångfartyg, ångpannor samt maskiner till bl a kvarnar, sågar och pappersbruk. Verkstaden hade vidare ett särskilt gott anseende genom sina anor; den hade grundats av T Lewis (bd 22) redan 1769.

I samverkan mellan O, ägaren Frestadius och konstruktören C A Lindvall utvecklades verkstaden till en av de främsta i landet. 1859 byggdes en ny ånghammarsmedja och 1861 en ny maskinverkstad. Man satsade även på produktutveckling. 1860 gjordes ett lyckat försök att i ett mindre fartyg insätta en ny ångmaskinskonstruktion enligt Woolfska systemet. Redan 1862 kunde sådana maskiner insättas i två kanonbåtar byggda vid Bergsund, varav den ena s å exponerades på världsutställningen i London och därvid av en rapportör erhöll omdömet "the greatest novelty in the exhibition". Kostnaden för kol, olja och talg för bergsundsmaskinen var blott hälften så stor som för andra jämförbara ångmaskiner. Verkstaden fick följaktligen snart en mängd beställningar och byggde 1858–78 mer än 130 större och mindre ångbåtar.

O upptog vid Bergsund även tillverkning av produkter som han hade tidigare erfarenheter av från Motala. Med början 1864 tillkom sålunda bl a järnvägsbroar och andra broar av järn, mudderverk, fyrfartyg och järnvägsmateriel, vilket företrädesvis beställdes av statliga och kommunala myndigheter.

Vid 61 års ålder drog sig O tillbaka från chefskapet vid Bergsund. Han åtog sig en del offentliga och politiska uppdrag men tillbringade merparten av sin återstående levnad i sin nybyggda villa på Karlavägen i Sthlm.

Författare

Jan-Erik Pettersson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från O i LUB (till J G Agardh).

Källor och litteratur

Källor o litt: Kapsel 285 a (G Heikorn, Några anteckn:ar om Nyköpings bruk o faktori ... 1927–29) o 202 d (T Södersten, Anteckn:ar om Motala mek verkstad ... 1822–1908), Tekn museets arkiv, Sthlm.

H Almqvist, Daniel Fraser (Unda Maris 1969–70); [A Boo], Minnesskr med anledn av Motala verkstads hundraåriga verksamhet 1822–1922 (1922); J Glete, Ägande o industriell omvandl ... 1850–1950 (1987); T Gårdlund, Industrialismens samhälle (1942); I Hammarström, Sthlm i sv ekonomi 1850–1914 (1970); P Henriques, Skildringar ur KTH:s hist 1–2 (1917, 1927); C A Lindvall, E A O (Tekn tidskr 1901); E Lundmark, En hundraårig bomullsindustri. Norrköpings bomullsväfveriab ... 1852–1952 (1952); Minnesskr vid Sthlms stadsfullm:s femtioårsjubileum ... 1913 (1913); Motala mek verkstad. Beskrifn jemte karta (1844); Motala mek verkstad (111 tidn 14 sept 1861); E Ringborg, Bidr till norrköpingsindustriens hist, 2 (dens, Till Norrköpingskrönikan, 6, 1923); N Sahlström, Släkten Ollman (Olman, Ohlman) (SoH 1957:2); SMoK; SPG 17 (1905); Sv industriens män, ser 1 (1874–75); Sveriges industriella etablissementer, teckn af G Pabst, 2:11 (1878). – Muntl meddel av MD Bengt Ollman, Sthlm.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Edvard A Ollman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7738, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan-Erik Pettersson), hämtad 2019-12-11.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7738
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Edvard A Ollman, urn:sbl:7738, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan-Erik Pettersson), hämtad 2019-12-11.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se