Otto E Olsson

Född:1879-12-19 – Nikolai församling, Stockholms län
Död:1964-09-01 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län

Kompositör, Organist


Band 28 (1992-1994), sida 337.

Meriter

Olsson, Otto Emanuel, f 19 dec 1879 i Sthlm, Nik, d 1 sept 1964 där, Hedv El. Föräldrar: kusken Johannes (Johan) O o Kerstin Nilsson. Studier för organisten Albert Lindström (piano o orgel), Sthlm, vid Musikkonservatoriet 93–01, bla för A Lagergren (orgel), O Bolander (piano) o J Dente (kontrapunkt, komposition o instrumentation), organistex 30 maj 96, pianostämmarex 11 dec 97, kyrkosångar- o musiklärarex 12 dec 99, vik organist i bl a Johannes, Stefans o Hedvig Eleonora kyrkor 97–07, allt i Sthlm, innehade statens tonsättarstip 03–05 o 07, tf organist i Gust Vasa förs, Sthlm, 1 sept 07, ord 1 jan 08–2 dec 56, bitr lär i harmonilära vid Musikkonservatoriet 08, ord 1 okt 19, ord lär i orgelspeln där 30 maj 25–45, fullm med prof:s titel 9 april 26, led av komm ang ny koralpsalmbok för Sv kyrkan mars 16–okt 17, av komm ang ny koralbok, nytt normalhymnarium o vesperale för Sv kyrkan jan 19–jan 25. Tonsättare. – LMA 15, Litt et art 16.

G 1) 15 nov 1913 i Karlshamn (kbf i Sthlm, Gust Vasa), m Gerda Katarina Teresia Malmberg, f 10 aug 1879 där, Hedv El, d 16 april 1934 där, Jak, dtr till grosshandlaren Carl Johan August M o Charlotta Maria Theresia Johansson, samt förut g Winkler; 2) 22 aug 1936 i Sv kyrkan i Khvn (kbf i Uppsala, Domk), m läraren Dagmar Wilén, f 6 mars 1896 i Uppsala, d 20 juli 1971 i Sthlm, Hedv El, dtr till dövstumskoleföreståndaren Johan August W o Augusta Amalia Östergren.

Biografi

Otto O tillhör den senromantiska generationen i den sv musikhistorien. Både som tonsättare och organist hade han franska ideal. Dessa kan också spåras i många av de över 50 orglar han som orgelsakkunnig var med om att disponera. Han var en av Sveriges mest lysande organister allt från det han inledde sin bana som konserterande organist 1899. Som pedagog uppfostrade O flera generationer sv kyrkomusiker, inte bara i kärleken till det franska utan också i en vid repertoar från de tidiga barockmästarna över J S Bach till sin egen tids musik. I hans orgelbibliotek återfinns musik från Josquin till Messiaen. För den nya musiken hade han i övrigt svårt.

Det är främst som tonsättare O har gått till eftervärlden. Många av hans orgel- och körverk tillhör i dag (1993) standardrepertoaren, och hans musik har även fått stor spridning utanför Sveriges gränser. Många av hans orgelverk trycktes av utländska förläggare. Samtida musikanmälare, framförallt i de anglosaxiska länderna, var imponerade av O:s, som man ansåg, originella tonspråk och utmärkta kontrapunktiska handlag. Hans verk innehåller ofta en mycket intrikat stämväv i en senromantisk harmonisk dräkt.

En av dem som betydde mest för tonsättaren O var kollegan Emil Sjögren, som O lärde känna under 1890-talets sista år. De blev de bästa vänner, och Sjögren granskade O:s tidigaste kompositioner samt uppmuntrade honom genom att både ordna privatkonserter med O:s verk och skaffa honom förläggare. O fick också ofta vikariera vid Sjögrens orgel i Johannes kyrka. I många av de tidiga orgel- och pianoverken samt den tidiga kammarmusiken kan spåras ett visst inflytande från Sjögren. O var dock aldrig hans elev. Efter Sjögrens död 1918 fullbordade O hans efterlämnade Preludium och fuga nr 3 i C-dur för orgel.

I O:s orgelmusik märks även kontinentala drag. Han skrev orgelsymfonier efter sin förebild Charles-Marie Widor, orgelsonater som Joseph Rheinberger och Alexandre Guilmant och kontrapunktiska preludier och fugor som Bach eller Max Reger. Många av O:s orgelverk är tänkta som konstnärliga verktyg i den högre orgelundervisningen, t ex hans orgeletyder, trior och pedalstudier. Ett särdrag i många av O:s kompositioner är de inslag som röjer hans intresse för gamla gregorianska melodier. Han använde sig av många av dessa, främst i sina orgelverk. O gav även ut flera orgelsamlingar med gregorianska melodier, och i sin väldiga tresatsiga andra orgelsymfoni Credo symphoniacum från 1918 använde han enbart sådana melodier, som får symbolisera treenigheten: Fadern, Sonen och den Helige ande, i var sin sats.

Det verk som emellertid kom att betyda O:s genombrott som kompositör hos en bredare allmänhet var det 1910 för första gången framförda Te Deum för kör och orkester. Det blev ett av O:s mest populära verk som under hans livstid spelades över 100 gånger med flera framföranden också utomlands, bl a i Khvn, Frankfurt och Wien. O:s andra större verk kände samtiden inte till. Nästan samtliga framfördes först efter hans död. Uppförandet 1976 i Gustaf Vasakyrkan av O:s Requiem blev något av en renässans för hans tonkonst. Många av hans verk har spelats in som fonogram och kommit i nya notutgåvor. På 1980-talet upplevde även O:s kammarmusik en ny vår. 1991 anordnades den första Otto Olsson Festivalen i Sthlm.

Större delen av O:s produktion tillkom före 1918. De nya musikaliska strömningarna efter första världskriget hade han svårt att förlika sig med. Stilistiskt förändras inte hans musik efter 1918. Den mognar, blir mer formfulländad och möjligen litet stramare; i övrigt kunde O:s sena verk från 1930- och 40-talen mycket väl vara komponerade 25–30 år tidigare. O:s självkritik blev också med tiden allt starkare, och han blev osäkrare på vad publiken ville ha. Under 1950-talet slutade han helt att komponera och blev bitter och desillusionerad. Det storslagna oratoriet De gloria paradisi, som han påbörjade omkring 1918 och sedan arbetade med till och från under åren och som han tänkte sig skulle uruppföras i Thomaskyrkan i Leipzig av Karl Straube, förblev en musikalisk torso.

O var till viss del tillbakadragen och osäker. Han hade svårt att marknadsföra sin musik. Omvittnad är hans rakryggade hållning, trofasthet och stora sinne för humor.

Författare

Curt Carlsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Största delen av O:s autografer, skisser o ms i MAB, några få i UUB samt hos Stiftelsen Musikkulturens främjande, STIM o Musikmuseet, Sthlm. Brev till O i MAB. Några ms, skisser, brev o annat arkivmaterial hos Curt Carlsson, Lidingö. – Brev från O i KB, LUB (bla till P Nodermann), UUB, LSB o MAB.

Tryckta arbeten

Kompositioner (år inom parentes tillkomstår, övriga vanligen tryckår): Orkesterverk: Symfoni g-moll op 11 (1901 -02) uppf 1979; Suite a-moll f liten ork op 12 (1902); Introduktion o scherzo f piano o ork a-moll op 19 (1905) uppf 1987; Konsertstycke B-dur (1907–11) ofullb; Konsert f orgel o ork g-moll (1908) ofullb; Festspel öfver Bellmansmelodier (1911) uppf s å; 3 elegiska danser f liten ork [arr av nr 1, 4 o 5 ur op 34 f piano] uppf 1926; Marche funébre f orgel op 21:2 (1914?) arr f ork; [Orkesterstycke D-dur] (ca 1935) ofullb; Tre etyder f orgel [op 45] arr f stråkork av Tor Mann (1935) uppf så. – Kör och orkester: Musik t sagospelet Arabialand (A M Roos) f soli, kör o ork (1901) endast 6 nr fullb, härur Visan om tre lustiga riddare f sång o piano 1904; Requiem f soli, kör o ork op 13 (1901–03) uppf 1976; Te Deum f kör, orgel, stråkar o harpa op 25 (1905–06), klaverutdr 1912, 1948, 1964, omarb f kör o stor ork (1929) 1929, körpartitur 1933; Skisser t Laudate Dominum f kör o ork (1911) o Preludium, koral o fuga f kör o ork (1911–12); De gloria paradisi, oratorium f sopran- & tenorsolo, kör o ork (1918 ff) ofullb. – Sånger med piano eller orgel: Kärlekens stjärna (H Heine, 1900); Kung Erik (1903) förkommen; Visan om tre lustiga riddare (Roos) 1904; I natten (S Johansson, 1901); Den tysta elden (M Lybeck, 1903); Tantum ergo f 1 röst m violin o orgel [op 23:1] (1906) 1906; Andliga sånger op 35 (1908) [Ej med klagan, Nu tystne de klagande ljuden, Min högtidsdag går in, Radens ej] 1909; I natten (V Rydberg, 1908); 3 psalmer av David [op 41] (1908): [Herre straffa mig icke, Hjärteligen kär, Såsom hjorten längtar] 1910, 1934, 1957; Ave Maria f 1 röst m violin o orgel [op 23:2] (1909) 1910, [1970?]; Vaggvisa: Sof, sof barnet mitt (ca 1910?); Serenad (E W Ruda, 1911); Hur i min själ jag glöder (B E Malmström, 1912); Sånger o visor [arr av manskvartetter]: Och linden blommar, Jan Hinnerk, Dalvisa, Septemberafton, [1915]; Det strålar i Betlehems nejd ett sken (1917?) 1918; Vår skara växer (J Saxon, 1917?) 1918 (?); Glöm aldrig mor! (M Olofsson, 1917?) 1919(?); Härlig är helgedomen (A Lund, 1931) 1932; Himlen blå (Rydberg, 1934); Vaggvisa (L Rickson, 1935) bearb av pianostycke fr 1898; Tre bröllopssånger op 57 (1942): Himmelske fader Välsigna o Gud Vi önska nu 1943. – Kammarmusik: Fugerad fantasi f violin o piano (1898); Suite i F för piano o violin (s å); Stråkkvartett g-moll (1899); Menuett D-dur f stråkkvartett (s å), även arr f piano; 3 lyriska stycken f violin o piano op 7 (1899–1902) [Berceuse, Fantasistycke, Cantilena]; Violin-sonat nr 1 D-dur op 4 (1899); Pianokvintett A-dur op 1 (s å) uppf 1901; Stråkkvartettsats F-dur (1900?) uppf 13 dec 1900; Stråkkvartett nr 1 G-dur op 10 (1901); Svit f klarinett o piano (1902); Allegretto B-dur f klarinett o piano (s å?); Stråkkvartett B-dur (1902–03); Serenata F-dur f violin o piano (1904); Pianokvartett a-moll (s å) sista satsen ofullb; [Andante o elegie] f violin o orgel (1905) elegien ofullb; Violinsonat nr 2 d-moll op 22 (1905) uppf i Berlin 1910; Introducdon o allegro f violin o piano Ess-dur (1907) ofullb; Stråkkvartett nr 2 G-dur op 27 (1906–07) 1912, uppf 1914; Romans f violin o orgel op 24 (1910) Wien 1988; Marche funébre f orgel arr f stråkkvintett (1914?); Gratulation f violoncell o piano (1937); Stråkkvartett nr 3 a-moll op 58 (1945-48) 1979. –  Pianoverk: Fantasi Ass-dur (1896); 3 fantasibitar (s å); Vals h-moll (s å); Två små etyder [c-moll, ciss-moll] (1897); Aqvarell G-dur (s å); 4 småstycken [Vår, Sommar, Höststämning, Vinter] (s å); Fantasi C-dur (s å); Fantasi D-dur (s å); Elegie e-moll [op 8:5] (s å); Fuga C-dur (s å?); Preludium o fuga c-moll (s å?); Fantasi G-dur [över Stagnelius' Näcken] (1898); Gavotte c-moll (s å); 2 valser [a-moll, B-dur] (s å); 6 pastoreller [I dalen, Qvarnen vid bäcken, På berget, Söndagsmorgon, Vid dansplanen, I solnedgången] (s å); Fire Klaverstykker [op 2] (1898–1902): [Prélude, Impromptu, Serenad, Canon] 1902; Lied ohne Worte H-dur (1898); Slummersång Ass-dur (s å); Vidjuletid, 5 stämningsstycken op 3 [h 1] (1898–1902) 1902; 3 preludier o fugor op 6[A] (1898-1901): B-dur, c-moll & giss-moll; Preludium o Toccata e-moll (1899); M. H., ett flickporträtt (s å); Albumblad e-moll [op 8:6] (s å); Andante G-dur (s å); Allegretto c-moll (s å); Andante D-dur (s å); Folkvisa g-moll (s å); [Pianostycke] A-dur (s å); d-moll (s å); Scherzo A-dur (s å); Andante H-dur (s å); [Pianostycke] G-dur (1900); Fughetta c-moll (s å); Chanson slave [op 8:4] (s å); Allegretto F-dur (1901); Lied ohne Worte G-dur (s å); Allegretto amoroso G-dur (s å); Andante con moto Fiss-dur (1902); Fuga a-moll (s å); Canzonetta [op 8:2] (s å); Tempo di valse g-moll (s å); Soluppgång D-dur (s å); Barcarolle [op 8:1] (s å); Chariwari-serenade G-dur (s å); Moderato B-dur (1903); [Pianostycke] B-dur (s å); A-dur (s å); Allegro scherzando G-dur (s å); [Pianostycke] g-moll (s å); Pastorale G-dur [op 8:3] (s å) i Akvareller, 6 pianostycken [op 8] (1897-1903): Barcarolle, Canzonetta, Pastorale, Chanson slave, Elegie, Al-bumblatt, 1903; 3 pianostycken op 18[B] (1903-04): Marin, Sommarafton, Sorgeklockor; Allegretto Fiss-dur (1904); Sonat d-moll (1902-04) förkommen; Preludium o fuga d-moll (1905); Andantino Dess-dur (1905); 6 Scherzi op 9 (1901-05); Vid juletid, h 2 (1907); Andante con moto E-dur (1908); Elegiska danser, 7 piano-stycken op 34 (1905-08) 1910(?), nr 1, 4 o 5 även arr f ork; Ur Skizzboken [op 43] (1905-09): Entrata, Fughetta, Siciliano, Capriccietto, Intermezzo, Variazioni, Arietta, Resignation, 1921 (?); Gondoli-era (1909), urspr i föreg som nr 8; Albumblad D-dur (1911); Förlofningslåt f piano 4 h (1913), även arr f piano 2 h; Kanon G-dur (1914?) i K Wohlfarts pianoskola 1914; Gratulation, vals f piano (1935). – Orgelverk: Adagio f-moll (1895); Sonatin D-dur (1897); Svit nr 1 [g-moll] (s å); Andante E-dur (1898); Aftonstämning G-dur (s å); Preludium F-dur (s å); Svit nr 2 (s å); Fantasi öfver Choral no. 225 (s å) 1983; Svit nr 3 d-moll (s å); härur Vandringen till Emaus; Svit nr 4 c-moll (s å); Sonata Pastorale (s å); ofullb; Choral [b-moll] (s å); Allegretto a-moll (s å); Sonat e-moll (1900) endast 1 sats fullb; Adagio ur Symfoni f ork op 11, arr f orgel (1902); Symfoni nr 1 Ess-dur op 15 (så) uppf 1905; Adagio Dess-dur [op 14:1] (1903) 1903, 1978; Suite G-dur op 20 (1904) London 1931; Meditation e-moll [op 14:2] (1905) 1907; 3 stycken f orgelharmonium (1905) troligen: Pre-ambula, Canon, Capriccio; Marche solennelle op 17:1 (1906); Fiinf Pedalstudien op 26 (1906?) Leipzig 1907, Sthlm 1981; Suite f harmonium [op 16] (1908) 1909(?); Cantilena [E-durop 17:2] (så) i Från tonernas värld, Musiktidningens julnr 1914, o 1975; Pastorale [d-moll] op 17:3 (1908); Tolv orgelstycken över koralmotiv op 36 (1908) 1936, nr 2, 3, 4, 5 o 8 även sep New York [1940-t]; Fantasi o fuga över koralen "Vi love dig" op 29 (1909), 1910(?), 1936, 1964; Sonat E-dur op 38 (1909-10) London 1924, Sthlm 1977; Funf Ca-nons op 18[A] (1903-10) Leipzig 1910, Sthlm 1981; Preludium o fuga nr 1 ciss-moll op 39 (1910?) 1911, [1970?]; Ten Variations on ... "Ave Maris Stella" op 42 (1910?) London 1913, Sthlm 1976; Gregorianska melodier [h 1] op 30 (1910); Crcator alme siderum, Angelus autem Domini, O quot undis lacrimarum, Veni Creator spiritus, Vexilla Regis prodeunt, Salve Regina, 1911, 1930; Tre etyder [op 45] (1910?): Fantasia cromatica, Sestetto, Berceuse, London 1911–12, Sthlm 1976; Five trios... op 44 (1911?) London 1931, nr 3 i saml där 1914; Six pieces on old church songs [Gregorianska melodier, h 2] op 47 (1912?): Alma Redemptoris mäter, Iste confessor, Haec dies, Credo, O sacrum convivium, Magnificat, London 1931, nr 6 även i saml där 1913; Bröllopsmarsch [B-dur] (1913?); Variations sur un choral (f orgel eller harmonium) [op 48] (1913?) i Les maitrcs contemporains de 1'orgue, Paris 1914; Orgelstycken op 21 (1914?): Entrée, Marche funébre [även arr f ork resp stråkkvintett] o [Miniatyr] C-dur, nr 1 & 2 i Organistens favoritalbum utg av N E Anjou 1916; 3 preludier i kyrkotonarter (1915?) ibid; Miniatyrer [op 5] (1896-1915?) 1916, 1935; 5 preludier t koraler i norska psalmboken (1916?) i Organistens preludiealbum 1918; [48] Lätta koralpreludier (f orgel eller harmonium) [op 51] (1915?) 1915(?); 12 preludier i kyrkotonarterna (1918?) i Modulationer o preludier t gudstjänstligt bruk 1919; Preludium o fuga nr 2 fiss-moll op 52 (1918) 1921, [1970?]; Credo symphoniacum, symfoni nr 2 f orgel op 50 (1918) 1927; Preludium t koralen 198 o Postludi-um t juldagen (1927) i Tidskr f kyrkomusik o sv gudstjänstliv 1927; Preludium t koralen 305 "Välsigna gode Gud, vår konung o vårt land" (ca 1930); Preludium o fuga nr 3 diss-moll op 56 (1935?) 1940, [1972?] o i Musica organi bd 3, 1957; Bröllops-preludium [G-dur] (1936); Fantasi (över Benna Moes Ave Maria) [E-dur] (1941); Choral (Preludium) o fuga över "Salve, salve Regina" [giss-moll] (ca 1952), ofullb. – Kantater med orgel eller piano: Kantat vid kyrkoherdeinstallation f soli, bl kör o orgel op 31 (1907/1938) 1938; Kantat vid kyrkoinvigning [Engelbrektskm i Sthlm] f soli, bl kör o orgel op 46 (1913) 1938; Kantat sjungen vid logen nr 41 Thomas Wildey's instituering i Sthlm 15 april 1909 f soli, manskör o piano [op 49:1] (1909) 1909; Kantat vid Odd Fellow-ordens 100-års högtid 26 april 1919 f soli, manskör, piano, orgel o obligat violin [op 49:2] (1918) 1919; Kantat vid invigningen av Odd Fel-lows nya lokaler i Sthlm 21 okt 1926 (1926); Kantat vid Maria Magdalena församlings 600-års jubileum f soli, gosskör, bl kör, violin o orgel op 59 (1947), härur Påskdagsmorgon, 1948; Kör till kyr-koherdeinst 1948: Inför den eviges ansikte f bl kör o orgel op 60 (1948). – Körsånger förblandad kör: Påskhymn (1904); Påsksång (m orgel, 1905); Pingstsång (d:o, s å); 6 körer a cappella op 32 (1909): Trettondedagssång, Långfredagssång, Kristi himmelfärdsdag, Pingstsång [O du helge Ande], Vid nattvardsgång, Lovsång, 1910; Fädernas kyrka o Med Jesus fram ... (1912?) i Ungdomens sångbok 1913; I denna ljuva sommartid, Helige ande o du himlens duva, O vakna värld, Sion din konung Du konung som tronar Vår fader i höjden, Välsignad Gud När skall den tallösa hedningaskaran, Tag vår hyllning (1912?) i Hymnarium 1913; Fladdra fana (1913?) i Godtemplarordens sångbok 1913; 3 arr av manskvartetter:] Septemberafton, Bundna toner, Höstkväll [1913]; Sköna tempel Herrens boning, Jorden oss alla skall en gång församla, Se gravens tysta skumma famn, Huru ljuvliga äro icke dina boningar, Jesu du som barnen alla, O Jesu värdes mig ledsaga, Utur djupen ropar jag till dig (1913?) i Förslag till hymnarium för sv kyrkan 1914; [7] Advents- o julsånger f bl kör o orgel op 33: Advent (Sions dotter lyft din panna, 1916?), Julsång (Lovsjungen Herrens nåd o makt, 1908), Gammal julvisa (Guds son är född, 1911?), Davids 121 psalm (Jag lyfter mina ögon, 1915), Nyårspsalm (O Gud som åter tänder, 1916?), Det brinner en stjärna --- (1916?), Jungfru Marias lovsång (Min själ prisar storligen, 1916?), 1917, 1931, 1952, 1959, 1 o 4: 1931, 1 -6 o 7: 1980, 1 o 3 m eng text, Rock Island, 111 [1927]; Vid Lutherfest (1917?) 1917; Säll den som livad än ödet skickar (1917), De skördar som åkrarna bära, Förtröttas ej, Kärlek av höjden, Likt vårdagssol, Jesus har kommit, O Jesu tag bort all vrede, Fader som i evigt ljus (1918?) i Kyrklig sång 1918; 6 latinska hymner op 40 (1912 -13?): Psalmus CXIX, Canti-cum Simeonis, Psalmus CX, Jesus dulcis memoria, Ave maris Stella, Rex gloriose martyrum, 1919, 1954, Ft. Lauderdale, Florida, USA, ca 1979; Davids 100:de psalm (1922) u o o å, [1922]; Hälsning (1923?) i Folkkörboken 1923; En dunkel örtagård (1928?) i Kyrklig sång, 2. uppl 1928; Tre latinska körsånger op 55: Jesu corona celsior (1927), Auctor beata saeculi (1936?), Aeterne Rex altissime (1936?), alla sep 1981–82; Krist är uppstånden [1932?]; Troshymn (1933?) i Laudamus 1934; Kväll iskogen (1949) i Vårsång 1949, 1973. – Körsättningar av andras verk: Han är uppstånden (melodi J G Ebeling 1905) i Hymnarium 1913, även m annan text: Den gyllne solen; 9 gammalkyrkliga melodier i körsättning (arr 1918?): En öppen grav (mel 1739), Gud vår gud för världen all (G Josephs), Gud är vår starkhet (J Brand), Helga natt jag hälsar dig (J W Franck), Jesus Kristus är vår hälsa (medeltida mel), Kom o Jesu väck mitt sinne (mel 1614), Nu kommen är vår påskafröjd (1608), Sig fröjde nu var kristen man (1611), Till digo milde Jesu Krist (1787), alla som lösbl [1918–24?]; Säg mig den vägen (gammal mel fr Dalarna) o I hoppet sig min främsta själ (tysk folkmel fr 1600-t) (arr 1939) i Sången 1939. – Damkor: Pingstsång (Hos Gud finns inga hinder, mel av M Haydn arr f damkor 1905?); Vi samlas här till ädei strid (1914?) i Vita bandets sångbok 1915; De tempore vernale op 54 (1935): In vernale tempore, Tempus adest floridium, 1947. – Manskör: Bland sångarbröder (1905) Sällskapet för sv kvartettsångens befrämjande (SSKB) s å, även arr f bl kör; Septemberafton (1905) d:o; Visa (1905) d:o; Drömmar (1905) d:o; Bundna toner (1906?) d:o, även arr f bl kör; Aftonsol (1906) i Från tonernas värld ... 1914; Solsång (1906?); Jan Hinnerk (1906) 1915; Goternas sång (1906) SSKB s å; Storm o lugn (1906?) d:o; Två fjärilar (1906); Krönikan (ca 1907); Blomman (ca 1907); Höstkväll (1908) SSKB s å, även arr f bl kör; Tomten (1908) d:o 1911; Domaredansen (1908?) 1913; Fyra folkvisor (1908): Gammal dryckesvisa, Sångartidn 1956, Vaggvisa, båda SSKB 1964, Dalvisa, 1915, Orsa polska; Fjärran på enslig stig (1909?) 1910(?); Vallarelåt (1910) 1913; Hvit vilar snön (1910?) 1913; Jungfrun i det gröna (1911?) SSKB s å; Svenska sången [Nordiska sången] (1911) d:o 1913; Mårten Holk (1911?) 1915, Mälardrottningen (1913?) s å; Celadons kla-govisa (1922?) SSKB s å; Stilla mitt hjärta (1922?) d:o; Cortége nocturne (1923?) d:o; Fågelkvitter (ca 1924?); Svensk bön (1925?) SSKB s å; Stjärnor som glimma (1925?) o Vårstorm (1925?) i Sångar-förbundet d 2, 1926; Sång vid Stockholmsutställningens öppnande 1930 op 53 (1930); En sångar-dag (1953). – Manskörsäitningar av andras verk: Sättningar av sånger av C M Bellman (ca 1907–11): Fredmans epistel 6, 44, 58, 68, 71 (1907), 81, Fredmans sång 6; J G Naumann: Ädla skuggor ... ur Gustaf Wasa (1932) 1932. – Många körsånger senare utg sep o i olika saml. – Psalmer och koralmelodier: i 1937 års psalmbok nr 140, 376 o 490; i Den sv koralboken 1987 nr 165 o 205. – Utgivit och arrangerat (vanl för piano): A Söderman: Bröllopsmarsch arr f orgel [1903]; 20 sv folkvisor f skola o hem, u o, Bellmans-melodier lätt satta f orgelharmonium, u å; Omtyckta ringlekar lätt satta f orgel-harmonium, u å; Kring majstången, u å; Julglädje, ringlekar, u å; Näckens polska, i C A R Lothigius, En bakgrund till Näckens polska 1914; Ack Värmeland du sköna, u å; Abbe Vogler, Hosianna [f harmonium], u å; Sverges melodibok, bd 1 (tills m A O Assar) [1922?]; Koralbok f skola o hem 1922, 1923, 1925; Vid julbrasan, fantasi över kända svjulmelodier [1925?]; Julens melodibok [1924], 1944; Hemmets koralbok, 1933; Angelica, valda sånger m m f kyrka, skola o hem satta f orgel [harmonium], u å; Bach-Händel album f harmonium, u å; de flestaarrutgomkr 1910–25; dessutom i manus ett 10-tal orgeltranskr av andras verk.

Tryckta arbeten: Om orgelspelet vid den allm. gudstjänsten (Förhandlingar vid tredje allm. svenska kyrkosångsmötet i Göteborg den 3–4 maj 1916, Gbg 1916, s 42–55). – Harmonium-spelets teknik. Orgelharmoniumskola pedagogiskt ordnad med särskild hänsyn till såväl självstudium som lärareledning. Sthlm [1917]. 4:o. 50 s, 1 vikt lös pl. (Tills med A. O. Assar.) – En kyrkosångens befrämjare (Hågkomster och livsin- tryck, saml 15. Till minnet av Nathan Söderblom ...,Upps 1934, s 287–293; 2. uppl så). – Svante Sjöberg (Tidskrift för kyrkomusik och svenskt gudsjänstliv, årg 9, 1934, Sthlm, s 97–100; undert O. O.). – Några minnen av Emil Sjögren (Hågkomster o livsintryck 24. Musikmänniskor. Personliga minnen Upps 1943, s 69–74). – Mindre bidr i Tidskr för kyrkomusik 1–7, 1926–32.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 9 april 1926, nr 33, RA.

N O Bengtsson, O O o Lunds domkyrkoorgel (Orgelforum 1987, nr 1); C Carlsson, O O – ett tonsättarporträtt (Musiklivet – Vår sång 1973); dens, Sv uruppförande – efter 73 år! (Röster i radio 1976, nr 47); dens, O O 100 år (Upptakt 1979); dens, O O. Ad dominum (texthäfte till Musica Sveciae CD MSCD 611, 1989); N Castegren, Veckans tonsättare: O O (Hörde Ni, 1952, nr 7); Den kyrkomusik som nu tillverkas lider av blodbrist (Musikvärlden 1946); L Hedwall, O O (Sv kyrkotonsättare, 5; Kyrkomusikernas tidn 1958); [H Heide,] O O. Aspects de l'esthétique de la musique, de la facture d'orgue et de l'interprétation d'0 O (La renaissance de 1'orgue 1991. Eglise de Notre-Dame du Sablon [Programbok], Bryssel 1991); S Jullander, Credo Symphoniacum – en studie i musikalisk form o symbolik (1979); E v Koch, Musik o minnen (1989); Liten intervju med en orgelprof (DN 25 juni 1945); E Lundkvist, O O. Renässans för en senromantiker! (Musikrevy 1979); dens, Interpretation av O O:s orgelverk (Sv kyrkomusik 1979, nr 10 o 1980, nr 1 o 3); dens, O O, giganten vid Odenplan (Konsert-nytt, 1984, mars); H Malmberg, O O (Våra tonsättare för manskör, 9; Sångartidn 1935); T G Nelson, The organ music of O O (Evanston, 111, 1988); D Olson, Minnen av O O (Sv kyrkomusik 1971); N O Raastedt, O 0:s orgelkompositioner (Tidskr för kyrkomusik o sv gudstjänstliv 1932); Röster kring folkvisans dag (Vår sång 1934); M Stuart, O O, en mångsidig musiker, musiklär o tonsättare (Vår sång 1930); K-E Svedlund, O O (Nutida sv kompositörer, 13; Vår sång 1949); W Åhlén, O O: Tonsättaren – organisten – människan (Sv kyrkomusik 1970).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Otto E Olsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7793, Svenskt biografiskt lexikon (art av Curt Carlsson), hämtad 2018-08-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7793
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Otto E Olsson, urn:sbl:7793, Svenskt biografiskt lexikon (art av Curt Carlsson), hämtad 2018-08-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se