C Wilhelm Oseen

Född:1879-04-17 – Lunds domkyrkoförsamling, Skåne län
Död:1944-11-07 – Engelbrekts församling, Stockholms län

Fysiker, Matematiker


Band 28 (1992-1994), sida 395.

Meriter

Oseen, Carl Wilhelm, f 17 april 1879 i Lund, d 7 nov 1944 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: rektorn FD Anders Theodor O o Elisabeth (Betty) Ulrika Hyltén-Cavallius. Mogenhetsex vid h a l i Halmstad 5 juni 96, inskr vid LU 8 sept 96, FK 14 dec 97, FL 12 april 00, disp 14 dec 01, doc i matematik 11 jan 02, FD 29 maj 03, tf prof i matematik 1 dec 04–1 okt 06, tf på delar av professuren i fysik 13 juli 07–1 juni 09, allt vid LU, prof i mekanik o matematisk fysik vid UU 11 sept 09–18 aug 33, ordf i Sv fysikersamf 20–24 o 29–33, förest för VA:s Nobelinst från 1 aug 33. – LFS 07, LVS 10, LVVS 20, LVA 21 (led av Nobelkomm för fysik från 22, preses 34–35), LIVA 34, led av ett flertal uti akad:er o lärda sällsk.

G 30 dec 04 i Alfshög, Hall, m Klara Charlotta Strandmark, f 18 sept 1879 där, d 19 dec 1943 i Sthlm, Engelbr, dtr till folkhögskoleföreståndaren FD Johan Edvard S o Alida Vilhelmina Ewert.

Biografi

Wilhelm O var tidigt intellektuellt utvecklad. Under skoltiden i Halmstad bedrev han ivrigt självstudier, särskilt i historia och matematik, och tvekade ännu efter sina akademiska examina om vilket ämne han skulle ägna sig åt. Bestämmande för hans slutliga forskningsinriktning blev kanske en studievistelse i Göttingen vintern 1900–01, där han främst uppskattade matematikern David Hilberts föreläsningar över partiella differentialekvationer. Han påverkades förmodligen även av den andre framstående matematikern i Göttingen, Felix Klein, och, vid ett senare besök, av hydrodynamikern Ludwig Prandtl. Ett stort inflytande utövade också hans lärare i Lund, A V Bäcklund (bd 7). O:s doktorsavhandling låg helt i linje med den forskningsinriktning som Klein och hans vän och medarbetare, den norske matematikern Sophus Lie, utvecklat och som Bäcklund fortsatt.

Bortsett från två arbeten om vätskors rörelse arbetade O inom matematiken till 1906. Detta år ingick han enligt egen utsaga i den vetenskapliga mannaåldern. Han tog då, inspirerad av ett arbete av den holländske teoretiske fysikern H A Lorentz, upp ett viktigt problem rörande vätskors rörelse. Det nya i Lorentz' forskning var att han tog hänsyn till vätskans seghet, viskositet. Denna hade vanligen försummats i tidigare arbeten, främst beroende på att den avsevärt komplicerade den matematiska behandlingen. O vidareutvecklade Lorentz' undersökning genom att bl a betrakta tidsberoende vätskerörelser. Detta stora arbete ingick som en viktig del i O:s meritering då han hösten 1907 sökte professur i Uppsala.

I slutet av 1910-talet återvände O till frågan om viskösa vätskors dynamik och vidareutvecklade den engelske 1800-talsfysikern George Stokes' arbeten om motståndet mot en kulas rörelse i en vätska. Detta motstånd är en följd av vätskans viskositet. O korrigerade ett väsentligt fel som Stokes gjort och uppställde den ekvation som i standardarbeten inom området benämns efter O. Ur denna ekvation härleds en korrektion till Stokes' formel, giltig om kulans hastighet är tillräckligt liten eller vätskans viskositet tillräckligt stor. O kunde även med hjälp av sin ekvation som den förste förklara ett välbekant fenomen, nämligen att bakom en kropp som rör sig i en vätska uppstår ett kölvatten. Fortsatta arbeten på detta område gjordes, förutom av O själv, främst av hans lärjunge Hilding Faxén.

Ett inte helt orelaterat område inom fysiken där O gjorde en internationellt uppmärksammad insats var teorin för anisotropa vätskor, senare vanligen kallade flytande kristaller. Dessa har blivit en allt viktigare del av vardagens teknik som komponenter i digitalklockor, fickräknare och platta TV-skärmar. En flytande kristall utgör en mellanform mellan vanliga vätskor och fasta kristaller i den meningen att dess egenskaper inte är lika i alla riktningar, i motsats till vad som gäller för en vanlig vätska. Fenomenet upptäcktes redan på 1880-talet, men den första egentliga teorin för dessa vätskor utarbetades av O på 1920-talet. En sammanfattning av sina forskningar på området publicerade han 1929 i bd 20 av Fortschritte der Chemie, Physik und physikalischen Chemie.

Det är främst de nämnda insatserna som gjort O:s namn känt inom den teoretiska fysiken, men han gav också viktiga bidrag till många andra områden. Han var en osedvanligt mångsidig matematisk fysiker med en gedigen kunskap inom och förståelse för klassisk matematisk analys, parad med en säker fysikalisk känsla för möjliga förenklingar av den matematiska formalismen, nödvändiga för att nå fram till ett användbart slutresultat. Han lämnade bidrag till fysikens klassiska områden, elasticitetsteori och geometrisk optik, men även till den moderna fysikens relativitetsteori och kvantummekanik. Därigenom blev O en pionjär för den moderna teoretiska fysiken i Sverige på 1910- och 20-talen. Speciellt viktiga i detta sammanhang var en serie föreläsningar vid 1919 års sommarkurser i fysik i Uppsala. De publicerades så under titeln Atomistiska föreställningar i nutidens fysik: tid, rum och materia. Föreläsningarna behandlar både relativitetsteorier, den speciella och den allmänna, och den sk gamla kvantfysiken, väsentligen baserad på Niels Bohrs atommodell från 1913. Även om en stor del av innehållet snart blev föråldrat, utgör dessa föreläsningar en givande och intressant läsning: de ger en historisk bakgrund till fysikens utveckling under 1900-talets första decennier och är skrivna med en personlig och frisk stil, typisk för O.

En annan betydelsefull insats för moderniseringen av fysiken i Sverige, denna gång med viktig internationell anknytning, gjorde O som ledamot av VA:s Nobelkommitté för fysik. Han var den förste moderne teoretiske fysikern i kommittén sedan dess tillkomst 1900. Redan första året i kommittén, 1922, fick O den grannlaga uppgiften att motivera ett Nobelpris till Albert Einstein, som under lång tid hade nominerats av ett stort antal kända fysiker. På grund av svårigheter både inom och utanför kommittén när det gällde den vetenskapliga värderingen av Einsteins relativitetsteorier hade ärendet kommit att "dras i långbänk". Genom en noggrann, välmotiverad och välskriven utredning visade O att Einstein var en värdig nobelpriskandidat, och de övriga kommittéledamöterna biföll förslaget: Einstein utsågs till mottagare av 1921 års reserverade pris. Ytterligare en insats av internationell betydelse från samma tid gjorde O som en av initiativtagarna till de internationella kongresserna för tillämpad mekanik, vilka verksamt bidrog till återupprättandet av de vetenskapliga förbindelserna efter första världskriget.

O:s mångsidighet begränsade sig inte till fysikens område. Han kombinerade sitt tidiga intresse för historia med sitt fackområde fysik och angränsande områden genom ett flertal biografiska arbeten. Utöver ett stort antal kortare levnadsteckningar över framstående sv vetenskapsmän, bl a sin lärare Bäcklund, författade han en större biografi om Johan Carl Wilcke. På VA:s uppdrag redigerade han den edition av Scheeles efterlämnade papper som utgavs 1942 till 200-årsminnet av kemistens födelse. – Liksom många andra framstående naturvetare i sin generation hyste O stort intresse för filosofi, speciellt i dess relation till naturvetenskapen. Hans installationsföreläsning i Uppsala 1909 bar titeln Frågan om viljans frihet betraktad från naturvetenskaplig synpunkt. Platon var hans favoritfilosof. O:s föreläsning vid nedläggandet av presidiet i VA 1935 hade titeln Platons idélära och matematiken. Även litteratur och konst intresserade O. Han var beläst inom både klassisk och modern litteratur och var även en utövande konstnär med ett antal oljemålningar, akvareller och teckningar som resultat.

Elever och vänner har som karakteristiska egenskaper hos O, vid sidan av den intellektuella kapaciteten och skärpan, framhållit hans viljestyrka och arbetsförmåga, som bl a yttrade sig i att mödosamma och komplicerade beräkningar snarast uppfattades som utmaningar. Han hävdade med kraft kravet på tanke- och yttrandefrihet. Sanningen måste sökas förutsättningslöst. Som akademisk lärare var O inspirerande genom sina medryckande och intresseväckande föreläsningar. – 1982 utgav VA en minnespenning, utformad av skulptören Léo Holmgren och ägnad minnet av O. Medaljens inskription var "Arcana umorum revelavit anisotropicorum" (Han avslöjade de anisotropa vätskornas hemligheter).

Författare

Bengt Nagel



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

O:s arkiv i VA:s bibi. – Brev från O i KB, LUB (bl a till B Hildebrand) o i UUB (bl a till A Gullstrand och många till J Nordström).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ueber die endlichen, continuierlichen, irreduciblen Beriihrungstransformationsgruppen im Raume. Dissertation ... Lund 1901. 36 s. – Bidrag till teorien för vågrörelse i strömmar. Lund 1901. 4:o. 34 s. (Acta Universita-tis Lundensis, LUÅ, bd 37 [1901], afd 2 (FSH [N F, bd 12]), n:r 7.) – Om Dirichlets problem vid värmeledningsekvationen. Lund 1907. 4:o. 20 s. (Ibid, N. F., afd. 2 [Medicin samt matematiska o naturvetensk ämnen], bd 2 (FSH, N. F., 17) [1906], n:r 12.) – Frågan om viljans frihet betraktad från naturvetenskaplig synpunkt. Upps 1909. 23 s. (Heimdals småskrifter n:r 6 [omsl].) – Sur les formules de Green généralisées qui se présentent dans 1'hydrodynamique et sur quelques unes de leurs applications. P [1]–2 (Acta mathematica, Zeitschrift/Journal Bd 34, Sthlm 1911, 4:o, s 205–284, o 35, 1912, s 97–192). – Om integralekvationernas betydelse för hydrodynamiken (Beretning om den anden skandinaviske Matematikerkongres i Kjobenhavn 1911 udg af Niels Nielsen, Khvn & Kristiania (tr Khvn) 1912, s 35–40). – Zur Theorie des Fliis-sigkeitswiderstandes. Upsala 1914. 4:o. 22 s. (VS, Nova acta, ser. 4, vol. 4, n. 1.) – Uber einen Satz von Green und iiber die Definitionen von rot und div (Rendiconti del Circolo matematico di Palermo, T 38, Palermo 1914, s 167-179). – Uber den Widerstand gegen die gleichmässigen Trans-lation eincs Ellipsoids in einer reibenden Fliissig-keit (Archiv der Mathematik und Physik, Reihe 3, Bd 24, Leipzig & Berlin 1915, s 108-114). – En blick på hydrodynamikens utvecklingshistoria (Nyt Tidsskrift for Matematik, Afd B, Aarg 27, 1916, Khvn, s 2–18). – Sur la representation analytique de la vitesse dans certains problémes d'hydrodynamique. Upps 1917. 4:o. 77 s. (VS, Nova acta, 4:4:9.) – Sambandet mellan ljus och elektricitet (Vetenskapen och livet, [årg 3,] 1918, Sthlm, s 113–118). – Atomistiska föreställningar i nutidens fysik. Tid, rum o materia. Femton föreläsningar. Sthlm 1919. 201 s. ([Omsl:] Tidskrift för elementär matematik, fysik och kemi, Tvångsfria tilläggshäften 1.) – Om Einsteins speciella relativitetsteori (Tidskrift för elementär matematik, fysik och kemi, årg 4, 1920–1921, Sthlm, s 100–103; även sep, 4 s). – Versuch einer kinetischen Theorie der kristallinischen Fliissigkeiten. Abhandlung [l]–3. Sthlm 1921–23. 4:o. 39, 48, 40 s. (VAH, [N FJ bd 61, n:o 16, samt 63: 1 o 12. ) – Nyare åsikter om atomens byggnad (Det sjunde allmänna svenska kemistmötet i Stockholm den 27 och 28 maj 1921 [rubr], Sthlm 1922, 4:o, s 19-27). - Die analytische Theorie der Bewegungsgleichungen einer in-kompressiblen zähen Flussigkeit (Vorträge aus dem Gebiete der Hydro- und Aerodynamik (Innsbruck 1922) ... Hrsg von Th. v. Kårmån und T. Levi-Civita, Berlin 1924, s 123–135). – Albert Viktor Bäcklund ... (VAÅ, 1924, Sthlm, s 265-307, 1 pl). – Relativitetsteorien (Svenska kalendern, årg 20, 1925, Upps ... 1924, s 251-257). – Samuel Klingenstiernas levnad och verk. Biogr skildring utg av K. sv vetenskapsakad, 2. Vetenskapliga arbeten, 1*. Sthlm 1925. 69 s. – Vetenskapen och framtiden (Vetenskapen och livet, 10, 1925, s 400 f). – Vad veta vi om relativitetsteoriens sanning? (ibid, s 515–521). – Uber eine mögliche Erklärung der von Ingersoll entdeckten unmagnetischen Nickelschichten (Zeitschrift fiir Physik, Bd 32, Berlin 1925, s 940 f)- - Uber eine potentialtheoretische Randwertaufgabe aus der Hydrodynamik. Upps 1926. 4:o. 26 s. (VS, Nova acta, [4,] Volumen extra ordinem editum 1927.) – Neuere Methoden und Ergebnisse in der Hydrodynamik. Leipzig 1927. XXIV, 337 s. [S 317-333: N Zeilon, Zwei Vorträge ...] (Mathematik und ihre Anwendungen in Monographien und Lehrbuchern hrsg v E. Hilb, Bd 1.) – Flussig-keitsbewegung mit Reibung (Die Differential-und Integralgleichungen der Mechanik und Physik als 7. Aufl von Riemann-Weber's Partiellen Differentialgleichungen der mathematischen Physik hrsg von P Frank und R v. Mises, T 2, Braunschweig 1927, s 810-854; tills med H Fax-én). – Die anisotropen Fliissigkeiten. Tatsachen undTheorien. Berlin 1929. 87 s. (Fortschritte der Chemie, Physik und physikalischen Chemie, Serie B, Bd 20, H 2.) – Albert Victor Bäcklund (jahres-bericht der Deutschen Mathematiker Vereinig-ung, Bd 38, Leipzig und Berlin 1929, s 113–152). – Exakte Lösungen der hydrodynamischen Differentialgleichungen (Opuscula mathematica Andreae Wiman dedicata. Festskrift ... Upsala 1930, s 147–156). – Determinism och indeterminism (Religion och kultur, årg 1, 1930, Sthlm, s 143–154). – Das Turbulenzproblem (Verhandlungen des 3. internationalen Kongresses fiir technische Mechanik, Proceedings Comptes rendus Sthlm 1930, Teil 1, s 3–22; även sep, 16 s). – Das hydrodynamische Randwertproblem (Zeitschrift für angewandte Mathematik und Mechanik, Bd/Jahrg 19, 1930, Berlin, 4:o, s 314–326). – Das Fundamentalintegral des wellenmechanischen Keplerproblems (Jahresbericht der Deutschen Mathematiker Vereinigung, 40, 1931, s 264–268). – Probleme fiir die Theorie der anisotropen Fliissigkeiten (Zeitschrift fiir Kristal-lographie, Bd 79, Leipzig 1931, s 173–185). – Empirismen och sannolikhetsbegreppet (Spektrum, årg. 2, 1932, Sthlm, 4:o, nr 2, s 53-60). – The theory of liquid crystals (Transactions of the Faraday society, vol. 29, 1933, London, s 883–899). – De exakta naturvetenskaperna [recension av K Lundmark, Från kaos till kosmos, 1934] (Nordisk tidskrift ... utg av Letterstedtska fören 1934, Sthlm, s 415; sign C. W. O.). – Uber Beziehungen zwischen Potentialtheorie und Li-niengeometrie (Mathematische Zeitschrift, Bd 38, Berlin 1934, s 709-729). – Allvar Gullstrand ... Minnesteckn föredragen ... 26 mars 1935. [Rubr.] [Sthlm, tr] Upps [omsl] 1935. 35 s, 1 pl. ([Omsl:] VA, Levnadsteckningar över ... ledamöter, 107.) – Tal vid avtäckningen av minnesvården över G. Mittag-Leffler den 18 aug. 1934 (Åttonde skandinaviska matematikerkongressen i Stockholm 14–18 augusti 1934. Comptes rendus Lund 1935, s XI f). – Platons idélära och matematiken. Föredr vid presidiets nedläggande, hållet d 10 april 1935 (VAÅ, 1935, s 325-345). - Une méthode nouvelle de 1'optique géométrique. Sthlm 1936. 41 s. (VAH, 3:15:6.) – Probleme der geometrischen Optik (Comptes rendus du Congrés international des mathématiciens Oslo 1936, T 1, Oslo 1937, 4:o, s 171-185). – Allvar Gullstrand (VAÅ, 1937, s 249–273, 1 pl). - Sur une representation géométrique de la theorie des fonctions analytiques (Prace matematyczno-fizyczne, T 44, Warzawa 1937, s 51–74). – Det kosmologiska problemet från fysikens synpunkt (Populär astronomisk tidskrift, årg 19, 1938, Sthlm, 4:o, si – 10). – Johan Carl Wilcke, experimentalfysiker. [Sthlm, tr] Upps 1939. 4:o. 397 s, 1 pl-bl. -Linné och bröderna Wilcke (SLSÅ, årg 22, 1939, Upps, 4:o, s 44–48). – Torbern Bergman och Carl Wilhelm Scheele. [Rubr.] [Sthlm, tr] Upps [omsl] 1940. 29 s. (VA, Levnadsteckningar 113.) – Carl Wilhelm Scheele, Manuskript 1756–1777. Handschriften 1756-1777, geordnet. [1–2.] Sthlm 1942. 1. Ljustryck. Ordnade. Lichtdruck ... Tv-4:o. 182 s. 2. Tolkning. Ausdeutung. 4:o. 173 s. – Artiklar i SBL, bd 4, 6 o 7, 1923-26: Bjerkenes, Vilhelm F K, Block, Henrik Gabriel, Brodén, Torsten, Bucht, Gustaf (Gösta) Andreas, o Bäcklund, Albert Viktor; bidrag i: VA, Öfversikt af ... förhandlingar, årg 57–59, 1900–1902, Sthlm 1900-03; VA, Arkiv för matematik, astronomi och fysik, bd 1, 1903–04 [nr 36, 40 o 43, 1904], o därefter 92 nr som sep arbeten: bd 2: 5 o 6, 1905, 21, 22 o 23, 1906, 3: 14 o 20, 1906, 21 o 24, 1907, 4: 8 o 9, 1907, 19, 1908, 6: 3, 4, 16, 23, 28 o 29, 1910, 36, 1911, 7: I, 12, 14, 15  o25, 1911,28, 33, 34 o 40, 1912,8: 28, 1912,9: 12o 16, 1913, 27, 28 o 30, 1914, 10: 21, 1915, 12: 16, 1917, 13: 10 o 11, 1918, 14: 8 o 16, 1919, 16: 3 o 9, 1921, 17: 4, 1922, 18: 4 o 8, 1923, 13, 15 o 17, 1924, 19A: 5 o 9, 1925, 31, 1926, 20A: 3, 14 o 22, 1927, 24 o 25, 1928, 21A: II, 1928, 16, 17 o 25, 1929, 22A: 2 o 12, 1930, 17,18 o 21,1931, 23A: 1, 2, 3 o 10,1932, 16,17, 24 o 25, 1933, 24A: 12 o 13, 1933, 14, 19 o 20, 1934, 25A: 2, 1934, 12 o 18, 1936, 24, 30 o 31, 1937, 26A: 4 o 5, 1937, 26B: 15, 1938, 28A: 10, 1942, 29A: 1, 8 o 9, 1942, 31A: 4, 1944, Sthlm; Physikalische Zeitschrift, 1913, 1915–16, Leipzig, 4:o; Annalen der Physik, F 4, Bd 43, 1914, 46 o 48, 1915, 49-50, 1916, 69, 1922, Leipzig; Kosmos, fysiska uppsatser utg ... av Svenska fysikersamfundet, bd [1-2,] 1921–22, 10-11, 1932–33, 16, 1938, Sthlm 1921–39; Lychnos, 1936-37, 1940, Upps ...; titlar se VA, Levnadsteckningar .... bd 8, Sthlm 1949–54, s 137–143.

Utgivit: Verhandlungen des 3. internationalen Kongresses für technische Mechanik, Proceedings of the 3rd international congress for applied mechanics, Comptes rendus du $emc congrés international de mécanique appliquée. Teil/vol 1–3. Sthlm 1931. 4:o. XXII, 458 s, 18 pl-bl, VIII, 474 s, 19 pl-bl, VIII, 356, (8) s, 15 pl-bl. (Tills med W. Weibull.) – Ett manuskript av Emanuel Swedenborg. Med en inl (Lychnos, 1937, Upps s 248–270).

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 11 sept 1909, nr 15, RA.

E Ancker, Torgny Segerstedt (1962); E Crawford, The Benefits of the Nobel Prizes (Science in Sweden. The Royal Swedish Academy of Sciences 1739–1989, ed T Frängsmyr, 1989); E Hognar, Inför C W O och hans verk (Kosmos 1946); L Hulthén, W O (Minnestal i VVS, ser från 1938, 2, 1948); J Koch, C W O (FS:s förhandl:ar, 15, 1946); UUM ht 1926 (1927); I Waller, C W O (VAÅ 1948; även i Levnadsteckn:ar över VA:s ledamöter, 8, 1949–54); dens, [levnadsteckn över O i utdrag] (VA, Documenta, 39, 1982).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C Wilhelm Oseen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7816, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Nagel), hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7816
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C Wilhelm Oseen, urn:sbl:7816, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Nagel), hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se