Meriter

Otto, Statius (Stachius, Staas, Stads, Stats), träsnidare från Lüneburg, dokumentariskt påvisbar 1603–19. Nämns som snickarlärling i Helsingör 24 jan 03, belagd som bildsnidare på Frederiksborgs slott vid Hilleröd, Danmark, periodvis 13 april 06–19, hade trol egen verkstad i Helsingör omkr 0–10, medl i snickarlaget i Malmö 10.

Biografi

Första gången O:s namn nämns är i en förteckning som snickarskrået i Helsingör 1603 upprättade över sina medlemmar, där bland lärlingarna upptogs en viss Statiuss Otto von Lüneburg. Vissa omständigheter tyder dock på att han befann sig i Danmark redan 1594. I ett bouppteckningsprotokoll från Malmö omtalas nämligen Statius Sned-ker. Några av skulpturerna på predikstolen från 1601 i Tolånga kyrka i Skåne har dessutom tillskrivits honom (Göransson). Om denna attribuering är riktig, bekräftar den teorin att O var verksam i Skåne före 1603.

O kom så småningom i Kristian IV: s tjänst. I april 1606 fick han anställning som träsnidarsven vid Frederiksborgs slott. Från 1607, då han skar sexton hästar i trä till sommarsalen i slottets kungsflygel, innehade han i räkenskaperna titeln träsnidare. De följande tolv åren utförde han en mängd arbeten på slottet, allt dock numera försvunnet efter en brand 1859.

O:s mångsidiga talang tycks tidigt ha uppmärksammats och han fick snart många olikartade uppdrag både av kungen och andra beställare. 1608 utförde han t ex en modell i trä till Caritasgruppen på springbrunnen på Gammeltorv i Khvn, och året därpå fick han betalning för kartuscher till ett skepp som Kristian lät bygga vid Tyghuset där.

Troligen hade O en tid egen verkstad i Helsingör. Verkstaden tycks främst ha tillverkat predikstolar. Till O har attribuerats skulpturverket på predikstolarna i Norra Rörum från 1606, Östra Kärrstorp från 1600-talets första årtionde och Kviinge från 1605 (Göransson). Predikstolen i Härslöv har troligen tillkommit i samarbete med Lundasnidaren Jacob Kremberg.

6 aug 1610 förnyades O:s anställning på Frederiksborg men nu med fördubblad dagslön, ett tydligt tecken på uppskattning. O lämnade dock tjänsten redan 1 dec så sedan han erhållit ett annat uppdrag; han hade kallats till Malmö för att tillsammans med Jacob Kremberg utföra en altartavla för S:t Petri kyrka. 1611 fick O åtta dir för att snida en "morian" till den nya brunnen på Stora torget i Malmö, men så kallades han till Khvn för att återuppta arbetet i kungens tjänst. 1612 skar O åtta stora figurer till taket i stora salen, kallad Riddarsalen, på Frederiksborg. 1614 fick han uppdraget att snida orgeln i Slottskyrkan, ett arbete som avslutades 1616.

Trots dessa krävande uppgifter tycks O ha funnit tid för andra uppdrag: Strax efter arbetet på Malmötavlan anses O ha gjort en predikstol och några skulpturer för Holmby kyrka i Skåne (O Rydbeck) och omkr 1612 en altartavla för Slangerups kyrka på Själland (Paulsson). Tillskrivits O (M Rydbeck) har också läktarpredikstolen i Kropps kyrka från omkr 1615, utförd på uppdrag av ståthållaren på Helsingborgs slott Anders Bille. Läktarpredikstolen i Helsingborgs Mariakyrka från 1615 som tidigare räknats till O:s verk (Paulsson) har senare ansetts vara ett verkstadsarbete utfört under O:s ledning (Göransson).

1616 och 1617 arbetade O bl a med de snidade fyllningarna till taket i stora salen på Frederiksborg, men han hade samtidigt andra uppdrag för kungens räkning: Han utsmyckade ännu ett av kungens skepp samt gjorde skulpturerna till en praktsäng till Rosenborgs slott i Khvn. Sista gången O omtalas är 1619, när han erhöll slutbetalning för de omfattande träsniderierna till taket i audienssalen på Frederiksborg.

Till O har även attribuerats (M Rydbeck) praktsängen på Rosendals slott i Skåne, Billesängen kallad efter sin beställare. Sängens skulpturer av Adam och Eva räknas till den skånska renässansskulpturens förnämsta arbeten. På mer tveksamma grunder har en relief och en predikstol från 1637 i Råbelövs forna kyrka, numera uppsatt i Fjälkestads kyrka, attribuerats till O (Göransson). De skulle i så fall vara O:s sista kända arbeten.

Av det som räknas till O:s verk har huvuddelen attribuerats till honom med stöd av jämförelser med de få bevarade verk som bevisligen utförts av honom: altartavlan i Malmö S:t Petrikyrka och Caritasgruppen på Gammeltorv i Khvn. O:s figurer skiljer sig i elegans och monumentalitet från den samtida Lundaskolans. I hans dekorstil anas redan något av barockens formöverdåd.

Författare

Inga Lena Ångström

Källor och litteratur

Källor o litt: F Beckett, Slottets historie (Frederiksborg, 2, 1914); DBL; A M Göransson, Jacob Kremberg o Lundaskolan (1977); G Paulsson, Skånes dekorativa konst under tiden för den importerade renässansens utveckl till inhemsk form (1915); M Rydbeck, Renässansskulptur i Skåne (Antikvariska studier, 4 = VHAAH 71, 1950); O Rydbeck, Studier i Skånes renässans- o barockskulptur (Tidskr för konstvetensk 1917); SKL; L Weibull, Bildhuggare o träsnidare i Malmö o Lund under renaissancen (Hist tidskr för Skåneland, 1, 1903).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Statius Otto, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7870, Svenskt biografiskt lexikon (art av Inga Lena Ångström), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7870
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Statius Otto, urn:sbl:7870, Svenskt biografiskt lexikon (art av Inga Lena Ångström), hämtad 2024-04-26.