Otto Arnold Paykul, von

Född:1662 – Lettland (i Livland)
Död:1707-02-04 – Stockholms domkyrkoförsamling, Stockholms län

Arméofficer, General


Band 28 (1992-1994), sida 768.

Meriter

2 von Paykul, Otto Arnold, f omkr 1662 i Livland, d 4 febr 1707 i Sthlm. Föräldrar: möjl manngerichtsbesitzer Johan Friedrich P o Elisabet v Lode. Page vid sachsiska hovet 77, tjänstg vid sachsiska gardet 78, i fransk krigstjänst omkr 81, överste i sachsisk tjänst, avsked därifrån omkr 94, åter i sachsisk tjänst, generalmajor 99, general-löjtn trol juli 00 — 01, åter i sachsisk tjänst 04-05.

G 1686 i Sachsen m NN, levde 1707, dtr till generallöjtn Hans Rudolph (?) v Minck-witz.

Biografi

P lämnade som 15-åring sin födelsebygd för att gå i sachsisk krigstjänst; en tid tjänade han i franska armén. Efter faderns död ärvde P dennes gods men även hans skulder. Ett ekonomiskt fördelaktigt gifte satte honom i stånd att reda ut sina affärer. 1692 sålde han sina livländska egendomar. Efter att ha lämnat krigstjänsten köpte han 1694 ett gods i Mark Brandenburg.

I början av 1698 mottog P som gäst på sitt gods J R v Patkul, med vars konspirationer mot det sv herraväldet i Baltikum han sympatiserade. Genom P sammanfördes Patkul med August II:s av Polen gunstling J H v Flemming och genom denne med August själv.

På Patkuls rekommendation anställdes P åter i sachsisk tjänst. Hösten 1699 var han, i Flemmings frånvaro, befälhavare över de sachsiska trupper som sammandragits inför det planerade anfallet mot Riga. Ett överrumplingsförsök i jan 1700 avbröts på grund av stark kyla. Sedan Flemming anlänt, inledde sachsarna kriget i februari. Riga erövrades dock ej, och den livländska adeln visade sig nästan genomgående svensktrogen. Mars —maj 1700 var P som högste närvarande officer åter truppernas befälhavare. I slaget vid Duna 9 juli 1701 ledde han sachsarnas två första anfall mot den sv landstigningsstyrkan. P sårades i slaget och tog därefter avsked.

Som född i en sv provins hotades P med dödsstraff för sitt deltagande i kriget på sachsisk sida. I april 1700 hade dock Karl XII i ett öppet brev lovat att se välvilligt på livländska undersåtar som var i fientlig tjänst, såvida de genast lämnade denna; i annat fall skulle de som landsförrädare dömas från livet. På kungens befallning åtalades inför Svea hovrätt de livländska officerare som kvarstod i polsk-sachsisk tjänst. 17 dec 1702 dömdes P i sin frånvaro att mista liv, ära och gods.

Under tiden sysselsatte sig P med alkemis- tiska och tekniska försök. Genom Patkul sökte han förmå August och tsar Peter att köpa klingor, kanoner och kartescher som han uppfunnit. 1704 gick han emellertid åter i fält, nu som chef för en kavallerikår. Vårvintern 1705 opererade han i södra Polen. Syftet var att bekämpa Augusts fiender bland magnaterna och att blockera förbindelserna mellan dessa och de ungrare som gjort uppror mot kejsaren. I maj anlände P som sachsiskt sändebud till Moskva, där han förhandlade med tsaren om samordningen av de ryska och sachsiska fälttågsplanerna.

Efter sin återkomst till Polen i juli beordrades P att med sitt rytteri överrumpla Warszawa för att upplösa det dit inkallade riksmötet och hindra kröningen av Karl XII:s protegé Stanislaw Leszczyhski till polsk konung. Från sv sida avdelades C Nieroth (bd 26) med omkring 2 000 man för att skydda Warszawa. P med mellan 7500 och 10 000 sachsiska, polska och litauiska ryttare, mötte Nieroths styrka utanför Warszawa 21 juli 1705. Han förde själv befälet över centern, där det sachsiska kavalleriet grupperats. P lät sina flyglar utbreda sig för att omfatta svenskarna från båda sidor. Planen misslyckades emellertid, eftersom svenskarna ryckte fram mot övermakten och längs hela fronten slog motståndarna på flykten. P drogs med av sina flyende trupper, red omkull i ett dike och tillfångatogs.

P hade nu att vänta verkställandet av den tidigare utfärdade dödsdomen. Karl XII medgav dock att hans fall åter prövades inför rätta. I början av 1706 sändes P till Sthlm. Ställd inför Svea hovrätt framhöll han, att varken han eller hans far svurit sv kungen trohet, att han lämnat Livland vid unga år och att han långt före kriget varit i sachsisk tjänst. Dessutom hade han 1692 erlagt skatt på inkomsten av försäljningen av sitt livländska fädernegods, vilket var en pålaga som endast ålades utlänningar. Hovrätten överlämnade dessa omständigheter till kungens prövning. I dennes svarsbrev underkändes P:s argument; hovrätten klandrades för att inte ha dömt i saken och låtit verkställa domen. I det k brevets efterföljd avkunnades hovrättens dödsdom mot P 14 nov 1706.

Emellertid väckte P:s öde medlidande i inflytelserika kretsar. Änkedrottning Hed- vig Eleonora samt kungens systrar Hedvig Sofia och Ulrika Eleonora bad Karl XII skona P:s liv. Själv lät P genom H Hamilton (bd 18) tillkännage att han årligen skulle framställa en viss mängd guld för kronans räkning, om han skonades till livet. Han skulle också lära någon infödd svensk konsten att göra guld. Kungen lät sig emellertid inte övertyga och ansåg att domen "för exempel skull" måste verkställas (Konung Karl XII:s egenh bref, s 82). P halshöggs på den plats vid Norrtull som länge kom att kallas Paij-kulls backe. Till dem som trodde på P:s förmåga som guldmakare hörde U Hiärne (bd 19), som i en strax efter avrättningen spridd skrift intygade, att P verkligen kunnat göra guld.

P har på grund av namnlikheten ofta förväxlats med Patkul och är den näst honom mest uppmärksammade av de sv undersåtar som under stora nordiska kriget deltog i stridshandlingar på fientlig sida. Skeendet kring hans sista rättegång och avrättning belyser motsättningen mellan den absoluta statens ideologi, konsekvent hävdad av Karl XII, och en mer human rättsuppfattning, som också den hade företrädare inom samhällets högsta skikt.

Författare

Björn Asker



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: C Schirrens saml, RA.

G Adlerfelt, Karl XII:s krigsföretag 1700-1706, ed S E Bring (1919); S Backman, Från Ravvicz till Fraustadt. Studier i det stora nord krigets diplomati 1704-1706 (1940); [S Barck,] Bref från Samuel Bark till Olof Hermelin 1702-1708, ed C v Rosen, 2 (1915); \] BernouilliJ An-hang. Von O A Paykul, chursächsischem General-Lieutenant (Joh Reinhold v PatkuPs ... Berichte an das zaarische Cabinet in Moscau ..., 3, 1797), s 321 ff; Det sv bibi, ed C C Gjörwell, 1 (1757), s 220 ff; Y Erdmann, Der livländische Staatsmann Johann Reinhold v Patkul (1970); Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaften. Teil Estland, 1 (1931), s 717 f, 720; HH 19:2,24(1902-12); N Herlitz, Patkul mot Karl XII 1703-1705. Några aktstycken ... (KFÅ 1915), s 191 f; B E Hyckert, Minnespenningar öfver ensk sv män o kvinnor, 1 (1906); A Isberg, Johann Reinhold Patkul o Livland åren 1699-1701 (KFÅ 1960), s 79; S Jägerskiöld, Juridik o politik. Studier i karolinsk straffrätt (KFÅ 1963), s 35, 37, 39, 84; Karl XII på slagfältet, 2 (1918), s 374, 376, 391 ff, 397; KKD 2-3, 7-9, 11 (1903-16); Konung Karl XIL.s egenh bref, ed E Carlson (1893); S Lindroth, Magnus Gabriel v Block (1973), s 157; S Olsson, Olof Hermelin (1953); O Schuster o F A Francke, Geschichte der sächsischen Armee von deren Errichtung bis auf die neueste Zeit, 1 (1885), s 146, 149, 159, 164 f; O Sjögren, O A P (HT 1881), s 129 ff; dens, Nytt bidr till historien om saxarnes första infall i Lifland 1700 samt till O A v P:s biogr (HT 1882), s 261 ff; W Stenhammar, Östgöta kavallerireg i Karl XII:s krig (1918); A Stille, De schirrenska samharna till det stora nord krigets hist (KFÅ 1910), s 335; P Sörensson, Ge-neralfälttygmästaren Hugo Hamilton ... (1915), s 9 f; H E Uddgren, Slaget vid Gemeuerthof (KFÅ 1913), s 147 ff; dens, De rysk-sachsiska fälttågsplanerna för 1705-1706 års fälttåg i Polen (KFÅ 1923), s 52, 55 ff, 69, 73; dens, Karl XII:s fälttågsplaner för åren 1705-1706 (KFÅ 1945), s 96, 103.


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Otto Arnold Paykul, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8075, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Asker), hämtad 2018-12-11.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8075
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Otto Arnold Paykul, von, urn:sbl:8075, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Asker), hämtad 2018-12-11.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se