Gustaf Paykull, von

Född:1757-07-23 – Stockholms domkyrkoförsamling, Stockholms län
Död:1826-01-28 – Östuna församling, Uppsala län

Författare, Hovmarskalk, Poet, Naturalieforskare


Band 28 (1992-1994), sida 770.

Meriter

3 von Paykuil, Gustaf (före 1818 Pajkull), f 23 juli 1757 i Sthlm, Svea art, d 28 jan 1826 i Östuna, Sth. Föräldrar: majoren Carl Fredrik P o Beata Charlotta Simming. Inskr vid UU 23 juni 67, kansliex där 15 maj 79, eo kanslist i utrikesexp 1 febr 80, hovjunkare 27 nov 80, kopist 30 aug 81, prot:sekr 6 maj 83, exp:sekr 14 aug 94, allt i utrikesexp, kansliråds titel 9 maj 96, hovmarskalk 28 sept 15, frih 11 maj 18. - LVA 91 (preses 96), LVS 93, LPS 95, Korresp-LLA 14, LLA 17, led av flera uti lärda sällsk.

G 1) 14 okt 1790 i Östuna m frih Anna Elisabet Ehrensvärd, f 7 maj 1769 i Sthlm, Svea art, d 16 juni 1794 i Östuna, dtr till generalmajoren frih Carl E (bd 12) o grev Anna Antoinetta Gyllenborg; 2) 2 juni 1795 i Sthlm, Kungsh, m Johanna Möller, f 23 dec 1768 där, ibid, d 21 sept 1806 i Östuna, dtr till brukspatronen Johan Philip M o Maria Henrika Alnoor; 3) 30 april 1807 (i "landsorten" enl Inrikes Tidn nr 50, 1807) m Anna Catharina Sandels, f 24 jan 1772 i Sthlm, Klara, d 25 febr 1845 där, ibid, dtr till bergsrådet Samuel S o Catharina Elisabet Brandt.

Biografi

P visade tidigt prov på mångsidiga intressen och talanger och delade redan i unga år sin håg till lika delar mellan vitterhet och naturvetenskap. Till att börja med undervisades han privat i hemmet, och intresset för naturen väcktes på Hässelby säteri i Börje, Upps, där han tillbringade en del av sina ungdomsår. Platsen — känd för särskilt rik insektsfauna — uppsöktes ibland av Linné under dennes offentliga "herbationes", och det har antytts att P skulle fått "se och höra" honom och stimulerats till naturstu- dier. — Efter kompletterande studier i Uppsala ägnade sig P först åt ämbetsmannabanan inom utrikesexpeditionen och fick kansliråds titel 1796. Hans offentliga karriär kröntes med titeln hovmarskalk 1815.

Som skald hade P påfallande lätt för sig, och han skrev åtskilliga eleganta och erotiskt kryddade verser och epigram i tidens stil. Hans översättningar av klassiska författare som Anakreon, Sappho, Moschos och Bion var formsäkra och skickligt utförda, även om en kritiker som T Thorild inte ville sträcka sig längre än till att likna dem vid "några, lätta, töljumma vindar, liksom vore det sista ljuset av Anakreons harpa ..." (cit enl Hammarsköld, s 382).

P författade också tragedierna Virginia (1797) och Domald (1783) samt en burlesk komedi i Moliéres anda, Ordensvurmen (1785). Komedin har blivit mest känd därför att Gustav III förbjöd att den uppfördes, trots att den var repeterad och klar att spelas. Orsaken till kungens ingripande var att frimurarna, som fått reda på pjäsens mot ordensväsendet satiriska innehåll, känt sig pikerade och vädjat till honom om spelförbud på grund av dess "ogudliga" motiv. Samtiden underkände stycket, men senare kritiker har varit mer välvilliga. Uppståndelsen kring den stoppade pjäsen blev i beford-ringshänseende ett hinder för P, och först efter mer än tio år togs han till nåder igen efter att ha gjort avbön hos G A Reuter-holm.

Ett urval av sina vittra arbeten utgav P i Samlade sv skrifter, 1 (1814). Arbetet trycktes i 100 exemplar och var endast avsett för spridning "bland några få vitterhets-älskare". Någon ytterligare del utkom inte. P:s vetenskapliga arbeten är så gott som samtliga skrivna på latin.

Domen över P som vitterlekare har varit omild och knappast rättvis. Ofta citerade är de ord som C G af Leopold (bd 22) skall ha yttrat till P: "Du är en av de första bland Sveriges medelmåttiga poeter!" (cit enl Palmblad, s 115). Både samtiden och eftervärlden har dock varit eniga om att P gjorde sina värdefullaste insatser inom naturvetenskapen, som naturaliesamlare och entomolog — insektsforskning var vetenskapen på modet.

Med sitt engagemang och sin auktoritet fick P en viktig roll i VA, där han valdes till ledamot 1791. Han medverkade med elva uppsatser i dess Handlingar, två ornitologi-ska och de övriga entomologiska. Vid presidiets nedläggande 1796 framträdde han med sitt uppmärksammade Tal, om djurkännedomens historia för Linnés tid, en lär-domshistorisk översikt som vittnar om stor beläsenhet och som fått betyget "ännu idag läsvärt" (Lindroth, 2, s 453). 1802 gjorde P en omfattande vetenskaplig resa på kontinenten och fick värdefulla kontakter med ledande europeiska naturforskare som J C Fabricius, P A Latreille och G de Cuvier.

På sin egendom Valloxsäby sydost om Uppsala inrättade P ett storslaget privatmuseum för sina växande samlingar, vilka enligt en katalog 1819 omfattade 80 däggdjur, 1 362 fågelarter, 8 lådor med preparerade fiskar samt en mycket omfångsrik insektssamling. Han samlade systematiskt och höll sig under flera år med egen samlare i Afrika. P räknas till Sveriges främsta zoologiska samlare vid sidan av A U Grill (bd 17) på Söderfors och G v Carlson (bd 7) på Mälby.

När det gällde att berika sitt kabinett med sällsynta och uppseendeväckande djur förleddes P någon gång att tillgripa betänkliga metoder, t ex tillverka egna typexemplar! Det gällde inte bara insekter som hopfogats av delar från olika arter utan också en "ny" sv rovfågel från Norrland som Sven Nilsson (bd 27) beskrev i Ornithologia Svecica. Den har visat sig vara en artefakt bestående av en tropisk rovfågel med ben av en sv ormvråk.

Lyckligtvis drabbade detta säregna skämtlynne inte P:s vetenskapliga arbeten, som vunnit bestående respekt i fackkretsar. P . skrev flera viktiga monografier över erkänt "svåra" skalbaggsgrupper som kortvingar, jordlöpare, vivlar samt över släktet Hister. P:s magnum opus var den brett upplagda Fauna Suecica, som från början avsåg att ersätta Linnés föråldrade verk med samma titel. Den kom dock endast att omfatta skalbaggarna. Det grundliga arbetet stärkte emellertid P:s internationella rykte, och han placerades i jämnbredd med de sv entomologerna C De Geer, L Gyllenhaal och C J Schönherr, även dessa ekonomiskt oberoende amatörforskare.

Att i varje fall delar av samlingen på Valloxsäby skulle skänkas till staten hade varit P:s tanke redan 1801, men när det visade sig att det k naturaliekabinettet på Drottningholm vid ungefär samma tid skulle lämnas till VA nöjde sig P med att tills vidare endast överlåta en del skandinaviska djur. Kanske befarade han att hans donation skulle hamna i skuggan av den k gåvan. 1819 offentliggjordes emellertid att Karl XIV Johan mottagit P:s gåva till staten. Överlämnandet skedde inte förbehållslöst. P hade som villkor för gåvan försäkrat sig om att samlingen skulle bilda grundstomme för ett sv riksmuseum och att garantier därvid skulle lämnas för att VA:s lokalfråga äntligen skulle lösas. Alltsedan instiftandet 1739 hade museifrågan varit ett ständigt bekymmer för ledamöterna. Genom P:s donation tvingades staten ta krafttag för att åstadkomma ett naturhistoriskt riksmuseum.

Transporten av P:s omfattande samling på Valloxsäby till Sthlm i juni 1820 blev högst spektakulär. Den skedde med hjälp av ett stort antal bärare, båtar och oxforor till Krusenberg vid Mälaren och därifrån med den av Samuel Ovven byggda hjulångaren Amphitrite i tre resor till Sthlm.

På grund av sina många insatser upphöjdes P vid Karl XIV Johans kröning 1818 i friherrligt stånd med namnet von P. Som samlare och forskare på hög nivå blev han ledamot av ett stort antal akademier och lärda samfund i Europa och Amerika. — De sista åren av sitt liv tillbringade P i stillhet i Uppsala eller på Valloxsäby. Han ägnade sig där åt trädgårdsskötsel och planteringskonst enligt klassiskt mönster.

Författare

Gunnar Brusewitz



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från P i KB, RA o i UUB (bla många till C P Thunberg).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ode. Öfver Voltaires död (Vit-terhetsnöjen, [utg av Utile Dulci,] d 4, Sthlm 1781, s 15 — 19; sign P.). — Råd till unga poeter (ibid, s 62 — 69; d:o). — Skaldebref till en vän (ibid, s 106— 118; d:o). — Domald, tragedie i fem akter, med chorer. Sthlm 1783. 4:o. (8), 70 s. [Dedik.] — Ode öfver snillets förtal (Svenska parnassen, [utgav G Regnér,] 1784, Sthlm, s 18 — 22; anon). — Skalde-bref till Hans excellence, riksrådet m. m. herr grefve Creutz vid des återkomst til Sverige (ibid, s 161 — 163; omtr: [Ur en samlares papper, 3.] Blandsäd, skuren, inhöstad i lada och tröskad af P. Hanselli samt ... torgförd af A. V[ikströ]m o A. V[ictori]n, Upsala 1876-79, s [129 — 131]; även sep, (3) s). — Ordens vurmen, comedie i tre acter. Första gången upförd på Nya svenska theatern i Stockholm d. 5 Februarii 1785. Sthlm 1785. 4:o. 64 s. [Dedik.] - Stancer til et fruntimmer vid hennes papgojas död (Svenska parnassen, 1785, s 73 — 75). — Monographia Sta-phylinorum Sveciae. Upsalia; 1789. (12), 81 s. — Monographia Caraborum Sveciae. Upsalia; 1790. 138 s. — Monographia Curculionum Sveciae. Upsalia; 1792. (8), 151 s. — Virginia, eller Decemvi-ratet. Tragedie i fem acter. Första gången upförd på Kongl. svenska dramatiska theatren den 20 Maji 1790. Sthlm 1797. (8), 61 s. [DedTk.] - Tär, om djur-kännedomens historia för Linnés tid. Hållet vid praesidii nedläggande uti Kongl. vetenskaps academien den 28 Maji 1796. Sthlm 1797. 42 s. — Fauna Svecica. Insecta. T I —III. Upsaliae [1798]-1800. 1. [1798.] (12), 358 s. 2. [1798.] 234 s. 3. 1800. 459 s. - Catalogus insectorum quae desiderantur in musaeo d:ni de Paykull. [Rubr.] [Upps 1804.] 8* s. [Avbrutet.] - Monographia Histeroidum. Upsaliae 1811. (8), 112 s, Tab. I—XIII. — Samlade svenska skrifter. Bd 1*. Upsala 1814. 184 s. — Lanii crassirostris, avis antea ignotae, descriptio (VS, Nova acta, vol. 7, Upsalia: 1815, 4:o, s 282-285, Tab. X). - Catalogus avium, quas in museo suo servat G de Paykull. Upsaliae 1817. (14) s. - Till C. G. Leopold (Ur en samlares papper, [utg av P. Hanselli,] 1, Upsala 1868, s 31-33). - De fördömda kalsongerna. 1784 (ibid, s 110-113). - Bidrag i VA, Nya handlingar, T 6, 1785, s 57-60, 196-198, 224-228, 7, 1786, s 60-64, 19, 1798, s 144-156, 20, 1799, s 48-50, 115 f, 22, 1801, s 116-122, 26, 1805, s 182-190, 28, 1807, s 291-293 o Tab. IX, 30, 1809, s 228-232, Sthlm; se ibid, 47, 1826, tr 1827, s 356-358, o A. J. Ståhl, Register öfver Kongl. vetenskaps-aca-demiens handlingar ..., Sthlm 1831, s 139 f.

Översatt: Anakreon, Sapho, Bion och Moschus, [Dikter,] Sthlm 1787, 106 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Å Berg o A H Uggla, Herbationes Upsalienses (SLSÅ 1950 — 51); Biographie öfver ... G v P (VAH 1826); B Dal, Sveriges zoologiska litt (Biblis 1974); L Hammarsköld, Sv vitterheten, 2. uppl (1833); B Lesch, Jan Anders Jägerhorn (1941), särsk s 53-76; S Lindroth, VA:s hist 1739-1818, 1:2-2 (1967); Y Löwegren, Natu-raliekabinett i Sverige under 1700-talet (19521; Naturhist riksmuseets hist (1916); [V F] Palmblad], G P (Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 11, 1845); H Schuck o K Warburg, Til sv litt:hist. 4 0928).


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Paykull, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8079, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Brusewitz), hämtad 2019-10-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8079
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Paykull, von, urn:sbl:8079, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Brusewitz), hämtad 2019-10-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se