Meriter

Nilsson, Svante Edvin, f 10 juni 1869 i Sthlm, Maria, d 21 maj 1942 där, Sofia. Föräldrar: bokbindaren Jakob N o Edla Fredrica Stenbom. Elev hos medaljgravören Adolf Lindberg (bd 23) i Sthlm 82–92, erhöll av kommerskoll resestipendier för utlandsstudier 17 april 93 o 16 april 95, studerade bl a vid Ecole des Arts Décoratifs o Académie Colarossi i Paris juli 93–00, innehade egen gravyrateljé där 00–15, verksam i Sthlm från 16, vistades i Paris 20–21 o i Rom 28. Medaljkonstnär.

G 2 juni 1899 i Paris m Anna Emerentia Elisabet Ulander, f 19 nov 1866 i Gbg, Domk, d 18 nov 1919 i Paris, dtr till styrmannen Johan Adolf U o Emerentia Fredrika Malmström.

Biografi

Redan i de tidiga tonåren kom Svante N in på den yrkesbana som skulle bli hans under hela livet. I tio år arbetade han hos Sveriges då främste medaljgravör, Adolf Lindberg, och lärde sig yrket från grunden; bl a lärde han sig att till fulländning behärska konsten att gravera direkt i stålet. 1893 fick han av kommerskollegium ett stipendium för studier i Paris och anlände dit redan under sommaren s å. Här bedrev han ivriga studier men praktiserade samtidigt sitt yrke. Han var en tid anställd hos Sven Kulle (bd 21), som redan verkat fem år i Paris, men hade knappast så mycket att lära av denne, som konstnärligt inte var N överlägsen. Viktigare var att N bereddes tillfälle att arbeta hos de framstående franska medaljkonstnärerna Leon Deschamps, Henri Dubois och framför allt Paulin Tasset. Av dem lärde han sig i grunden uppskatta och utöva den sk franska medaljimpressionismen, vars mjuka men detaljrika stil behärskade den moderna medaljkonsten från 1870-talet och långt in på 1900-talet. N lärde sig också en del hos ciselören Lasserre och öppnade vid sekelskiftet egen ateljé i Paris.

N uppges ha varit mycket uppskattad inom den sv pariskolonin och höll öppet hus i familjens våning på Rue Christine; ofta underhöll han gästerna med Bellmanssånger – han var en skicklig lutspelare – och samlade gärna unga studenter hos sig (Wrangel). Till en början utförde N på grund av sin tekniska skicklighet arbeten åt andra konstnärer och åt medaljfirmor, framför allt åt det ännu (1989) existerande företaget Arthus-Bertrand, men snart började han utge egna medaljer, dels åt företag, dels över enskilda och kungliga. Till de senare hör porträtt av Gustav V (1908) och kung Albert av Belgien (1911). N var en rad år representerad på Parissalongen, första gången 1898. Det stora utställningsåret 1900 fick han många uppdrag och detta gjorde honom etablerad i yrket.

Under första världskriget flyttade N tillbaka till Sthlm och blev därefter hemstaden trogen med undantag för en längre vistelse i Paris och en kortare i Rom på 1920-talet. Nu visade han prov på sin förmåga till utveckling. Hans stil förändrades, han övergav medaljimpressionismen och utvecklade sig mot ett kraftfullare bildspråk, enklare symbolik och högre, mera plastisk relief. Den inspiration som samtidens medaljkonstnärer fann i renässansen grep också N. Särskilt märkbart är detta i hans gjutna arbeten. N fick många uppdrag, framför allt efter sin andra parisvistelse; han utförde psykologiskt inträngande porträtt med fyndig frånsidessymbolik över bl a Ragnar Östberg (1923), Hjalmar Branting (1925), Nathan Söderblom (1926), J G Richert (1927), Ivar Tengbom (1930), Carl Bonde och Klas Fåhraeus (båda 1932), prins Eugen (1933) och Axel Axtson Johnson (1936).

N var populär som sällskapsmänniska även i Sthlm; hans lutsångsrepertoar var där utökad med gamla franska sånger. I Konstnärsklubben var han medlem från 1930.

N är representerad framför allt i K Myntkabinettet, där bl a åtskilliga av hans verk från paristiden och hans egna modeller och formar förvaras. 1943 utgav Sv numismatiska föreningen en medalj över N utformad av Tore Strindberg.

Författare

Lars O Lagerqvist

Arkivuppgifter

Handhar efter N i K Myntkabinettet. – Brev från N i KB (bl a till A Engström o F U Wrangel), RA (till Y Berg) o UUB.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: S Aurén o G W Lundberg, Sv klubben i Paris. En jubileumsskr (1952); E Cron-lund, S N o hans paristid (OoB 1941); dens, art om N (SKL 4, 1961); A Engström, art om N (Vecko-Journalen 1914, nr 52); N L Rasmusson, årsber:er för K Myntkabinettet 1958, 1962, 1966 o 1970 (NNÅ 1959, 1963, 1967 o 1971); S N t (Konstvärlden 1942); F U Wrangel, Minnen från konstnärskretsarna o författarvärlden (1925). – Anon notis om medalj över N i Nordisk numismatisk unions medliblad 1943, s 153.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Svante E Nilsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8097, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars O Lagerqvist), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8097
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Svante E Nilsson, urn:sbl:8097, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars O Lagerqvist), hämtad 2024-04-20.