Henriette Nissen-Saloman

Född:1819-03-12 – Göteborgs stad, Västra Götalands län
Död:1879-08-27 – Tyskland (i Neustadt Harzburg)

Operasångare, Sångpedagog


Band 27 (1990-1991), sida 72.

Meriter

Nissen-Saloman, Henriette, f 12 mars 1819 (mthuppg) i Gbg, d 27 aug 1879 i Neustadt Harzburg, Tyskland. Föräldrar: grosshandlaren Jacob Simon Nissen o Sara Meyer. Sångstudier för Georg Günther i Gbg, för Manuel Garcia i Paris 39 — 43, engagerad vid Italienska operan där 43 — 45, vid olika operascener särsk i Italien 45 — 48, konsertsångerska, prof i sång vid musikkonservatoriet i S:t Petersburg 60 — 73, sångpedagog där. — LM A 70, Litt et art 71.

G 10 sept 1850 i Gbg, Mosaiska, m tonsättaren o violinisten Siegfried Saloman, f 2 okt 1816 i Tønder, Danmark, d 22 juli 1899 i Dalarö, Sth (kbf i Mosaiska, Sthlm), son till köpmannen o kantorn Isac S o Veilchen Geskel.

Biografi

N:s uppväxt präglades i hög grad av familjens musikaliska intressen. Det Nissenska hemmet utgjorde en medelpunkt för ett sällskapsliv med flitigt amatörmusicerande släktingar och vänner. Yrkesmässig musikutövning representerades av N:s halvbror Anckel Nissen, som var sångpedagog och kantor vid synagogan i Gbg. N visade i denna krets mycket tidigt en uppenbar musikalitet, antingen hon tog ut melodier vid pianot eller sjöng med en för hennes ålder välutvecklad sopran. Hon fick sin första sångundervisning av Georg Giinther, organist vid Tyska kyrkan och far till sångpedagogen Julius Günther (bd 17).

En av dem som vid en soaré hörde N sjunga var balettmannen August Bournonville, som var på tillfälligt besök i Gbg. Hon gjorde ett starkt intryck på honom med "en vidunderlig deilig sopranstemme". Bournonville och andra övertalade N:s tveksamma familj att låta N få utvecklas hos sångpedagogen Manuel Garcia i Paris. Där var hon först inackorderad hos professorn i pianospelning vid konservatoriet, Zimmermann, som kom att bli hennes lärare i harmonilära. Garcia tycks omgående ha insett den receptiva N:s möjligheter, och under hans ledning skedde en intensiv utveckling av hennes röstresurser och teknik.

Konstnärer av hög dignitet besökte ofta soaréerna i Garcias hem. En av dem var Frédéric Chopin, som blev imponerad av N och erbjöd sig att undervisa henne i piano. Det var troligen nu som N tillägnade sig sin omvittnat goda förmåga till obesvärat pianospel, vilken hon senare hade nytta av som sångpedagog. Under sin elevtid hos Garcia lärde N känna Jenny Lind (bd 23). Under lektioner och soaréer fann de båda svenskorna varandra i en bestående vänskap. Garcia lär ha yttrat om sina bägge sv elever att "om Jenny Lind hade Henriettes röst eller denna Jennys intelligens, skulle endera av dem bli världens främsta sångerska".

Fyra år efter ankomsten till Paris gjorde N sin sceniska debut. Omständigheterna var anspråksfulla; N sjöng rollen som Adalgisa i en föreställning av Norma på Italienska operan med Carlotta Grisi i titelrollen. Ytterligare en roll följde, Donna Elvira i Don Giovanni, varefter N fick ett engagemang på tre år vid samma teater. Den befann sig vid den här tiden enligt mångas uppfattning på en konstnärlig höjdpunkt med artister som Giulia Grisi, Fanny Persiani, Luigi La-blache, Giovanni Rubini och Antonio Tamburini i ensemblen. I denna krets av berömdheter och i tidens populära repertoar utökade N det första året sitt rollförråd — på Gaetano Donizettis inrådan tolkade N Irene i Belisario, Jane Seymour i Anna Bolena och Amenaide i Rossinis Tancredi. Under sin första säsong lyckades N även med en prestation som lät tala om sig: Som ersättare för en hastigt insjuknad kollega och med endast en timmes varsel debuterade hon som Rosina i Barberaren i Sevilla. Bortsett från det spektakulära var detta en indikation på N:s fallenhet för improvisation och snabb musikalisk uppfattningsförmåga — kvaliteter som hon skulle komma att visa vid upprepade tillfällen under sin karriär. Under sitt första år som operasångerska företog N en turné i Sverige med konserter i bl a Gbg och Sthlm. Vid ett framträdande i Ladugårdslandskyrkan sjöng hon tillsammans med Jenny Lind duetten ur Norma. Recensenterna var villrådiga i sina omdömen: "Vilken blomma är skönare, rosen eller liljan? Vilken är skönare, en klar augustidag, eller den romantiska månskensnatt, med vilken den utgjorde ett himmelskt duo?" (Blanche).

N:s bana som aktiv sångerska blev kort. Under ett par intensiva år var hon emellertid den första sv sångerska som levde ett kringresande liv mellan Europas operascener och konsertestrader: Våren 1845 lämnade hon Paris för Milano. Kort därefter stod S:t Petersburg och den Kejserliga Italienska operan på tur, återigen Italien och under tre år Milano, Mantua, Bologna, där en uppskattande Rossini introducerade henne i stadens musikliv, vidare Genua, Livorno, Florens och Rom. N:s repertoar antog under dessa år en imponerande bredd. Förutom sina tidigare partier sjöng hon huvudroller i La Sonnambula och I Puritani av Bellini, Lucrezia Borgia och Maria di Rohan av Donizetti samt i Rossinis Korints belägring och Meyerbeers Robert le Diable. Hon hann även, främst i Rom, utföra sopranrollerna i de tidiga Verdioperorna Attila, I due Foscari, Ernani och I lombardi alla prima crociata.

Oroligheter i Italien i samband med kriget mot Österrike fick N att 1848 lämna landet för att, för första gången, uppträda i London. Efter ett par veckors studier sjöng hon på Covent Garden i Norma och Lucia di Lammermoor — på engelska. Turnéer i England, Skottland och Irland följde. På väg till en konsertturné i Sverige och Norge hann hon med Hamburg och en ny prestation: Lucia di Lammermoor på tyska efter 14 dagars förberedelse. En längre vistelse i Tyskland inleddes med ett engagemang vid Gewandhauskonserterna i Leipzig och fortsattes med kortare uppehåll i tyska huvudstäder och en triumf på Berlinoperan. I en recension av den aktuella konserten skrev den fruktade Ernst Kossak: "Är Jenny Lind näktergalen så är Henriette Nissen lärkan, den förra nattens, den senare dagens fågelstämma."

Leipzigvistelsen innebar en vändpunkt för N, både konstnärligt och på det personliga planet. Hon träffade då sin blivande make, som var på studieresa och spelade violin i Gewandhausorkestern. Sedan de gift sig uppträdde N med få undantag endast som konsertsångerska. Ett omfattande turnéprogram förde paret via Polen till Ryssland och vidare ända bort till Sibirien i öster samt via Odessa till Konstantinopel i söder. De följande åtta åren såg likadana ut med konserter företrädesvis i Europas huvudstäder. N:s repertoar upptog framför allt romanser av Mendelssohn, Schubert, Schu-mann — Clara Schumann ackompanjerade henne vid ett antal tillfällen — samt inte minst kompositioner av maken.

1859 kom med ännu en vändpunkt i N:s karriär. Hon erbjöds ansvaret för sångutbildningen vid det nyinrättade konservatoriet i S:t Petersburg. N accepterade och under 13 år utförde hon där något av en pionjärinsats. Till större delen handlade det om att bygga en högre sångundervisning från grunden. Som erkänsla för sina insatser erhöll hon en rysk utmärkelse samt hedersledamotskap i ett antal musikaliska sällskap.

Som lärarinna synes N ha varit krävande. Det gick också ett par år innan hon visade upp sina första elevkullar vid soaréer och konserter—söndagsmatinéer i hemmet, vilka vann stor popularitet i S:t Petersburg. Till de mer bekanta eleverna hörde Josephine de Reszké vid Stora operan i Paris, Anna de Belocca i London, Alma Fohström samt Raab, Lawrosky och Krutikoff. N:s sångundervisning rönte uppskattning även på auktoritativt håll, bla hos Garcia, som berömde en av hennes elever som sjungit upp i Paris.

Vad N själv ville med sin undervisning och hur hon metodiskt gick tillväga presenterade hon i L'étude du chant, utgiven postumt på ryska, franska och tyska. I bokens inledning betonade N det rent pedagogiska i sångundervisningen: Hon framhöll vikten av att läraren genom tydliga exempel åskådliggjorde vad han/hon menade med vidlyftiga sångliga begrepp. Enkelhet och största tydlighet angav N som det viktigaste i sin metod. Hon krävde systematik i övningsmaterialet och ville helst att läraren själv skulle vara sångare med ett obesvärat pianospel. Boken var i sin uppläggning präglad av N:s erfarenheter från såväl den egna undervisningen som studietiden i Paris och åren som aktiv sångerska. Den blev välvilligt mottagen och användes som lärobok, bla vid konservatorierna i Paris och Bryssel. N förblev S:t Petersburg trogen, även efter åren som professor där. Hon föredrog att verka i kretsen av sina ryska elever, trots att hon vid upprepade tillfällen erbjöds arbeta vid kon-servatorierna i Wien och Stuttgart. Vid en av de vanliga sommarvistelserna i Bad Harzburg avled N plötsligt i sviterna av en förkylning. Hon jordfästes på sin familjs begravningsplats i Gbg.

Av samtida omdömen går det att skapa en ungefärlig bild av N:s gestaltningskonst. De flesta beskriver hennes röst som kraftigt men klart klingande i de lägre registren, medan de översta tonerna antog en tunn litet färglös karaktär. Frapperande var hennes välutbildade teknik och uppenbara fallenhet för koloratursång och konstfulla utsmyckningar, som dock ibland framhävdes på bekostnad av det emotionella i föredraget. Det var vanligt att diktare komplimen-terade sångerskor i bunden form. Till dem som skrev verser om N hörde H C Andersen och B S Ingemann. I sitt testamente talade N om ett "med törnen bestrött artistliv", vilket dock inte hindrade att hon kunde inrätta ett stipendium på 10 000 rdr till förmån för judiska musikaliskt begåvade ungdomar från Gbg. Ytterligare medel avsattes för fattiga där och i S:t Petersburg.

N:s man violinisten och kompositören Siegfried Saloman fick musikutbildning i Tyskland. Han komponerade bl a flera operor, varav Diamantkorset (1847) och Das Korps der Rache (1850) gjorde en viss lycka. 1850 blev han LMA.

Författare

Alexander Husebye



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev till N o hennes make i KB, MAB o i Musikmuseet, Sthlm. — Brev från N samt andra handhar ang henne i MAB o Musikmuseet.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: LUKOJIA rftHLH. L'étude du chant. Das Studium des Gcsanges. (Oeuvre post-hume.) P 1 -3. S! Pétersbourg [1880]. Fol. [Färdigställd av S Saloman enl företal dec 1880; texten, delvis införd i de bifogade notexemplen, på ryska, fr o tyska.] 1. Théorique. 1 portr, VI, VII, 67 s, noter 246 s. 2. Pratique. Noter s 247-405. 3. (Suppl.) Noter s 406 — 439. [Ur inledningen:] L'étude du chant (Svensk musiktidning, årg 4, 1884, Sthlm, 4:o, s 10, 18 f, 42 f, 74, 82, 91 f, 107, 115 f, 122 f, 130 f).

Källor och litteratur

Källor o litt: Gbgs mantalskontor i F lc:164, rotc 3, hus nr 67, GLA. Minnestal över N (ser B6BA), MA:s arkiv. Brev från Siegfried Saloman till Abraham Hirsch, MAB. E R Hallencreutz, H N (ms), Musikmuseet.

Art:ar om N o rec:er i Idun 1929, nr 42, II) söndagsmagasin 1850, nr 1, Ny tidn för musik 1855, s 300 f, SM 1884, nr 2 o Triaden 1855, nr 38; A Blanche, rec (Nyaste Freja 11 aug 1843); A Bournonville, Reiseminder, Reflexioner og bio-graphiskc Skizzer (dens, Mit Theaterliv, 3:3, 1878); D Fryklund, Collection Fryklund. Musica (1929); dens, H N - Siegfried Saloman (1929); Handhar rör donationer i Gbg, 3 (1902), s 428 f; H S Holland o W S Rockstro, Jenny Lind-Goldschmidt... (1891); A Krook, H N (Svea 1880); Sohlman; SPG; H Wieselgren, Ur vår samtid (1880); 427 porträtter af namnkunnige sv män o fruntimmer (1864). — Nekr:er över N bl a i Ny ill tidn 1879, nr 37 o i Nord Musiktidende 1880, nr 4. - Siegfried Saloman: DBL 20 (1941); G Hilleström, MA. Matr 1771-1971 (1971).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Henriette Nissen-Saloman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8129, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alexander Husebye), hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8129
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Henriette Nissen-Saloman, urn:sbl:8129, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alexander Husebye), hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se