Meriter

Nordqvist, Gustaf Lazarus, f 12 febr 1886 i Sthlm, Ad Fredr, d 28 jan 1949 där, Matt. Föräldrar: arbetskarlen Anders Gustaf N o Augusta Johansson. Elev vid Musikkonservatoriet (MK) i Sthlm ht 01–10, studerade bl a solistiskt pianospel för L Lundberg 04–10 o kontrapunkt o komposition för E Ellberg (bd 13) 04–08, organistex vid MK ht 03, kyrkosångarex där ht 08, studier hos A Willner vid Sternisches Konservatorium, Berlin, 13–14, organist i Adolf Fredriks förs, Sthlm, från 1 maj 14, lär vid Richard Anderssons musikskola där 23, lär i harmonilära vid MK ht 25–ht 48, överlär i orgelspeln vid K Wohlfarts musikinst i Sthlm 26, prof:s namn 15 juni 44. Tonsättare. – LMA 32, Litt et art 35.

G 5 jan 1924 i Vendel, Upps, m Lilly Katarina Falk, f 2 okt 1891 i Alnö, Vnl, d 20 april 1977 i Sthlm, Matt, dtr till baptistpredikanten Henrik F o Alma Karina Werme.

Biografi

Under studietiden i Sthlm hade Gustaf N olika kortare organistanställningar, bl a inom baptistsamfundet – som hans föräldrar tillhörde – och han försörjde sig även som biografpianist. Som organist utmärkte sig N för stor klarhet och betydande improvisationsförmåga; hans bevarade produktion för orgel är dock ytterst blygsam och ger inget egentligt besked om hans kvaliteter som improvisatör. Att han som pianist ägde säker teknik och både brett målande och subtilt balanserad klangkänsla vittnar däremot även hans egna pianostycken och pianostämmor om; de är alltid sobert utformade, tekniskt intressanta och klangligt väl-awägda.

Som tonsättare debuterade N på allvar med Sex sånger (1911), och romansen blev hans huvudsakliga och viktigaste uttrycksform. N:s tidigaste bevarade komposition är också en visa, Barnesang från 1904, men året därpå skrev han en stort anlagd sonat för piano, vilken är ett avgörande steg i hans utveckling och redan uppenbarar ett personligt ställningstagande till tidens efterromantiska stilideal, där främst tyska och nordiska förebilder som Brahms och Stenhammar kan skönjas. Åtskilligt av den expressivt-patetiska hållning som ofta genomsyrar sekelskiftets sv musik återkommer även i N:s enda fullbordade kammarmusikverk, den likaledes opublicerade violinsonaten från 1916, där dramatisk mollstämning spelas ut mot ljus lyrism, allt draperat i en kromatiskt betingad harmonik.

N:s övriga instrumentala alstring består av smärre pianokompositioner, och endast i en svit för piano från 1916 har han prövat en mer sammansatt form: här står två personligt dunkelfärgade och lidelsefulla satser mot två närmast pastischartade danssatser. I övrigt rymmer N:s pianoproduktion såväl konsertanta ting som intimt tecknade småstycken. Till de förra hör de klangligt fräscha och lätt impressionistiskt hållna Tre pianostycken (1912) och två intensivt känsloladdade stycken från 1934, Prélude funébre och Prélude pathétique, där redan titlarna avslöjar stämningsinnehållet. Samlingarna Poetiska tonbilder (1915), Strödda blad (1917–18) och Om sommaren sköna (1924 o 1932) innehåller i huvudsak nordiskt färgade naturimpressioner och vissa inslag av musikalisk tankelyrik. Anknytningar till folkton kan spåras framför allt i de tidigare av dessa miniatyrer, medan pianosatsen i de senare trots det begränsade formatet antyder en strävan mot en mer "modern" klanguppfattning med försiktiga inslag av närmast franskklingande neoklassicism. Som en sammanfattning av N:s pianokomponerande framstår Lyriskt poem (utg 1949), där det folktonsnära vemodet får bilda fond till ett på en gång intimt och utåtriktat spel av dagrar och skuggor.

Samlingen Sex sånger blev en avgjord framgång och banade vägen för en lång rad romanser, som givit N en framskjuten plats i den sv sångtraditionen i generationen efter Sjögren, Stenhammar och Peterson-Berger. Redan i Sex sånger återfinns de egenskaper som skulle bli karakteristiska för N: en uttrycksmässig bredd från optimistisk friskhet (Dalbolåt) till patetiskt svårmod (Drivsnö) och från visartad naturlyrik (En skymningens visa) till sammansatta fin de siéclestämningar (Hon och döden).

I flera av sångerna från 1910-talet dominerar de klangliga aspekterna och därmed pianostämmans fulltonighet på ett ibland något ofördelaktigt sätt, men i de verkligt inspirerade sångerna från denna period, t ex flera Lindagull-sånger och Lillebarn, har N nått en både satsmässig och konstnärlig balans, och med Visa (Solblind jag andas) i häftet Sånger och visor (1916) visar han sig även helt behärska de ljusa och transparenta pastellfärgerna. Med samlingen Lyrik (1917) befäste N definitivt sin position som verkligt framstående sångkomponist med sådana mästerstycken som Bön (Tala, älskade, tala) och Gammal sorg, båda till ord av A Österling, och de två Bo Bergmansångerna Melodi och Ödesvisan. Med öppet sinne för de litterära kvaliteterna väljer N sina följande texter hos, utom de redan nämnda, poeter som Gustaf Ullman, Karlfeldt, Heidenstam, Ekelund, Lagerkvist och Erik Blomberg, och han förstår att smidigt och utan att förlora sin egen ton anpassa sina medel till diktarens egenart och diktens speciella atmosfär. Så ges t ex både Ullman- och Karlfeldtsångerna en stark känslomässig mättnad, och Heidenstamlyriken får sitt säregna ljusskimmer, medan en livsbejakande och samtidigt finstämd humor förlöses i N M Folckes En sommarmelodi, Karlfeldts Om våren och Selanders Det var en gång. Av sångerna från omkring 1920 har den frejdiga Till havs (J Reuter) blivit populärast, tack vare en väl underbyggd briljans i såväl sångstämma som ackompanjemang.

Under 1930-talet berikade N sitt uttryck med på en gång större innerlighet och större saklig skärpa. Någon nyorientering skedde dock inte; därtill var N alltför rotad i sin ungdoms klangideal. Någon dragning mot den nordiska expressionism som blev vännen och kollegan T Rangströms slutliga idiom visade han endast mycket sällan. Det var som tidigare själva inlevelsen i dikterna som gav N nya klangvinningar och variationsmöjligheter och samtidigt kraft att bibehålla sin höga kvalitativa nivå. Till de främsta av de senare romanserna hör Österlingcyklerna Dryaden och Facklor i stormen, en rad Blombergsånger med bl a Äppelträd och päronträd och Stjärnorna äro så stilla, Tre Frödingdikter med bl a Det borde varit stjärnor och En vintervisa samt Tre Bo Bergmandikter med bl a Kärleken är en rosenlund.

Vid sidan av sina romanser skrev N även ett flertal fosterländska sånger, avsedda för såväl solo som unison sång, och han lyckas i regel genom sin osökta melodik adla denna något stereotypt låsta genre. Även ett häfte barnvisor är att notera.

N skapade sig också en egen sånggenre, den "sakrala romansen". I den omfångsrika alstringen av andliga sånger använde han sig i stort av samma stilmedel som i sin profana romansproduktion. De flesta av dessa andliga sånger är av den intima typ som fordrar pianobeledsagning och skall inte i första hand framföras från en orgelläktare. Det har ifrågasatts, om N:s personligt färgade och känslobetonade andliga sånger motsvarar kraven på "kyrkligt värdig musik", dvs om de äger den "objektivitet" som oftast förbinds med de gängse kyrkomusikaliska idealen. Den "subjektivitet" som N företräder är dock fylld av äkta inlevelse i texterna och av stor värme i det musikaliska uttrycket. Härigenom talar en innerlig övertygelse ur samspelet mellan ord och ton. N:s sånger har också kommit att ingå som fasta inslag i både Sv kyrkans och frikyrkornas repertoar.

I raden av andliga sånger bör följande samlingar framhållas: Psalm och sång med bl a en omtyckt och ofta sjungen tonsättning av Davids 23:e psalm (Herren är min herde), Psaltare och lyra, där titelsången och Det spirar i Guds örtagård har kommit att höra till N:s mest kända kompositioner, Mot ljuset med bl a Ack, saliga, saliga och Var är den vän, Det eviga med bla Mästare, alla söka dig, samt Det är något bortom bergen, där återigen titelsången och Bortom berg och mörka vatten blivit flitigt framförda. De kanske allra finaste av N:s sakrala romanser torde vara Tre Davids psalmer (1943), där det lugnt och värdigt deklamerande tonspråket är utan vank, och det utåtriktade förenas med det meditativa på ett varsamt och helt osökt sätt.

Den mest kända av N:s andliga sånger är emellertid Jul, jul, strålande jul, som även finns i olika körversioner. N:s körkompositioner kännetecknas i allmänhet av en stilhållning liknande den som präglar solosångerna, om också körsångerna oftast är mer traditionellt utformade. I de kortare förhärskar sålunda en enkelt hållen homo-fon sats, och flera är att hänföra till den uppfordrande samlingsvisans eller den högstämda fosterlandshymnens genrer. Av ädlare halt är några sakrala körstycken med orgel, t ex Bed att det dagas, Skåden liljorna och Stort är ett liv liksom några koralbetonade stycken; N är upphovsman till den mycket sjungna koralen Jesus från Nasaret går här fram. Bland hans profana körvisor bör i första hand uppmärksammas väl-klingande naturstämningar som Liljekonvaljer, Jungfrun i det gröna och Vinterlandet, drömmarlandet, de två förstnämnda för blandad kör, den senare för manskör. N skrev också några kantater, bl a till Göteborgsutställningen 1923 och till Adolf Fredriks kyrkas 150-årsjubileum 1924.

Författare

Lennart Hedwall

Arkivuppgifter

Ms o otr kompositioner hos dottern Marianne N, i MA:s bibi o i STIM:s arkiv, allt i Sthlm.

Tryckta arbeten

Tryckta kompositioner: Pianoverk: Tre pianostycken: Legend, Barcarolle, Scherzo, utg 1912; Poetiska tonbilder: En saga, En sommardag, I folkton, Sorgesång, Humoresk, utg 1915; Valse grotesque 1915, utg s å; Suite för piano (Preludium, Menuett, Intermezzo tragico, Gavotte) 1916, utg s å (även instr f ork, A Henneberg u å, STIM); Strödda blad: Morgonstämning, Klockorna, Solregn, Skogstroll, Visa, Skymningston, Dansmelodi, 1917-18, utg 1918; Valse d'amour 1923, utg s å; Om sommaren sköna, h 1: Gånglåt, Solregn, Stilla afton, Det var en gång, Bröllopståg, Klockorna ringa, Visa i moll, Allmogedans, Serenad, På sjön, utg 1924; Om sommaren sköna, 2: Sommarkväll, Herdesång, Lustig lek, Melodi i folkton, Gycklaren, Vid fäbodvallen, Det lider mot höst, utg 1932; Två preludier: Prélude funébre, Prélude pathétique, utg 1934; Lyriskt poem, utg 1949; Scherzando (Humoresk), utg i saml Pianolyrik 1949. – Orgelverk: Två orgelkoraler: O du min ädla skatt, I himmelen, 1946, utg s å; Sorg (Sorgesång ur Poetiska tonbilder f piano), utg i saml Organistens favoritalbum, h 1, 1916; Två preludier, utg ibid, 2, 1916; Feststycke, C-dur, utg i saml Favorit-marscher för orgel; Feststycke, utg i saml Favoritalbum för orgelharmonium 1912. – Solosånger med piano (orgel): Barnesang (okänd förf) 1904, utg 1946; Lindagulls krona (B Gripenberg) 1908, utg 1913 (även f sång o ork, A Henneberg, STIM); Sex sånger: Dalbolåt (V Myren) 1909, Drivsnö (Gripenberg) 1909, Hon och döden (O Levertin) 1911, Vildfågel lilla (O Bruno) 1911, En skymningens visa (B E Nyström) 1911, Tag vingar (K A Tavaststjerna) 1908, utg 1911 (Drivsnö o Hon och döden även f sång o ork, den senare arr I Hellman, STIM); Himfys kärlekssånger (J L Runeberg): Dagar komma, dagar ser jag lykta 1913, Såsom hjorten, nådd av pilen 1908, Svalan flyktar, löven falla 1908, Hennes ljuva röst mig rörde 1913, utg 1913; Fyra sånger: Så kom du (Gripenberg) 1908, Lillebarn (B Bergman) 1913, Jag hör en stämma så känd och kär (Hans Larsson) 1913, Vid dammen (Gripenberg) 1908, utg 1915 (Lillebarn även f sång o ork, arr A Udden, STIM); Fyra dikter ur "Till Afrodite" (J Ger-nandt-Claine): Junidagen lekte 1910, Vida, vilande majnatt 1913, Det stiger en bölja 1913, En glädje jag gick att möta 1913, utg 1913; Ingrid sj unger i klostret (Gernandt-Claine) 1913,utg så; Serenad (F Vetterlund) 1913, utg s å; Fosterlandshymn (Runeberg) 1915, utg s å (även f bl kör o manskör); Sången om Dalsland (Myren) 1916, utg s å; Sånger och visor, h 1–2: Hav tack (J Tegengren), Visa: Solblind jag andas (dens), Kunde jag dikta en visa (A Mörne), Nya stjärnor (Gripenberg), Av rosor röda (A Gullstrand), Slåttervisa (Myren), 1916, utg s å (Visa även f sång o ork, arr A Malm); Sol över Sverige (O Siren) 1917, utg s å; Två andliga sånger: Bön (A Garborg), Åkallan (A Björk), 1917, utg s å; Lyrik, sju sånger: Melodi (Bergman), Visa i folkton (Garborg), Bön (A Österling), Stolts Gullevi (G Kallstenius), Gammal sorg (Österling), Ödesvisan (Bergman), Sjömanssång (G Ullman), 1917, utgs å (Bön, Gammal sorg 0 Sjömanssång även f sång o ork, STIM, Bön även f violin o piano, arr S Karpe, utg 1938); En sommarmelodi (N-M Folcke) 1917, utg s å; Tre dikter (L Holstein): Kys mig paa 0jnene, Sol 1917, I aften 1918, Morgensang 1917, utg 1918; Moder Sverige (Ullman) 1918, utg s å; Fyra dikter (dens): Rödaste guld, Gammal bonde, En runa, Den gyllene stunden, 1918, utg s å; Ur Flora och Bellona (E A Karlfeldt): Om våren, Spinnerskan, Mikael, 1918, utg s å; Julsång: Gläns över sjö och strand (V Rydberg) 1918, utg 1919; Norrland (D Fallström) 1919, utg s å; Fyra dikter (V v Heiden-stam): Jutta kommer till Folkungarna, Tankens duva, Sommarljuset, Gycklare, 1919, utgs å (Jutta kommer till Folkungarna även f sång o ork, arr 1 Hellman, STIM); Kvällsvisa (T Rangström) 1920, utg 1921; Vid källan (Gripenberg) 1920, utg 1921; Pulsarna sjunga (J Hemmer) 1920, utg 1921; Fem visor: Över granarnas kronor (Lever-tin) 1921, Varför (S Selander) 1921, Vårvisa (K-E Forsslund) 1921, Vinden blåser (Ullman) 1918, Det var en gång (Selander) 1921, utg 1921; Fyra lyriska sånger: Det är vackrast när det skymmer (P Lagerkvist), Mot alla stjärnor spanar (V Ekelund), Fiolens sång (ur Bäckahästen av Österling), Var stilla, hjärta (E Blomberg), 1920-21, utg 1921; Aftonsång (Z Topelius) 1921, utg s å (även i saml Fru Musica, bd 2); Jul, jul, strålande jul (E Evers) 1921, utg s å (även f bl kör utg 1940 o manskör utg 1943); Fem sånger: Bygg dig en värld (Österling) 1920, En vit viol (Nyström) 1922, En vårrefräng (Österling) 1918, Sista strålen (T Hedberg) 1919, Drömmarna (J Reuter), 1922, utg s å; Två höstdikter (A Ahlberg): Stor är sorgens sal, Fick jag väl ofta i mörker gå, 1922, utg s å; Tre sånger: Sipporna (K G Ossiannilsson), Jag ville vara tårar (E Blomberg), Till havs (Reuter), 1922, utg s å (Till havs även f sång o ork); Prinsessan (W Hagqvist) 1922, utg s å; Sång till Stockholm (Gabriel Jönsson) 1923, utgs å (även f manskör); Sång till Sverige (A T Gellerstedt) 1923, utg s å (även f manskör utg 1938); Tre andliga sånger: Herre, jeg takker dig (A Munck) 1924, Vart än det bär (O Mannström) 1922, Lovsång (J O Wallin) 1924, utg 1924; Kommen till en fader åter (dens) 1925, utg s å (även f bl kör, arr K E Svedlund, utg 1945); Vindros (S Siwertz): Vid fjällsjön, Gläntan, Vindros, utg 1926?; I juletid (Paul Nilsson), utg 1927? (även f bl kör); Två visor i folkton (K A Melin): Om sommaren, Innan det skymmer, utg 1928?; Lycka ske landet (F Nycander) 1929, utg s å (även f bl kör utg 1930 o manskör utg 1945); Dryaden (Österling): Nu skall hos mig, Den första gråt, Du som bland jasminer, 1930, utg 1931 (även f sång o ork); Ny dag (Heidenstam) 1931, utg s å; Sängar-arvet (E Andrén), utg 1931; Jorden, fyra sånger (E Blomberg): Människans hem 1930, Dyningen 1932, Äppelträd och päronträd 1924, Stjärnorna äro så stilla 1930, utg 1932; Psalm och sång: Davids 23:e psalm, Paradisets blomma (S Dahl-löf), Ro, ro (Å Kock), Vi vänta väl alla (dens), utg 1934 (Davids 23:e psalm även f bl kör, arr K E Svedlund); Tre Fröding-dikter: Ingalill 1932, Det borde varit stjärnor 1935, En vintervisa 1932, utg 1935; Hjärtat sjunger, fyra sånger: Hjärtats sommar (Tegengren) 1935, Kväll i skogen (Levertin) 1918, Sjung, mitt hjärta (T Cnattingius) 1935, Hjärtat (Bergman) 1935, utg 1938 (även f sång o ork, arr I Hellman, STIM); Två religiösa sånger (Tegengren): Kanske finge du ro, Som hjorten på den torra hed, 1935, utg 1936; Undret (Heidenstam) 1935, utg 1948; Vi äro landet (Nycander) 1935, utg s å (även f bl kör o manskör); Psaltare och lyra, fyra sånger: Psaltare och lyra (Karlfeldt) 1936, Det spirar i Guds örtagård (S Gabrielsson) 1936, Renhetens ande (J Rundt) 1936, Bygg ditt hus på evighetens strand (Hemmer) 1920, utg 1937 (Psaltare och lyra o Det spirar i Guds örtagård även f bl kör o orgel, arr A Öhrwall, utg 1986); Facklor i stormen (Österling): Facklor i stormen, Över dina händer lutad, Ungdomens ögon, Sången, 1936, utg 1937 (även f sång o ork, arr A Henneberg, STIM); Där tvenne hjärtan älska (H Lundgren) 1936, utg 1949; Det lyser en stjärna i natten (N Hildestrand), utg i saml Svensk romanssång 1937; Tre Bo Bergman-dikter: Kärleken är en rosenlund, Jag hörde din röst, Jordens önskan, 1937, utg 1941; Jesus från Nasaret (A Frostenson) 1937, utg s å (införd som nr 48 i Den sv koralboken 1939); Min moder (Topelius) 1937, utg 1945; Mot ljuset, fyra andliga sånger: Träd ut i ljuset (Nyström), Ack, saliga, saliga (H Löwenhjelm), Var är den vän (Wallin), Hymn (Tegengren), 1938, utg 1939 (Ack, saliga, saliga även f bl kör, arr K E Svedlund, o manskör); Bisp Thomas Frihetssång 1939, utg 1944 (även f manskör, f sång o ork samt f sång o blåsork, arr I Widner); Det eviga, fem andliga sånger: Det eviga (E Tegnér), Herre, hur dig världen hädat (R Jän-del), Låt mig leva en liten tid (Topelius), Mästare, alla söka dig (E Liedgren), Herre, djupen ropa dig (S Lidman), 1939-40, utg 1940; Bön i ofredstid (N Personne) 1941, utg 1942 (även f sång o ork, arr I Hellman, STIM); Nu är advent (E N Söderberg) 1941, utg s å; Jordevandrarens pilgrimsdröm (Heidenstam) 1941, utg s å; Slut samman mina händer (E Forssén) 1942, utg s å; Ur "Lilja" (Eystein Asgrimson): Du gode milde fader, Hel! vare korset, 1942, utg s å; Bröllopshymn (J A Eklund) 1943, utg s å; Men jag hörde en sång (Dan Andersson) 1943, utg s å (även f manskör, arr K E Svedlund); Sov (O Thunman), utg 1943 (även f sång o ork, arr S Sköld, STIM); Tre Davids psalmer: Gud var mig nådig, Allenast i Gud finner min själ sin ro, Barmhärtig och nådig är Herren, 1943, utg 1946 (Allenast i Gud även f bl kör o orgel, arr A Öhrwall, utg 1986); Nisse Blad och andra visor, tio barnvisor (A Forssell-Gullstrand) 1944, utg 1945; Violer (B Lie), utg 1945; Två sånger (E Blomberg): Nattens ögon, Lärkan, 1945, utg 1946; Varde ljus, fyra andliga sånger: Varde ljus (B Nyländer) 1942, Somnar jag in med blicken fäst (Tegengren) 1945, Vida, vida (Forssell-Gullstrand) 1945, Aftonbön (K Boye) 1945, utg 1946; Herre, Du skall tala (N Bolander) 1946, utg 1947; Det är något bortom bergen, tre sånger: Det är något bortom bergen (Andersson), Vi människor (Heidenstam), Bortom berg och mörka vatten (H Gullberg), 1946, utg 1947; Livet förklingar^[1] (Nycander) 1947, utg 1948; Stig, o stig på eldens vingar (Nyström) 1947, utg 1948; Smålandssången (L Andrén) ?, utg ?. – Körverk (utom de under Solosång redovisade): Bed att det dagas (Topelius), bl kör, solo o orgel 1944, utg 1945; Bön om frid (Runeberg), bl kör (även i saml Laudamus); De som älska (A Ekberg), bl kör (även i saml Hembygdskören); Ditt ord, o Jesu, bliva må (Wallin), bl kör, utg 1947; Herre Jesu, du är vägen (Evers), bl kör m orgel, utg i saml De ungas hymnarium 1935; Hur är ditt namn, o Gud, så stort (Runeberg), bl kör (även i Laudamus); Jungfrun i det gröna (B E Malmström), bl kör 1948; Liljekonvaljer (Nilsson), bl kör, utg 1939; Lovsång (Bolander), bl kör m orgel; Löftets sång (Österling), manskör (ur Göteborgskantaten 1923); Mig törstar (P Wikner), bl kör; Mitt folk (Rydberg), bl kör, utg 1952, o manskör; När klockorna ringa (Mannström), ur Adolf Fredrik-kantaten 1924, bl kör o orgel, utg i De ungas hymnarium 1935; Sjung dina visor, skymning (A Nordgren), manskör 1939; Skåden liljorna (bibeltext), bl kör m orgel, 1945; Sommarvisa (Söderberg), bl kör; Stora har ju skor och tycker man ska skratta (S Hagliden), bl kör; Stort är ett liv (H Blomberg), bl kör m orgel, utg 1942; Sveriges folk (L Nordström), manskör; Sång, vår sång (Rangström), bl kör 1932; Sångarvakt (Nycander), bl kör, utg 1926; Sångens andar (Bergman), bl kör; Till Sverige (Nilsson), bl kör, utg 1952, o manskör; Till sången (E V Knape), bl kör; Vinterlandet, drömmarlandet (G Mascoll Silfverstolpe), manskör; Vårlåt (Karlfeldt), bl kör, utg i saml Läroverkskören 1936.

Otryckta kompositioner: Pianoverk: Sonat för piano, D-dur, opus 1, 1905; Sonat för violin och piano, d-moll, 1916 (även ex i SR:s bibi); Svenskt festspel för piano, 1938? (även arr f ork av T Mann 1941, STIM); Elegie för piano (till Kurt Atterbergs 50-årsdag) 1937 (STIM); Två fantasier för piano: Fantasia elegiaca – Fantasia festivo, u å (STIM). – Körverk: Kantat till jubileumsutställningen i Göteborg 1923 (Österling) 1923; Kantat till Adolf Fredriks kyrkas 150-årsjubileum den 30 november 1924 (Mannström), f soli, bl kör, barn-kör o orgel ) 924; Kantat till Medelpads allmänna körförbunds 25-årsjubileum; Kantat till Stöde hembygdsförening.

Källor och litteratur

Källor o litt: C B[er]g, G N död (DN 30 jan 1949); L Hedwall, G N 1886-1986 (Musikrevy 1986, nr 3–4); H Malmberg, 60-årsintervju med G N (Röster i Radio 1946, nr 7); H Olsén, Sv kyrkomusici. Biogr uppslagsbok (1944); Sohlman; K E Svedlund, G N (Vårsång 1948); DTollin, G N in memoriam (SvD 6 febr 1949).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf L Nordqvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8319, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lennart Hedwall), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8319
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf L Nordqvist, urn:sbl:8319, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lennart Hedwall), hämtad 2024-04-20.