Meriter

Märta (Margareta), f sannolikt mellan 1277 o 1282, d 3 okt (2 mars enl trol mindre pålitlig uppg) 1341, trol i S:t Peders kloster i Nästved på Själland. Föräldrar: konung Erik "klipping" av Danmark o Agnes av Brandenburg. Krönt till Sveriges drottning i Söderköping 2 dec 02, landsflyktig i Danmark 18-26, i Tyskland 26—29, därefter åter i Danmark, åtminstone de sista åren som nunna i S:t Peders kloster i Nästved.

G 25 nov 1298 i Sthlm m konung Birger (bd 4) av Sverige, f 1280, d 31 maj 1321 i Danmark, son till konung Magnus "ladulås" (bd 24) av Sverige o Helvig (bd 18) av Holstein.

Biografi

Namnformen Märta i den svenskspråkiga Erikskrönikan, torde vara att föredraga framför det latinska brevmaterialets "Margareta".

M:s levnadsöde kom att bestämmas av det återupprättade samarbetet mellan konungarna av Danmark och Sverige. Av ett nu enbart i regest- och notisform känt brev (H Schück), i det senare fallet med årtalet 1282, framgår, att de båda konungarna avtalade äktenskap mellan konung Eriks av Danmark äldre dotter och konung Magnus' av Sverige son och tronarvinge. Det har ansetts (ST 1, s 284), att M ej var Eriks äldre dotter, och att brevet därför skulle ha åsyftat hennes syster Riza. Den påvliga äktenskapsdispensen för Rizas äktenskap med den mecklenburgske fursten Nicolaus av Werle är emellertid daterad först 1291, medan dispensen för M och Birger för äktenskap trots släktskap i fjärde led — M:s farfars far, konung Valdemar "sejr" av Danmark, var bror till Birgers farmors mor, drottning Rikissa av Sverige — tillkom redan 1284. Det föreligger sålunda ingen anledning att tro, att M ej var den äldre dottern, och att avtalet om äktenskap med Birger ursprungligen skulle ha gällt hennes syster.

Enligt Erikskrönikan skall detta äktenskapsavtal ha ingåtts i Helsingborg, och samma källa uppger, att där samtidigt avtalades, att M:s bror Erik "menved" skulle gifta sig med Birgers syster Ingeborg (bd 20). Av den danske historieskrivaren Hvitfelds referat av ett nu förlorat brev angående det senare äktenskapet framgår emellertid att detta är daterat i Helsingborg 1288 och att avtalet om M:s äktenskap med Birger ingåtts tidigare. Det är alltså tydligt, att Erikskrönikan, som torde ha tillkommit en mansålder senare, slagit ihop de båda avtalen till ett, och att vi inte kan veta, om även 1282 års avtal ingicks i Helsingborg.

Erikskrönikan uppger också, att M — som ännu var ett barn — efter äktenskapsavtalet skildes från sina syskon och vistades i Sverige ända fram till bröllopet; hon blev redan 1286 faderlös genom mordet på fadern, och brodern konung Erik "menved" var då endast tolv år gammal. Om denna uppgift i Erikskrönikan är riktig, blir det ovisst, om man far fästa något avseende vid en på 1500-talet upptecknad småländsk lokaltradition, enligt vilken en i övrigt okänd Johan Ulfsson på Tuna i nordöstra Småland skulle ha gått i landsflykt efter att ha "belägrat" M, då han av konung Birger sänts att hämta henne till bröllopet; tydligen är det fråga om en s k vandringssägen, som berättats även om andra personer (Gillingstam 1947; annorlunda A Schück 1955), även om man ej helt kan bortse från möjligheten, att den småländska lokaltraditionen är en rest av Birgers bröders propaganda mot kungaparet (Beckman, 1, s 351).

Erikskrönikan innehåller en rätt utförlig skildring av festligheterna vid M:s och Birgers bröllop i Sthlm 1298. Denna skildring prisar M för att hon inte ville ha någon annan morgongåva än frigivning av en Magnus Algotsson. Denne har identifierats med en medlem av Algotssönernas av Birgers fader efter ett brudrov 1288 hårt straffade brödraskara (bd 1, s 387). Som morgongåva fick hon emellertid enligt en brevavskrift 1300 hela Fjäd-rundaland (västra Uppland) med staden Enköping (H Schück).

Genom Erikskrönikan och annaler är känt, att M:s första barn, sonen Magnus (bd 24), föddes på Sthlms slott i september 1300, att hon liksom sin dubbelsvägerska, den danska drottningen Ingeborg, var närvarande vid Birgers och Erik "menveds" gränsmöte vid Knäred eller Fagerdala 1304, och att hon tillsammans med sin make, två söner och en dotter blev tillfångatagen av makens bröder, hertigarna Erik (bd 14) och Valdemar, på Håtuna i Uppland 29 sept 1306, medan sonen Magnus, som i Fagerdala valts till tronföljare, undkom till Danmark. I brevmaterialet förekommer hon endast sparsamt. I hertigarnas förlikning med M:s bror Erik "menved" 1307 garanteras hon sin hemgift.

Efter "Håtunaleken" 1306 har Erikskrönikan inga uppgifter om M förrän i skildringen av de dramatiska händelserna i Nyköping 1317. Enligt denna skildring var hon och Birgers drots Johan Brunkow (bd 6) initiativtagarna till fängslandet av Erik och Valdemar, medan de lybska annalerna återger ett rykte, att hon och hennes bror konung Erik "menved" skulle ha rått Birger till dådet. M förekommer också i en latinsk klagosång och i en visa om nyköpingshändelserna, men båda är sannolikt yngre än Erikskrönikan (Hildeman 1958).

Då Birgers trupper 1318 ej lyckades hävda sig mot anhängarna till de i Nyköping omkomna brödernas änkor, flydde han och M enligt Erikskrönikan till Gotland. Den själländska krönikan uppger, att flykten redan i slutet av samma år fortsatte till Själland. Redan 4 sept 1318 överenskom hennes bror Erik "menved" med hertig Erik av Sönderjylland, att tio riddare skulle gå ed på hennes rätt till Hjarup med underlydande på Jylland. Sedan Erik "menved" dött 1319, bestegs den danska tronen 1320 av deras bror Cristofer, som hon enligt Erikskrönikan tyckte illa om, sannolikt med anledning av att han tidigare varit i förbund med Birgers bröder mot Erik "menved". Erikskrönikan uppger, att Cristofer förlänade det landsflyktiga kungaparet gården Spegerborg vid staden Skälskör på sydvästra Själland jämte två härad.

Följande år dog Birger, men M överlevde honom i tjugo år. Från dessa år finns endast tre brev, som nämner hennes namn. Då brodern Cristofer 1329 med deras mödernehalvbror greve Johan av Holstein ingick en förlikning, som medförde, att Cristofer efter tre års landsflykt kunde återvända till Danmark, bestämdes att M skulle få åtnjuta sina arvegods. Bakgrunden härtill framgår av Cristofers anklagelseskrift på Viborgs landsting 1330 mot den av honom fängslade biskop Tyge av Börglum, som då bl a beskylldes för att ha förjagat såväl Cristofer som henne ur riket. Det är tydligt, att det är Cristofers landsflykt till Tyskland 1326 som åsyftas, och att även M då måst lämna Danmark. Under sina sista år var hon nunna i S:t Peders kloster i Nästved på södra Själland, vars kalendarium ger oss uppgift om hennes dödsdatum. Ett pergamentsblad från 1400-talet eller slutet av 1300-talet uppger, att både M och hennes make begravdes i S:t Bents kyrka i Ringsted på Själland liksom hennes föräldrar och en mängd namngivna förfäder och släktingar, och meddelar uppgifter om när de dog (med annat dödsdatum för henne än Nästvedkalen-dariet). En gravsten i denna kyrka över det landsflyktiga kungaparet anses vara från 1582. M:s bror Cristofer hade dött redan 1332. Hon fick sålunda uppleva den åttaåriga period, då Danmark saknade konung och var pantsatt till holsteinska grevar och till Birgers brorson konung Magnus Eriksson av Sverige. Men hon fick också vara med om att Cristofers son Valdemar "atterdag" valdes till dansk konung 1340.

Förutom den tidigare nämnde sonen Magnus, som blivit avrättad i Sthlm 1320 av hertigarna Eriks och Valdemars änkors anhängare, hade i hennes äktenskap fötts ytterligare två söner och två döttrar. Av dessa båda söner, vilka liksom en av döttrarna tillfångatagits tillsammans med föräldrarna i Håtuna 1306, är endast den 1319 i landsflykt avlidne fd ärkedjäknen i Uppsala Erik (bd 14) känd till namnet. Den lundensiska ärkebiskopskrönikan uppger, att det landsflyktiga kungaparet i Danmark hos sig endast hade döttrarna Agnes och Katarina. Den senare är ej känd från andra källor, medan den efter sin 1304 avlidna mormor uppkallade Agnes, som enligt Ericus Olai vistats i Sko kloster 1310, levde ännu 1344, då hennes kusin Valdemar "atterdag" donerade jord till Slangerups nunnekloster på norra Själland för hennes underhåll. Agnes är det enda av M:s barn som kan beläggas ha levat vid hennes död.

Författare

Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: I Andersson, Erikskrönikans författare (1958), s 46, 48, 117, 119, 128; S Axelson, Ett bidrag till grevinnan Hedvigs av Ravensberg och hennes släkts hist (PHT 1953), s 47; dens, Sverige i dansk annalistik 900-1400 (1956), s 80 ff; B Beckman, Matts Kättilmundsson o hans tid, 1—2 (1953—54); E Burman, "Orkelljungatraktaten" (HT 1945), s 35; Calendarium Monasterii b Petri Nestvedensis (Scriptorcs rerum Danicarum medii aevi, 4, 1776), s 297 o 312; Diplomatarium Dani-cum, 2:3-6, 8, 10 (1939-53); DS 1-3 (1829-50); K Erslev, Margrethe (DBL 11, 1897); Ex annali-bus Lubccensibus 1264—1324 excerpta (SRS 3: 1, 1876), s 177; H Fleetwood, Sv medeltida kungasigill, 3 (1947), s 135; B Fritz, Hus, land o län, förvaltningen i Sverige 1250-1434, 1-2 (1972-73); M C Gertz, Scriptores minores historia: Dani-ca: medii a;vi, 1-2 (1917-22); H Gillingstam, Olof Nilsson landbofogdes berättelse. Ett medeltida folkvisemotiv i sv 1500-talsversion (Saml 1947); dens, Konung Birgers dotter Agnes, en bortglömd sv kungadotter (PHT 1967); S Grundtvig, Danmarks gamle Folkeviser, 3 (1862), s 462, 464; H J Helms, Na^stved St Peders Kloster (1940), s 36, 40; V Hermansen o P N0rlund, Sora Amt (Danmarks Kirker), 1-2 (1936-38); K-I Hildeman, Medeltid på vers (1958), s 180-183, 198-203, 210; dens, Tillbaka till balladen (1985), s 89, 94 f; M Hofrén, Helgerum i Tjust (1949), s 14; G O Hyltén-Caval- Hus, Sveriges hist o politiska visor (1853), s 80; K Harby, Status regni Dacie. Studier i Christoffer-linjens asgteskabs- og alliancepolitik 1252—1319 (1977); H Jägerstad, Hovdag o råd under äldre medeltid (1948); E Jergensen, Annales Danici medii a=vi (1920), s 169; G E Klemming, Sv medeltidens rim-krönikor, 1 (1865); Kongegravene i Ringsted Kirke (1858), s 32, 37, 48, 73; S Ljung, Enköpings stads hist, 1 (1960), s 19; A Mohlin, Kristoffer II av Danmark, 1 (1960), s 193; Olavus Petri, En sw cröneka (1917), s 83; J Olrik, Margre-te (DBL 9, 1981); G Paulsson, Annales Suecici medii aevi (1974); R Pipping, Kommentar till Erikskrönikan (1926); J Rosén, Striden mellan Birger Magnusson o hans bröder (1939); A Schiick, Margareta (Märta) Eriksdotter (SMoK 5, 1949); dens, "S:t Karl unge" (SvD 2 dec 1955); H Schiick, Rikets brev o register (1976), s 44 f; ST 1 (1877); G T Westin, Historieskrivaren Olaus Petri (1946), s 210 f; H Yrwing, Kungamordet i Finderup (1954), s 26, 34.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Märta, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8651, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-11-09.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8651
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Märta, urn:sbl:8651, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-11-09.