Johan Möller

Född:1738-03-05 – Länna församling (D-län), Södermanlands län
Död:1805-12-10 – Visby domkyrkoförsamling, Gotlands län

Biskop, Teolog


Band 26 (1987-1989), sida 247.

Meriter

Möller, Johan, f 5 mars 1738 i Länna, Söd, d 10 dec 1805 i Visby. Föräldrar: bonden Jacob Jacobsson M o Kerstin Eriksdtr. Elev i trivialskolan i Strängnäs 49, vid gymnasiet där 9 juni 52, inskr vid UU 23 febr 60, disp pro gradu juni 64, mag där 18 juni 64, prästv i Strängnäs till huspredikant hos presidenten J J Vult v Steijern 28 okt 66, komministersadjunkt i Ulrika Eleonora fors i Sthlm 13 jan 67, domesticus episcopi hos biskop J Serenius i Strängnäs 68–76, eo bataljonspredikant vid Södermanlands reg 20 okt 72, kh i Västerhaninge o Muskö, Sth, 11 sept 76, prof:s nhov 11 okt 85, prosts namn 19 dec 87, TD vid UU 6 juni 93, biskop i Visby stift o prebendekh i Lärbro från 7 juli 96, biskopsvigd i Jakobs kyrka i Sthlm 3 nov 96.

G 1) 4 juli 1781 i Ösmo, Sth, m Ulrica Charlotta Wikman, f 9 nov 1765 i Sthlm, Klara, d 9 juni 1783 i Västerhaninge, dtr till medaljgravören o direktören Carl Johan W o Beata Ulrica Albrecht; 2) 19 maj 1786 i Edebo, Sth, m frih Ulrica Strömberg, f 6 april 1759 i Tuna, Upps, d 27 maj 1821 i Sthlm, Klara, dtr till kammarherren frih Ulric Alexander S o Christina Bergbom.

Biografi

M växte upp i strängnästrakten. Farfadern hade invandrat från Tyskland och var mästersmed vid Åkers styckebruk. M tillbragte tre terminer vid UU under den tid då wolffi-anismen hade sin storhetstid och hans exercitiedisputation 1762 skedde under presidium av dess ledande sv gestalt Nils Wallerius. M:s första skrift, Tankar om syndafallet (1766), står i denna tradition. Även om inslag härifrån kunde skönjas senare, skulle M längre fram i livet betrakta sin wolffianska period som en ungdomsförvillelse.

När M blivit huspredikant hos J J Vult v Steijern och komministersadjunkt på Kungsholmen, lärde han känna väckelseprästen Anders Nohrborg. Efter något år i Sthlm utsåg den inflytelserike biskopen Jacob Serenius honom till sin "domesticus", närmast motsvarande handsekreterare och personlig adjunkt. Jämsides med förordnandet som bataljonspräst kvarstod M i Serenius' tjänst fram till dennes död. Utan tvivel har förbindelsen med biskopen varit befrämjande för M:s karriär. Ett par gånger sökte han dock förgäves befordran till Kumla i Närke, ett av rikets förnämligaste pastorat. Efter att ha blivit uppförd på tredje förslagsrummet till biskopstjänsten i Visby utnämndes han 1796 till — som fullmakten uttryckte det — biskop över "Gotlands stift".

För M:s teologiska utveckling var kontakten med Nohrborg av avgörande betydelse. I den sv predikans historia framstår M inte blott som sin tids främste homiletiker utan också som den förste egentlige predikoteoretikern. Under åren i Västerhaninge utgav han den betydelsefulla homiletiska läroboken Afhandling om et rätt predikosätt (1779) och en serie predikoutkast (1789—90). Nohrborgs predikotyp är här idealet och får genom M sin teoretiska underbyggnad.

I M:s homiletiska program ingick som väsentlig beståndsdel att i predikan driva både lag och evangelium och hos åhöraren påverka både förstånd och vilja. Förkunnelsen skulle vara individorienterad, omsorgen om den enskildes salighet stå i centrum och hänsyn tas till 'nådens ordning', dvs till åhörarnas olika andliga utveckling. M såg homiletiken som en egen retorisk kategori och tog avstånd från upplysningstidens analytiska predikostil, där framställningen närmast påminde om en akademisk föreläsning. I kraven på måttfullhet, begreppsdistinktion, enkelhet och klarhet finns inslag från ortodoxi, upplysning och wolffianism.

Under sina första prästår hade Henric Schartau kommit att läsa och ta djupa intryck av M:s bok och det är i stor utsträckning genom denne som den av M utförda predikoteorin fått ett mycket stort inflytande in i vår tid. Boken utgör, jämsides med Eric Pontoppidans Collegium pastorale practicum (sv övers 1766), den teoretiska grunden för den ännu förekommande klassiska sv kyrkopredikans struktur med exordium, tyst Herrens bön, utsagt ämne, tredelad disposition och avslutad kategoridelad tillämpning enligt nådens ordning. M utgör därmed den viktiga förbindelselänken mellan Nohrborg och Schartau (Nelson).

Under slutet av 1700-talet framstod Svebilius' utläggning av Luthers lilla katekes som alltmer föråldrad. M ansåg att den saknade sammanhängande undervisning i trosläran och inte gav kunskap i nådens ordning, varför den var "alldeles otjänlig". Genom en rad skrifter verkade han intensivt för en katekesförnyelse. Redan 1769 utgav han Försök til en, i naturlig ordning inrättad, lärobok i christendoms-kunskapen, som senare utkom i bearbetade versioner. Framställningen där följde inte längre Luthers disposition utan var ordnad efter frälsningshistorien och nådens ordning. M menade att det var nödvändigt att ta hänsyn till barnens ålder och mognad: "läraren bör i visst avseende nedsänka sig till barnet, men barnet i visst avseende upprättas och upphöjas till läraren". M ville genom sina kateketiska arbeten meddela kunskap och "leda hjärtat i nådens delaktighet och kristendomens utövning". Hans lärobok spreds i sina olika editioner i mer än tjugu sv upplagor, och ungefär dubbelt så många på finska, och översattes också till lapska. 1775 utgav han en kortfattad, illustrerad troslära för småbarn.

Under inflytande av Serenius utvecklades hos M ett starkt apologetiskt intresse. Under strängnäsåren översatte han ett tyskt arbete med "de förnämsta bevis till christna religionens sanning och försvar emot fri tänkare" (1773), och 1788 gick han i upplysningens anda i en skrift till angrepp mot swedenborgianismen. Under 1780-talet deltog han i en lång teologisk debatt med domprosten Andreas Knös (bd 21) i Skara rörande rättfärdiggörelsen och förhållandet lag — evangelium. Som biskop bemötte han vid sina båda prästmöten, 1800 och 1804, den utbredda neologin bland stiftets präster och var 1800 indragen i en uppmärksammad renlärighetsstrid med visbylektorn Per Säve. Under det nya seklets sex första år utgav M en mot teologin riktad tidskrift, Läsning i blandade religionsämnen, och understöddes härvid uppenbarligen av Gustav IV Adolf.

Sitt praktiska kyrkoprogram framlade M i ett uppmärksammat memorial vid reformationsfesten 1793. I en bred utblick över hela kyrkolivet efterlyste han där bl a inte blott ny katekes utan också ny bibelöversättning, ny psalmbok och ny evangeliebok. Han ville att avlösning och nattvard skulle frikopplas från kyrktukt och världsligt tvång och bikten uteslutas ur katekesen. M ansåg ytterligare att antalet fungerande predikoperikoper borde ökas genom att det på landsbygden skulle bli tillåtet att i högmässan predika över aftonsångstexten. Han ställde sig starkt avvisande till införandet av en särskild konfirmationsakt, eftersom han menade att en sådan nedvärderade dopet och inte tog hänsyn till nådens ordning. Därmed intog M en gentemot lärofadern Serenius helt motsatt ståndpunkt. Med undantag av den sistnämnda frågan bemöttes M:s förslag med välvilja och intresse av det församlade prästerskapet.

M var en av 1700-talets mest lästa och inflytelserika kateketiska författare i Sverige. Åtskilliga senare katekeser står i beroende av honom, men hans pedagogiska frigörelse från Luther torde avsevärt ha bidragit till att hans Försök til en naturlig ordning ... aldrig antogs som officiell lärobok i kyrkan. Hos M sammansmälte en av upplysningsanda uppmjukad lutherskt ortodox dogmatik med den konservativa pietismens pastoralteologi på det sätt som senare, främst genom Schartaus förmedling, kommit att övertas och utvecklas i den syd- och västsv kyrkoväckelsen. I sin kritik av neologin utvecklade M en närmast supranaturalistisk ståndpunkt.

Som biskop har M skildrats som en barsk men inte särskilt flitig visitator. Han vinnlade sig om folkundervisningen och medverkade till en uppryckning av läskunnigheten; hans teologiska åskådning fick på lokalplanet föga genomslag.

Något porträtt av M tycks inte vara bevarat. Han har beskrivits som en "reslig och vördnadsbjudande man, men blek och magerlagd, med svagt bröst" (Lemke) och hans begåvning som riktad mera åt det skrivna ordet än det talade. När han i en samtida handskrift från Strängnäs (Strängnäs gymn:-arkiv) beskrivs som "hög, lärd, falsk" är innebörden i det sista epitetet inte utan vidare klar; i varje fall tyder utsagan på att han inte var oomstridd i sitt gamla hemstift. De sista åren var M besvärad av gikt. Sin gravplats hade han utsett på kyrkogården i prebendeförsamlingen Lärbro.

Författare

Oloph Bexell



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Äreminne öfver råd- och handelsmannens i Askersund ... Gustaf Lundbergs ... hustru, fru Dorothea Grahl ... upsteldt af unga sörjande dottersöner. Örebro [1765]. 4:o. (4) s. [Undert; tills med Carl Christiernson.] — Tankar om syndafallet och dess fölgder; upsatte af J. M. Sthlm 1766. 48 s. [Sign.] — Försök til en, i naturlig ordning inrättad, lärobok i christendoms-kunska-pen, innefattande et kort begrep af vår salighets--lära, i frågor och svar; jämte bihang af 50 barnafrågor, och Luther) lilla cateches. Strengnäs 1769. 167 s. [Anon.] 2. upl, tilökt o förbättr, 1775. (12), 118 s. 3. upl Sthlm 1778. (10), 109 s. [Föret.] -Välment ärindran vid herr professorens och kyrkoherdens doctor Olof Celsii länge efterlängtade Svenska kyrko-historia. Sthlm 1770. 4:o. (4) s. [Anon.] — Kort begrep af Gamla och Nya testamentets kyrko-historia; jämte utkast til lärdoms--historien, uti bihang til hvarje tidhvarf. Strengnäs 1774. XVII, 484, (8) s. [Föret.] - Barna-bok. Strengnäs 1775. [Enl L Hammarsköld, Förtekning på ... schole- och undervisnings-böcker, Sthlm 1817, s 16.] Barnabok. 2. upl Sthlm 1775. 48 s, 5pl, 2 förskrifter. [Anon.] [3. uppl] 1778. 64 s, 5 pl, 2 förskr. [2 var.] 4. upl 1780. 51 s, 2 pl, 2 förskr. [Föret.] 5. upl 1785. 47 s, 5 pl, 2 förskr. Barna-bok, eller Hjelpreda vid första barna-undervisningen, särdeles för allmogen och dess barn. 6. upl 1795. 44 s. 7.-8. upl 1801, 1802. 70 s. 9. upl Strengnäs 1814. 75 s, 2 förskr. — Hjelpreda för de mäst enfaldiga i christendomskunskapen. Sthlm 1778. 32 s. [Anon.] — Afhandling om et rätt prediko-sätt, upgifvande de grunder, hvarefter så väl predikningar böra författas och hållas, som riktiga omdömen deröfver fällas. Sthlm 1779. (56), 327 s. - Försök til en mindre läro-bok i christendoms-kunskapen, lämpad efter Lutheri Lilla cateches och allmänhetens, särdeles de enfaldigares, behof. Sthlm 1780. 84 s. [Föret.] 2.-3. upl 1785, 1792. 4. upl 1796. 89 s. 5.-6. upl 1799, 1801. 90 s. 7.-8. upl Strengnäs 1804, 1805. 90 s. 9. upl Sthlm 1807. 78 s. 10. upl Örebro 1829. 78 s. [Delvis enl bibliogr uppg:] Senare uppl: Åbo 1810, 1813, 1825, 1828^ 1829, 1853, Hfors 1828, 1860, 1866, Hfors o Abo 1830, Uleåborg 1828, 1831, 1844, 1846, 1850, 1853, 1854, 1855. Övers: till lapska Hfors 1860; finska Turku 1790, 1793, 1799, 1802, 1804, 1807, 1829 [o ytterl 34 uppl 1813-1891]. Även till grund för: [L P Våhlin,] Nådenes ordning, Lund 1810, 1814, Ystad 1861. -Försök til en större lärobok i christendoms-kunskapen, innefattande et kort begrep af vår salighets--lära i frågor och svar; jämte doct. Lutheri mindre cateches. Sthlm 1781. (10), 107 s. [Föret.] [2. uppl] 1787. 3.-6. upl 1792, 1793, 1795, 1796. 7.-9. upl 1799, 1801, 1802. 120 s. 9.[!]-10. upl Strengnäs 1804, 1805. 118 s. 11. upl Sthlm 1807. 108 s. [2 var.] 12. upl 1817. 13. uppl Örebro 1820. 108 s. -Behörigt svar på obehörige och ogrundade anmärkningar, af dom-prosten herr doctor Knös i Skara, uti dess utgifna Catechetiska föreläsningar, särdeles i afseende på boken, kallad: Försök til en, i en naturlig ordning inrättad, lärobok i christendomskunskapen; gifvet af den sistnämnde bokens författare. Sthlm 1781. 90 s. [Anon.] - Behörig granskning af de så kallade Nödige påminnelser, som utkommit vid Behöriga svaret på anmärkningarne i herr dom-prosten doct. Knöses Catechetiska föreläsningar ... anstäld och utg af läro-bo-kens förf. Sthlm 1783. 128 s. [Anon.] - Anmärkningar, til uplysning af et lätt och et rätt predikosätt, i anledning af en afhandling, kallad: [J G Bergius,] Lätt predikosätt, som igenom practiska reglor, handleder både at inrätta och utarbeta en predikan, införd i Svenska theologiska sällskapets Homiletiska försök, vol. V. st. 1-4. Sthlm 1783. 120 s. [Anon.] — Oförgripeliga tankar, om sättet, at bemöta svärmagtige uptoger och vilfarande religions-meningar; särdeles den så kallade Sweden-borgianismen. Sthlm 1788. 120 s. [Anon.] - Utkast til predikningar öfver de vanliga sön- och högtids-dags evangelierne. D 1-2. Sthlm 1789-90. 456 s, s 457-828. [Anon.] 2. upl Strengnäs 1805. 1. (12), 276 s. [Föret.] 2. (10), 276 s. - Memorial, ingifvet vid det i Upsala nyligen hållna möte och på fleres begäran til trycket lämnadt. Sthlm 1793. 4:o. 26 s. — Öförgripliga tankar om barnamord, til dess orsaker och anledningar, samt de medel och utvägar, som böra användas til dess förekommande. Sthlm 1796. 70 s. [Föret.] — Sammandrag af kyr-ko-historien; jemte utkast til historien om vår för- samlings symboliska böcker. Sthlm 1798. 140 s. [Föret.] 2., öfversedda uppl Upsala 1821. 157, (8) s. [Titelbl.] 3., öfvers o betydligen tillökta uppl Sthlm 1831. 184, 51 s. [Bearb av O Bredberg=o J Ekelund.] [Annan utg:] 2.-3. öfversedda uppl Åbo 1831, 1837. 157 s. Även till grund för: J H Sorbon, Conspectus historiae ecclesiasticae veteris. [Rubr.] Gbg 1800. Stor fol. 3 bl. - Tal vid prestmötets slut i Visby den 10 Julii 1800. Sthlm 1800. 4:o. 83 s. -Underdånigt betänkande och förslag till en ny prestvals förordning, författadt år 1800, af... samt högv. dom-capitlet i Visby, jemte högv. dom-capit-lets i Hernösand Memorial ... uti samma ämne. Sthlm 1809. 35 s. — Nödiga reglor för en kristelig barnauppfostran. Äbo 1878. 16 s. (Finska evang. sällskapets ströskrifter n:o 134.) — Akad avh 1762 o 1764 se Liden, 1, s 528, 514.

Utgivit: [N Thenstedt,] Läse-tafla, at nyttja för flera barn tillika. [Rubr.] Sthlm 1779. Tv-fol. (1) s. [Anon.] — [ST Wald,] Compendium theologiae symbolicae ecclesiae Lutheranae. Congessit, dispo-suit et edititj M. Sthlm 1793. 235 s. [Lätt bearb.] — Läsning i blandade religions-ämnen. H 1—8. Strengnäs 1801-06. [Vanl anon.] 1. 1801. (11), 240 s. [Föret.] 2. 1802. 261 s. 2. upl 1807. 260 s. 3. 1802. 256 s. 4.-5. 1803. 277 s. Bihang. [Rubr.] 20 s. [Undert.] (8), 241 s, s 224, XXXVI s. [Föret undert: J. M.] 6. 1804. 274 s. 7. 1805. 282 s. 8. 1806. (8), 144 s. [Föret undert: J. M.]

Översatt: Konsten at rätt bedja Fader vår, eller En christens dageliga sjelf-pröfning efter denna bön. Öfvers af J. M. Sthlm 1769. (14) s. [Sign; tillskr.] [Nya utg:] Norrköping 1771. (8) s. Sthlm 1772. Geflc 1775. Norrköping 1786. Linköping 1787. — Sammandrag af de förnämsta bevis til christna religionens sanning och försvar emot fritänkare. Öfvers ifrån de å tyska språket gjorde utdrag af [H] Grotii, [M] Knutzens och [J A] Nösselts afhandlingar i detta ämne. Strengnäs 1773. XXXII, 157 s. [Föret.] - J J Griesbach, Anvisning til populära dogmatikens studerande, särdeles för tilkommande religions-lärare. Sthlm 1797. 295 s. [Föret.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Handhar ang Visby läsesällsk:s verksamhet 1800, ViLA. Strängnäs domkapitels arkiv, acta 1793 o Strängnäs gymnasiearkiv, vol 0:4, ULA. Biographica, KB. Excerpter till nytt Strängnäs hm hos TD Lennart Löthner, Uppsala.

Y Brilioth, Predikans hist (1945); Ecclesiastique samkar, [ed O Wallquist,] flock 6-7 (1794), s 437—453; T Freeman, Pehr Säve o Johan Niclas Cramér (1965); L Hagberg, Jacob Serenius' kyrkliga insats (1952); O Havren, Från Brömsebrofreden till 1800-talet (Visby stift i ord o bild, 1951); C A Hessler, Stat o religion i upplysningstidens Sverige (1956); T Hulthén, Jesu regering, en studie i Hen-ric Schartaus teol åskådn (1969); G Hök, I vad mån tillvaratar "nådens ordning" det specifikt lutherska i vår tro? (Sv teol kvartalskr 1944); H Isberg, Gotländsk fromhet, [1]. Från Möller till Rechnitzer (1969); H Ivarsson, Predikans uppgift (1956); [O Knös,] J M (J G Forssgren, Det lefvan-de Sverige uti förbindelse med det utslocknade Sverige, 1, 1796, s 65 ff); H Lenhammar, Tolerans o bekännelsetvång (1966); O W Lemke, Visby stifts hm (1868); E Lilja, Den sv katekestraditionen mellan Svebilius o Lindblom (1947); G Lizell, Den kateketiska undervisn, 1 (1920), s 124-132; dens, Sv predikoteorier under olika tider efter reformationen (dens, Uppsatser i prakt teologi, 1920); G Nel-son, Biskop J M (1936); dens, Till frågan om nådens ordning hos Schartau o dess genesis (Sv teol kvartalskr 1945); B Rehnberg, Prästeståndet o religionsdebatten 1786-1800 (1966); Strängnäs hm; P Wieselgren, Kyrkans sköna litt (dens, Sveriges sköna litt, 1, 2. uppl 1847), s 399; E Vikström, Ortoto-misk applikation (Åbo 1974); T Ysander, Ur Gotlands kyrkoliv efter 1645 (Boken om Gotland, 2, 1945).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Möller, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8669, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oloph Bexell), hämtad 2020-04-04.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8669
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Möller, urn:sbl:8669, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oloph Bexell), hämtad 2020-04-04.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se