B B Emil Mörcke

Född:1861-06-12 – Öglunda församling, Skaraborgs län
Död:1951-10-12 – Varbergs församling, Hallands län

Arméofficer, General, Generalstabsofficer, Lantförsvarsminister


Band 26 (1987-1989), sida 279.

Meriter

Mörcke, Bror Birger Emil, f 12 juni 1861 i Öglunda, Skar, d 12 okt 1951 i Varberg. Föräldrar: överstelöjtn Bror M o Ida Hildegard v Hall. Volontär vid Västgöta reg 23 nov 77, mogenhetsex vid Nya elementarskolan i Sthlm 21 maj 78, officersex vid krigsskolan 3 nov 79, underlöjtn utan lön vid Västgöta reg 21 nov 79, med lön 1 dec 81, elev vid krigshögsk 1 aug 84–15 maj 86, vid GCI 1 sept 8615 april 87, vid skjutskolan på Rosersberg 19 juli8 okt 87, apsirant vid generalstaben 12 okt 8712 april 90, löjtn av 2 kl 5 okt 88, av 1 kl 6 aug 91, lär vid infanterivolontärskolan på Karlsborg 15 aug 9116 juni 93, tjänstg vid generalstaben 1 okt—31 dec 93, vid SJ 1 jan 9431 dec 95 o vid Västgöta reg 9603, kapten i reg 6 nov 96, kapten av 2 kl 25 nov 98, av 1 kl 4 okt 01, major vid generalstaben o tjänsteförrättande souschef i lantförsvarsdep:s kommandoexp 6 nov 03, chef för Sjätte arméfördelms stab i Härnösand 1 okt 045 okt 08, överstelöjtn i armén 8 juni 06, vid generalstaben 12 okt 06 o Hallands reg 2 okt 08, överste o chef för Hallands reg 20 nov 09, led av komm ang GCI:s omorganisation 8 april 107 mars 12, av lagrådet 8 sept 137 febr 14, konsultativt statsråd 17 febr15 aug 14, statsråd o chef för lant-försvarsdep 1 aug 1430 mars 17, generalmajor i armén 1 dec 16, chef för Första arméfördeln 30 mars 1723 aug 26, generallöjtn 30 nov 23, avsked från aktiv stat o inträde i generalitetets reserv 13 juni 26.  LKrVA 07.  Ogift.

Biografi

Emil M är i första hand känd som statsråd och krigsminister i Hjalmar Hammarskjölds ministär under det första världskriget. Då M vid regeringens tillträde utsågs till konsultativt statsråd var han ett politiskt helt oskrivet blad och utnämningen kom överraskande även för initierade bedömare. I förhandsspekulationerna kring regeringsbildningen, där besättandet av krigs ministerposten tilldrog sig särskilt intresse, hade M:s namn inte nämnts trots att det hållits för sannolikt att posten skulle besättas med en militär. Hammarskjöld avgjorde emellertid frågan med ett slags "alexanderhugg" genom att själv ta hand om lantförsvarsdepartementet för att på så sätt skaffa sig direkt kontroll över försvarsfrågan. M:s utnämning till konsult — efter förslag av Arvid Lindman — ansågs motiverad av hans erfarenhet från arbetet med den revision av krigslagstiftningen som igångsatts redan av ministären Staaff och som betraktades som en av den nya regeringens huvuduppgifter. M förväntades dessutom tillgodose behovet av militär sakkunskap inom ministären.

Från början såg Hammarskjöld som sin främsta uppgift att lösa försvarsfrågan. Krigsutbrottet i början av aug 1914 jämnade vägen för en överenskommelse men medförde samtidigt en betydande ökning av arbetsbördan inom lantförsvarsdepartementet, vilket föranledde Hammarskjöld att redan 15 aug överlåta krigsministerposten på M. Att valet föll på denne torde haft sin förklaring i att kungen helst såg en yrkesmilitär på posten och att Hammarskjöld var obenägen att hämta ett nytt statsråd utanför ministären. Hade han gjort så, hade det för övrigt varit tveksamt om M fått kvarstå som konsult, då det knappast kunde anses motiverat med två lantmilitärer i regeringen.

När M blev statsråd var han ett okänt namn för den stora allmänheten. Bakom sig hade han emellertid en framgångsrik om än inte exceptionell militär karriär. Däremot hade han ingen parlamentarisk erfarenhet och han kunde heller inte peka på några meriter inom försvarspolitiken. M:s första tid i regeringen blev tämligen problemfri. Uppgifterna låg då helt inom den för honom tänkta ramen. Redan ministären Staaffhade utarbetat ett förslag till ny krigslag, vilket syftade till vissa lindringar i strafflagen för krigsmakten och ökat inflytande för juridisk sakkunskap i krigsdomstolarna. Förslaget hade emellertid fått ett omilt mottagande i lagrådet, där M spelat en framträdande roll som militär expert. En av de känsligaste punkterna gällde avskaffandet av det mörka arreststraffet. Lagrådet ställde sig enhälligt bakom ett yttrande av M där denne bl a såg detta straff som en av grundpelarna till upprätthållandet av krigstukt och disciplin inom krigsmakten. I den proposition som den nye justitieministern B Hasselrot (bd 18) lade fram följdes i stort lagrådets önskemål. Riksdagsdebatterna, vari M uppträdde till mörkerstraffets försvar, blev utdragna och kamrarna stannade i skilda beslut. Efter sammanjämkning nåddes en kompromiss, som innebar att straffet bibehölls mot eftergifter för liberalisering i andra hänseenden.

Trots att M övertagit ministerposten i mitten av aug blev det främst Hammarskjöld som drev härordningsfrågan intill avgörandet i riksdagen. M fick huvudsakligen ta sig an de trängande mobiliserings- och beredskapsfrågorna. Sedan härordningen väl var i hamn aktualiserades helt följdriktigt frågan om ministärens fortbestånd. Hammarskjöld och flera med honom, däribland även M, ansåg att regeringen skulle gå efter avgörandet. A andra sidan var tidpunkten knappast lämplig för ett regeringsskifte, och på kungens enträgna hemställan beslöt ministären kvarstå tills vidare. Från oppositionens sida restes heller inga krav på dess avgång.

Intill krigsutbrottet hade M i stort haft framgång i sitt ämbete, men fortsättningen skulle bli mindre lyckosam. Som krigsminister råkade han ganska omgående i blåsväder på grund av vad som betecknades som bristande politiskt handlag och svag initiativförmåga. Några misstag beträffande den för fälthärens expansion nödvändiga reservunderbefälsutbildningen samt förmenta underlåtenhetssynder avseende krigsberedskapen och disciplinen undergrävde hans ställning inom regeringen. Starka krafter med K G Westman i spetsen arbetade energiskt för att få M ersatt med en annan militär, men anstormningen strandade på Hammarskjölds föresats att utåt bevara intrycket av en enig ministär.

1915 passerade försvarsärendena riksdagen utan större meningsbrytningar. I statsverkspropositionen höll man sig strikt till härordningsprogrammet. Trots att riksdagen prutade på regeringens i särskild proposition äskade militära tilläggsanslag förklarade sig M ganska nöjd med det relativa tillmötesgåendet i riksdagen. 1916 började det emellertid att kärva till sig även där. Arbetet med härordningen fortskred visserligen enligt planen, men en begäran om ett extra förslagsanslag stötte på patrull. Det ansågs allmänt att krigsministern varit för sent ute och att riksdagen därigenom inte beretts rimlig tid för granskning. Enligt mångas åsikt var propositionen dessutom oskickligt och opsykologiskt hopkommen samt svagt motiverad. Ansvaret vilade delvis på generalstaben och arméförvaltningen men självfallet framför allt på krigsministern. Inom vänsterpartierna fanns en stark opinion för att avslå hela förslaget och inom högern visade särskilt de agrara ledamöterna stor olust. Efter en kompromiss i statsutskottet nedsattes det för 1917 avsedda anslaget till hälften medan återstoden hän-sköts till förnyad utredning. M själv var djupt missmodig och ville avgå. Han övervägde också att gå upp i riksdagen och läxa upp i första hand liberalerna. Efter ingripande från ledande högerkretsar — bl a Carl Swartz — avstod dock M från detta, och därmed räddades troligen det lilla som faktiskt uppnåtts.

Våren 1917 blev ministären Hammarskjölds ställning ohållbar. En begäran om anslag till neutralitetsvakten sänktes av riksdagen vid gemensam votering 3 mars från 30 till 10 milj kr, vilket föranledde regeringen att dagen därpå lämna in sin avskedsansökan. Först sedan regeringen förnyat sin framställning om avsked 16 och 27 mars fick den tre dagar senare lämna över till en ny konservativ ministär under Swartz. M efterträddes av Joachim Åkerman, vars första ämbetsåtgärd blev att utnämna M till chef för Första arméfördelningen.

M saknade bred politisk och parlamentarisk förankring. När han utsågs till konsult hade varken Hammarskjöld eller någon annan en tanke på att M en dag skulle bli krigsminister. Till denna post fördes han av omständigheter som ingen förutsett. M:s förutsättningar för ämbetet var begränsade. Trots lantförsvarets utbyggnad, vissa obestridliga tekniska framsteg och försvarsfrågans centrala ställning under kriget kom M aldrig att spela någon framträdande roll inom regeringen. Han uppfattades där liksom i politiskt medvetna militära kretsar som svag, osjälvständig och föga handlingskraftig. Med ministärens fall lämnade M stillsamt den politiska arenan. Sin sista "politiska" insats gjorde han i generalskommissionen 1923, där han vid granskningen av 1919 års försvarsrevisions betänkande envetet yrkade på att man till varje pris skulle hålla fast vid 1914 års härordning. Som motiv anförde han särskilt randstaternas svaghet, Rysslands inneboende expansiva resurser och det skenbara i det till synes förbättrade geo- och utrikespolitiska läget.

Som militär förefaller M ha visat en helt annan handlingskraft och initiativförmåga. Både som regementschef och chef för Första arméfördelningen blev han respekterad och högt uppskattad. Det har understrukits att M:s läggning var utpräglat militär och att han hade föga till övers för politiken (Giron).

För en stor del av Sveriges folk blev M en välbekant figur i annat sammanhang och under annan identitet. När tecknaren Rudolf Petersson 1934 presenterade sitt första julalbum om seriefiguren 91:an Karlsson, hade han låtit M låna sina drag till den fruktade generalen och arméfördelningschefen Bäfvenhielm. Petersson hade varit stamanställd vid Hallands regemente 1916–19 och hämtade förebilderna till sina figurer ur sin egen erfarenhet från den tiden.

I vänkretsen var M känd som rättfram och vänfast. Med sin resliga gestalt, de yviga mustascherna, sin robusta humor och sitt understundom något bisarra sätt att klä sig avvek han måhända från det gängse officersmönstret. Till detta kom de många anekdoterna om hans säregna vanor och livsföring, vilket allt förlänade honom ett rykte för originalitet. Efter sin pensionering var M till sin död bosatt på Varbergs fästning.

Författare

Arvid Cronenberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

M:s skriftliga kvarlåtenskap, innehållande fyra band anteckn:ar från utländska resor o geneal tabeller för personal som tillhört Hallands reg hos Hallands reg, Halmstad. - Brev från M (bla till J G Björlin o G E Sundin), RA

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Arvid Lindmans saml, vol 2, RA. Tjänsteförteckmar 1924, Generalitetet, generalstaben, intendenturkåren, fältläkarkåren, fältveteri-närkåren; Erik Testrups arkiv, vol 6 (anteckn:ar från generalskommissionens diskussioner april-maj 1923); Joachim Åkermans arkiv, vol 11; allt i KrA. Hjalmar Hammarskjölds saml, Försvaret 1914-17, KB.

W M Carlgren, Ministären Hammarskjöld (1967); H de Champs, Från gången tid (1948), s 97; A Cronenberg, Hjalmar Hammarskjölds krigsminister (Utrikespolitik o hist, Studier tillägn W M Carlgren den 6 maj 1987, 1987); A Douglas, Jag blev officer (1950), s 168 f; [M E Giron,] nekr över M (KrVA-.s handhar o tidskr 1951), s 280 ff; H Hamilton, Dagböcker [1], 1911-1916 (1955); E Hellerström, Släkten Mörck-Mörcke (SoH 1960); A Hultkrantz, Från husar till generalintendent (1949), s 231 ff; K Hallands reg 1902-1974, biogr uppgier (1974); L Kihlberg, Karl StaafT, 2 (1963), s 377; C Lilliehöök, G Berggren o E Hägge, K Västgötadals reg o K Hallands reg 1624-1961 (1964),s 102 ff 109 f o 249; E Mossberg, Minnen från tre krig o från krig i fred (1943), s 147 ff; A Noreen, Anteckn:ar om K Hallands reg (fd Västgötadals) åren 1625-1910 ... (1911); R Nygren, Disciplin, kritikrätt o rättssäkerhet, Studier kring militieom-budsmannaämb:s (MO) doktrin- o tillkomsthist 1901-1915 (1977), s 199, 201, 207 f o 212; riksdagens prot 1914-17; SMoK; Sv uppslagsbok, 20 (2. uppl, 1951); L Tingsten, Hågkomster (1938); K G Westman, Politiska anteckmar juni 1914—mars 1917 (1983); J Widén, Dagboksanteckn:ar 1914-1917 (1984); Väd 1951. - Nekner över M i bla DN, GHT, S-T o SvD 13 okt 1951. - Muntl meddel av rektor Anders Carlberg, Uppsala.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
B B Emil Mörcke, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8694, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arvid Cronenberg), hämtad 2019-11-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8694
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
B B Emil Mörcke, urn:sbl:8694, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arvid Cronenberg), hämtad 2019-11-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se