Meriter

Nerander, Oskar Teodor, f 22 sept 1856 i Kila, Värml, d 30 nov 1933 i Helsingborg, Maria. Föräldrar: lantbrukaren o handlaren Nils Nilsson o Eva Kristina Loftman. Mogenhetsex vid h elementarlärov i Karlstad 10 juni 76, inskr vid UU 19 sept 76, med fil ex där 31 jan 78, amanuens vid KI:s fysiolog instit ht 80–vt 82, MK vid KI 24 maj 82, extra läk vid Lunds hospital 15 okt 84–30 april 85, tf bitr läk o bitr läk där 1 maj 85-17 juli 93, inskr vid LU ht 85, ML där 27 maj 86, tf asylläk vid Lunds asyl 18 juli 93–30 nov 95, disp vid LU 5 maj 94, MD där 31 maj 94, tf överläk vid Uppsala hospital o tf eo prof i psykiatri vid UU 1 dec 95–12 mars 96, överläk o eo prof där 13 mars 96–02, prefekt för psykiatriska kliniken vid UU 8 april 96, överinspektör för sinnessjukvården i riket 1 maj 99–30 april 00, överläk vid Uppsala asyl 00–02, överläk vid Lunds hospital o asyl o lär i psykiatri vid LU 9 maj 02–30 sept 21, tf där 1 okt 21–31 dec 23, ordf i Sv psykiatriska fören 26 aug 05. – LFS 04. – Ogift.

Biografi

Som extra och biträdande läkare hos överläkaren och sedermera professorn Svante Ödman vid Lunds hospital fick Teodor N sin grundläggande skolning i psykiatri, vilket blev av avgörande betydelse för hans inriktning och fortsatta utveckling som läkare. Ödman var liksom N värmlänning och båda hade en utpräglat humanistisk grundsyn med omfattande skönlitterära intressen. Enligt N var Ödman en läkare som mer än någon annan verkat för frigörelsearbetet inom psykiatrin. 1902 efterträdde han Ödman som överläkare, en tjänst som han innehade i över 20 år.

N:s vetenskapliga insatser kom att beröra vitt skilda sidor av psykiatrin. I enlighet med den tidens ökade intresse för hjärnans funktion och i stark kontrast med tidigare generationers mer spekulativa uppfattningar om uppkomst och utveckling av psykiska sjukdomar intresserade sig N i Griesingers, Wernickes och Korskows efterföljd för de histopatologiska förändringarna vid sinnessjukdom. I gradualavhandlingen, Studier öfver förändringarna i ammonshornen och närliggande delar vid epilepsi (1894), analyseras ingående ett antal fall av s k idiopatisk epilepsi. I undersökningen preciserades dessa förändringar vid epileptisk psykos, vilket ledde författaren till den riktiga slutsatsen att dessa förändringar inte kan anses vara orsak till sjukdomen ifråga. I ett senare utgivet arbete utvecklade N sin syn på betydelsen av infektiösa och toxiska faktorers betydelse för uppkomsten av psykoser, varvid han dock förutsatte en särskild disposition.

Utöver sin mer biologiskt förankrade forskning intresserade sig N även för allmän psykopatologi, dvs de symtom eller den symtomflora av olika form och dignitet som i växlande grad förekommer vid skilda sinnessjukdomar. I det betydelsefulla arbetet Bidrag till de s k negationsidéerna (1895) utvecklade N i Cotards anda den kliniska betydelsen av sådana vanföreställningar, främst vid paralysi, en syfilitisk hjärnsjukdom, som vid denna tid krävde många offer och tog ett betydande antal vårdplatser i anspråk. Detta verk var av hög klass och framstår alltjämt som synnerligen läsvärt. 1919 utgav N inom samma ämnesområde skriften Om villfarelser, tanke- och sinnesvillor.

N:s intresse riktades också mot organisatoriska förändringar inom den psykiatriska vården; därtill inspirerades han av Ödman. Avveckling av hospitalens cellsystem och familjevårdens utbyggnad kan ses som ett uttryck för och en strävan efter friare vårdformer. Tilltron till hjärnpatologins utveckling var stark och väckte förhoppningar hos en läkargeneration som väsentligen saknade effektiva behandlingsmetoder för att hjälpa de psykiskt sjuka. Ej heller hade den psykoterapeutiska era inletts som i fortsättningen skulle präglas av Freud och hans efterföljare.

N var med sin humanistiska hållning även varmt intresserad av psykiatrins historia, vilket skall ses som ett uttryck för vördnad och respekt för föregångsmännen. I ett högtidsföredrag inför Uppsala läkareförening 1901 betonade han, att psykiatrin steg för steg frigjort sig från metafysiska spekulationer och blivit en erfarenhetsvetenskap, som arbetade enligt samma metoder som övriga medicinska fack. Han underströk också den betydelse som hjärnpatologin haft för att belysa många dunkla spörsmål inom psykiatrin.

Under sina verksamma år företog N ett stort antal studie- och kongressresor och besökte bl a England och Skottland 1905 för att studera sinnessjukhus och sinnessjukvård. N:s verksamhet präglades av mycket stor plikttrohet och personlig tillbakadragenhet. Den knappa fritiden tillbringade han helst i sitt stora fack- och skönlitterära bibliotek. I likhet med Ödman utvecklade han ett varmt intresse för undervisningen, obunden av stela akademiska former. Många av hans elever har besatt viktiga poster inom sv sinnessjukvård. N bosatte sig efter pensioneringen i Ängelholm, där han fortsatte att odla sina många intressen inom litteratur, botanik och umgängesliv. Genom sitt testamente skänkte han betydande belopp bl a till FS och Sv läkaresällskapet.

Författare

Lennart Ljungberg

Arkivuppgifter

Brev från N i LUB (till C M Furst) o UUB (bla till Cecilia F röding).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Studier öfver förändringarna i ammonshornen och närliggande delar vid epilepsi. Lund 1894. 4:o. 47, (8) s, 1 pl. [Acta Universitatis Lundensis, LUÅ, Tom 30, 1893-94, afd 2 (FSH, N F, bd 5), nr 1.] Även Akad avh, Lund. — Bidrag till kännedomen om de s.k. negationsidéerna. Psykiatrisk studie. Lund 1895. 63 s. — Om betydelsen af infektiösa och toxiska inflytelser för uppkomsten af psykoser (Upsala läkareförenings förhandlingar, NF, bd 1, arbetsåret 1895-96, Upsala 1896, s 71- 89). — Hospitalet och psykiatriska kliniken (Upsala universitet 1872—1897. Festskrift med anledning af Konung Oscar II:s tjugufemårs regeringsjubileum den 18 september 1897 ... utg af R Gcijer, Upsala 1897, 4:o, 2. Universitetets byggnader och institutioner s 82—86). — Redogörelse för inspektioner beträffande sinnessjukvården i riket maj 1899 - april 1900, af... öfverinspektören. M. m. Sthlm 1900. 22 s. [Undert.] (Meddelanden från Kongl. medicinalstyrelsen, no 2.) — Hufvuddragen af psykiatrins utveckling under gångna sekler intill närvarande tid jämte några ord om psykiatrins nuvarande ställning såsom vetenskap. Föredr hållet å Upsala läkareförenings högtidsdag d 17 sept 1901 (Upsala läkareförenings förhandl, 7, 1901 — 02, tr 19[01-]02, s 1-25; även sep, 1901). - Om familjevård åt sinnessjuka. Berättelse från kongressen för frågor rörande sinnessjukas vård i Antwcr-pen år 1902 (Medd från K medicinalstyr, 7. G Schuldheis, Om vården afobildbara sinnesslöa ... samt T Nerander, Om familjevård Sthlm 1905, s 19—22). — Rättspsykiatriska synpunkter, i anslutning till ett nyligen afgifvet utlåtande (Hygiea, bd 71 (F2, bd9), 1909, Sthlm 19[09-]10, s 1093-1105; även sep, 1909, 17 s). — Om villfarelser, tanke- och sinnesvillor, en öfversiktlig framställning. Föredrag å K. fysiogr sällskapets högtidssammanträde d 2 dec 1918. Lund 1919. 23 s. - Om hafvandeskapets avbrytande i de tidigare månaderna (abortus provocatus) ur psykiatrisk synpunkt. Inledningsföredr till diskussion i Lunds läkarsällskap den 26 okt. 1920 (Svenska läkartidningen, årg 18, 1921, Sthlm, s 24-26). - Bidr till Rättsmedicinska utlåtanden angående sinnesbeskaffenhet, af-gifna af öfverläkare vid hospital (Bidrag till Sveri- ges officiela statistik, K. Helso- och sjukvården, 2. Ofverstyrelsens för hospitalen underdåniga berättelse för år 1899, 1901, 1902, 1904, 1908, Sthlm 1901-10, 4:o); referat av psykiatrisk litteratur i Medicinsk månadsrevy, bd 1-4, 1896—99, o Nordiskt medicinskt arkiv, Sthlm.

Källor och litteratur

Källor o litt: Civildcp:s konseljakter 9 maj 1902, nr 20, RA.

T S:son Frcy, Psykiatri-humanism-naturvcten-skap. Återblick på 100 års akad psykiatri i Uppsala (Läkartidn, vol 74, 1977, nr 40); LUM läsåret 1924-1925 (1925); E Sjövall, nekr (FS:s förhandlar, bd 3, 1933, s 63-66); SLH 3:2 (1895), 3:3 (1901) o 4:3 (1933).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
O Teodor Nerander, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8832, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lennart Ljungberg), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8832
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
O Teodor Nerander, urn:sbl:8832, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lennart Ljungberg), hämtad 2024-04-18.