Meriter

Neuman, Karl Ivar, f 28 nov 1876 i Ödsmål, Göt, d 10 aug 1939 i Jönköping, Kristina. Föräldrar: handl Martin N o Charlotta Persson. Elev vid Gustavsbergs skola vid Uddevalla 86–92, ritare vid verkstäder i Trollhättan o Gbg 95–99, medarb i Ny tids Borås-avd nov 99–maj 01, led av SAP:s partistyr 00–01 o 08–20, red o utg av Lysekilskuriren juni 01–okt 02, medarb i Ny tids huvudred i Gbg nov 02–dec 06, v ordf i Nykterhetsorganisationen Verdandis (NOV) riksloge 05–07, chefred för Smålands folkblad dec 06–juni 19, studieledare i NOV:s riksloge 07–11, ordf i rikslogen 11–20, led av stadsfullm i Jönköping 11–20, led av drätselkammaren 15–20 o 31–32, av kontrollnämnden för sociala anslag 21–22, av stadsbiblioteksstyr 29–35, av styr för pensionärshemmet 35–36, allt i Jönköping, systembolagskontrollant vid Systembolagens förtroendenämnd 21, avd: chef vid Gbgssystemet 27, dir för systembolaget i Jönköping från 1 okt 28.

G 4 nov 1901 i Gbg, Karl Johan, m Elin Westerberg, f 24 febr 1882 där, Domk, d 28 maj 1963 i Jönköping, Sofia, dtr till målaren Johan Edvard W o Anna Sofia Johansdotter. 

Biografi

Ivar N vistades 1886–1892 vid Gustavsbergs skola, en internatskola for begåvade bohuslänska pojkar som var föräldralösa eller vars föräldrar var medellösa. Skolan gav kunskaper motsvarande 4:e eller 5:e klassens kurs vid läroverk och hade också viss praktisk inriktning. Han lämnade skolan med utmärkta betyg.

N hade av allt att döma ursprungligen tänkt sig en bana som tekniker. Redan som ung greps han emellertid av de socialistiska idéerna och kom att som tidningsman och politiker ägna drygt tjugo år av sitt liv åt den socialdemokratiska rörelsen. Parallellt gjorde han betydande insatser inom arbetarrörelsens gren av nykterhetsrörelsen, NOV, en för tiden inte ovanlig kombination. Efter kortare sejourer vid de socialdemokratiska tidningarna i Uddevalla och Gbg gjorde N sin väsentligaste insats som redaktör för Smålands folkblad. Han inledde en redaktionell och teknisk upprustning som till en början var framgångsrik. Upplagan steg och sexdagarsutgivning infördes 1908. Också en veckotidning, Smålänningen, grundades. Storstrejken 1909 ledde till ekonomiska svårigheter, veckotidningen avyttrades och man tvingades 1912 återgå till fyradagarsutgivning. Efter några år med växlande framgång hade 1919 ekonomin stabiliserats och sexdagarsutgivningen kunde återupptas. N var också en framträdande gestalt inom A-pressens samorganisation där han bla verkade för att denna skulle etablera en egen nyhetsbyrå.

Om tidningen under N:s ledning, som de flesta socialdemokratiska pressorgan, hade en besvärlig ekonomi blev den desto mer framgångsrik som opinionsbildare. N satsade mycket på det politiska materialet men också kulturbevakningen omhuldades då N engagerade författare och kulturskribenter. Traditionellt nyhetsmaterial liksom den spirande idrottsrörelsen gynnades i mindre utsträckning.

Tidningens relativt uppmärksammade ställning måste i hög grad tillskrivas N:s personliga kvalitéer. Normalt medförde den nära kontakten mellan ledamöterna i partistyrelsen, där N ingick, garantier för en viss följsamhet i den lokala partipressen. N avvek dock i betydande grad från detta mönster. I grunden var han en sansad och omdömesgill person med stora kunskaper i politiska och kulturella frågor och med en imponerande kraft i den sakliga argumentationen. Samtidigt var han mycket självständig, hans handlande styrdes ytterst av ett starkt socialt patos. Han drog sig inte för att kritisera partiledningen när han ansåg det befogat och i flera viktiga frågor ledde denna hållning till motsättningar och en tidvis bitter polemik. Exempel på sådana är dyrtidsfrågan, synen på Tyskland under första världskriget och den sk aktivistaffären. I dyrtidsfrågan hävdade N att maximipriser på livsmedel var nödvändiga och föreslog 1915 en landsomfattande demonstration för att nå detta syfte. Partiledningen kritiserades för otillräckliga åtgärder. N fick på denna punkt kritik av Branting i Social-demokraten. I synen på de krigförande parterna ville N inte särskilt utpeka Tyskland som ensamt ansvarigt utan kritiserade utifrån sin neutrala utgångspunkt såväl ententen som centralmakterna. Detta ledde till kritik från partiledningen i övrigt som var övervägande ententevänlig. N kritiserade sedan skarpt fredsuppgörelsens villkor som han menade skulle trycka ned Tyskland i ekonomisk misär. I den sk aktivistaffären 1915 där tre ledande socialdemokrater (Gustaf Steffen, Otto Järte och Yngve Larsson) anklagades för att ha medverkat i skriften Sveriges utrikespolitik i världskrigets belysning, vilken manade till "modig uppslutning på Tysklands sida", tog N i princip avstånd från aktivisterna men röstade emot då partistyrelsen uteslöt de tre ur partiet. Hans motivering var principiell; här rörde det sig om åsiktsförföljelse. N kritiserade 1919 slutligen Branting, som genom sitt utrikespolitiska engagemang ofta vistades utomlands, för bristfällig ledning av partigruppen.

De ovan antydda "affärerna" hade skapat betydande irritation mellan N och partiets ledning. Också på hemmaplan ställdes han inför problem och kritik. Vänstersocialisterna hade skaffat sig ett betydande inflytande i de lokala fackliga organisationerna. N klandrades skarpt för tidningens innehåll och allmänna inriktning. Främst sköt man in sig på N:s hållning i aktivistaffären och till parterna i världskriget men också hans stöd till den vita sidan i det finska inbördeskriget kritiserades. Ytterst rörde det sig emellertid om ett försök att inför den kommande partisprängningen föra över tidningen till vänsterfalangen. Ett konkret försök i den riktningen gjordes vid tryckeriföreningens stämma 1917. Kuppen avvärjdes och N fick förnyat förtroende. Den moderata falangen inom socialdemokratin behöll greppet över tidningen.

Trots den framgångsrika kampen mot vänsterfalangen och det faktum att tidningens ekonomi väsentligt förbättrats fann N for gott att lämna tidningen och därmed på sikt den aktiva politiken från halvårsskiftet 1919. Han var då, vilket framgår av hans avskedsledare, bitter och desillusionerad. Som människa hade han känt sig ensam i det parti vars press han ägnat tjugo års hårt arbete. N kvarstod i partiet och ägnade i fortsättningen sina krafter dels åt den legala rusdryckshanteringen, dels åt frivillig hjälpverksamhet och kulturella insatser på skilda områden.

Parallellt med arbetet som tidningsman och politiker gjorde N betydande insatser inom NOV som studieorganisatör och ordförande; han grundade själv loger. En tidigare, mot nykterhetsrörelsen skeptisk generation inom socialdemokratin avlöstes under början av detta sekel av en yngre, mera absolutistiskt sinnad kader. Successivt slog de starkare nykterhetsströmningarna igenom i partiprogrammet. Genom sin ställning i partistyrelsen och dess organ medverkade N mycket aktivt i denna process. Han formulerade bla en skärpt nykterhetspunkt som antogs av 1908 års partikongress och gjorde liknande delvis framgångsrika insatser 1911 och 1920. N redigerade NOV:s årsbok under en rad år och författade också en studiehandbok.

Den förre ordenschefens övergång till den organisation som administrerade rusdryckshanteringen upplevdes av samtiden som utomordentligt pikant. Kritik saknades inte heller, och denna fick ytterligare näring av N:s till synes utpräglade sinne för det formella. Uppenbarligen sökte han på sin nya post följa en linje som stod i överensstämmelse såväl med hans intresse för att främja folknykterheten som med kundkretsens rätt till en rimlig och korrekt service. Trots kritiken mot N i rollen som systembolagschef fullgjorde han av allt att döma sina uppgifter med sedvanligt gott omdöme och stark pliktkänsla. Engagemanget inom bolaget medförde att N uteslöts ur NOV, vilket grämde honom då han menade att han accepterat denna tjänst av omtanke om nykterhetssaken. Jämsides med det nya yrket kom N att i skilda organisationer göra betydelsefulla insatser för Vätternbygden, dess kultur och turism. Han var också en drivande kraft i arbetet på det kommande länsmuseet i Jönköping. N:s stora sociala intresse tog sig bla uttryck i verksamheten inom Allmänna hjälpföreningen och Blomsterfonden.

N framstår som en mycket skicklig skribent och polemiker. Under tiden på Smålands folkblad hörde han till den socialdemokratiska pressens mest uppmärksammade röster. Han utnyttjades flitigt av partiledningen vid utredningsarbete, utarbetande av manifest och dylikt och ingick också i partiets programkommission. N:s pamfletter i anslutning till valen är skickligt och pedagogiskt upplagda. Också inom ramen för sitt NOV-engagemang publicerade han sig ofta och framgångsrikt. Mitt uppe i en intensiv daglig gärning kunde han visa prov på en historisk medvetenhet av mera handfast slag. I en beskrivning av Jönköpings folkrörelser noterar han förlusten av viktigt källmaterial och understryker den fara som sådana luckor innebär för framtida dokumentation av Folkrörelsesverige.

Med sin bakgrund och förankring i såväl arbetar- som nykterhetsrörelse var N en inte ovanlig representant för sin generations ledande socialdemokrater. I kraft av en mångsidig begåvning och stor arbetskapacitet nådde han framträdande positioner inom bägge rörelserna. Sin tyngsta insats gjorde han som ledare för Smålands folkblad under en stormig period, men krafterna räckte också för insatser inom partistyrelsen och kommunalpolitiken och som ordenschef. N:s stora kapacitet, polemiska talang och organisationsförmåga kombinerades med ett starkt socialt patos, en betydande oräddhet och ett utpräglat behov av att slå vakt om den egna integriteten. Dessa egenskaper, kanske också en viss ovilja att kompromissa och hålla inne med obekväm kritik, skaffade honom fiender och ledde tidvis till ett spänt förhållande till partistyrelsen.

Detta utgör förmodligen en del av förklaringen till att han så småningom fann för gott att växla bana, vilket skedde med viss bitterhet. N:s framtoning var sådan att han av allt att döma aldrig blev populär i vidare kretsar. För sin duglighet och självständighet åtnjöt han däremot respekt i alla läger.

Författare

Lars-Olof Welander

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ett sundt samhälle - sunda människor (Verdandisten, årg 9, 1905, Sthlm, fol, n:r 27 (6/7), s 1 f; sign I. N-n). - Ett ord till majdemonstranterna. [Rubr.] Sthlm 1906. 4 s. (Ströblad från Nykterhets-orden Vcrdandi). — Om tändsticksindustrin och dess arbetare. GratisskriTt, utg av Tändsticksarbetarnas samorganisation. Jönköping 1909. 12 s. — Varför vi måste vara med i landstingsmannavalen. Flygskrift utg av Socialdemokratiska partistyrelsen. [Rubr.] Sthlm 1909. 8 s. 2. uppl 1910. — Engelska socialister (Fram, 1909, Malmö, fol, nr 12, s 19-21). - Kan du förbli likgiltig? Av I. N-n. [Rubr.] Jönköping 1911. 4 s. [Sign.] [2.-3. uppl] 1913, 1915. - Jönköpings läns nykterhetsförbund. Förbisedda förtjänster, siffror som icke blivit lästa, behagliga osanningar och obehagliga sanningar. Av I. N-n. Jönköping 1912. 12 s. [Sign.] — Logcarbetet måste förbättras. Sthlm (tr Jönköping) 1913. 16 s. — Socialdemokratiska partiorganisationer i utlandet (Sverges socialdemokratiska arbetarepartis organisationsfråga, utredning företagen på initiativ av 1911 års partikongress, Sthlm 1913, s 67-73; föret; kommitterad tills med H Lindqvist, Nils Persson, C.G. Lillieros o Sigfrid Hansson). — Nykterhetsorden Vcrdandi (N.O.V.) ... (Nordisk familjebok, Ny ... uppl, bd 20, Sthlm 19[13-]14, sp 219 [1913]; sign I. N-n). - Folkrö- relser och sociala företeelser (Jönköpings historia, på uppdrag av Stadsfullmäktige i Jönköping utg genom en d 27 sept 1913 tillsatt kommitté, d 4, Jönköping 1921, s 693-7U).

Utgivit: Arbetarnas studiehandbok. Anvisningar för självstudier av Nvktcrhcts-orden Vcrdandi. H [11-3. Sthlm (tr Jönköping). [Föret.] [1.] 1908. 68 s. 2-3. 1908-09. 63, 67 s."

Redigerat: N.O.V:s årsbok. Årg [1] —7/8, 1910-15, 1917. Sthlm (tr Jönköping). 55, 64, 68, 67, 76, 72, 62 s. — Folkets årsbok. Svensk arbetarkalender. [Årg 1*,] 1911. Sthlm (tr Jönköping). 159 s. -Lysekils-kuriren 1900—01; Smålands folkblad 1906- 19, Jönköping.

Källor och litteratur

Källor o litt: Mtl för Ödsmåls sn 1875 o 1876, RA; Biografica, AA,

A-B Samorganisation, Socialdemokratiska pressens ekonomiska sammanslutning tjugofem år (1933); A-pressen under tio år (1947); A-pressens samorganisation 1908-1958 (1958); Arbetets söner,'2-3 (1960); art i Smålands folkblad 30 juni 1919; J Bergman, Den sv nykterhetsrörelsens hist (1913); L Dahlqvist, Vänstervind i Vätterbygd. Kampen om fackföreningarna (Småländska kulturbilder, 1981); R Edenman, Socialdemokratiska riksdagsgruppen 1903-1920 (1946); G Gerdner, Det sv regcringsproblcmet 1917-1920 (1946); H Granfclt, Gustavsbergs barnhus o badort (1926); E Gullberg o L Améen, Jönköpings stads hist, 3 (1971);'S Hadcnius, J-Ö Seveborg o L Weibull, Socialdemokratisk press o presspolitik 1899—1909 (1968); ds, Partipress: socialdemokratisk press o prcsspolitik 1910-1920 (1970); Z Höglund, Minnen i fackelsken, 1-2 (1951-53); K Kilbom, Ur mitt livs äventyr (1953); S Lundkvist, Politik, nykterhet o reformer (1974); G Magnusson, Socialdemokratien i Sverige, 3 (1924); Matr omfattande ... K kontrollstyr ... Systembolagens förtroendenämnd ... samt systembolag (1942); Matr omfattande ... K kontrollstyr ... Systembolagsfören:a ... samt Systembolagens Personalfören (1927); T Nerman, Akademikerna i arbetarrörelsen (1967); Norra Smålands distr av NOV, 20 års-jubileum (1927); E Palmstierna, Orostid, 1, 1914-1916 (1952); SAP:s verksamhetsberättelse 1920; SPG 16 (1910); E Ståhl, Smålands folkblad femtio år. Historik över en arbetartidms 50-åriga tillvaro (1951); Verdandi, Arbetarnas nykterhetsförb 40 år (1936); E Wigforss, Minnen, 2 (1951). — Nekner över N i Smålands folkblad 10 aug 1939, Smålands allehanda 11 aug 1939 o i Verdandisten 1939, nr 17.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
K Ivar Neuman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8862, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars-Olof Welander), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8862
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
K Ivar Neuman, urn:sbl:8862, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars-Olof Welander), hämtad 2024-04-16.