Carl Axel Mannerskantz

Född:1809-11-27 – Halltorps församling, Kalmar län
Död:1888-01-05 – Halltorps församling, Kalmar län

Riksdagsledamot, Arméofficer


Band 25 (1985-1987), sida 89.

Meriter

1 Mannerskantz, Carl Axel, f 27 nov 1809 i Halltorp, Kalm, d 5 jan 1888 där. Föräldrar: majoren Carl Mannerskants o Anna Charlotta v Arbin. Ägare till Värnanäs, Halltorp, vid faderns död 17, kadett vid krigsskolan på Karlberg 20 nov 239 aug 27, underlöjtn vid Vendes artillerireg 3 okt 27, löjtn där 10 febr 37, deltog i ståndsriksdagarna 4066 (led av bankoutsk 40/41, 47/48, 50/51, 53/54, 56/58, 59/60 o 65/66, statsrevisor 56/58), led av AK 6772 (v talman 6772, led av bankoutsk 6770, v ordf där 68), av FK 7383 (led av KU 7378, av särsk utsk 75 o 78, av tillf utsk 81), kapten vid Vendes artillerireg 17 sept 47, avsked från reg med tillstånd att kvarstå som kapten i armén 28 nov 48, v ordf i Kalmar läns hushållmsällsk 5156, avsked ur armén 14 febr 56, led av finanskomm okt 58febr 63, ordf i Kalmar läns södra hushållmsällsk 6283, led av Kalmar läns odelade landsting 6364, av Kalmar läns södra landsting 6583, ordf 6570 o 7278, v ordf där 7983, led av komm ang fästningsbyggnader vid Karlsborg, Vaxholm o Karlskrona junidec 67. LLA 56, HedLLA 75.

G 15 juli 1847 i Asker, Or, m grev Agneta Carolina Ulrica Anckarsvärd, f 19 jan 1821 där, d 21 dec 1903 i Norrköping (enl db för Halltorp), dtr till generaladjutanten greve Johan August A (bd 1) o frih Sophia Ulrica Bonde.

Biografi

M:s hem präglades av en högtstående herrgårdskultur i sengustaviansk anda. M blev tidigt faderlös och skrevs efter genomgången karlbergsutbildning in vid artilleriet och bröt därmed en lång släkttradition. Hans far, farfar och farfarsfar hade alla tillhört fortifikationen. Kamratkretsen vid Karlberg, med bl a J A Gripenstedt, kom att få stor betydelse för hans politiska utveckling. I slutet av 1830-talet skickades M ut på en längre studieresa till flera av Europas större städer, bl a Paris.

Som huvudman för sin ätt påbörjade M sin långa politiska karriär vid den ganska stormiga riksdagen 1840/41 och förblev rikspolitiken trogen i mer än 40 år. Han anslöt sig från början till den liberala oppositionen på riddarhuset. M förekom omgående på dess listor vid val till riksdagens olika politiska befattningar. En viktig fråga som diskuterades vid nämnda riksmöte var representationsfrågan, och M deltog flitigt i de överläggningar som hölls i syfte att åstadkomma en förändring av representationen. M ansåg att en förändring var en nödvändig förutsättning för att andra angelägna reformer skulle kunna genomföras. Det rådande förhållandet att förslag föll p ga att stånden hamnade i jämviktsläge, två mot två, måste brytas. Detta kunde enligt M endast ske genom att det inom adeln etablerades en liberal majoritet, som skulle göra gemensam sak med borgare och bönder. Hösten 1840 förelade KU riksdagen ett förslag till representationsförändring som gick ut på allmänna, samfällda val med en kammaruppdelning efter norskt mönster. Rösträtt skulle ges åt personer med relativt liten förmögenhet men enligt en graderad skala. Förslaget fick vila till nästa riksdag. En stor del av M:s politiska arbete fram till reformens genomförande 1865 kom dock att ägnas denna fråga.

Andra frågor som M ständigt arbetade med och motionerade om rörde den ekonomiska politiken och försvarspolitiken. I försvarsfrågan tog M ställning för ett värnpliktssystem. Redan på våren 1840 yttrade han i debatten: "Min käraste önskan, för vilken jag glad skulle offra varje annan, vore att en dag, ju snarare desto hellre, se huvudelementet i Sveriges lovande försvarskraft bestå av en folkbeväpning." Denna åsikt förfäktade han livet ut.

M:s intresse för ekonomiska frågor betydde att han 1840 invaldes i bankoutskottet, som han sedan med undantag för några få riksdagar tillhörde fram till 1872. Ett av undantagen var riksdagen 1844/45. Ett förändrat politiskt läge och ett bestämt uppträdande av majoriteten, dvs de konservativa, gjorde då att oppositionen på riddarhuset i protest avsade sig sina utskottsplatser. Det vilande representationsförslaget föll.

1847 gifte sig M med Carolina Anckarsvärd, dotter till den mycket förmögne gods-och industriägaren Johan August Anckarsvärd. M:s anknytning till den besuttna och framstegsvänliga bruks- och godsägarklassen stärktes därmed ytterligare. Han kom även i nära släktrelation till den gamle liberale förkämpen C H Anckarsvärd, farbror till Carolina. Hans gode vän Gripenstedt hade året innan gift sig med en syster till henne.

Efter de uppmuntrande utskottsvalen till riksdagen 1847 arbetade svågrarna M och Gripenstedt på ett eget representationsförslag för den moderat-liberala adelsfraktionens räkning. Det byggde på ett tvåkammarsystem med allmänna val till en nedre kammare och med delar av ståndsrepresentationen kvar i en övre.

Redan vid årsskiftet 184748 funderade vissa inom adelsoppositionen på att sluta sig samman i en förening för att stärka sina positioner. Planerna realiserades i mars då Sällskapet de elva bildades med M som en av initiativtagarna. På sitt program hade sällskapet bl a parlamentarism, ett politiskt likformigt statsråd, en stark kommunorganisation, skattereglering, en lagreform och en reform av undervisningsväsendet. Sällskapet, det första kända i sitt slag efter 1809, upplöstes emellertid ganska snart i och med att några av huvudmännen rekryterades till regeringen, bl a Gripenstedt.

Februarirevolutionen och dess återverkningar i Sverige krävde ett statsråd med inslag av den tidigare oppositionen. Ett nytt k representationsförslag utarbetades snabbt men fick vila. Det blev en otacksam uppgift att försvara detta vid riksdagen 1850/51. Opinionen hade svängt. M fick tillsammans med några andra moderat-liberaler mandat att förbereda utskottsvalen för oppositionens räkning, men den konservativa majoriteten var kompakt, och moderat-liberalerna hänvisades till andrarangsutskott. M försvarade förgäves representationsförslaget.

M ansåg nu att representationsfrågan tillfälligtvis måste föras åt sidan och att moderat-liberalerna i stället borde arbeta på reformer som skulle göra adelsståndet mera motiverat för en representationsreform längre fram. Det gällde exempelvis att göra ämbetsmännen mera oberoende av sin uppdragsgivare och den yngre officerskåren mera självständig. M insåg även att det i framtiden inte räckte med att det politiska arbetet började i samma stund som riksdagen öppnades utan att en ståndsmajoritet måste förberedas långt dessförinnan. De stora frågorna borde diskuteras, motioner skrivas och opinionen bearbetas genom att idéerna fördes ut i pressen. Det gällde också att till riksdagen mobilisera anhängare som hade åsikter överensstämmande med ens egna.

Vid riksdagen 1853/54 framlades ett förslag om vissa inskränkningar i tryckfriheten. Moderat-liberalerna och M motarbetade detta häftigt, och det kom att tjäna som samlande fråga för hela den liberala oppositionen inför riksdagen 1856/58. M försökte initiera ett samarbete drygt ett halvår innan riksdagens början. De tongivande männen inom den moderat-liberala delen av adeln träffades för att lägga upp strategin. M ansåg att deras program förutom ett försvar av tryckfriheten även skulle innehålla punkter om en friare tull-, närings- och ekonomisk lagstiftning, utveckling av de kommunala institutionerna, allmän värnplikt och bättre löner för tjänstemän. Någon verklig samordning kom dock inte till stånd.

Inför utskottsvalen uppträdde emellertid moderat-liberalerna under gemensam fana och ansträngningarna blev inte helt verkningslösa. Någon majoritet kunde dock inte uppnås. M:s initiativ fick senare under riksdagen ett mer konkret resultat då Lantadelns sällskap bildades i jan 1857. Detta var den första större och mera fast organiserade partibildningen av viss varaktighet som verkat i ståndsriksdagen sedan frihetstiden. Man träffades för politiska överläggningar under ordnade former varje vecka. M ville skriva program och införa partidisciplin, något som majoriteten av de drygt 50 deltagarna emellertid motsatte sig. Före sommaren upplöstes sällskapet, som dock haft viss politisk betydelse.

I egenskap av sakkunnig i ekonomiska frågor utsågs M till ledamot av den finanskommitté som tillsattes för att belysa landets ekonomiska situation i skuggan av 1857/58 års kris. Till betänkandet är fogat en undersökning av M som syftade till att visa att landet kunde bära den skuldsättning som de stora järnvägsbyggena innebar.

M deltog även i riksdagarna 1859/60 och 1862/63 och kom att framstå som en av de mest övertygade anhängarna av Louis De Geers representationsförslag. Han var medlem av styrelsen för Representationsreformens vänner, ett sällskap som bildades hösten 1865. I samband därmed lade M ner ett omfattande arbete för att skapa en majoritet inom adeln inför förslagets avgörande i dec s å. Med sina kunskaper om politiska förhållanden och sina erfarenheter som partiorganisatör bidrog M på ett avgörande sätt till att förslaget bifölls.

I den nya tvåkammarriksdagen invaldes M genast i AK som representant för sin hembygd, Södra Möre. Som erkänsla för de insatser han gjort under den gamla ståndsriksdagen utsågs han till vice talman, en post som dock passade honom mindre väl. Under denna tid arbetade M för att stärka det nya statsskicket och stödja den nya regeringen. Han kom därigenom att samarbeta med det sk ministeriella partiet. Detta engagemang kom honom att i vissa frågor hamna i motsatsställning till det nästan samtidigt etablerade lantmannapartiet, som hade en starkt antibyråkratisk och protektionistisk prägel. M kvarstod som vice talman till 1872, då han invaldes i FK för Kalmar län; han satt kvar i kammaren till 1883. Under 1870-talet engagerade han sig framför allt i försvarsfrågan.

M deltog även aktivt i lokalpolitiken och var under två perioder ordförande i Kalmar läns södra landsting. M ägnade sig också åt hembygdens ekonomiska förkovran och innehade under drygt 20 år ordförandeposten i hushållningssällskapet. Han utsågs även till dess förste hedersledamot. M:s intresse för bankfrågor fick honom bl a att engagera sig i styrelsen för Kalmar ensk bank.

Av en samtida karaktäriserades M som "en av de redbaraste människor jag känt, (han) åtnjöt stort anseende ... Malmen i hans karaktär framlyste även ur hans yttre människa" (Ehrenheim).

Författare

Tomas Lidman



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Arkivmaterial hos fil dr Anne Charlotte Svinhufvud, Ållskog, Ystad. Brev från M till J A Gripenstedt i Nynäsarkivet, RA, o till C F Ridderstad i Ridderstadska arkivet hos dir Christer Ridderstad, Nyköping. Strödda brev från M i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vid genom dertill utsedde komit-terade afgifvet utlåtande angående inrättandet af en svensk hypotheksförsäkringsanstalt uttalad särskild mening. Sthlm 1870. 18 s. Tilläggsblad till den motion som den 28 januari 1879 inom riksdagens Första kammare blifvit väckt. Sthlm 1879. 47 s. Yttranden ... hörande till Första kammarens protokoll n:o 31. [Rubr.] Sthlm 1879. 2 s. Yttranden ... till Första kammarens protokoll n:o 32 ... [Rubr.] Sthlm 1879. 4 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: B Borell, De sv liberalerna o representationsfrågan på 1840-talet (1948); L De Geer, Minnen, 2 (1892); P Ehrenheim, Några minnen (1916); S Ekman, Slutstriden om representationsreformen (1966); S Förhammar, Reformvilja eller riksdagstaktik? Junkrarna o representationsfrågan 184754 (1975); O Gasslander, J A Gripenstedt, statsman o företagare (1949); G Hasselberg, Oscar I o tryckfriheten 1849-56 (HT 1970); G Heckscher, Konung och statsråd i 1809 års författn (1933); E Hilldoff, Kalmar läns södra k hushålln:-sällsk 1811-1911 (1911); M Hofrén, Värnanäs, ett berömt skeppsvarv i Småland (Unda maris 1944), s 35; P Hultqvist, Försvar och skatter. Studier i sv riksdagspolitik från representationsreformen till kompromissen 1873 (1955); T Lidman, Lantadelns sällsk 1857 (Partiliv i ståndsriksdagen. Adel o borgare 18501865, 1977); dens, Adlig partipolitik vid 1800-talets mitt (1979); GB Nilsson, Partiarbetare o partimän på 1865 års riddarhus (Partiliv i ståndsriksdagen ..., 1977); dens, Banker i brytningstid. A O Wallenberg i sv bankpolitik 18501856 (1981); S Oredsson, Järnvägarna och det allmänna. Sv järnvägspolitik fram till 1890 (1969); riksdagstrycket 184083; B Söderberg o M Hofrén, Värnanäs (Slott o herresäten i Sverige. Småland jämte Oland o Gotland, 1971); E Thermasnius, Lantmannapartiet, dess uppkomst, organisation o tidigare utveckl (1928); dens, Riksdagspartierna (Sveriges riksdag, senare avd, 17, 1935); E Tiselius, Adam Christian Raab, reformvän o skandinav (1954); HG Trolle-Wachtmeister, Minnen o anteckmar (1889).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Axel Mannerskantz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9053, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tomas Lidman), hämtad 2019-03-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9053
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Axel Mannerskantz, urn:sbl:9053, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tomas Lidman), hämtad 2019-03-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se