Charlotte E Mannheimer

Född:1866-04-05 – Storbritannien och Nordirland (i London, S:t Giles, S:t George Bloomsbury)
Död:1934-09-10 – Danmark (i Skagen) (Göteborgs Vasa församling, Västra Götalands län (se även Göteborgs Mosaiska))

Målare


Band 25 (1985-1987), sida 107.

Meriter

3 Mannheimer, Charlotte Emma, f 5 april 1866 i London, S:t Giles, S:t George Bloomsbury, d 10 sept 1934 i Skagen, Danmark (enl db för Vasa o Mosaiska, Gbg). Föräldrar: grosshandlaren Arnold Abrahamson o Flora de Jongh. Elev vid South Kensington Art School, London, 8184, vid konstakad i Khvn 8793, vid Valands konstskola i Gbg 93 o 03, v ordf i styr för Gbgs konstfören från 17, led av styr för Valands konstskola från 30.

G 30 juni 1893 i Khvns rådhus m sin halvkusin, juristen o politikern Otto Salomon Mannheimer (M 2).

Biografi

Charlotte M växte upp i London och studerade som engelsk societetsflicka vid South Kensington Art School. Modern var holländska och fadern dansk. Som ett minne av sin uppväxt behöll hon livet igenom en svag engelsk accent.

Familjen flyttade 1884 till Khvn, och M fortsatte sin konstnärliga utbildning på konstakademin där med bl a Viggo Johansen som lärare. Den ca 10-åriga vistelsen i Khvn blev väsentlig för hennes måleri. Liksom Johansen anknöt hon till traditionen från impressionismen, och motivmässigt höll hon sig liksom sin lärare till den intima vardagsskildringen. Från hennes tidigare måleri härrör självporträttet från 1888, ett skickligt utarbetat stoffmåleri med en mycket nykter och osentimental människosyn.

I Khvn betraktades M som ett lovande konstnärsämne. Giftermålet 1893 medförde emellertid flyttning till Gbg, där hon tillsammans med maken kom att få stor betydelse för stadens kulturliv. Hon var besluten att fullfölja sitt konstnärsskap och hade ateljé utanför hemmet. Några terminer var hon inskriven som elev vid Valand.

M:s måleri höll sig kvar i den stil hon tillägnat sig i Khvn, den lågmälda miljöskildringen. Det återkommande motivet blev de uppväxande barnen, som hon skildrade både i enstaka porträtt och i större kompositioner. Bäst kommer hon till sin rätt i de mindre formaten. De större målningarna saknar något av kompositionen fasthet och har mest sitt intresse i detaljstudien. Färgskalan är dämpad och konturen vag. Förutom porträtten av barnen och av den göteborgska bekantskapskretsen, bl a Sven Lönborg, målade hon landskap i blommande kolorit.

Det var framför allt före och kring sekelskiftet M utövade sitt måleri. Senare blev produktionen alltmer sparsam. Hennes tid uppslukades av sociala plikter, och intresset för de konstnärliga problemen vändes i stället till andra utövande konstnärer. I hemmet på Föreningsgatan samlade hon det nya avantgardet. Birger Simonsson, Gösta Sandels, Sigfrid Ullman och Tor Bjurström gick i Gbg under namnet "Charlottes gossar". Intrycken från dem förändrade inte hennes måleri, men hon tillägnade sig teoretiskt fauvism och kubism och deltog med intresse i konstdebatten.

M uppmuntrades av sina yngre konstnärskamrater att fortsätta måla, och tillsammans med Simonsson och Henrik Sørensen for hon till Paris för att studera impressionisterna och målade också en kort tid i Matisses ateljé. Under sina utlandsresor blev hon alltmer intresserad av att bygga upp en egen konstsamling. I Frankrike köpte hon bl a van Gogh och Renoir.

M blev i Gbg den unga konstens stöd och hjälp. När utställningslokaler saknades för de radikala konstnärerna, väckte hon förslaget att hemmet på Föreningsgatan skulle ställas till förfogande som galleri. Med makens hjälp öppnade hon i stället galleriet Ny konst, där både hon själv och den unga konstnärsgenerationen utställde. Galleriet fick rykte om sig att visa mycket avancerad konst. På torsdagskvällarna upplät M hemmet till salong, där de nya yttringarna i kulturlivet diskuterades, och i hennes ateljé samlades göteborgsmålarna och bildade en privat akademi för gemensamma studier.

M blev inte bara konstnärernas "Charlotte". Hela det kulturintresserade Gbg samlades omkring henne. Henrik Sørensen har beskrivit atmosfären i det M:ska hemmet: "Här levde ännu andan från Verdandi, Viktor Rydberg och Hedlundarnas Handelstidning uppe i de silverblå trädgårdsbergen i det kära, varma Gbg ... mecenaternas stad". I denna anda stödde M Lönborg vid grundandet av Gbgs samskola, vars salar hon också försökte utnyttja som utställningslokal åt sina "gossar". Som ledamot av styrelsen för Gbgs konstförening kämpade hon för inköp av den moderna konsten och stödde genom privata förvärv den unga generationen. Tillsammans med sin man utökade hon den M:ska fonden, som var mycket flitigt utnyttjad för inköp till Gbgs museum. Från M härstammar donationerna dit av van Gogh, Renoir och Munch samt av hennes skyddslingar Simonsson, Sandels, Bjurström och Sørensen.

M:s generositet är omvittnad och också hennes djupa allvar inför både egen och andras konst. Hennes eget måleri präglades av 1800-talets ideal, medan hon som konstsamlare var kritiskt vaken för det nya i konstlivet.

Författare

Barbro Schaffer



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från M till M 2 i GUB o till Ellen Key i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Den vise mannen och prinsessan. Sagospel i tre akter. Gbg 1923. 4:o. 16 s, 4 pl. — Teckning och teater i skolan (Göteborgs högre samskola 19231924 ... Årsredogörelse, Gbg 1924, 4:o, s 3-7).

Källor och litteratur

Källor o litt: Rec:er i NM:s klipparkiv. Brev 21 maj 1984 från General Register Office, London (uppg om M:s födelse), hos SBL.

B Baeckström, Två minnesutställningar (GHT 8 maj 1935); T Bjurström, CM (Konstrevy 1951, nr 1); Gbgs konstmus. Katalog (1945); K Hjern, Gbgs konstfören genom hundra år (1954); dens, Valands konstskola (1972); G Holmgren, En mångsidigt intresserad kvinna (Husmodern 1924, nr 8); G Sandqvist, C M (1984); B Simonsson, C M in memoriam (Konstrevy 1934); I Simonsson, Konstliv kring det unga seklet (1970); H Serensen, En mecenat i mecenaternas stad (SvD 6 dec 1950); S Ullman, En kolorist (Konstrevy 1933); dens, C M, konstnär o samlare. Utställn ... (1950).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Charlotte E Mannheimer, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9068, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Schaffer), hämtad 2019-12-13.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9068
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Charlotte E Mannheimer, urn:sbl:9068, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Schaffer), hämtad 2019-12-13.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se