Meriter

Maximilian Emanuel, f 27 febr 1689 i Stuttgart, Württemberg, Tyskland, d 25 sept 1709 i Dubno, Polen. Föräldrar: hertig Friedrich Karl av Württemberg o markgrevinnan Eleonora Juliana av Brandenburg-Ansbach. Inskr vid univ i Tübingen jan 98, vid univ i Geneve maj 01, kom i sv krigstjänst 03, överste o chef för Skånska ståndsdragonreg från 22 jan 09. – Ogift.

Biografi

Liksom många andra furstesöner vid denna tid sändes M redan som barn under ledning av guvernörer till universitetet, först till Tübingen och därefter till Geneve. Hans två äldre bröder gick i kejserlig och nederländsk krigstjänst och M kom tidigt att intressera sig för det militära. Hans mor sände 1702 den märklige krigarprästen J Osiander, som hade tidigare sv förbindelser, för att underhandla om M:s anställning som praktikant hos Karl XII, med vilken han f ö var avlägset besläktad.

I jan 1703 kunde M, då ännu inte 14 år gammal, lämna Stuttgart i sällskap med Osiander. Med följde också J W Bardili, prinsens sekreterare och predikant, som skulle följa honom under återstoden av hans liv och sedan skriva den första utförliga biografin över honom. Efter en långdragen resa kom sällskapet fram till det sv högkvarteret i Okuniew i Polen i mars 1703. M blev förlagd i närheten av kungens kvarter och inbjöds att äta vid dennes bord samt fick till uppvaktande kavaljer den lärde G Adlerfelt, som även fungerade som sv krigshistoriker.

Karl XII kom att fästa sig vid sin unge släkting och tog honom ofta med på sina krävande, ofta nattliga inspektionsritter. Liksom kungen fick M hålla till i synnerligen enkla kvarter och ibland ligga på bara marken.

Första gången M deltog i strid var mot sachsarna vid Pultusk 21 april 1703, där han red med de skånska ståndsdragonerna. Han deltog i aktionerna vid Thorn så, vid Lemberg och Punitz 1704, Grodno 1706 och en mängd smärre strider i kungens närhet och i första linjen.

Under lediga stunder läste M arbeten i historia och befästningskonst samt ägnade sig åt målskytte och jakt. Tillsammans med Karl XII bevittnade han inkognito Stanislaus' kröning till polsk kung. Under fälttåget mot Ryssland visade hans hälsa tendenser att svikta och vid Berezina, där han 15 juli 1708 placerat sig framför kungen för att skydda honom mot fientlig eldgivning, träffades han av en kula som gick genom veka livet. Kungen satt sedan själv ofta vid hans bädd och ville alltid vara närvarande när förbandet lades om. Fast ännu inte återställd steg M åter till häst för att deltaga i slaget vid Holowczyn 4 juli, och han var också med i aktionerna vid Malatitze, Rajewka, Mezin, Romny och Veprik. Vid flera tillfällen hade det varit tal om att ge M självständigt befäl. Karl XII hade förhalat frågan med motivering att han lärde sig mera när han följde kungen. Efter att ha tjänat i den sv armén i sex år ansågs M dock färdigutbildad för den lägsta befalsställning som ansågs värdig en fursteson. I jan 1709 utfärdades vid Zenkow i Ukraina fullmakt för honom som överste och chef för Skånska ståndsdragonregementet. Han fick sätta upp eget hushåll efter att förut ha ätit vid kungens bord och även övertaga förplägningsbekym-ren för regementet fem mil från högkvarteret i det utarmade landet.

I slaget vid Poltava stod M med sina dragoner på den sv slagordningens vänstra flygel och drev först undan det ryska kavalleriet. Därefter högg han in i ryggen på det ryska infanteriet för att lätta trycket på det sv fotfolket men trots desperata attacker rådde han inte på övermakten. Sedan han fått två hästar skjutna under sig och själv sårats, blev han omringad tillsammans med resterna av sitt regemente. Han steg då av sin tredje häst för att till fots försöka slå sig fram till kungen men blev övermannad och tillfångatagen.

Av tsar Peter, som förmodligen var angelägen om ett gott förhållande till de tyska furstarna och ville framstå som en civiliserad monark, blev M väl behandlad. Han släpptes och tilläts resa hem till Württemberg under rysk eskort i sällskap med två sv officerare och den trogne Bardili. Med sig i bagaget kunde M föra den i slaget stupade Adlerfelts manuskript, som därigenom räddades åt eftervärlden. På hemvägen insjuknade han emellertid flera gånger i feber och avled i Dubno i Polen i sept 1709.

"Lille prinsen", som M kallades av svenskarna, sägs ha gjort sig varmt avhållen av dem och han lärde sig också tala svenska nästan helt utan brytning. Han beskrevs som "en vacker och hurtig herre" och han anlade samma frisyr och klädsel som Karl XII. Kungen, som haft honom med på många vilda äventyr och i många strider, sörjde M som sin vän, nästan som sin bror. Naturligtvis har spekulationer uppstått om arten av deras förhållande. Dessa har dock avvisats med stöd av samtida vittnesbörd om både kungens och prinsens uppförande (Hatton).

Författare

Folke Ludwigs

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: G Adlerfelt, Karl XII:s krigsföretag 1700-1706, ed S E Bring (1919); J W Bardili, Des Weyland Durchl. Printzens M:s Herzogs in Würtemberg ... (1730); S Bock, Das Prinzengrabmal von Pitschen (Kreuzburger Nachrichten 1978); R M Hatton, Charles XII of Sweden (1968); H Raabe, Das Grab des "Kleinen Prinzen" in Pitschen (Kreuzburger Nachrichten 1978); S Schott, M, prins af Wiirttemberg, o hans vän Carl XII, konung i Sverige (184-5); M Schiirer v Waldheim, Prins M af Wiirttemberg (1913), o där anf källor o litt.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Maximilian Emanuel, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9199, Svenskt biografiskt lexikon (art av Folke Ludwigs), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9199
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Maximilian Emanuel, urn:sbl:9199, Svenskt biografiskt lexikon (art av Folke Ludwigs), hämtad 2024-04-19.