Paul Meijer-Granqvist

Född:1867-08-30 – Rackeby församling, Skaraborgs län
Död:1940-03-09 – Östhammars församling (Jakobs församling, Stockholms län)

Författare, Tidningsman


Band 25 (1985-1987), sida 325.

Meriter

Meijer-Granqvist, Paul, f 30 aug 1867 i Rackeby, Skar, d 9 mars 1940 i Östhammar (enl db för Jak, Sthlm). Föräldrar: kontraktsprosten Johannes Granqvist o Syster Ida Bernhardina Meijer. Mogenhetsex vid h a l i Vänersborg juni 86, inskr vid UU ht 86–vt 87, vid LU vt 89, red.sekr i Smålands Alleh 91, red för Korrespondenten Landskrona Tidn juni 92–sept 93, medred för Södertelge Tidn juli–nov 94, red:sekr i Förgät mig ej aug 95-nov 96, i Hemmet 96-97 o 03-04, i Östgöta Correspondenten okt 98–april 99, red för Vårt Lands utrikesavd 04–08, medarb i NF:s 2. uppl 04–22, medarb i Fäderneslandet 05–okt 27, red för Vårt Lands söndagsnr 07–08, medarb i Aftonbladet dec 08–15, red för Aftonbladets utrikesavd mars 09–15, medarb i Östhammars Tidn från jan 40. Förf, skriftställare. – Ogift.

Biografi

M:s väg till journalistiken är typisk for åtskilliga tidningsmän på hans tid. Han föddes i ett mycket ansett prästhem med litterära intressen – en syster var missionären och författarinnan Ida Granqvist –, tillbringade ett par år som student i Uppsala och Lund, dock utan att avlägga examen, och sökte sig därefter – som många andra "misslyckade" akademiker – till pressen. Det klena resultatet av universitetsvistelserna kan emellertid inte ha berott på att M saknade studiebegåvning. Hans skriftställarskap visar tvärtom att hans specialintressen var tidigt utvecklade och att han redan i unga år skaffade sig en ansenlig sakkunskap på flera områden. Den verkliga orsaken framgår väl snarare av en artikel i Fäderneslandet 1920, där M pseudonymt berättar om den tid då det hette att han låg i Lund och läste men i själva verket mest ägnade sig åt nöjesliv i Malmö och Khvn.

M gjorde sina journalistiska lärospån i en rad olika landsortstidningar, där han ibland också fick axla det redaktionella huvudansvaret, innan han vid mitten av 1890-talet skaffade sig fotfäste i den stockholmska tidningsvärlden. Han var till en början verksam främst i veckopressen men engagerades efterhand alltmer i dagspressen, redigerade utrikesavdelningarna i Vårt Land och Aftonbladet, var under sin tid på den förra tidningen redaktör för dess söndagsnummer och gjorde reportageresor till utlandet (bl a till Tyskland-Holland 1907). Vid sidan härav var han också en produktiv medarbetare i den famösa halvveckotidningen Fäderneslandet, något som av allt att döma tog sin början omkr 1905 och som fortsatte ända till dess tidningen efter en ryktbar bojkottaktion upphörde 1927. Särskilt sedan M 1915 lämnat Aftonbladet utökade han sin medverkan i Fäderneslandet och var på 1920-talet en av tidningens dominerande skribenter; att exakt ange omfattningen av hans bidrag är dock svårt på grund av den vanligen noggrant iakttagna anonymiteten hos medarbetarna. På 1930-talet märktes M knappast alls i pressen, men han var fortfarande ytterst aktiv som skriftställare och utgav på några få år en hel rad böcker i de genrer han sedan länge odlat som sin specialitet, den biografiska och den genealogiska. Under senare delen av sitt liv återgick han, mer än 70-årig, tillfälligtvis till dagstidningsjournalistiken som vikarierande medhjälpare på Östhammars Tidning.

M:s stora intresse för person- och släkthistoria framträdde tidigt och satte sin prägel på merparten av hans produktion, som stundom får en smula överraskande accenter av det faktum att den biografiskt-genealogiska aspekten ständigt är aktuell för M, oavsett vad han skriver om. Redan från mitten av 1890-talet är denna inriktning märkbar. Dels påbörjade han vid denna tid en mångårig serie "porträtt för dagen", och nekrologer i veckotidningarna Hemmet och Förgät mig ej, dels inledde han ett allmänt genealogiskt och historiskt författarskap som sträckte sig över breda revir och fick nedslag i flera olika tidningar och tidskrifter, efterhand även i bokform. De europeiska furstehusen och deras familjeförhållanden var från början och under alla år ett favoritämne, som M redan före sekelskiftet behandlade både i en rad uppsatser i Erik Thyselius' Nordisk Revy (1899; i bokform med titeln Under purpurn, 1902) och som medarbetare i det av F U Wrangel utgivna illustrerade praktverket Les maisons souveraines de l'Europe (1898–1907). I flera senare böcker och i en mängd tidningsartiklar utvidgade och aktualiserade M detta stoff och kom på så sätt att med tiden utforma något av en fortlöpande krönika över de samtida hovens och kungahusens öden. Hans släkthistoriska intresse omfattade emellertid också andra samhällsskikt. Ett tidigt exempel var en omfångsrik artikelserie om Sthlms gamla borgarfamiljer i SvD 1900 (i bokform med titeln Stockholmskt borgarfolk, 1902).

Även i Vårt Land och Aftonbladet var M träget verksam som biografisk och kulturhistorisk kåsör, gärna med anledning av t ex aktuella minnesdagar. Han ägde obestridlig förmåga att ledigt men sakrikt behandla alla sorters celebriteter som kungligheter, aristokrater och finanslejon likaväl som författare och vetenskapsmän. Från mitten av 1910-talet publicerade M i Fäderneslandet den långa artikelsviten Rikt folk, som fortsattes ända till 1927 och avhandlade åtminstone femtiotalet affärsmän och finansfamiljer. De böcker som han i rask takt gav ut på 1930-talet var till en del innehållsligt aktualiserade, men han utnyttjade också i hög grad stoffet både från Fäderneslandet och från andra äldre tidnings- och tidskriftsartiklar.

M:s skriftställarskap på det biografiskt-genealogiska området kan knappast tillmätas något självständigt vetenskapligt värde. Någon grundforskning tycks han med smärre undantag inte ha bedrivit, och det mesta i produktionen bottnar sannolikt dels i en vidsträckt beläsenhet, dels i en under journaliståren förvärvad praktisk personkännedom. Vad som kan vara av mera bestående värde är främst de många dagsaktuella porträtten och nekrologerna, som ofta torde förmedla ett annars svåråtkomligt biografiskt stoff. Artiklarna och böckerna om kungahus och adelssläkter får betecknas som en sorts förströelselitteratur, som i sin populärt översiktliga form inte saknar förtjänster. 1930-taIsböckerna recenserades också ganska positivt i dagspressen, som rekommenderade dem till läsare med intresse för släkthistoria och "älskvärt semipolitiskt hovskvaller" (rec av Hovluft i DN 17 dec 1934). Av den akademiska expertisen uppmärksammades M knappast, men att han hade ett visst namn som sakförståndig framgår av att han för Nordisk familjeboks andra upplaga engagerades som ansvarig för ämnesområdet genealogi.

M skrev lättflytande men ofta också omständligt och cirklat. Han tryfferade gärna sina artiklar med anekdoter, stående fraser och varjehanda kursiverade uttryck som med tiden fick drag av upprepning och mekanisk lustighet. Det mest frapperande i hans framställningssätt är emellertid den nästan obegränsade förmågan att skifta tonläge och attityd alltefter den publik han vände sig till. I de stora dagstidningarna och i den högst respektabla familjetidningen Hemmet var hans stil alltid sober och hållningen till biograferade personer högaktningsfull. I Fäderneslandet, där M aldrig framträdde under eget namn, blev tonen en helt annan, och hans journalistik uppvisade här många olustiga inslag. Artiklarna späckades med nedsättande personomdömen och löst utkastade beskyllningar; det var inte ovanligt att M i Fäderneslandet skrev aggressivt och förnärmande om människor som han på annat håll behandlat med all yttre reverens. Det mest betänkliga är ändå den grova antisemitism som kom till uttryck på flera ställen, särskilt i skildringarna av judiska familjer i Rikt folk. M spelade här utan hämningar på sina läsares fördomar. I vad mån han själv verkligen hyste dessa åsikter är svårt att säga. När en del av de judiska släktmonografierna senare kom i bokform (Det svenska Israel, 1933) rensades alla antisemitiska inslag bort, och M uttalade sig här starkt negativt om de nazistiska raslärorna. Samma förmåga att ompröva tidigare intagna ståndpunkter märks i andra sammanhang: Under första världskriget talade M både om den germanska rasens "gudagivna mission" och om kejsar Wilhelms fascinerande personlighet (I purpur och harnesk, 1915) men angrep senare ofta Aftonbladet för dess tyskvänlighet under kriget.

Utöver sviten om Rikt folk skrev M i Fäderneslandet under pseudonymen Bolstervar von Rosen också en lång rad s k öppna brev; han svarade dessutom för många av de mer eller mindre skandalbetonade dagskrönikorna under den stående rubriken Brev till syster Ulla. Bolstervar von Rosens brev innehåller häftigt polemiska, ibland infama angrepp på bl a myndighetspersoner och politiker. Ett särskilt gott öga hade M under åren kring förbudsomröstningen 1922 till ivrarna för alkoholförbud, och han försatt heller inga tillfällen att chikanera sin förre chef Harald Sohlman på Aftonbladet. Mycket av det som sägs i dessa utgjutelser för dagen har säkert ingen högre sanningshalt, men därav följer inte att M alltid, dvs även i sin "seriösa" produktion, skulle vara en opålitlig uppgiftslämnare; så är knappast fallet. En del anekdoter gör gällande att han som utrikesredaktör i Vårt Land och Aftonbladet skulle varit benägen att själv fabricera sensationella nyheter. De är förmodligen mycket överdrivna.

Vid sidan av allt annat var M en flyhänt följetongsförfattare och producerade under olika signaturer ett tjugotal romaner och romanliknande historiska skildringar, några mycket voluminösa. De flesta publicerades ursprungligen i Hemmet åren 1898–1904; längre fram inflöt originalföljetonger av M både i Vårt land och i Fäderneslandet. M:s romaner vittnar i lika mån om hans genealogiska intressen och om hans journalistiska aktualitetssinne: till största delen utgörs de av historiskt-romantiska sedeskildringar ur den kungliga och aristokratiska familjekrönikan eller av rafflande äventyrsberättelser med anknytning till dagsfärska händelseförlopp (Dreyfus-processen, boxarupproret, rysk-japanska kriget osv). Litterärt sett är de synnerligen lättviktiga men visar ändå att M besatt en aktningsvärd fabuleringsförmåga.

Att karakterisera M som person är inte lätt, både därför att de belysande dokumenten är få och därför att han tycks ha varit en i vissa avseenden komplicerad natur. I seklets början spelade han en ganska iögonfallande roll i Sthlms journalistkretsar på grund av sitt spendersamma restaurangliv och sina excentriska vanor. Han var beundrad för sin elegans och världsvana men också beryktad för koleriska och grälsjuka drag, vilka var desto mer påfallande som han annars ofta kunde vara "nästan skyggt undanvikande i sitt väsen" (Svenson-Graner). Hans verksamhet i Fäderneslandet drog så småningom med sig en mindre smickrande uppmärksamhet på andra håll i pressen och bör ha bidragit till en social isolering. Närgångenheterna i pressen kulminerade i Dementin, ett 1923 utgivet veckoblad vars huvudärende var att bekämpa Fäderneslandet. Här förföljdes M utan misskund, både genom smädelser av typen "Skandinaviens störste nidskrivare" och genom ett hänsynslöst blottande av hans homosexualitet. Också i Arbetaren, en annan av de tidningar som var mycket aktiva i kampanjen, angreps M i hårda ordalag. När Fäderneslandet väl avlivats blev det påtagligt tyst kring hans namn, något som inte ändrades av att 1930-talsböckerna fick god publicitet: de utgavs alla under pseudonym och recenserades utan att författarens identitet avslöjades. – Inga nekrologer förekom i stockholmspressen i samband med M:s bortgång, och det är en ödets ironi att den en gång så omskrivne M fick sitt enda eftermäle i en av landets minsta tidningar, där han – i sällsam kontrast mot andra omdömen – beskrevs som "en stilla, försynt och älskvärd man" (Östhammars Tidn 12 mars 1940).

Författare

Ingemar Oscarsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från F Wrangel till M i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: En döende furstefamilj. Lucien Bonaparte och hans hus (Nordisk revy för politik och sociala ämnen, litteratur och konst, 1899, Sthlm, s 81–90). – Det kongl. husets anförvandter. Grupper och personager av Europas s. k. furstefamilj tecknade ... af Ancien Grand-Cham-bellan (ibid, s 211-226, 256-269, 340-359, 401–416, 481–505, 561–586, 641–660, 760–781, 830–852, 868–887; anon; sep uppl se nedan 1902). – Ur August Strindbergs ättartal (Vinterbloss. Svenska dagbladets julnr, 1901, Sthlm, fol, s 14 f, 18 f). – Stockholmskt borgarfolk. Ett och annat om hufvudstadens gamla borgarfamiljer. Sthlm 1902. 198 s. – Under purpurn. Grupper och personager ur sekelskiftets europeiska furstefamilj. Tecknade af Paul de Lyes. Sthlm 1902. 262 s. [Pseud.] – Stockholms äldsta firma. 176 år gammal - 100 år i samma lokal [Statlanders bokbinderi] (Svensk bokbindaretidning, årg 4, 1904, Sthlm, 4:o, nr 1, s 3f; undert P.M.G.). – Tsaren och japanesiskan. Framtidsroman af grefve Nicolai Besborodko, f. d. rysk statsfånge i Sibirien. ... Auktor. öfvers. Sthlm (tr Sundbyberg) 19[04–]07. 954 s, 2 kartor. [Pseud.] – Europas suveräna furstehus år 1907. Sv förklarande och kompletterande text ... till Wran-gcl-Tullbcrgska porträttsamlingen "Die souve-ränen Fiirstenhäuser EuropaV, "Les maisons sou-veraincs de l'Europe". Sthlm 1907. 4:o. 35 s. – Carl X Gustaf, "den förste Pfalzaren", en minnesskrift. [Omsl: ... Gustaf, den förste pfalzaren på Sveriges tron, ett 250-årsminne.] Sthlm 1910. 139 s, 1 pl. – Carl Gustafs lifknekt. Historisk roman från Sveriges storhetstid. Sthlm 1910. 454 s, 6 pl. [Folkets böcker, 4.] [Ny uppl:] ... livknekt. 1915. 254 s. [Dahlberg & Co:s romanbibliotek, 73–74.] – 1858 års män. Porträttmatrikel (ör år 1913. 224 porträtt med biogr notiser. Sthlm 1913. 181 s. [Anon, tillskr.] – Världskriget i ord och bild. En handbok under det pågående världskriget för alla och envar utarb. [Rubr; h 3–14: Veckorapporter från världskriget ...] H 1–14. Sthlm 1914. 448 s. [14: Utg: O Dahlberg.] – I purpur och harnesk. "Europas furstefamilj" under världskriget. Några blickar bakom kulisserna av Citoyen. Sthlm 1915. IV, 111 s, 6 pl. [Anon.] – När världsfreden slöts och livad Stockholmstidningarna sade – 1916 – de blifvande fredstraktaterna, deras formulering, motivering, kommcntering. En blick några månader in i framtiden af Ex-diplomat. Sthlm 1915. 111 s. [Anon.] – Bellman och Ulla Winblad. Berättelse från Gustav III:s glada dagar av Börje Trolle. Malmö 1918. 164 s. [Pseud.] 2. uppl Malmö (tr Sthlm) så. 168 s. – Carl XV:s sista kärlek. En förut oskriven bok ur Bernadotte-krönikan av Börje Trolle. Malmö 1918. 159 s. [Pseud.] 2. uppl Malmö (tr Sthlm) så. [Förut i Hemmet 1898, n:r 1–44.] – Den svenske paschan. [Pärm: Sedeskildring från Gustav III:s tid ...] Sv originalroman med verklighetsmotiv av Börje Trolle. Malmö 1918. 181 s. [Pseud.] 2. uppl Malmö (tr Sthlm) så. 176 s. – Gustaf Vasas avkomlingar inom och utom Sverige. Minnesskrift utg med anledning av fyrahundraårs-jubileet 1923. [Sthlm, tr] Norrtälje 1924. 4:o. 259 s, 1 pl. – Svenska grevar och baroner. Blad ur ett antal adliga familjekrönikor av Lazarus v. Rothschild. D 1–3. Sthlm 1931–33. [Pseud.] 1. 1931. 296 s. 2. uppl så 2. 1932. 362 s. 3. 1933. 331 s. – När Bernadotterna friade och gifte sig. Tidsbilder 1798–1932 av Peder Knaggj:r. Sthlm 1932. 344 s. [Pseud.] – Rikt folk och andra. Person-, släkt- och tidshistoriska konturer av Lazarus von Rothschild. Sthlm 1932. 254 s. [Pseud.] – Lazarus von Rothschild: Det svenska israel. Från Aaron Isaac till Marcus Ehrenpreis. Sthlm 1933. 239 s. [Pseud.] – Hovluft. Kåserier kring Europas kungahus just nu av Lazarus v. Rothschild. Sthlm 1934. 245 s. [Pseud.] – Från Engelbrekt till Gustaf V. Konturer och episoder från fem seklers sv riksdagar 1435–1935 av Lazarus von Rothschild. Sthlm 1935. 319 s. [Pseud.] — Bidrag i bl a: Förgät mig ej, en veckoskrift för alla, ser 1, 1895–98, Sthlm, 4:o, Hemmet, läsning lör ung och gammal, årg 9—17, 1896—1914, Sthlm, 4:o (under pseud Börje Trolle o sign C. v. M. eller Fr. ***stjerna bl a följetongerna Carl XV:s sista kärlek, se ovan, Den svenske pa-schan, d:o, Otto v. Bismarck och Lena v. Mencken, 1898, n:r 41-60, Fången på Djäfvulsön, 1899:29-1900:46, Bröderna eller Köpmännen från Skot-land, 1900:1–39, Göteborgskungen och hans familj, 1901:1–43, Svensken i Peking eller Belägrad av boxare, 1901:1–60, Den ryska flickan i Norrköping, 1901:44–60, 1902:1–48, Påjagt efter Andrée eller I dödens konungarike, 1902:1–60, När vi sökte efter drottningens af Saba skatt, 1903:1–49, Sådd och skörd eller Vän och baneman, 1904:1–60, Sanningen om Helga de la Brache, 1914:1–37, 57–58), Vårt land 1904–08 (följetongen När Carl Gustaf var ung, 1908:117–254) o Fäderneslandet ca 1905–27 (under pseud Börje Trolle o sign C. v. M. följetongerna Kung Karls sista kärlek, 1910, Rivaler emellan eller Fädernas missgärningar, 1910, Kunglig kärlek, 1916—17, Majorens harem, 1917, Bernadotterna och kvinnorna: Carl Johan och Marianne Koskull, 1924, Oscar I och grevinnan Löwenhielm, 1924–25, Kung Oscar och Emilie Högqvist, 1926–27, Prins Gustaf och Josephine Hamilton,. 1927); vidare i Lund och Eslöfs tidning 1889, Skara tidning, Skaraborgs läns tidning o Elfsborgs läns annonsblad 1890, Hvad nytt från Stockholm, 1890-talet, Helsingborgs dagblad 1893–94, Smålands allehanda 1893–94, Östgöta correspondenten 1898–99, SvD 1899–1902, Aftonbladet 1908–15, Östhammars tidning 1940.

Redigerat: Smålands allehanda 1891 (redaktions-sekr), Korrespondenten Landskrona tidning juni 1892–sept 1893, Södertelge tidning juli–nov 1894 (medredj, Förgät mig ej aug 1895–nov 1896 (red:-sekr), Hemmet 1896–97 o 1903-04 (d:o), Östgöta correspondenten okt 1898–april 1899 (d:o), Vårt land 1904-08 (utrikesavd) o 1907–08 (söndagsnr).

Källor och litteratur

Källor o litt: Art:ar i Arbetaren 19 okt 1926, i Dementin 9, 16 o 23 dec 1923 o i Östhammars Tidn 12 o 15 mars 1940; H Hellroth, Journalisthistorier (1950); Journalisten 1908, nr 4; Lundstedt; [P Meijer-Granqvist], Bolstervar von Rosens öppna epistlar under en sommar-rundtur (Fäderneslandet 4 sept 1920); SjVestg; Skara hm; SMoK; SPG 16 (2. uppl, 1910); C Svenson-Graner, Om signaturer i Vårt Land (Norrköpings Tidn:ar 2 mars 1955); Väd 1912 o 1927.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Paul Meijer-Granqvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9239, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingemar Oscarsson), hämtad 2019-10-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9239
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Paul Meijer-Granqvist, urn:sbl:9239, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingemar Oscarsson), hämtad 2019-10-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se