Cornelis Meulen, van der

Född:1642-09-05 – Nederländerna (i Dordrecht, Holland)
Död:1692 – Maria Magdalena församling, Stockholms län

Målare


Band 25 (1985-1987), sida 437.

Meriter

van der Meulen (Vermeulen), Cornelis, f 5 sept 1642 i Dordrecht, Holland, begr omkr 5 jan 1692 i Sthlm, Maria. Föräldrar: tygmakaren Cornelis Adriaenszn van der M o Helena Gijsbertsdtr van der Spiegel. Omnämnd som elev till S van Hoogstraeten i Dordrecht 57, kom till Sverige trol 78, gesäll i Sthlms målarskrå 79.

Biografi

M:s lärare van Hoogstraeten, verksam i Dordrecht, ägnade sig framför allt åt stillebenmåleri, gärna med trompe l'oeileffekter. Hans stil var omsorgsfull men ganska torr och fantasilös. Under Hoogstraetens Londonvistelse på 1660-talet fortsatte M troligen sin utbildning hos någon annan mästare. Eventuellt kan M ha haft kontakt med Vermeer. En vanitasbild med musikinstrument och dödskalle som finns avbildad på Vermeers Brevskriverskan skulle kunna vara ett tidigt verk av M (Boström). Den tidigaste med säkerhet kända målningen av M är Jaktredskap med döda fåglar (1677). Den är utförd i en ljus färgskala och har väl tecknade detaljer men brister i kompositionens enhetlighet. Under den holländska tiden lär M även ha varit verksam som porträttmålare, ehuru inget sådant verk nu är känt.

Efter sin ankomst till Sverige sökte M i början av 1679 medlemskap i Sthlms målarskrå och efter att ha utfört "det lilla brevstycket" antogs han som gesäll. Det är enda gången som han förekommer i skråets protokoll. Det har antagits att detta brevstycke skulle kunna vara identiskt med en signerad trompe rceilmålning på Sthlms slott, vilken återger föremål som brev, sax, skrivpenna och porträttmedaljong, fastsatta på en brädvägg. Målningen ger ett tidigt exempel i Sverige på en framför allt i Holland omhuldad genre.

Av M:s sammanlagt tio kända målningar är fyra stilleben med vanitasmotiv, dvs målningar som återger symboler för förgänglighet. De följer ett likartat schema. Placerade på en stenplatta eller en bordsskiva avbildas ett flertal föremål, varav de flesta traditionsenligt förekommer i denna typ av måleri såsom dödskalle, timglas och slocknade ljus, vilka direkt symboliserar livets slut. Övriga föremål hänsyftar på förgängligheten i människans sinnen, kunskap och njutningar. På en av sina målningar, Vanitas med fiol och dödskalle (1681), har M mellan en boks blad placerat ett pergamentblad med texten De immortalitate, som med sin anspelning på odödligheten är ett ovanligt motiv i vanitas-målningarna (Rapp).

De fyra målningarna är komponerade på ett likartat sätt med barockens dominerande diagonallinje. M:s färgskala är varierad och rik. I två av målningarna, den ovannämnda Vanitas med fiol och dödskalle och Vanitas med Venus-statyett är koloriten dämpad och begränsad. Ett samlat ljus accentuerar vissa centrala föremål i kontrast till bakomliggande i skugga placerade ting. I Vanitas med förgänglighetssymboler och statyett (1684) är föremålen placerade på ett mönstrat tyg. Dödskallen och statyetten, en efterbildning av F Duquesnoys Susanna, dominerar både kompositionelit och ljusmässigt. I Vanitas med pistol och andra döda ting hålls kompositionen ihop med hjälp av ett rött, på barock-maner draperat tygstycke, och föremålen skildras mot en utsikt. Den ljusa och fylliga koloriten samt den välavvägda kompositionen gör denna målning till M:s mest verkningsfulla.

I Stilleben med musikinstrument är föremålen placerade diagonalt in i rummet enligt barockkompositionens principer. M har förmått återge instrumentens olika träslag och karaktär genom skickligt färganslag och mjuk ljusbehandling i harmoni med det smaragdgröna draperiet som instrumenten vilar på.

1683–84 gjorde M efter Tessin d y:s utkast utsmyckningar i fönsternischerna i den sk Ehrenstrahlsalongen på Drottningholm, vilka numera är förlorade, och vars utseende är okända. Den ovannämnda vanitasmålningen från 1684 utfördes troligen för Hedvig Eleonora, och omkr 1685 fick M riksänkedrottningens uppdrag att utföra två minnesbilder över de i späd ålder döda prinsarna Ulrik och Gustav. Med hög illusionistisk verkan återges N Millichs marmorbyster av de små prinsarna, omgivna av sedvanliga förgängelsesymboler. I målningen av prins Gustav (1685) består dessa av såpbubblor, en dödskalle och en bok, i prins Ulriks porträtt (1686) av en bok och en rosenknopp. I den senare målningen har bysten avmålats placerad i en nisch, vilket än mer ökar graden av illusion.

En i Gripsholmssamlingen ingående Missfoster av hare omnämns i K museum såsom signerad av M. Målningens skadade tillstånd omöjliggör en definitiv attribution.

Omkr 1690 utförde M den i sin art unika panoramabilden över Sthlm (Sthlms stadsmus). Näst Vädersolstavlan är denna den äldsta bevarade målade Sthlms-utsikten och av oskattbart värde för forskningen, då den är mycket trovärdig. Den återger den dåvarande stadens gråvita färgskala med röda inslag. För utförandet av målningen använde sig M antagligen av camera obscura. Staden upptar ungefar en tredjedel; i övrigt upptas duken av en molnig himmel. Det vida panoramat ses från den höga Kungsklippan med den Gripenstedtska malmgården snett ner till höger. Två uddar skjuter ut i Klara sjö och mellan dem löper en vik in mot målningens centrum. De yttre begränsningarna är övre Norrmalm och Söders höjder. På andra sidan av det med farkoster trafikerade vattnet skjuter Klara tornspira upp i stadens mitt. Till vänster på målningen syns det ännu ganska glest bebyggda Norrmalm medan Gamla stan och Riddarholmen med sin livliga bebyggelse breder ut sig till höger. I förgrunden återges ett mörkt klipparti inramat av några träd. Detta mörkare parti kontrasterar mot den ljusare skildringen av stadens centrum. En varm rosa ton vilar över större delen av målningen och ett utsökt behandlat luftperspektiv vittnar om M:s holländska ursprung. Skildringen är utförd en septembereftermiddag (Steneberg). M:s målning är i kompositionellt avseende väl sammanhållen och enhetlig. Horisontlinjen blir på ett tilltalande sätt avbruten av byggnadernas takformationer och kyrkornas torn och spiror.

M:s efterlämnade verk är fåtaliga men goda exempel på en inte obetydlig holländsk influens i den sv konsthistorien. Hans stillebenmålningar, som kanske inte helt undgått att ta intryck av skrååldermannen Christian Thums målningar, tillhör de bästa i Sverige i sin genre. Panoramabilden över Sthlm har stort kulturhistoriskt värde samtidigt som den visar hur de internationella konstströmningarna fick intressanta utlöpare även i Sverige.

Författare

Birgitta Sandström



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: K Boström, Kring Caravaggios efterföljd i holländsk stillebenkonst (Konsthist tidskr 1944); dens, Jan Vermeer van Delft en C M (Oud-Holland 1951); P Gammelbo, Corenlis Norbertus Gijsbrechts o Franciskus Gijsbrechts (Kunstmusrs årsskr 195255, Khvn 1956); O Granberg, Inventaire general des trésors d'art ... en Suéde, 12 (191112); A Houbraken, De groote schouburgh der nederiantsche konstschilders en schilderessen, 13 (Amsterdam 1718-21, ny uppl 1944); B v Malmborg, Sv porträttkonst under fem århundraden (1978); B Rapp, Djur o stilleben i karolinskt måleri (1951); F Sander, NM. Bidr till taflegalle-riets hist, 3 (1874); SKL; K E Steneberg, En Sthlmsbild från 1600-talet (SSEÅ 1944); APA Vorenkamp, Bijdrage tot de geschiedenis van het hollandsch stilleven in de zeventiende eeuw (Leiden 1933).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Cornelis Meulen, van der, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9298, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Sandström), hämtad 2019-11-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9298
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Cornelis Meulen, van der, urn:sbl:9298, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Sandström), hämtad 2019-11-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se