Meriter

2 Modig, Einar, sonson till M 1, f 28 nov 1883 i Sthlm, Kat, d 10 mars 1960 där, Västerled. Föräldrar: revisorn Otto Walfrid M o Maria Fredrika Lovisa Landgren. Mogenhetsex vid Nya elementarskolan i Sthlm 15 maj 01, inskr vid UU ht 01, FK där 27 maj 03, FL 27 maj 05, JK 30 jan 07, allt vid UU, eo tjänsteman vid kommerskoll 13 febr 07, attaché vid UD 7 aug 07, i Kristiania 2 sept 07, i Antwerpen 20 jan 08, i Berlin 21 juli 08, andre sekr vid UD 30 dec 10, sekr i kommerskoll 30 dec 10–14, sekr hos bestyr för 1915 års utställn i San Francisco o i dess arbetsutsk 22 aug 13, i kommerskolkskomm okt 13–juli 14, extra föredragande i finansdep för ärenden ang exportförbud 6 nov 14–15, led o sekr i statens handelskommission juni 15, v VD o led av styr för Sydsv kreditab 1 jan 16, för ab Nordiska kompaniet (NK) nov 16–22, ordf i tullverkets tjänstgöringskommission 22 –24, uppdrag i Europa o Amerika för Grängesbergsbolaget 25–26, statssekr o exp:chef i handelsdep 1 juli 26–30, ordf i dir för handelsflottans pensionsanstalt 26–30, Sveriges ombud vid diplomatiska konferensen i Geneve 27–28, envoyé i disponibilitet o tf envoyé i Bogotå, Caracas, La Paz, Lima i Quito 30 juli 30, envoyé där 28 april 33, i Buenos Aires, Santiago de Chile, Montevideo o Asunción 31 dec 34, i Ankara o Aten 21 aug 39 (tilltr 41)–45, ordf i handelskommissionen 26 aug 39–41 o 48–50, sv delegat vid handelsavtalsförhandl:arna med Italien 40, envoyé i Bryssel 7 dec 45–48, ordf i flyktkapitalbyrån 45–46, envoyé i Luxemburg 29 mars 46–48, sv delegat vid handelsavtalsförhandl:arna med Sovjetunionen dec 48, led av styr för Jungnerbolagen från 48, ordf där 52, ordf i Exportförems studiedelegation i Afrika 52–53, i Colombia 54 o i Indien 57.

G 19 okt 1911 i Hfors Norra sv förs m Marta (Maina) Alice Tanninen, f 27 okt 1892 i Hfors odelade förs, d 25 april 1984 i Sthlm, Västerled, dtr till handelsagenten Maximilian (Max) Ferdinand T o Maria Makovskij.

Biografi

M växte upp i ett typiskt stockholmskt borgerligt ämbetsmannahem. Fadern var konservativ, medan sonen omfattade en Viktor Rydbergsfärgad liberalism eller t o m radikalism. De fann dock varandra i gemensamt stöd for frihandel.

M:s studier i Uppsala blev både omfattande och rekordsnabba. Efter två års studier och fil-kand:examen med högsta betyg i huvudämnet sanskrit och jämförande indoeuropeisk språkforskning samt fil-lic:examen i nationalekonomi efter ytterligare endast två år beslöt han att inrikta sina studier med tanke på en framtida yrkeskarriär och valde att satsa på juridik. Även detta ämne inlästes raskt till en jur kand. Trots det intensiva läsandet hann M också medverka i studentlivet i Uppsala. Bl a var han med i Verdandi och valdes till andre kurator vid Sthlms nation 1905 och till studentkårens v ordförande 1906.

På grund av sina goda språkkunskaper och sin längtan att se sig om i världen beslöt M att söka in till utrikesförvaltningen som attaché. Han har i sina memoarer gett en välformulerad tidsbild av Arvfurstens palats anno 1907 med idel skorrande skånska aristokrater bland diplomaterna och en vaktmästare som med svårighet uppfattade ofrälse namn.

Under ett halvårs väntan på attachéantagning praktiserade M vid kommerskollegiet, Sthlms rådhusrätt och telegrafstyrelsen. I Arvfurstens palats tjänstgjorde på den tiden endast 20–30 personer, varför atmosfären var intim och klubblik. Vid 24 års ålder fick M ge sig ut på den första "riktiga" utlandsresan, varvid han under sex månader placerades vid generalkonsulatet i Antwerpen, där huvuduppgiften var sjöfartsfrågor, mest på- och avmönstring av sjömän från sv fartyg.

Från Antwerpen blev M sommaren 1908 förflyttad till legationen i Berlin. Han tog starka intryck av kontrasterna i Tyskland vid denna tidpunkt, den starka industriella och ekonomiska blomstringen å ena sidan och den militärinspirerade junkermentaliteten hos statsledningen å den andra.

M övergick 1911 till kommerskollegiet, där han stannade nästan fyra år. Under tiden gjorde han ytterligare ett antal resor som ökade hans kunskaper om Europa: bröllopsresan till S:t Petersburg och resor som ombud för kommerskollegiet vid internationella han-delskammarkongressen i Paris ijuni 1914 och hösten så till det nydöpta Petrograd för förhandlingar om transitotrafiken över skandinaviska halvön.

I nov 1914 erbjöds M av finansministern att flytta över till finansdepartementet för att ta hand om de snabbt ökande licensansökningarna angående dispens från de införda exportförbuden. Den mycket omfattande transitotrafiken över Sverige under första världskriget gjorde att antalet licensärenden ökade mycket snabbt. Under den korta tid M hade ansvaret för denna verksamhet ökade hans personal från nästan ingen till närmare 80 personer. Varje licensärende skulle föredragas i konselj. I juni 1915 tillkom statens handelskommission för att organisera Sveriges krigshandelspolitik på en bredare basis. M blev ledamot och sekreterare i kommissionen.

Dyrtid och blygsam statstjänstemannalön gjorde att M ej var svår att övertala att träda in som v VD i Sydsv kreditab, vilket ledde till att han 1916 blev bankman och flyttade till Malmö. Fondpapperen upplevde en våldsam uppgång under krigets inflation, och bankväsendet hade för stunden stor framgång. Bankens omfattande utlandsaffärer förorsakade att den, utan grund, blev misstänkt för bulvanaffärer åt Tyskland och uppförd på britternas svarta lista hösten s å. Detta ledde till M:s första resa till Storbritannien över Bergen och Newcastle. Efter en tids väntan kunde M klara upp missförståndet och banken ströks från den fatala listan. Bankens alltmer vidlyftiga affärer i den överhettade ekonomin väckte dock M:s betänkligheter, och när han i nov fick J Sachs erbjudande att inträda i Nordiska kompaniets (NK) direktion som en av tre v VD accepterade han. M.s erfarenheter av statstjänst och regleringen av utrikeshandeln ansågs vara en värdefull tillgång under krigsförhållandena.

NK upplevde en stark expansion under krigsåren och köpte och startade ett flertal egna produktionsenheter. Möbelavdelningen var varuhusets stolthet, och fabriken i Nyköping producerade möbler även för det nyöppnade försäljningsmagasinet i Petrograd. Sommaren 1917 åkte M för tredje gången till Ryssland för att inspektera förhållandena och göra en prognos för den framtida efterfrågan på bankettbord och empiresalonger i Ryssland efter revolutionen. Han hann även med ett besök i Moskva, där NK hade planer på ytterligare en affär, men kunde konstatera att utsikterna för möbelförsäljning i Ryssland var ringa. Med undantag av en konstsamling, den s k Leuchtenbergska, som NK förvärvade under revolutionsåren, slutade satsningen i Ryssland med totalförlust.

Efter kriget var det fortsatt stor efterfrågan på varor av olika slag på världsmarknaden. NK:s misslyckade satsning i Ryssland följdes av planer på möbelexport till Argentina. M for dit och åstadkom i Buenos Aires en styrelse för NK:s dotterbolag bestående av framstående argentinare och inflyttade skandinaver. Efter M:s återkomst till Sverige råkade NK i svårigheter p g a de kraftiga prisfallen under 1921, och vid en bantning av organisationen året därpå avgick han.

M var intresserad medlem i liberala partiet och uppträdde som föredragshållare för detta vid valet 1924. Försök gjordes också att värva honom för en politisk karriär. För partiledaren E Löfgren (bd 24) hyste M stora personliga sympatier. När C G Ekman bildade sin första vågmästarministär 1926, blev Löfgren utrikesminister, och M erbjöds tjänsten som statssekreterare och expeditionschef i handelsdepartementet under F Hamrin. Denna post behöll han även under A Lindmans högerministär fram till 1930.

1930 fick M erbjudandet att tillträda den nyinrättade ministerposten för norra Sydamerika i Lima och återvände sålunda till diplomatyrket efter nästan 20 år i annan verksamhet. Där fick han ge sig i kast med att organisera en ny sv legation. 1934 blev han förflyttad till posten som envoyé i Buenos Aires. I motsats till Lima fanns där en betydande sv koloni. Den sv-argentinska handeln var livlig och det fanns regelbundna fartygs-förbindelser till Sverige.

Våren 1938 drabbades M av hög feber och akut ledgångsreumatism. Han återvände till Sverige sommaren året därpå och erbjöds posten som sändebud i Turkiet. Andra världskrigets utbrott fördröjde dock hans avresa till Ankara. På grund av sina erfarenheter av regleringsarbetet under första världskriget blev han ordförande i den nyupprättade statens handelskommission, ett arbete som han i och för sig fann intressant och viktigt, men som anglofil trivdes M inte med atmosfären i 1940 års Sverige med alltför många tyskvänner. Han fann också sändebudsposten i Turkiet och Grekland mera intressant och begärde därför i början av 1941, när arbetet i handelskommissionen börjat löpa väl, att få tillträda sin uppskjutna utlandspost.

Ankara spelade en betydelsefull roll som diplomati- och underrättelsemetropol under andra världskriget, och M fick en intressant kollega i den tyske ambassadören Franz von Papen, som ihärdigt arbetade för att bevara freden mellan Tyskland och Turkiet. Diplomatlivet bjöd på åtskilliga komplikationer för en neutral stats representant i balansakten mellan två krigförande block. I Ankara stannade M till krigsslutet.

Efter ett kortare uppdrag som chef för flyktkapitalbyrån var M under ett par år envoyé i Bryssel för att sedan avsluta sin officiella karriär med ytterligare en period som chef för statens handelskommission de sista åren av 40-talet. Indirekt kom han därvid att träffas av den kritik som drabbade det kvardröjande regleringssamhället.

Även efter sin pensionering fortsatte M att vara aktiv för sv intressen i utlandet. Han deltog som ombud i förhandlingarna inför kreditavtalet med Sovjetunionen 1950 och stod till utrikesministerns förfogande för handelsförhandlingar med denna stat. 1952 och 1953 ledde han sv delegationer av affärs- och industrimän till de västra och centrala delarna av Afrika och till Indien 1957.

M:s liv bjöd på intressanta växlingar mellan offentlig och privat tjänst, vilket gjorde det möjligt för honom att med diplomatens ögon se på affärslivet och med affärsmannens på diplomatin. Hans karriär var snabb och uppmärksammad av hans samtida. M var en av de första diplomater som även ägnade sig åt kommersiella och finansiella frågor. Han kom därmed att spela stor roll i samband med olika handelsförhandlingar för sv räkning och han utgör ett exempel på en ny typ av tjänstemän inom utrikesförvaltningen. Goda språkkunskaper var inte längre det enda som räknades i en tid av internationella konferenser, ökat handelsutbyte och därmed sammanhängande tullöverenskommelser.

Författare

Nicolaus Rockberger

Arkivuppgifter

Brev från M i KB (bl a 12 st till A Berencreutz) o RA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Aktuella frågor inom den tyska socialpolitiken (Ekonomisk tidskrift, årg 11, 1909, Upps ..., s 238–247). – Schiffahrtsgesetzgebung / Schiffahrtsgebiihren (Schweden, historisch-statistisches Handbuch ... hrsg von J. Guinchard, 2. Aufl, deutsche Ausg, T 2, Sthlm 1913[–14], s 642–648; föret; även i Sweden, historical and sta-tistical handbook 2. ed, English issue, p 2, Sthlm 1914[–15], s 585-590: Maritime legislation / Shipping ducs, o i Sveriges land och folk [förtit: Sverige], hist-statistisk handbok ..., 2. uppl. sv ed, d 2, Sthlm 1915[-16], s 555-559: Sjöfartslagstiftning / Avgifter av sjöfarten). – Bolaget (Minnesblad ägnade generalkonsul Joseph Sachs på hans femtioårsdag den 4 januari 1922 av medarbetare inom A/B Nordiska kompaniet, Sthlm 1922, 4:o, s 14–20). – Kristidskommissionerna och näringslivet, några randantcckn till samhällsomvandlingen sedan världskrigets tid (Svensk tidskrift, årg 28, 1941, [Sthlm, tr] Upps, s 106–117). – Utrikeshandelns reglering under världskrigen och nu (Förvaltningsrättslig tidskrift, årg 13, 1950, Sthlm, s 137–151). – Frankrike och dess afrikanska kolonier (Svensk tidskrift, 39, 1952, s 374–384). – Diplomattjänst med mellanspel. En memoarbok. Sthlm 1954. 284 s, 15 pl-bl. – Afrika i världsekonomin (Utrikespolitik, årg 10, 1955, Sthlm, s 129-138). -[Yttrande i diskussion över Den europeiska öst-västhandcln inom världsekonomiens ram, inl av G Myrdal] (Nationalekonomiska föreningens förhandlingar, 1956, Sthlm, s 104–106).

Källor och litteratur

Källor o litt: L Belfrage, E M in memoriam (SvD 16 mars 1960); K Kilbom, Cirkeln slutes (1955); Kommerskoll; A Kromnow, Diplomatminnen (PHT 1955); J Sachs, Mitt livs saldo, 1(1949), s 243 o 2(1949), s 22, 198, 246; R Sohlman, E M in memoriam (S-T 21 mars 1960); UD:s kal 1946(1946). – Nekr:er över M i DN, S-T o SvD 12 mars 1960.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Einar Modig, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9397, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nicolaus Rockberger), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9397
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Einar Modig, urn:sbl:9397, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nicolaus Rockberger), hämtad 2024-04-24.