Louise

Född:1889-07-13 – Tyskland (på Slottet Heiligenberg i Hessen)
Död:1965-03-07 – Stockholms stad, Stockholms län

Drottning


Band 24 (1982-1984), sida 124.

Meriter

Louise Alexandra Marie Irene, f 13 juli 1889 på slottet Heiligenberg i Hessen, Tyskland, d 7 mars 1965 i Sthlm. Föräldrar: prins Ludwig (Louis) Alexander av Battenberg, från 1917 Mountbatten, markis av Milford Haven, o prinsessan Victoria Elisabeth Mathilde Alberte Marie av Hessen. Kronprinsessa av Sverige o hertiginna av Skåne 3 nov 23, drottning av Sverige 29 okt 50.

G 3 nov 1923 i S:t James' slottskapell, London, m dåv kronprins Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf, senare konung Gustav VI Adolf, f 11 nov 1882 på Sthlms slott, d 15 sept 1973 på Helsingborgs lasarett, son till konung Gustav V (bd 17) o Victoria av Baden o tidigare g m Margaret Victoria Augusta Charlotte Norah av Storbritannien (d 1920).

Biografi

L tillhörde en vittförgrenad ätt. Hon uppkallades efter faddrarna, som var fadern, farbrodern Alexander, hennes grand' tante hertiginnan Marie av Edinburgh och mostern prinsessan Irene av Preussen. Som ung hade L:s far gått i brittisk marintjänst och ansågs snart som en framtidsman. Under hans vistelser till sjöss hade hans maka, vars mor var näst äldsta dotter till drottning Victoria av England, ensam hand om L och hennes syskon. L:s mor var en högt begåvad kvinna, i flera hänseenden långt före sin tid. Under L:s tidiga barndom slog sig familjen stadigvarande ned i England, där L åtnjöt en alltigenom engelsk uppfostran.

Som ung följde L ofta modern till platser dit fadern var kommenderad och besökte de talrika släktingarna vid olika furstehov. Vid första världskrigets utbrott var L och modern gäster hos de kejserliga fränderna i Ryssland. Det blev en forcerad hemfärd till England över Finland och Sthlm med övernattning på Drottningholm hos det sv kronprinsparet; kronprinsessan Margaret var kusin till L:s mor. L:s far, som två år före krigsutbrottet utnämnts till förste sjölord, nödgades avgå till följd av den brittiska chauvinistpressens misstänkliggörande av honom på grund av hans tyska börd, ehuru det otvivelaktigt var främst hans förtjänst att flottan efter en stor manöver i juli 1914 hölls i fortsatt beredskap, klar att löpa ut. Denna desavouering var en chock från vilken varken han eller familjen någonsin skulle hämta sig.

Helt i faderns anda beslöt L att arbeta som sjuksköterska på ett brittiskt fältlasarett. Hon började med grovsysslor på Höpital Anglais i Nevers och biträdde, efter att ha erhållit "systers" grad, vid operationer, där hon röjde goda nerver och ett gott handlag. "Syster Louise" skulle senare betrakta dessa år som sin lyckligaste tid, fyllda som de var av arbete för andra. 1917 tjänstgjorde L på ett militärsjukhus i Bermondsey och 1919 i Montpellier.

Under kriget ansåg sig det brittiska kungahuset böra byta det dynastiska namnet Sachsen-Coburg mot det mer nationellt klingande namnet Windsor. Samtidigt antog familjen Battenberg namnet Mountbatten och förlänades L:s far titeln markis av Milford Haven. Familjen Mountbatten kom att i hög grad beröras av dessa års världshistoriska omvälvningar. L:s mostrar i Ryssland kejsarinnan Alexandra och storfurstinnan Elisabeth mördades av bolsjevikerna, andra släktingar fick på närmsta håll uppleva den tyska monarkins fall, kusiner stupade på skilda fronter. Även senare drabbades L:s familj av hårda slag; den äldre systern Alice, g m prins Andreas av Grekland, tvingades 1923 i landsflykt med sina barn. Familjens tillgångar i Tyskland var borta. Efter makens död 1921 slog sig L;s mor, följd av dottern, ned i Kensington Palace i London.

Det var den avlidna sv kronprinsessan Margarets kusin och goda vän prinsessan Helena Victoria av Schleswig-Holstein som 1923 sammanförde den fyrtioårige kronprins Gustaf Adolf med L. 1 juli s å tillkännagavs förlovning mellan lady Louise Mountbatten, prinsessa av Battenberg, och den sv kronprinsen. Gustav V hade, eventuellt befarande svårigheter förknippade med L:s börd, skyndat att samtycka till sonens förlovning. Svårigheter uteblev heller inte. Det anmärktes att en prins enligt §5 i 1810 års successionsordning förlorade sin arvsrätt, om han med eller mot konungens samtycke äktade enskild svensk eller utländsk mans dotter; som enskild man betraktades L:s far. Statsministern E Trygger, som uppenbarligen ej underrättats om kung Gustavs samtycke, ställde sig avvisande, men motståndet övervanns, sedan det klargjorts att Georg V:s officiella bifall ansågs bekräfta att L var medlem av det brittiska kungahuset. Vad som dög för England – kung Georgs egen gemål var född prinsessa av Teck – och för Spanien – drottning Ena var född prinsessa av Battenberg – borde duga även för Sverige. Bröllopet, till vilket kung Gustav och prins Wilhelm infann sig, ägde rum i S: t James' slottskapell, där vigseln förrättades av ärkebiskopen av Canterbury.

Giftermålet måste för L ha betytt en omvälvning. Ur relativ obemärkthet trädde hon ej utan självövervinnelse ut i det offentliga livet som andra dam i ett för henne främmande rike. Med sina svärföräldrar kom L från första stund på bästa fot, ehuru hon och drottning Victoria i mycket tänkte olika. Liksom en gång denna lärde sig L snabbt svenska, med en pikant tysk-engelsk brytning. Den sjukliga drottningens representationsbörda övertogs av L, som snart även tog livlig del i sin makes mångsidiga kulturella intressen. Den barnkära kronprinsessan fick inga egna barn, och hennes ställning till styvbarnen krävde stor takt.

L följde 1926–27 sin gemål på dennes världsomspännande resa till Japan och Amerika, 1934–35 på en resa, som gick till Grekland, Främre Orienten, Egypten och Etiopien, samt 1938 på resan till Nya Sverigejubileet i Delaware. Under senare år följde L sin make även på hans arkeologiska höstsemestrar i Italien, vilka i regel avslutades med en sejour i England.

L behöll sitt intresse för sjukvård. Redan 1926 blev hon beskyddare och ordförande – ej blott till namnet – i en rad sjukvårdsinrättningar, varibland främst Sophiahemmet, Röda Korset och Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Hon var hedersledamot i ett stort antal kulturella föreningar och skydde aldrig besvär när det gällde stöd åt Sveriges lottor och andra försvarsorganisationer.

Sedan L efter drottning Victorias frånfälle 1930 blivit Sveriges första dam, antog hennes humanitära verksamhet imponerande proportioner. Socialt väckt alltsedan föregående världskrig gjorde hon under andra världskriget sin gåvokommitté för neutralitetsvakten till en stark länk med det sv folket. Hjälpen till Finland under vinterkriget intog en särställning. Utanför Ulriksdal inrättade L ett hem för finska barn, som hon, även sedan de vuxit upp, skulle komma ihåg med troget intresse.

Kort före Gustav V dog L:s mor. Förlusten av modern och den stegrade aktiviteten efter tronskiftet 1950 samverkade till att den nya drottningen 1951 drabbades av ett hjärtlidande, som inte saknat förebud. Snart stod likväl L redo att uppta sina utökade plikter. Under de närmaste sex åren kunde hon följa Gustav VI Adolf på dennes "eriksgator" samt på de officiella besök utomlands som började 1952. En särskilt kär visit var statsbesöket i England 1954. Vid olika statschefers återbesök i Sverige fyllde L väl sin roll som värdinna, t ex 1956 då drottning Elizabeth av England, gift med L:s systerson, besökte Sverige.

"En kunglig person är antingen frisk eller död" hade L dekreterat. Främst för sin makes skull kämpade hon mot försämringen av sin hälsa, men närvaron vid nobelfestligheterna 1964 blev hennes sista offentliga framträdande. Under en sjukvistelse på Sophiahemmet vid årskiftet 1964–65 ställde hon om sitt hus. Hon avled i mars 1965.

L var väl rustad för drottningkallet. Av livligt temperament och med snabb uppfattning var hon godhjärtad, osentimental och humoristisk. Hon genomdrev vissa moderniseringar vid hovet, bl a slopandet av de sk courerna och avskaffandet av hovdräkt utom för vid hovet tjänstgörande damer. L var fri från fördomar och hyste i väsentliga frågor väl genomtänkta åsikter. Beläst och välinformerad stödde hon Gustav VI Adolf i hans uppfattning av monarkins funktioner i det tjugonde seklet.

Författare

Carl-Fredrik Palmstierna



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s arkiv i BFA.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: M Fjellman, Vår drottning (1954); dens, Drottning Louise. En biografi (1965): dens, Louise Mountbatten, Queen of Sweden (1968); L Lagerqvist, Bernadotternas drottningar (1979); K Löfström, Kronprinsessan Louises härstamning från Gustav Vasa (PHT 1924); C-F Palmsticrna, Fjädern i min hand. Minnen 1945–1973 (1976): K Severin, Vår drottning (1953). – Nekr:er i dagspressen.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Louise, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9693, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl-Fredrik Palmstierna), hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9693
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Louise, urn:sbl:9693, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl-Fredrik Palmstierna), hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se