Sven E Lundberg

Född:1889-08-21 – Adolf Fredriks församling, Stockholms län
Död:1947-03-24 – Adolf Fredriks församling, Stockholms län (enl db för Helsingborg,Maria förs.)

Ingenjör, Industriman


Band 24 (1982-1984), sida 202.

Meriter

Lundberg, Sven Emil, f 21 aug 1889 i Sthlm, Ad Fredr, d 24 mars 1947 där (enl db för Maria, Helsingborg). Föräldrar: rektorn Carl August L o Sofia Charlotta Lavinia Follin. Mogenhetsex vid h latinlärov på Norrmalm i Sthlm 15 maj 07, ord elev vid KTH 28 sept 08, underlöjtn i Svea artillerireg:s reserv 31 dec 09, utex från KTH:s avd för gruvvetenskap 14 dec 12, prakt ingenjör i Lübeck 12–13, i USA 14 o i Rangoon, Burma, 15–16, löjtn i nämnda reg:s reserv 22 jan 15, förste ingenjör i Sv diamantbergborrningsab, Sthlm, 17–28, VD för ab Elektrisk malmletning där 23–28, led av styr där 23–34, v VD vid Reymersholms gamla industri ab, Helsingborg, 29–31, VD där från 31, led av styr för Konstgödningsfabriksab (från 32 ab Förenade superfosfatfabriker) i Landskrona från maj 31, VD där från 35, led av drätselkammaren i Helsingborg 31, v ordf där 36, led av arbets- o löneavtalsnämnden från 31, av styr för stadsbibi där från 32, av styr för Sv kemiska industrikontor 32–47, för Gbgs fodervaruab från 32, för Sv superfosfatförsäljn:ab från 32, för Chromgarveriet Klippan ab 33–37, inspektor för h elementarskolan för flickor i Helsingborg från 33, led av styr för Fagersta bruks ab från 34, av centralstyr för Sv handelsbanken från 37, av AK 37–44 (led av bankoutsk 37–38, av tillf utsk nr 3 37 o 42, statsutsk 39–44, tillf utsk nr 1 39B o 43, tillf utsk nr 2 40B o utrikesutsk 41–44), av Näringslivets råd 39, av sv handelsdelegationen till Moskva maj–sept 40, av Sveriges industriförb:s produktionskomm 40–42, av styr för valutakontoret från 40, för Sveriges industriförb från 42, v ordf 42–44, ordf där från 45, led av styr för Industrins utredn:inst från 42, ordf där från 45, led av styr för Sparbanken i Helsingborg från 43, ordf i Industrins omställn:komm (produktionsråd) från 44, led av byggnadsberedn från 44, av investeringsrådet från 44. – LLA 45, LVSL 45.

G 22 sept 1917 i Sthlm, Engelbr, m Eva Hanna Olena Francke, f 8 febr 1897 där, Hedv El, d 8 april 1976 där, Kungsh, dtr till grosshandl Otto F (bd 16, s 415) o Fanny Elisabeth Liljewalch.

Biografi

Sven L kom från en borgerlig och humanistiskt bildad miljö. Han var son till den legendariske rektorn vid h latinläroverket på Norrmalm Carl August L (1843–1922). Carl L styrde läroanstalten med stor auktoritet och kallades allmänt "Caput". Han disputerade 1869 på en avhandling om språkbruket hos Herodotos och ägnade sig som pensionär åt populärhistoriskt författarskap främst inom det fornromerska ämnesområdet.

Efter bergsingenjörsexamen, officersutbildning och praktik i utländsk stål- och gruvindustri blev Sven L 1917 knuten till en av de mest innovativa branscherna i sv näringsliv. Som ingenjör i Sv diamantbergborrningsab, ett wallenbergföretag med internationell verksamhet, var L under 1920-talet en drivande kraft i arbetet på att kommersiellt och praktiskt utveckla Karl Sundbergs, Hans Lundbergs och Harry Nathorsts metoder för elektrisk malmletning. Sverige var ett föregångsland på området, och det var under L:s ledning som ab Elektrisk malmletning bl a prospekterade malmförekomsterna i Boliden.

Framstående chefsegenskaper visade L också i samband med rekonstruktionen av Reymersholmsbolaget, där han var den förste högskoleingenjören på en toppbefattning. 1929 flyttade han till Helsingborg som v VD, och två år senare övertog han hela ansvaret för den krisdrabbade koncernen. Bolaget omfattade kopparverk och flera fabriker för konstgödsel och annan kemisk-teknisk produktion, men splittringen skapade problem. Företaget hade sedan kriget gått med stora förluster, och i början av 30-talet genomfördes en omorganisation, som innebar en långtgående koncentration och rationalisering av driften och bl a resulterade i tillkomsten av Förenade superfosfatfabriker. Den sv konstgödseltillverkningen monopoliserades. Reymersholm gick in som ledande intressent, och L blev chef för det nya företaget. Rekonstruktionen genomfördes i intimt samarbete med Ernfrid Browaldh i Sv handelsbanken, och det var också på dennes initiativ som L från 1935 deltog i moderniseringen av Fagerstakoncernen och även invaldes i Handelsbankens centralstyrelse.

I Helsingborg var L också kommunalt verksam, och 1936 blev han av högern i fyrstadskretsen invald i AK, där han satt i två perioder och tillsammans med Ivar Anderson och Harald Nordenson hörde till näringslivets mest uppmärksammade talesmän. Efter demokratiseringen hade storföretagarna i riksdagen blivit allt färre, men den kvarvarande gruppen spelade en viktig roll i alla överläggningar om ekonomi och skatter och satte sin prägel på krigsårens krispolitik. 1939 inledde regeringen förhandlingar med näringslivet, och samarbetet intensifierades efter krigsutbrottet. Industrin fick ökat inflytande i kommissioner och utredningar, och L anlitades bl a som delegat vid handelsförhandlingarna med Sovjet 1940. Han var också på tal som handelsminister i samlingsregeringen (Anderson), och 1944 avvisade han ett erbjudande om att bli minister i Moskva. I riksdagen var han främst verksam som skatteexpert men var även engagerad i försvarsfrågan och deltog i tvärpolitiska motioner som vittnar om goda kontakter över partigränserna. Han anslog gärna försonliga tongångar, och i fråga om semesterlagen 1938 och striden om Norrbottens järnverk 1939 uppmärksammades han för sin vilja till kompromiss och samverkan.

I Industriförbundet hade L i slutet av kriget snabbt avancerat till ordförande, och här fick han under planhushållningsstriden mest kritiska skede möjligheter att verka utjämnande på motsättningarna mellan socialdemokrati och näringsliv. Redan som v ordförande 1942–44 hade han varnat industrin för social och politisk isolering och i sina tal klargjort förutsättningarna för ett fritt näringsliv. Han framhöll trygghetsfrågornas grundläggande betydelse, och under planhushållningsstriden var han i motsats till mer militanta krafter inom export och verkstadsindustri ("Direktörsklubben") mån om att fullfölja det politiska samarbetet i efterkrigsutredningarna. Han slog vakt om samlingsregeringen, och som ordförande i Industriförbundet från 1945 var han i det statliga investeringsrådet och andra organ med om att grundlägga en ny samarbetsanda.

L var en charmerande person som förstod att vinna motparten för sin sak. Hans hastiga frånfälle 1947 väckte bestörtning, och Axel Gjöres, som talade för den socialdemokratiska regeringen, framställde L som "representanten för modern sv industrialism, en man som betraktade det industriella livet inte bara såsom ett förvärvsmässigt företagande utan såsom ett stort samhälleligt strävande, syftande till att göra förhållandena bättre för människorna".

Under det industriella genombrottet var de sv företagsledarna ofta köpmän som ärvt eller själva grundat sina företag. Senare har ledarna i allt större omfattning rekryterats bland ingenjörer, ekonomer och jurister med akademisk bakgrund. L hörde till denna nya klass av moderna företagsledare. Han var en god organisatör och tekniker men skilde sig samtidigt från flertalet kolleger genom sitt aktiva engagemang i politik och samhällsfrågor.

Författare

Sven Anders Söderpalm



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Några praktiska synpunkter rörande elektrisk malmletning (Blad för bergshand-teringens vänner, bd 18, Örebro 1925–27, s 521–533; även sep, 1926, 15 s). – Some remarks on electrical prospecting methods (TT, årg 56, 1926, Sthlm, 4:o, Allm avd, s 320-323). – Senaste årens konsolideringssträvanden inom svensk industri. Föredr vid ... årsmöte 20 april 1937 (Industriförbundets meddelanden, 1937, Sthlm, s 107-119). – Karl Sundberg (Dödsrunor utg av Sancte Örjens gille, bd2, Sthlm 1932-41, s 171-174 [saml 12, no 75, 1939]). – Industrien och den sociala välfärden. Diskussion vid Industriförbundets årsmöte [inled-ningsföredr] (ibid, 1943, s 137-150; även sep: ... Föredrag vid ..., 16 s = Sveriges industriförbund [Småskrifter, nr 27]). – Industrimännen och Riksdagen (TT, 74, 1944, [Sthlm, tr] Norrköping, s 117 f). – Intern företagsinformation [inledningsföredr] (AfTärsekonomi, organ för industriell organisation, årg 18, 1945, Sthlm, 4:o, s 1253–57, 1290–92). – [Industrien och samhället, diskussionsinlägg] (Industriförbundets medd, 1945, s 230-234). – Ordförandens tal vid årsmötet ... 9 april 1946 (ibid, 1946, s 136–144). – Den svenska industrien och en framtida avspärrning (Vårt försvar, Allm försvarsföreningens tidskr, [årg 45,] 1946, Sthlm, n:r 2, s 14–22). – Industriens bidrag till jordbrukets utveckling. Föredr vid ... sammankomst d 21 okt. 1946 (LA, Tidskrift, årg 85, 1946, Sthlm (tr Upps), s 511-525).

Källor och litteratur

Källor o litt: Klippsaml om L hos L:s dtr Margareta Biörck, Saltsjö-Boo, Sth.

I Anderson, Från det nära förflutna (1969); S Carlson, Företagsledn o företagsledare (1945); T Dahlgren, nekr över L (VSLÅ 1947); A Gjöres, minnesord över L (Industriförb:s meddel 1947); J Glete, Kreugerkoncernen o Boliden (1975); T Gårdlund, Industrialismens samhälle (1942); T Althin, Reymersholmsbolaget (1955); K-G Hildebrand, I omvandlingens tjänst. Sv handelsbanken 1871–1955 (1971); G Hägglöf, Sv krigshandelspolitik under andra världskriget (1958); Industri-forbis meddel; A Nachmanson o K Sundberg, Sv diamantbergborrnings ab 1886-1936 (1936); Riksdagens prot med bih 1937–44; G Settergren, nekr över L (Dödsrunor utg av Sancte Örjens gille, 3:17, 1947); SMoK; SvTeknF; E Söderlund o P E Wretblad, Nittonhundratalet (Fagerstabrukens hist, 3, 1957); S A Söderpalm, Direktörsklubben. Storindustrin i sv politik under 1930- o 40-talen (1976). – Nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven E Lundberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9769, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Anders Söderpalm), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9769
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven E Lundberg, urn:sbl:9769, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Anders Söderpalm), hämtad 2024-04-24.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se