Meriter

Lundeqvist, Gösta Evald Andreas, f 3 okt 1892 i Sthlm, Ad Fredr, d 12 juli 1962 där, Engelbr. Föräldrar: fabrikören Thor Johan Andreas L o Johanna Charlotta Hildegard Lindström. Studentex vid h reallärov på Norrmalm 15 maj 11, ord elev vid KTH 9 sept 11, utex från fackskolan för skeppsbyggen där 31 maj 15, mariningenjörsstipendiat 1 okt 15, extra mariningenjör vid mariningenjörkåren 28 sept 17, mariningenjör av 2 gr där 16 maj–12 sept 19, torpedingenjör där 12 sept 19, torpedingenjör vid torpeddep vid varvet i Karlskrona 4 okt 19–31 aug 21, förste mariningenjör vid ingenjördep där 1 sept 21–27, mariningenjör av 1 gr 10 okt 24, marinförvaltn:s kontrollant vid byggn av bl a två motortorpedbåtar i London jan 25–maj 26, bitr marinattaché vid sv beskickn där 25–26, divisionsingenjör pä första jagardivisionen maj 26–aug 27, avsked med tillstånd att kvarstå utan lön i mariningenjörkåren 1 sept 27, VD för Atlas Diesel Co Ltd i London sept 27–mars 36, mariningenjör av 1 gr i mariningenjörkårens reserv 30, v VD o tekn chef för Kockums mek verkstads ab i Malmö 1 april 36, VD där 40–april 58, led av styr för Malmö sparbank 39, av styr för Sveriges varvsindustrifören 39–58, v ordf 48–54, ordf där 54–57, sakk i 1941 års militära förvaltn:utredn okt 41–mars 42, led av styr för Sveriges mek verkstäders förb 41–42, av överstyr för Sveriges verkstäders förb 41–42, av 1943 års örlogsvarvsutredn maj–okt 43, av styr för Sv arbetsgivarefören (SAF) 46–50, v ordf i styr för ab Landsverk i Landskrona 48, led av delegationen mellan SAF o Sv redarefören 49–51, marindir av 2 gr i mariningenjörkårens reserv 1 dec 52, led av 1953 års örlogsvarvsutredn juli 53–mars 57, av styr för Statens skeppsprovmanstalt 54–57, i Stiftelsen för skeppsbyggn:teknisk forskn 55–57, led av Statens sjöhist museums nämnd från 55, marindir av 1 gr i mariningenjörkårens reserv 22 febr 57, led av styr för ab Bahco 58. – HedLÖS 46, LFS 51, LIVA 53, LVSL 53, HedLIVA 57. G 21 maj 1918 i Karlstad m Elsa Margareta Eklund, f 14 april 1895 i Väne-Åsaka, Älvsb, d 17 jan 1963 i Sthlm, Engelbr, dtr till biskopen Johan Alfred E (bd 12) o Maria Elisabeth Pettersson.

Biografi

Gösta L började sin bana som mariningenjör och marinattaché och avancerade till marindirektör i reserven. Innan han 1936 blev v VD och teknisk chef för Kockums mekaniska verkstads ab i Malmö, hade han närmare nio års tjänst som VD vid Atlas Diesel Co Ltd i London bakom sig. När L 1940 tillträdde som VD för Kockums hade han alltså redan en gedigen erfarenhet inom både skeppsbyggnad och företagsledning.

Under L:s chefstid kom varvet att utvecklas till en världsindustri. Av sin militära kompetens fick L stor nytta under krigsåren 1939–45, då Kockums för den sv marinens behov bl a tillverkade flera u-båtar, som blev varvets specialitet. Efter krigsslutet expanderade varvets tillverkning av fartyg för civilt bruk, och det gällde att snarast få de stora förlusterna av fartyg under krigsåren ersatta. En viktig faktor var den del av Marshallhjälpen som avsåg Norge. De norska beställarna vände sig till Kockums.

Trots de sv arbetslönernas höga nivå kunde Kockums med stor framgång konkurrera med utländska skeppsvarv. Under de första efterkrigsåren låg de allmänna kostnaderna på samma plan som i Tyska forbundsrepubliken och Nederländerna, men de var lägre än både de brittiska och de nordamerikanska. Rationaliseringsgraden var ovanligt hög vid Kockums, och dess produkter var av erkänt hög kvalitet. Men liksom för andra sv industriföretag var det problematiskt att anskaffa tillräcklig och kompetent arbetskraft. Varvet tog emot ett allt större antal utländska arbetare och i viss utsträckning "lånades" också arbetskraft från andra företag. Den interna utbildningen förbättrades genom en treårig grundläggande kurs vid varvets egen lärlingsskola i visst samarbete med Malmö stads yrkesskolor.

Med arbetskraftsbristen sammanhängde en ökad rörlighet ("hoppjerkeri"), och därav följde ökade risker för olycksfall i arbetet. L gjorde stora insatser för att förbättra säkerhetsanordningarna på verkstadsområdet. Bl a anordnades 1954 en speciell arbetsskyddskampanj. Trots ökade riskmoment sjönk olycksfallsfrekvensen från 52 % av samtliga anställda 1928 till c:a 5% 1950.

Metoden för sammansättning av plåtar vid fartygsbyggen var vid Kockums som överallt annars den traditionella nitningen. Men 1940 började man som första varv att övergå till den elektriska svetsningen medelst elektroder. Fördelen blev den, att lastningsutrymmet kunde öka ända upp till 20%, plåtmaterial kunde inbesparas och bordläggning och rengöring förbättras. Det innebar en ytterligare rationalisering av tekniken att en allt större del av arbetet kom att utföras inomhus i maskinhallar och att uppbyggnaden av fartygsskroven skedde i sektioner. Till skillnad från de flesta skeppsvarv ombesörjde Kockums självt hela inredningen av fartygen.

Mot bakgrund av denna höjning av både kvalitet och kvantitet och i rådande efterkrigskonjunktur kunde Kockums varv 1950 uppnå världsrekord i framställning av skepps tonnage. Från början arbetade man med flera fartyg samtidigt i bäddarna, men kom alltmer att koncentrera sig på framställning av enbart ett fartyg åt gången. Särskilt som en följd av Suez-krisen 1956 började stora tankfartyg för oljetransporter avsedda för den oceangående trafiken att efterfrågas. Det största oljefartyget under L:s tid levererades 1957 till den grekiske redaren Stavros Niarchos och var av storleken 39 000 ton dv. Av fartygsproduktionen gick under vissa år upp till 70 % på export. Avnämarländer var Argentina, Norge, Frankrike och USA. Under L:s direktörstid på Kockums kom varvet att sjösätta inte mindre än 174 stora handelsfartyg samt 53 krigsfartyg. Av dessa senare var 21 u-båtar, 31 motortorpedbåtar och 1 jagare.

Förutom fartyg framställdes vid Kockums även dieselmotorer, turbiner och signalapparater för fartyg, men också fabriker, broar, flygplatsanläggningar och ett stort antal järnvägsvagnar producerades. Utvidgningar av verkstadsområdets areal förekom i flera etapper. 1948 förvärvade företaget 20 har mark genom uppmuddring ur havet. Då tillkom en varvsbassäng med egen inseglingsränna, utrustningskaj och två stapelbäddar. Genom en överenskommelse med Malmö stad under L:s sista år kunde företaget förvärva den mark som förut upptagits av oljehamnen invid verkstadsområdet. I samband därmed tillförsäkrades företaget även dispositionsrätten över vattnet ända fram till år 2000. Verkstadsområdet kom att omfatta totalt 454 000 m2.

Hela denna utveckling av Kockums mekaniska verkstads ab skedde under L.s ledning och i mycket stor utsträckning på hans initiativ. Vid sin avgång från tjänsten fick han också helt sanningsenligt höra, att han varit en "ovanligt dominerande ledare". "Hans energiladdade person hade genomsyrat hela företagets utveckling".

Författare

Mats Thunander

Arkivuppgifter

Strödda brev från L i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Fredrik Henrik af Chapman – en minnesteckning (Iva, tidskr för teknisk-vetenskaplig forskn, årg 25, 1954, Sthlm, s 370–375). – Sveriges varvsindustri (Sveriges flotta, årg 52, 1956, Sthlm, 4:o, s 175-180).

Källor och litteratur

Källor o litt: Kockums ab:s arkiv, Malmö.

A G Allenmark, Lärlingsutbildn vid Kockums ... (Verkstäderna 1948, s 99-102); S-E Brunnsjö, Kockums mek verkstad (SJ-Nytt 1957, s 11 ff; Bättre miljö i verkstadsindustri (Industriekonomi 1972, h 3, s 3 ff; C Carleson o W Ljunggren, Kockums mek verkstads ab, Malmö (Byggmästaren 1948, s 369–378); C Christensen, Några erfarenheter som 'olycksfallsläkare' vid en storindustri (Om sjukdom o sjukvård, Studier tillägn Malte Ljungdahl ..., 1947, s 129–134); Down to the sea in ships (Anglo-Swedish Review 1966, Oct–Nov, s 5 f); A Ericsson, 400 sjösättn:ar ... (Korrespondens 1957, s 76 Q; D F[ors]b[er]g, Där vår flotta förnyas. Kockum ... (Veckojournalen 1939, nr 9, s 12 f, o 42 ff); Y Holmgren, Kockums mek verkstad ... (Järnvägsteknik 1963, s 212–215); A Janson, Samverkan är A o O i Kockums skyddsarbete (Arbetarskyddet 1955, s 92-95, 104); H Jönsson, Några glimtar från säkerhetstjänsten vid Kockums ... (ibid 1946, s 1–4); G Kaudern, Storvarv med framtidsvyer (Vår marin 1962, s 20–23); N Kjellström, Varvens världsmästare (Vecko-journalen 1952, nr 17, s 24–27); Kockumnytt 1937–57; Kockums gjuteri ... (Gjuteriet 1972, nr 12, s 22-24); Kockums mek verkstads ab, Malmö, 1840–1940, ed C E v Seth (1940); Kockums varv övertar Malmö gamla oljehamn (Sv sjöfartstidn 3 juli 1958, s 1270); Kockums 40000 t turbintankfartyg (TT 1959, s 523-532); C O Laurens, Malmövarvet som är världsetta (Kontorsvärlden 1952, s 216 f); J Ljunggren, Sjösättn tvärskepps av u-båtar vid Kockums ... (TT, Skeppsbyggn, 1941, s 29-36); dens, G L (VSLÅ 1963); P L Lorraine, Kockums of Malmoe (The American-Swedish Monthly 1951:5, s 6 f, 25–27, 29); Meddel från företagsnämnden vid Kockums ... 1949:1 o 3, 1951:1-2 o 4, 1952:3, 1953:2, 1956:4, 1957:2–4, 1958:1–2; Metallarbetaren 1951, nr 17, s 16 f; G Nilsson, Provturslorfa-randet vid Kockums ... (TT, Skeppsbyggn, 1957, s 98 f); I Oldenburg, nekr över L (TiS 1962, s 995-998): E Peterson, Mannen som skapat Kockums arbetarskydd (Arbetarskyddet 1966, s 204-208); T Rinman, Handelsflotta o sjöfart (1956), s 484; L Sterving, Nya verkstadslokaler vid Kockums ... (Arbetarskyddet 1948, s 89-92); Ett sv storvarv (Sveriges flotta. Treudden 1947, nr 9, s 207-210); SDS 28 febr 1957, Sjöfartsbil, s 3; K Söderlund, Kockums verkstad (TT 1949, s 749-757); L Ul-venstam, Varvet som föddes ur havet (Vecko-journalen 1948, nr 9, s 22 f, 34); Utförande o kontroll av svetsning i Broströms-koncernens fartygsnybyggen (1951); Vinst ger trygghet (Vår industri 1973, nr 11, s 16-20); WVollert, Ships (1956). – Art:ar om L i SDS 10 o 22 april 1958, nekr:er över L i SvD 13 o SDS 18 juli 1962.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gösta E A Lundeqvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9822, Svenskt biografiskt lexikon (art av Mats Thunander), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9822
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gösta E A Lundeqvist, urn:sbl:9822, Svenskt biografiskt lexikon (art av Mats Thunander), hämtad 2024-04-19.