Meriter

Lundqvist, Johan (John) Anders, f 2 okt 1882 i Sthlm, Hedv El, d 2 juni 1972 där, Gust Vasa. Föräldrar: smedsgesällen Anders L o Helena Kristina Reimert. Lärling hos ornamentsbildhuggaren T Nerpin 97, elev vid Tekn skolans aftonkurser 03–06, Christian Erikssons medhjälpare 07–13, studieresa till Paris 08, studier i Khvn 10–11, vid Académie Colarossi, Paris, 13, bosatt i Paris 19–27, led av styr för Sv konstnärers fören 30–39, för Konstnärsklubben 33–38 (v ordf 37–38), för Konstnärernas riksorganisation 37–52 (ordf46–48), led av Bonniernämnden 37–46, av Statens konstråd 37–43 o 52–55, av Sthlms skönhetsråd 45–48, av styr för sv sektionen av Nord konstnärsförb 46–65. Skulptör. – LFrKA 33.

G 20 jan 1912 i Sthlm, Gust Vasa, m Hilda Maria Blomgren, f 2 maj 1885 i Vaxholm, d 29 sept 1969 i Sthlm, Gust Vasa, dtr till arbetskarlen Carl Peter Magnusson B o Carolina Sofia Nilsdtr.

Biografi

John L:s namn som skulptör är framför allt förknippat med det s k Uppståndelsemonumentet vid G Asplunds krematorieanläggning i Skogskyrkogården i Enskede. Huvudbyggnaden uppfördes kring den L:ska skulpturen. Krematoriet och skulpturen var slutgiltigt färdiga 1941, men monumentet hade då haft en lång förhistoria. Uppståndelsemonumentet ansluter sig med sitt symbolmättade innehåll till en viss typ av kyrkogårdsmonument som var vanlig vid sekelskiftet. L hade fått sin ursprungliga idé redan vid sitt första besök i Paris, där han på Père Lachaise-kyrkogården hade tillfälle att studera den tidens gravkonst. Främst inspirerades han av Bartholomés monument Aux morts.

En figurdetalj ur det planerade monumentet ställde L ut redan 1928 på Optimisternas salong i Liljevalchs konsthall i Sthlm, och på Stockholmsutställningen 1930 visade han en förstudie i full skala. Den möttes då av stort intresse, och redan då planerades dess uppställning på Skogskyrkogården.

Uppståndelsemonumentet är en helt personlig skapelse i sin formella och innehållsliga komplexitet. I viss mening är verket typiskt för det sv trettitalet, en stram, klassicistisk hållning med hårt tuktade realistiska enskildheter i muskler, senor och benknotor. Motivet är kropparnas uppståndelse eller själarnas uppvaknande och rörelse mot ljuset, eller om man så vill materiens förvandling till ande.

Mellan monumentets första utkast och det slutliga utförandet arbetade L med offentlig skulptur i form av brunnar, statyer och altaruppsatser. Han har under den långa arbetsprocessen lyckats behålla, ja tom förstärka den religiösa känsla som är verkets incitament. Det extatiska och patetiska i skulpturen är starkt framträdande i kropparnas spända rörelser, men helheten är disciplinerad, och monumentet avtecknar sig med dekorativ tydlighet mot sin bakgrund.

Denna polaritet mellan det expressionistiska och det klassicistiska är på sätt och vis typisk för L:s hela verk, med betoning på än den ena, än den andra polen. Man kunde också kalla denna polaritet för spänningen mellan det inre och det yttre, mellan krafter som tynger och drar ner och krafter som strävar uppåt. Denna spänning ger åt L:s skulpturer deras säregna liv, ibland av ett dekorativt slag som i Lagafontänen (1933) i Laholm, men nästan alltid är spänningen byggd på rörelseverkan. Också när rörelsen är mera latent som i statyn av Magnus Gabriel De la Gardie i Lidköping (1938) skönjer man detta inre tryck eller denna konflikt under den väl behärskade yttre formen.

Det är inget tvivel om att det är en djup religiös känsla som tar sig uttryck i de flesta av L:s verk, ibland mera öppet men alltid som en inre ton, en religiositet som kanske inte kan konfessionellt beskrivas men som innebär vördnad för livet, oro inför okända och destruktiva krafter och samtidigt tro på människan och människans längtan efter en bättre värld.

Författare

Torsten Bergmark

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: P G Hamberg, Tankar kring en altarskulptur. Intervju med J L (Konstvärlden 1941); G Johansson, J L 60 år (SvD 1 okt 1942); G Näsström, Utställn: Ett monument (Sthlms Dagbl 20 maj 1930); dens, J L – uppståndelsemonumentets skapare (Studiekamraten 1933); SKL o där anf litt.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan (John) A Lundqvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9890, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torsten Bergmark), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9890
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan (John) A Lundqvist, urn:sbl:9890, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torsten Bergmark), hämtad 2024-04-19.