D Björn H Lundvall

Född:1920-08-12 – Matteus församling (AB-län), Stockholms län
Död:1980-09-14 – Gryts församling (E-län), Östergötlands län

Elektroingenjör


Band 24 (1982-1984), sida 405.

Meriter

Lundvall, Dan Björn Hjalmar, f 12 aug 1920 i Sthlm, Matt, d 14 sept 1980 i Gryt, Ög (kbf i Hägersten, Sthlm). Föräldrar: bankkamrer Daniel (Dan) L o Anna Greta Segerström. Studentex i Uppsala vt 39, ord elev vid KTH ht 39, ingenjör vid Telefon-ab L M Ericsson, Sthlm, 9 mars 43, utex från KTH:s avd för elektroteknik 1 okt 43, överingenjör vid Telefon-ab L M Ericsson 1 april 54, försäljn:chef vid transmissionsavd där 1 juni 57, chef för nämnda avd 1 juli 60, dir 1 juli 61, managementkurs vid IMEDE, Lausanne, sept 62–maj 63, vice VD samt medl av direktionen o VD:s ställföreträdare 1 aug 63, VD 28 maj 64–77, ordf i styr från 1 juni 77, allt vid L M Ericsson, led av styr för Sveriges industriförb från 67, av styr för Sv interkontinental lufttrafik ab (SILA) o ab Aerotransport från 73, av styr för Stora Kopparbergs bergslags ab från 77, av Allm pensionsfondens fjärde fondstyr från 77, av styr for Saab-Scania ab 22 maj 78, ordf där från 16 april 80, led av styr för Incentive ab, för SKF o för Sv BP ab från 78, ordf i styr för LKP-produkter ab från 78, för Exportrådet från 79, led av styr för Sv stål ab från 79. – LIVA 70, tekn hedersdr vid Chalmers tekn högsk, Gbg, 5 nov 79.

G 8 sept 1951 i Sthlm, Engelska kyrkan, m Rachel Patricia Luke, f 17 mars 1929 i London, district of Hampstead, dtr till tandläkarenjohn L o Elise Alexandra Goodwin.

Biografi

Björn L var under hela sitt yrkesverksamma liv knuten till L M Ericsson. Han anställdes som nybliven civilingenjör 1943 vid företagets avdelning för långdistanstelefoni och fick ganska snart hand om utvecklingen av mångkanalsystem för kablar. Under hans ledning konstruerades ett antal produkter som fick stor betydelse for L M Ericsson och som i några fall representerade nyheter som för någon tid var exklusiva för företaget. 1950 kom det första systemet för 960 kanaler för koaxial-kablar och 1958 systemet för 2 700 kanaler. 1957 blev L chef för avdelningens försäljningssektion. Han gjorde där värdefulla erfarenheter av teleindustrins försäljningsmetoder och fick också bredare kontakter med den huvudsakliga kundkretsen, telefonförvaltningarna. Under följande år gavs L allt ansvarsfullare uppgifter. Han fick därigenom ytterligare administrativ erfarenhet och också större kännedom om L M Ericsson som internationell storkoncern. Studierna vid IMEDE blev också av stor betydelse för L:s utveckling. Han fick här bredare vyer på ledarskapets funktion och problem.

När L tillträdde posten som VD 1964, hade han alltså en omfattande kunskap och erfarenhet om telefonindustrins arbetsvillkor. Han var väl förtrogen med företagets produkter, även om han inte direkt sysslat med huvudprodukten, automatiska telefonstationer. Han kände till kundkretsen, telefonförvaltningarna, och många av deras ledande män kände och respekterade honom. Han kände också konkurrenternas styrka och svaghet liksom deras sätt att arbeta och hade erfarenhet både av tekniskt arbete och försäljning. Hans utnämning till VD hälsades inom L M Ericsson med glädje. Det skulle också visa sig att bolaget under L:s chefstid kunde föras framåt högst avsevärt. Omsättningen steg från 1 653 milj kr 1964 till 12 173 milj kr 1980. Under företrädaren Sven Ture Åbergs tid hade mycket avgörande framgångar vunnits med koordinatväljarsystemet för automatiska telefonstationer. Detta befästes under L:s tid. Nya marknader öppnades bl a i Spanien och Storbritannien, i båda fallen till stor del tack vare personliga insatser av L.

Under L:s tid togs också avgörande steg mot den nya telefontekniken. Det första datorstyrda automatsystemet AKE installerades i Tumba utanför Sthlm 1968. Det följdes av ett antal mycket stora enheter på många platser närmast för interurban och internationell trafik. 1977 kom den första stationen av typ AXE, som blev en stor framgång på världsmarknaden, och L M Ericsson kunde ytterligare flytta fram sina positioner. Övergången till dessa telefonsystem innebar en omvälvning av telefonindustrin både ifråga om teknik och fabrikation. L var från början helt övertygad om det nödvändiga i att L M Ericsson följde med utvecklingen och helst ledde den. Han var en mycket aktiv pådrivare vid tillkomsten av dessa system och såg givetvis till att det tekniska arbetet fick tillräckliga resurser. I introduktionsförhandlingar med kunderna tog han i många fall aktiv del.

Under 1960- och 70-talen blev också Ericssonkoncernen mer och mer internationellt betonad. Frågor om marknader, produktion utomlands och finansiering tog alltmer av den verkställande ledningens tid i anspråk. I takt härmed utvecklades L till företagsledare av stort format, kanske den främste i Sverige inom sin generation. Han åtnjöt också ett mycket stort förtroende från sin ordförande, Marcus Wallenberg. Samarbetet mellan denne och L var utomordentligt – Wallenbergs allmänna kännedom om ekonomi och företagsledande motsvarades på ett lyckligt sätt av L:s detaljerade kunskap om telefonindustrins villkor.

De goda resultat L uppnådde hade sin grund i skicklighet och hårt, välplanerat och målmedvetet arbete. Besluten växte fram baserade på insamling av uppgifter, relevanta eller möjligen relevanta, och på en noggrann sammanvägning av dessa. Besluten genomfördes, även om många besvärligheter kunde torna upp sig. L hade en väldig seghet i arbetet mot uppställda mål och en enorm aptit på arbete, underbyggd till lika delar av pliktkänsla och genuint intresse för problemen. Han ägde ett gott allmänt omdöme och ett bra minne. Helheten var alltid det viktigaste och avgörande för honom, men detaljerna eftersattes aldrig, och ibland kunde t o m hans detaljintresse gå så långt att det framstod som slöseri med tid. Hans allmänna vederhäftighet och kunnighet tillsammans med förmågan att helt anpassa argumentationen till situationen gjorde honom också till en utomordentlig förhandlare. Han behärskade ett flertal språk. Trots att L under en period av sitt liv med stor framgång ägnade sig åt tekniskt utvecklingsarbete, var han knappast någon uppfinnartyp. Han arbetade på detta område på samma sätt som inom andra genom att systematiskt kartlägga förutsättningarna och önskemålen för konstruktionen. Resultatet blev också genomarbetat.

L efterträdde 1977 Wallenberg som styrelseordförande i L M Ericsson. Han fick också ett stort antal andra styrelseuppdrag inom sv storindustri. Med den samvetsgrannhet som var en del av hans natur satte han sig detaljerat in i vart och ett av dessa företags problem och kunde genom sin stora erfarenhet alltid lämna väsentliga bidrag till dessas lösning. Bland hans uppdrag märktes ordförandeskapet i Saab-Scanias styrelse, och L hade därigenom det yttersta ansvaret för två av Sveriges mest teknologipräglade företag.

L framstod för många människor som kom i kontakt med honom som teknokrat. Han var intresserad främst av resultat men begrep att man för att uppnå resultat måste ha alla berörda med sig. En viss oåtkomlighet kännetecknade hans attityd mot omvärlden. Det uteslöt emellertid inte ett stort mått av personlig charm och verklig medkänsla för människor i svårigheter. Personligen föredrog han en enkel, nästan spartansk livsföring. L tog varje tillfälle att vara samman med sina barn. Familjelivet blev hans bästa rekreation. Hans hobby – förutom arbetet – var båtliv. Han hade en ö i Västerviks skärgård, varifrån han gjorde längre eller kortare utfärder med segelbåt eller motorbåt. Han tyckte också mycket om att fiska och var intresserad av konst och litteratur. På väg från sommarön förolyckades L som passagerare i sin bil, när denna kolliderade med en älg. Han omkom läsande bokslutsrapporter från ett av sina bolag.

Författare

Christian Jacobaeus



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: L M Ericsson 100 år, 2–3 (1976); J Wallander, B L till minne (DN 17 sept 1980); H Werthén, Han var världsexpert på långdistanstelefoni (SvD 16 sept 1980). – Personlig bekantskap.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
D Björn H Lundvall, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9913, Svenskt biografiskt lexikon (art av Christian Jacobaeus), hämtad 2019-12-05.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9913
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
D Björn H Lundvall, urn:sbl:9913, Svenskt biografiskt lexikon (art av Christian Jacobaeus), hämtad 2019-12-05.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se