Brev från Jan Rutgers till Axel Oxenstierna

Jan Rutgers brev till Axel Oxenstierna finns utgivna i Letters from Sir James Spens and Jan Rutgers, del II:13 i serien Rikskanslern Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling (AOSB), Stockholm 2007.

Länk till breven

Utgivningsprinciper

Inledning
Den holländske filologen och juristen Jan Rutgers (1589–1625) var en av Axel Oxenstiernas viktigaste diplomatiska medhjälpare och har karaktäriserats som ”ett slags svensk underkansler för utrikesärenden” (Nils Ahnlund). Hans uppgift var att hålla den svenska statsledningen informerad om den politiska utvecklingen i främst Nederländerna, Frankrike, Storbritannien och Nordtyskland samt att agera i ett antal centrala frågor. Hans verksamhet kan följas i bl a drygt 180 brev till Oxenstierna från åren 1615–1625, vilka nu görs tillgängliga i en textkritisk utgåva på internet och i bokform, och i Oxenstiernas 35 brev till Rutgers som sedan tidigare finns utgivna (AOSB, band I: 2-3). Vidare finns bevarade ett antal brev till och från Gustav II Adolf samt pass och instruktioner. Brevväxlingen tillåter oss att få intressanta inblickar i Oxenstiernas diplomatiska metoder och att följa ett antal betydelsefulla ärenden. Frågor som berörs är t ex finansieringen av Älvsborgs lösen, Gustav II Adolfs äktenskap, Böhmens konflikt med kejsaren (Rutgers skickades till Prag 1620 som svensk emissarie), Kristian IV:s mellanhavanden med nordtyska städer och furstar och de svenska reaktionerna på dessa, befrielsen av Kurpfalz, den protestantiska alliansen mot kejsaren, svenskarnas inköp av krigsförnödenheter – och vin – i Holland samt postdistributionen från Hamburg.

Rutgers utbildning
Rutgers far (d. 1623) lade ner stora ansträngningar och kostnader på att ge sina fem söner en god utbildning. Jan Rutgers fick sin första skolning i hemstaden Dordrecht där han hade den framstående latinisten och grecisten Gerhard Johan Vossius som lärare; 1605 skickades han till Leidens universitet, där han åtnjöt undervisning av och var inlogerad hos latinprofessorn Dominicus Baudius, som tydligen gjorde stort intryck på honom. Andra professorer som han kom i kontakt med var Joseph Justus Scaliger och Daniel Heinsius. Den förre har karakteriserats som ”en av alla tiders lärdaste och skarpsinnigaste filologer, lika skarpsinnig som textkritiker och realfilolog” (Wilhelm Norlind). Den senare, som sedan 1605 var professor i grekiska, gifte sig 1617 med Rutgers enda syster Ermgard. Leiden var sålunda ett centrum för den klassiska filologin, och studiet av antika författare som Sallustius, Seneca och Tacitus lade utan tvivel en god grund – språkligt och statsvetenskapligt – för Rutgers kommande karriär som diplomat, även om han förmodligen fortfarande var inställd på den akademiska banan.

År 1611 begav Rutgers sig till Frankrike för fortsatta filologiska studier. I Orléans avlade han också en juris licentiatexamen ”mer för att följa sina föräldrars vilja än för att juridiken lockade honom”, och i Paris publicerade han några noter till Horatius ”snarare lockad av skönheten i den utgåva som Robert Estienne då höll på att ge ut än därför att han trodde att han, ung som han var och utan tillgång till böcker, kunde göra något av värde i fråga om en så framstående författare”.

Advokat i Haag
1613 återvände Rutgers till Holland. Dagen innan han kom hem hade hans mor dött. Han begav sig till Haag och öppnade advokatpraktik. Han hade hoppats att arbetet skulle skingra sorgen efter modern, men det blev tvärtom. Sorgen fördubblades. Han hade för övrigt aldrig gillat juridiken.

Flyttningen till Sverige
Vad som nu räddade honom var att Sveriges ambassadör hos Generalstaterna, Jacob van Dijck, som hade fått i uppdrag av Gustav II Adolf att rekrytera personal till den svenska förvaltningen, föreslog att Rutgers skulle följa med honom till Sverige. Efter viss tvekan tackade han ja och begav sig i van Dijcks följe till Stockholm dit han kom i juni 1614. Kungen befann sig då i Livland för kriget mot ryssarna, och van Dijck beslöt att fara dit. Det råkade sig så att rikskanslern också skulle dit, och Rutgers slöt sig till honom. Det var så Oxenstierna och Rutgers lärde känna varandra. Den 1 augusti 1614 utnämner Gustav II Adolf honom till hovråd. Rutgers återvänder till Holland för att packa och förbereda flyttningen till Sverige (breven 2045-2046). Vid sin avfärd från Holland hyllas han med dikter av bl. a. Heinsius och Hugo Grotius.

När han kommer till Stockholm upptäcker han att kungen håller på att belägra Pskov och måste alltså för andra gången segla till Livland, även denna gång i Oxenstiernas följe. Hemfärden sker i bitande vinterköld landvägen via Åbo.

Första uppdraget till Holland
I maj 1616 skickas Rutgers till Holland med uppdrag till Generalstaterna (pass utfärdat 15 april 1616). Han stannar där till slutet av året (breven 2047-2053). Den 1 december sluts ett avtal enligt vilket Generalstaterna lånar 150 000 riksdaler till Sverige. Pengarna behövs för andra avbetalningen på Älvsborgs lösen som sker i januari 1617.

Andra uppdraget till Holland
I augusti 1617 skickades Rutgers åter till Holland för att handlägga de svensk-holländska låneaffärerna främst med hänsyn till den förestående tredje avbetalningen på Älvsborgs lösen. Förhandlingarna gick mycket trögt bl a därför att svenskarna misskött de tidigare lånen. Dock lyckades Rutgers låna 15 000 daler som han reser till Sverige med, dit han ankommer den 22 januari 1618 (breven 2056-2069).

Under detta och följande uppdrag i Holland hade Rutgers stor hjälp av sin morbror, Hugo Muys van Holy, som nu framträdde som en allt viktigare gestalt i den holländska politiken.

Tredje uppdraget till Holland
Rutgers stannade bara ett par dagar i Sverige, innan han skickades tillbaka till Holland. Denna gång hade han också uppdrag till rådet i Lübeck och greve Enno III av Ostfriesland, en nära släkting till Gustav II Adolf (breven 2070-2088, 4003 och 2229-2230). I Holland lyckades svenskarna få låna 150 000 riksdaler, som Rutgers transporterade till Sverige i januari 1619, då den fjärde och sista avbetalningen på Älvsborgs lösen skedde (breven 2089-2091). Ett särskilt grannlaga uppdrag under denna resa var att förmå holländarna att ta ett initiativ för att möjliggöra äktenskap mellan Gustav II Adolf och en dotter till kurfursten av Brandenburg. I maj 1618 utkom Rutgers filologiska huvudarbete, Variarum lectionum libri sex, i Leiden, dedicerat till Gustav II Adolf.

Som tack för sina insatser upphöjdes Rutgers den 21 december 1619 i adligt stånd och begåvades med en guldkedja.

Beskickningen till Böhmen
I Böhmen hade det som protest mot det hårdnande katolska förtrycket utbrutit ett uppror mot kejsar Ferdinand. Denne förklarades avsatt av lantdagen, och som ny kung av Böhmen valdes den reformerte kurfursten Fredrik V av Pfalz. Gustav II Adolf såg med sympati på upproret och beslöt att skicka Rutgers till Prag för att rapportera och sondera möjligheterna till ett förbund (se Axel Norberg, Polen i svensk politik 1617-26, s. 90-97). På vägen skulle han kontakta rådet i Lübeck och Hamburg, furstärkebiskop Johan Fredrik av Bremen (Gustav II Adolfs morbror), hertigarna av Mecklenburg och kurfursten av Sachsen (breven 2095-2101). Resan anträddes den 4 januari, och i början av april anlände Rutgers till Prag där han (med undantag för ett kort besök i Tyskland; brev 2116) stannade ända till det bittra slutet, slaget vid Vita berget den 8 november (breven 2102-2115, 2117 och 1583; ett antal brev från mars-maj 1620 saknas). Rutgers flydde till Wrocław (Breslau) liksom kung Fredrik, men förlorade en del dokument och skrifter.

Beskickningen till Segeberg
I det kritiska läge som rådde efter Böhmens fall och inför utgången av det spansk-holländska stilleståndsavtalet tog Kristian IV initiativ till ett furstemöte i Segeberg i den nedersachsiska kretsen. Även Gustav II Adolf fick inbjudan, och Rutgers skickades dit som observatör (instruktioner utfärdade den 28 februari 1621). Hans uppgift var närmast att efter förmåga sätta käppar i de danska hjulen. Bland annat skulle han försöka motverka ett närmande mellan Danmark och Nederländerna, uppvakta hansestäderna med bättre avtalsvillkor än danskarna erbjöd samt erbjuda ärkebiskopen av Bremen stöd i hans konflikt med Kristian IV. Mötet hade emellertid avslutats redan innan Rutgers kom dit, och han åkte vidare till hertigen av Holstein i Gottorp och till ärkebiskopen av Bremen för att framföra sina ärenden till dem (breven 2118-2122). Rutgers återvände till Sverige i maj.

Fjärde uppdraget till Holland
Rutgers förordnades nu till kommissarie i Holland (instruktioner utfärdade i juni 1621). Han skulle informera sig om och eventuellt försöka motverka ett avtal mellan Danmark och Nederländerna, försäkra holländarna att Gustav II Adolf önskade fred med Polen, men att det polska kriget var till nytta för holländarna på samma sätt som deras krig mot spanjorerna var till nytta för svenskarna, eftersom polacker och spanjorer konspirerade för att sprida katolicismen. Han skulle också förklara varför kontraktet med Steven Gerards om kopparförsäljning brutits. I november fick han i uppdrag att förhandla med Louis De Geer om leveranser av vapen och krut. (Breven 2123-2159.) Han tar avsked av Generalstaterna den 11 juni 1622.

Konferensen med Polen
Oxenstierna var en av de svenska kommissarier som utsetts för att förhandla om fred eller stillestånd med Polen, och Rutgers kallades till Riga för att assistera vid förhandlingarna (instruktioner utfärdade den 4 oktober 1622). Efter förhandlingarnas slut återvände Rutgers landvägen till Sverige, dit han anlände i början av mars 1623. Vid överfarten till Sverige hade det så när gått illa, när båten fastnade i den täta isen i Ålands hav.

Femte uppdraget till Holland
Gustav II Adolf gjorde flera försök att knyta samman sin kamp mot Polen med de evangeliska makternas kamp mot habsburgarna för att därigenom kunna komma till rätta med Sigismund. ”Det finns för närvarande knappt några mäktigare furstar som står för samma politik och stöder varandra än kejsaren och kungarna av Spanien och Polen. Liksom Spanien i väster så är Polen i öster ett stöd för påvedömet och båda försöker med våld och list återföra alla till lydnad under påven i Rom. Därför bör Heliga Kungliga Majestät [kungen av Sverige] och Generalstaterna hindra dem genom ett närmre samarbete” (Gustav II Adolfs instruktioner till Rutgers av den 31 juli 1623). Rutgers skulle därför försöka få holländskt stöd för det polska kriget, och han skulle vidare varna holländarna för att Kristian IV bara var ute efter att tillgodose sina egna särintressen och inte var att lita på när det gällde den evangeliska saken samt förbereda dem på ett eventuellt krig mellan Sverige och Danmark. Efter att ha besökt Lübeck, Hamburg och Bremen anlände Rutgers till Haag i januari 1624 (breven 2162-2228). Han hade nu befordrats till resident.

Rutgers död
I juni 1625 meddelade Rutgers Oxenstierna att han var svårt sjuk och varken kunde skriva eller diktera brev, och den 26 oktober avled han i Haag.
Hans arkiv togs om hand och skickades till Sverige av Heinsius och Ludvig Camerarius, som skulle bli Rutgers efterträdare som svensk ambassadör i Haag. Hans stora bibliotek såldes på auktion. Hans korta självbiografi trycktes första gången i Leiden 1646 (Vita ... Jani Rutgersii ... ab ipso olim conscripta, & et inter schedas ejus reperta), och hans dikter samlades och utgavs (tillsammans med ett omtryck av självbiografin) 1653 av Nicolaus Heinsius, Daniel Heinsius’ son.

Arne Jönsson