Meriter

Malm, Carl Oskar Gustaf (Gösta), f 11 maj 1873 i Estuna, Sth, d 11 jan 1965 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: lantbrukaren Johan Ludvig M o Edla Katrina Kristina Cederberg. Mogenhetsex vid h reallärov på Norrmalm i Sthlm 14 maj 91, ord elev vid KTH 15 sept 91, avgångsex från fackskolan för väg- o vattenbyggn:konst där 16 april 95, nivellör vid statens järnvägsbyggn 96, reservunderlöjtn i fortifikationens reserv 9 dec 96, posthavande ingenjör vid Sthlms stadsgatu- o trumbyggn 97–98, arbetschef vid anläggn av vattenledn- o avloppssystem i Oxelösund okt 98–99, vid anläggn av Sthlms stads vattenledn:verk vid Norsborg 99–05, reservlöjtn i fortifikationens reserv o löjtn vid väg- o vattenbyggn:kåren 25 okt 01, anställd hos styr för Trollhätte kanal- o vattenverk 1 sept 05, arbetschef vid anläggn av statens kraftverk i Trollhättan 05–10, vid ombyggn av Trollhätte kanal 09–10, underdir vid Trollhätte kanal- o vattenverk 09, kapten vid väg- o vattenbyggn:kåren 18 nov 10, chef o överingenjör vid vattenfallsstyr:s byggn:byrå 12 sept (tilltr 1 okt) 10–31 juli 14, VD vid ab Skånska cementgjuteriet 1 aug 14–juni 17, led av styr 14–27, ordf i styr där 40–53, led av statens järnvägars trafikråd 16–18, major vid väg- o vattenbyggmkåren 19 dec 16–3 juli 17, landsh i Norrbottens län 3 juli 17–juni 28, ordf i betongbronämnden aug 17–juni 21, i Norrbottens läns hushålln:sällsk 17–28, statens revisor i LKAB 17–43, VD o ordf i statens industrikommission 1 nov 18–20, ordf i statsbaneekonomikommissionen jan 20–dec 21, i komm ang maskinell vägtrafik i de nordliga länen jan–okt 20 o okt 21–maj 23, statsråd o chef för handelsdep 27 okt 20–13 okt 21, ordf i komm ang laxfisket i Torne älv nov 22–april 23, led av Sv handelsbankens centralstyr 23–26, ordf där 38–43, ordf i statens arbetslöshetskommission april 23, statsråd o chef för socialdep 19 april 23–18 okt 24, ordf i Norrbottens läns skogsvårdsstyr 24–28, i 1925 års kolonisationssakk juni 25–juli 27, i 1925 års undersöknkommission för upplåtelse av jord aug 25–april 27, generaldir o chef för vattenfallsstyr 30 aug 27 (tilltr 1 juli 28)–30 juni 38, ordf i styr för statens inst för rasbiologi 28–30, för statens meteorologisk-hydrografiska anstalt 28–38, led av styr för KTH 28–45, ordf där 33–45, led av komm ang järnvägarnas godstrafik okt–dec 28, ordf i styr för Dannemora–Hargs järnvägsab 29–50, i Gammalsvenskbystiftelsens arbetsutsk 29, v ordf i stiftelsen, led av styr för Sthlm–Rimbo järnvägsab 29–51, för Dalälvens o Indalsälvens regleringsfören:ar 29, led av Lidingöbrostyr 29, ordf i komm ang beredskapsarbeten sept 30–jan 31, i 1931 års väg- o brosakk j uni 31–nov 34, led av styr för Bolidens gruvab 32–46, ordf i styr för Sophiahemmet i Sthlm 32–47, i komm ang elektriska kontrollväsendet febr 33–juli 36, i Sv vägfören 37–47, i Riksförb för Sveriges försvar 38, led av komm ang vattenfallsstyns organisation mars–juli 38, ordf i komm ang malmexportens fördeln mellan Luleå o Narvik juni 38–dec 39 (vilande; upphörde nov 46), ensamutredare ang fonden för stödåtgärder inom malmkommunerna juni 38—febr 39, ordf i 1938 års komm ang bl a vägväsendets förstatligande nov 38–okt 41, led av rikskomm (ang Finlandshjälpen) 40, ordf i 1940 års komm ang den högre tekn vetensk forskn sept 40–sept 45, i 1940 års sakk ang den högre tekn undervisn sept 40–april 44, i styr för Sv cellulosa ab (SCA) 42–48, i styr för Sv träforskn:inst 42–49, ensamutredare ang styr för statens meteorologiskhydrografiska anstalt okt 42–jan 44, ordf i 1943 års militära väderleksutredn mars–maj 43, i komm ang inrättande av ett jordbrukets forskn:råd jan–sept 44, ensamutredare ang Säffle kanal juni 45–aug 46, ordf i Kvarntorpsutredn febr 48–febr 49. – LIVA 19 (preses 32–35), HedL av Sv teknologfören 36, LKrVA 38, Iqml 12 storl 38, IVA:s stora GM 43, tekn hedersdr vid KTH maj 44, förste HedLIVA 46.

G 11 maj 1899 i Nacka m sin kusin Agnes Jenny Cederberg, f 23 sept 1870 i Umeå landsförs, d 4 aug 1945 i Sthlm, Engelbr, dtr till översten Axel Fredrik Oscar C o Agnes Jenny Brunström.

Biografi

Gösta M är en av dem om vilka uttrycket "de byggde landet" förlorar sin karaktär av klyscha. Han föddes under det decennium då industrialiseringen av det agrara Sverige sköt fart, och han gick ur tiden då sv näringsliv stod på en höjdpunkt och då den sv modellen i politiken och på arbetsmarknaden ännu framstod som exemplarisk i omvärldens ögon. Utan att tillhöra kretsen av de mest tongivande kom M att på en rad områden spela en betydelsefull roll i landets moderniseringsprocess. I de flesta kretsar betraktad som osedvanligt duglig och rakryggad omspände han i sitt verksamma liv under ett drygt halvsekel mångskiftande roller inom såväl privat som offentlig sektor.

M var född i Roslagen, där fadern drev lantbruk. Han sattes i skola i Sthlm och tog studenten 1891. Fyra år senare utexaminerades han från väg- och vattenbyggnadslinjen på KTH. Därefter följde en tid av kortare anställningar som arbetsledare vid vatten-och avloppsanläggning i Sthlms stad och i Oxelösund. 1899 anställdes M som konstruktör och arbetsledare vid Sthlms vattenledningsverk och ledde som platschef arbetena på det nya vattenverket vid Norsborg. Sedan detta färdigställts 1904 och trimmats in, väntade nya uppgifter. Chefen för Sthlms vattenledningsverk, F W Hansen (bd 18), utsågs till VD för den av statsmakterna tillsatta styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, med uppgift att exploatera statens tillgångar i Trollhättefallen. M erbjöds att följa med, i första hand för de utredningsarbeten och konstruktionsförslag som måste arbetas fram.

Utbyggnaden av vattenkraften i Trollhättan reste många principiella problem. Sjöfartens intressen av en vidgad kanal måste vägas mot statens ekonomiska intressen av kraftförsörjningen. Omdebatterad var också frågan om staten borde engagera sig i kommersiell kraftförsörjning. Lösningen blev den nämnda styrelsen, som kom att tjäna som prototyp för den några år senare inrättade vattenfallsstyrelsen. Det var främst de tekniska lösningarna på vattenregleringens, turbinteknikens och elöverföringens områden som blev M:s verksamhetsfält. Därtill kom den direkta ledningen av byggnads- och anläggningsarbetet. M förenade ett praktiskt handlag med ett ambitiöst sökande efter nya tekniska lösningar. Arbetet i Norsborg hade föranlett studieresa till Frankrike, och nu företog Hansen och M en resa till det viktigaste tekniska föregångslandet, USA.

Kraftstationen i Trollhättan invigdes på våren 1910. På hösten så följde M åter Hansen till nya uppgifter. Vattenfallsstyrelsen hade börjat sin verksamhet med ingången av 1909 med Hansen som chef. När året därpå en byggnadsbyrå inrättades, blev M utsedd att leda den. Under sina knappt fyra år på posten hann han att spela en mycket aktiv roll vid byggandet av två kraftanläggningar: Porjus och Älvkarleby.

Med kraftverksbygget i Porjus vid Stora Luleälv, som skulle ge energi till malmfälten och till järnvägen mot Riksgränsen, började för M den närmare bekantskapen med den del av Sverige som med tiden kanske skulle stå honom närmast. Efter vad som får betecknas som ett mellanspel som VD vid Skånska cementgjuteriet blev M utnämnd till landshövding i Norrbottens län från juli 1917. Enligt hans egen senare utsago skulle de av försörjningssituationen orsakade upploppen, särskilt Seskaröhändelserna i maj, ha spelat roll för valet av honom. Regeringen Swartz önskade som representant i Luleå någon med erfarenhet av att handskas med arbetare. Men säkerligen bör också M:s erfarenhet som väg- och vattenbyggare setts som fördel vid placeringen i en ännu i mycket obruten bygd.

Med några avbrott skulle M sitta på landshövdingeposten fram till 1928. Länets ekonomiska ryggrad, vid sidan av ett knappast marknadsanpassat jordbruk och en svårreglerad rennäring, var malmen, järnet och skogen. Dessa sv basnäringar drabbades hårt av efterkrigsdepressionen. Den föråldrade industristrukturen inom järnbruk, sågverks- och pappersmasseindustri kunde inte möta de sämre "terms of trade" som tjugotalet förde med sig. Strukturrationaliseringen gick särskilt hårt ut över de nordligaste länen med arbetslöshet och nödtid som följd. Inom skogsindustrin blev förhållandena svårast, och för Norrbottens del drabbades Kalix och Töre kraftigast. Med regeringens stöd – det s k Norrlands statsarbeten hade tillkommit 1921 – lade M som ordförande i länshjälps-kommittén ned ett omfattande arbete för att lindra nöden och bereda arbetstillfällen åt de friställda. Detta ökade uppskattningen av honom inom länet och förde honom också i närmare kontakt med de industriella kretsarna, liksom det förberedde honom for en insats i arbetslöshetspolitiken på riksplanet. De praktiska arbetsuppgifter som blev utförda inom ramen för denna kamp mot arbetslösheten låg mestadels också inom det verksamhetsområde som låg honom närmast: kommunikationerna. Att bygga vägar, dra telefonlinjer, ordna med post och busstrafik, kort sagt att öppna Norrbottens inland och integrera det med övriga Sverige såg M som sin huvuduppgift. Samtidigt var och är Norrbotten ett gränslän, vilket skapade särskilda problem för denna huvudsträvan. Flyktingströmmen under det finska inbördeskriget, språkförbistringen i gränsområdena – som skärptes av den finska språkpolitiken under 1920-talet – satte en särskild prägel på länsadministrationen i Norrbotten. Renskötselns betesproblem krävde en reglering i samråd med de norska myndigheterna.

M var en resande landshövding, som även under primitiva förhållanden lärde känna sitt län. Men han kallades också till en rad andra uppdrag, som för längre eller kortare perioder tvingade honom från Norrbotten. Redan 1918 blev han ordförande i statens industrikommission, huvudsakligen ett organ för avvecklingen av de särskilda krisförordningar för näringslivet som avspärrningen under första världskriget föranlett. Säkerligen bidrog M:s insatser i det sammanhanget till att hans namn fördes på tal vid regeringsbildningen hösten 1920.

Efter andrakammarvalet 1920 hade det snart stått klart att en parlamentarisk majoritetsregering inte kunde åstadkommas. Efter flera turer gick budet till landshövdingen Louis De Geer att bilda en fackmannabetonad, moderat-konservativ regering i avvaktan på nästa val, som till följd av rösträttsreformen skulle äga rum redan året därpå. M kom, som en av de sista, att ingå i ministären som handelsminister, en befattning som han upprätthöll också sedan De Geer på våren 1921 avgått och efterträtts av Oscar von Sydow.

Arbetet inom regeringskretsen präglades, i synnerhet under De Geer, av fackministrarnas stora självständighet. Den enda politiskt mer brännbara fråga som initierades av handelsdepartementet var ett förslag om ökade tullar till skydd för sysselsättningen i hemmamarknadsindustrin (inte att förväxla med det av finansministern introducerade och avsevärt mer uppmärksammade förslaget om kaffetull). Den protektionistiskt inriktade M led dock nederlag i riksdagen.

Efter andrakammarvalet hösten 1921 avgick regeringen von Sydow och efterträddes av Brantings andra ministär. Arbetslösheten kom att bli ett av regeringens svåraste problem, och detta skärptes ytterligare av en tilltagande oro på arbetsmarknaden. De många konflikterna tvingade fram preciseringar av förhållandet mellan offentlig arbetslöshetshjälp och statens neutralitet i arbetsmarknadens konflikter, och på ett förslag till reglering av denna fråga föll den Brantingska regeringen 1923. Innan dess hann dock statsministern övertala M att ta på sig ordförandeskapet i statens arbetslöshetskommission, en utsatt post i ett av mellankrigstidens mest kritiserade statliga organ. För M blev peri- oden som ordförande emellertid kort. Branting efterträddes av Ernst Trygger, som ledde en högerministär 1923–24, och M blev socialminister. Han fördes till posten genom sina meriter i arbetslöshetspolitikens praktik. M borde också genom att vara accepterad i vida politiska läger ha varit en man som passade Tryggers regeringsprogram, som syftade till nationell samling och samförstånd. Någon parlamentarisk förankring lyckades Trygger aldrig skapa, och i en av sina huvudfrågor, försvarsfrågan, led regeringen nederlag. Den avgick efter andrakammarvalet 1924, som åter förde socialdemokraterna till taburetterna. På socialdepartementets område lättade trycket från arbetslösheten genom en förhållandevis snabb återhämtning inom stora delar av näringslivet. M:s bestående insats var av formell natur: att lotsa förslaget till ny barnavårdslag den sista vägen till riksdagens godkännande.

M kan inte betecknas som någon verkligt betydande departementschef. Någon direkt politisk erfarenhet hade han heller inte. I De Geers regeringskrets har han bedömts vara en av de mest konservativa, men han var aldrig partianknuten. Inte heller accepterade han de anbud att kandidera till riksdagen som han fick vid olika tillfällen. Hans styrka och insats i den politiska beslutsprocessen låg i stället i utredningsarbete och i fullföljandet av fattade beslut. Som utredare tillhör han de verkligt flitiga i sv administrativ erfarenhet. Bland de många uppdragen kan nämnas ordförandeskapen i 1920 års statsbaneekonomikommission, 1930 års utredning om beredskapsarbeten och 1940 års utredningar rörande högre teknisk undervisning och teknisk forskning. Huvudvikten i hans utredningsverksamhet låg som synes på kommunikationernas och ingenjörsvetenskapens områden.

1928 lämnade M landshövdingeresidenset i Luleå och tillträdde posten som generaldirektör i vattenfallsstyrelsen, där han kom att stanna till 1938. I motsats till tiden fram till 1920-talet, som på kraftverksutbyggnadens område präglats av optimistisk utbyggnad, blev 1930-talet en period av konsolidering, organisatorisk rationalisering och mindre iögonfallande expansion. För M blev ett av huvudproblemen förhållandet mellan vattenfallsstyrelsen och den privata kraftindustrin, i vilket under decenniets lopp ett slags modus vivendi uppnåddes.

Efter pensionen 1938 ägnade M, vid sidan av de offentliga utredningsuppdragen, sina krafter huvudsakligen åt det privata näringslivet. Sina första lärospån hade han gjort redan under det första världskriget som chef för Skånska cementgjuteriet, redan då landets största entreprenadbolag. Under tiden som landshövding hade han kommit i nära kontakt med den norrbottniska skogsindustrins problem, och han hade invalts som ledamot i Svenska handelsbankens centralstyrelse 1923. 1938 valdes han till dess ordförande och han har som sådan betecknats som kraftfull och inflytelserik. Han var också bl a ordförande i styrelsen för SCA, nära knutet till Handelsbanken, under en period av finansiell konsolidering inför den senare radikala omstöpningen. Positionen i Handelsbanken förde honom också till en betydelsefull roll i industrins insamling för Finland i samband med vinterkriget och sedermera för Norge.

M:s aktiva samhällsinsats säger mycket om denne vitale och handlingskraftige ingenjör. Som företagsledare överflyglades han av en rad generationskamrater. Inte heller tycks han ha varit särskilt ideologiskt eller politiskt engagerad. Hans styrka låg i ett ständigt bemästrande av de större och mindre praktiska problem som verkligheten ställde honom inför, och i sitt sökande efter lösningar var han lika öppen för det empiriska exemplet som för den teoretiska diskussionen. Om hans vitalitet vittnar de vid 87 års ålder påbörjade memoarer som kom ut till hans 90-årsdag. Där framträder särskilt hans stora intresse för Norrland och landshövdinguppdraget.

M:s insats säger också mycket om det samhälle i vilket den utfördes. Han knöts till en mycket expansiv och samtidigt under den fortsatta industrialiseringen strategisk sektor: kraftförsörjningen. Redan i hans erfarenhet från denna bransch, alltifrån trollhättetiden till pensioneringen från Vattenfall, var avvägningen mellan offentligt och privat intresse ständigt aktuell. Samma balans var också levande för M i arbetet som landshövding, där det privata näringslivet var en given samspels- och förhandlingspartner, och i arbetslöshetspolitiken, där statens sociala ansvar skulle vägas mot näringslivets krav på förnyelse. M stod med ett ben i vardera sektorn, personifierande den pragmatiska symbios mellan det offentliga och det privata som varit utmärkande för den framgångsrika sv biandekonomin. Det är också karaktäristiskt, att M:s insats inom det offentliga till icke ringa del bestod i utredningsarbete, sakkunniguppdrag och liknande. Just det värderingsneutrala, omsorgsfulla kommittéarbetet i den parlamentariska beslutsprocessen har av internationella bedömare identifierats som typiskt svenskt. M var ganska typiskt svensk.

Författare

Hans De Geer

Arkivuppgifter

Memoarms i KB. Korrespondens m m i M:s saml i Landshövdingens arkiv, Länsstyrelsen, Luleå (förteckn av K Awebro, stencil, Luleå 1976). – Brev från M i KB, RA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Berättelse med anledning af en sommaren 1906 företagen studieresa för att i Amerika och England studera vattenkraftsanläggningar och kanalbyggnader. Gbg 1907. 4:o. 79 s. (Meddelanden från Kungl. Trollhätte kanal- och vattenverk, n:o 2.) – Berättelse angående den XI:te in-ternat. sjöfartskongressen i S:t Petersburg. Gbg 1909. 4:o. 42 s. (Ibid, 12.) – Föreskrifter angående byggnad och kontroll af byggnadsställningar, provisoriska broar, landgångar, trappor, stegar m. m. vid arbetena for statens kraftstation vid Trollhättan. Gbg 1909. 8 s. [Undert.] – Trollhätte kraftverk. Afd 1. Vatten- och husbyggnader samt turbiner. Sthlm 1912. 4:o. 149 s, 2 pl. (Trollhättan, dess kanal- och kraftverk. Historik och beskrifning utg af Kungl vattenfallsstyrelsen, d 3, afd 1.) – Sammandrag af kostnaderna för vatten- ... turbiner t. o. m. 1910 års utgång. Sthlm 1912. 44 s. (Ibid, 3: 1, Bihang.) – Några ord om arbetsledning vid byggnadsarbeten (Hyllningsskrift tillägnad J. Gust. Richert på sextioårsdagen ..., Sthlm 1917, 4:o, s 374–384, 1 vikt pl). – Norrbottens vattenkraft och elektrifiering (Norrbotten, av skilda förf. Utg av Norrbottens läns jubileumsutställningsbe-styrelse, d 2, [Luleå, tr] Gbg 1921, s 151-158). -Femton år i arbete under Vilhelm Hansen (Hyllningsskrift tillägnad F. Vilh. Hansen på sextioårsdagen Sthlm 1922, 4:o, s 8-19). - Norrlands kolonisation. Radioföredrag (Norrbottens lantmannablad, Organ för Norrbottens läns hushållningssällskap, årg 1, 1927, Luleå, fol, n:o 4, s 3 f; även i: Svenska vattenkraftföreningens publikationer 199 (1927: 10). Norrländska näringsproblem, fyra radioföredrag, Sthlm 1927, s 17-30). -Förhållandet mellan jordbruk och industri inom Norrbottens läns näringsliv (Landtmannen, Tidskr för landtmän, årg 10, 1927, Sthlm, 4:o, s 537 f). -Arbetsstugornas land. Några ord vid ett tjugufem-årsjubileum (Norrland i ord och bild, 1928, Luleå, 4:o, n:o 18, s 6 f). – Norrbottens län, dess bebyggelse och näringsliv (Norrbotten, Norrbottens läns hembygdsförenings tidskr, 1928, Luleå, s 17–31). – En betydelsefull svensk riksgräns under världskriget (För hembygden, utg av Sveriges land-stormsföreningars centralförbund, Sthlm 1929, 4:o, s 42 Q. - Norrbotten (STFÅ, 1929, s 1-16). – "Den låga levnadsstandarden å Norrlands landsbygd" (Sunt förnuft, Tidskr för Skattebetalarnas förening, årg 9, 1929, Sthlm, 4:o, s 240–242). – Lämpligheten av att organisera offentliga kraftföretag under bolagsform (Svenska vattenkraftföreningens publ 238 (1931:4). Svenska vattenkraftföreningens tjuguandra ordinarie årsmöte den 16 april 1931. Protokoll. Arets vattenkraftfrågor. Föredrag Sthlm 1931, s 26-44). – Historisk översikt (Kungl. vattenfallsstyrelsen 1909-1934, en återblick på tjugufem års verksamhet, Sthlm 1934, 4:o, s 25–66). – Gammalsvenskbyborna i Sverige (Svensk tidskrift, årg 24, 1933, Upps, s 98-108). – Statens vattenfallsverk under de senaste tio åren. [Sthlm, trj Norrköping 1938. 23 s. (Svenska vattenkraftföreningens publ317 (1938: 10).) – Svenskbyborna. En redogörelse, sammanställd. Sthlm 1939. 130 s. – Betänkande med utredning och förslag angående organisationen av Statens me-teorologisk-hydrografiska anstalt avgivet i januari 1944. Uooå. 4:o. 122, (52) bl. [Duplic, endast titelbl tr.] – Hur väg ändrar bygd (Lucia, Julklappen till våra norska och finska gäster, Luleå 1944, fol, s 16). – Ingeniörsvetenskapsakademien 1919–1944 (Iva, utg av Ingeniörsvetenskapsakad, 1945, Sthlm, 4:o, s 1–8; även sep, Ils). – Statens byggnadsinstitut (Byggmästaren, årg 28, 1949, Sthlm, 4:o, s 85 f). – Minnen från Hembygdsföreningens tillkomst och första verksamhetsår (Norrbotten,... hembygdsförenings årsbok, 1950–1951, tr 1951, s 19–31). – Expedition 1893 för vägstakning från Karesuando till Treriksröset (Norrbottens-kuriren, 1961, Luleå, fol, 28/11, s 14, 20). - I min krafts dagar. Sthlm 1963. 255 s, 8 pl-bl. - Många bidr i TT; se även Förteckning över statliga utredningar 1904-1945, [Sthlm, tr] Norrköping 1953, s 278 f, 380 f, 387, 423, 490, 522 f, 527 f, 542, 549 f, 559, 757, 761, 934 f 1003, 1006 f, 1010, 1073, 1091 f, 1106-08.

Källor och litteratur

Källor o litti: Kommunikationsdcp:s konseljakter 30 aug 1927, nr 1, RA.

T Althin, KTH 1912-62 (1970); E Browaldh, G M död (SvD 12 jan 1965); E Carlquist, Solidaritet på prov (1971); G Gerdner, Parlamentarismens kris i Sverige vid 1920-talets början (1954); K-G Hildebrand, I omvandlingens tjänst, Sv handelsbanken 1871–1955 (1971); H8D, årg 18, 1916–1917, nr 45, o årg 22, 1920–1921, nr 35; A Johansson, Finlands sak (1973); K vattenfallsstyr 1909–1934, En återblick (1934); K väg- o vattenbyggn:kåren 1851–1937 (1937); SCA 50 år. Studier kring ett storföretag o dess föregångare (1979); W G Stiernstedt, Ett halvsekel, Anteckmar o personhist minnesbilder omkr Sthlms handelskammare (1952); SvTeknF.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C O Gustaf (Gösta) Malm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10191, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans De Geer), hämtad 2024-11-09.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10191
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C O Gustaf (Gösta) Malm, urn:sbl:10191, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans De Geer), hämtad 2024-11-09.