Meriter

Malmberg, Bertil Frans Harald, f 13 aug 1889 i Härnösand, d 11 febr 1958 i Lidingö. Föräldrar: lektorn Alexander Teodor M o Johanna (Hanna) Amalia Roman. Mogenhetsex vid h latinlärov på Norrmalm i Sthlm 13 maj 07, inskr vid UU ht 07–vt 08, vid univ i Berlin 09, vid LU 10 dec 09–vt 10. Förf. – SA:s stora pris 35, LSA 53.

G 1) 17 jan 1918 i München m Gabriele (Gabie) Josephine Marie Bürger, f 19 juni 1881 i Paris, d 16 dec 1930 i München (enl db för Maria, Sthlm), dtr till köpmannen Louis B o Marie Amon; 2) 18 mars 1937 (–1941) i Sthlm, Bromma, m Greta Elvira Fredrika Hellströmer, f 22 april 1898 i Karlskrona, d 14 febr 1962 i Gbg, Vasa, dtr till grosshandl Adolf Ferdinand H o Rosalia (Rosa) Eleonora Peterzén samt förut g de Brun; 3) 11 okt 1941(–1946) i Sthlm, Joh, m FM Tyra Görel Hanna Törngren, f 26 aug 1914 i Odeborg, Älvsb, dtr till kamrer Lars Rudolf Mathias T o Tyra Ingegärd Matilda Andersson; 4) 10 jan 1947 i Sthlm, Osc, m Carin Maria Svedberg, f 10 aug 1922 i Filipstad, dtr till forstmästaren Nils Peter S o Maria Axelina Olofson.

Biografi

Bertil M:s farfar var sågverksdisponent och riksdagsman och hans far Teodor M (1851–1934) var romanist och pedagog. Vid tiden för M:s födelse tjänstgjorde han som lektor i franska i Härnösand. M växte upp i detta lektorshem och fick tidigt en beläsenhet långt utanför skolans. I kapitlet Arabesker kring en blå bok (Ett stycke väg, 1950) ger M prov på sin lyriska produktion före 10-årsåldern. Den stora förebilden var Zacharias Topelius, men även inslag av 1700-talsepigram och Tegnér skymtar bakom dessa formellt drivna dikter. Somrarna tillbringades på farmoderns herrgård Wäija (Väja vid Kramfors), dit M senare skulle återvända i sina barndomsminnen.

1903 blev fadern lektor vid Högre lärarinneseminariet, och familjen flyttade till Sthlm, där M började i klass 6:1 i Norra latin. Snart kom han att aktivt medverka i gymnasieföreningen Concordia, bl a med en chockerande parentation vid Oscar Levertins död. M:s beläsenhet och prov på hans lyriska produktion dokumenteras i hans brev till Theodor Sylwan (Skolpojksbrev utg 1975). 90-talisterna, främst Levertin, Heidenstam och Hallström, åberopas flitigt, men även yngre samtida poeter som Ekelund, Österling och Ossiannilsson har satt starka spår i de medsända dikterna. En markant franskorientering kan också noteras.

Efter mogenhetsexamen 1907 vistades M en termin i Uppsala men återvände 1908 till Sthlm, för att sedan tillbringa sommaren i Berlin. Denna vår debuterade han med Bränder, en tunn liten diktsamling i frakturstil. Baudelaire, Levertin och framför allt Pasiphaës skald, Sven Lidman, skymtar bakom dess konstfullt rimmade strofer, där lidelse, lidande och död besjungs på ett uppseendeväckande, mer narcissistiskt än blodfullt sätt. Hösten 1909 studerade M i Lund, där han tenterade för ett betyg i tyska. Hans orientering från fransk till tysk kultursfär befästes under den andra Berlin-vistelsen, 1910–11, där han mötte Vilhelm Ekelund och bl a fördjupade sina Nietzsche-studier. Återkommen till Sverige utgav han samlingen Uppgörelse och löfte (1911), där den glansfullt retoriska formen noterades av vissa kritiker, bl a av den mot allt nytt ständigt negative Carl David af Wirsén. Sporrad av framgången utgav M Dåd och dröm (1912), vars ideella, traditionsbevarande patriotism politiskt placerade honom i det konservativa och försvarsvänliga lägret.

Bakom M:s ställningstagande låg dock snarare estetiska än politiska tankar. Romantikens idéer om konstnären som den utvalde, höjd över det materiella, vidareutvecklades genom hans studier av Schiller, vilka resulterade i översättningsvolymen Schillers estetisk-filosofiska diktning (1915), i vars inledning M preciserar sin hållning till dikten som ett ideal kontrasterande mot verkligheten. Samlingen Atlantis (1916) illustrerar denna dualism, och poeten lämnar världskrigets verklighet för drömda skönhetsvärldar. En nyklassicistisk antikuppfattning tolkas här på en melodiös vers, fjärran från den tomma vältaligheten. Ett sista återfall i detta maner var tidsdikterna i En blödande jord (1917), av M själv betecknad som ett "lågvattensmärke" i hans produktion.

I mars 1917 reste M till München för en mer än 10-årig period, avbruten endast av sporadiska sverigebesök. Den yttre anledningen var hans giftermål med den 35-åriga dansösen Gabie Bürger. Den djupa förtrogenhet med tyskt kulturliv som M under denna period tillägnade sig kan belysas med diktarnamn som Hölderlin, George, Rilke, Thomas Mann, Ricarda Huch och Ernst Toller samt tänkare som Freud, A Schuler, Klages och Spengler – alla av stor betydelse för hans produktion långt in på 1930-talet. Politiskt upplevde han det tyska nederlaget och Ver- saillesfreden som en nationell katastrof för Tyskland, och i revanschtankens ljus såg han, som så många, nationalsocialismen som ett hopp. Belysande var förskjutningen av M:s syn på Hitler – från en starkt positiv värdering av honom som en "eldslåga" stigen ur folkdjupen (1923) till en "demonkorpral" mot slutet av 1930-talet.

För M personligen var denna tid på kort sikt nedbrytande, med dipsomana excesser och sjukhusvistelser. I Morgon i München (publ 1948, senare även i Ett stycke väg), inledningskapitlet till en ofullbordad självbiografisk roman från tysklandsåren, har M öppet deklarerat sitt alkoholberoende denna tid. En reträttplats erbjöd barndomsminnena från Wäija, samlade i Åke och hans värld (1924), där han på ett märkligt sätt sänkt sitt språk ner till en naiv, stundom stiliserad, nivå, som gör boken ganska ensamstående bland sv barndomsskildringar. Den första diktsamling som M utgav under denna period är Orfika, 1923, men i stort sett färdigskriven tre år tidigare. Här möter en personligare bekännelse än tidigare, framställd i en oklanderligt melodiös språkdräkt, särskilt i sångerna till Egeria – den spröda men starka hustrun Gabie. Den högstämda schillerska dualismen från Atlantis finns delvis kvar, men på ett svävande, vacklande sätt. I Slöjan (1927) sker en reduktion; det storslaget melodiösa har ersatts av det knappa, fragmentariska. Här, och i den följande samlingen Vinden (1929), är M:s ungdomsdiktning definitivt slut, och ett annat, sökande skede tar vid.

1928 återkom, eller snarare återhämtades, M med föräldrarnas hjälp till Sthlm. Rekonvalescensen på Konradsbergs hospital gav bakgrund till en av hans märkligaste dikter, Dårarna (ingår i Vinden), där han för alltid tar avstånd från den platonskt-schillerska idévärld som så starkt dominerat hans tänkande tidigare. Som en litterär outsider kände M främlingskapet växa, när hans kaotiska och undergångsmärkta diktning konfronterades med nya optimistiska och framtidstroende toner hos exempelvis Fem ungas diktare. Samlingen Illusionernas träd (1932) bekräftade hans predikament som otidsenlig. Här finns också i dikten Vinterpark upptakten till nästa samling, Dikter vid gränsen (1935), som återigen skulle föra in M i offentlighetens rampljus. Den personliga undergångstematiken har här breddats att gälla hela den västerländska kulturens situation. På tungt framskridande fyrradiga strofer, sinnrikt rimmade och uppbyggda av femfotade jamber, tolkar han här budskap från Schuler och Spengler om ett skede som långsamt skrider mot sin undergång. Parallellt sysslade M med översättningen av Thomas Manns Josef-serie, vilket i hög grad berikade hans mytfantasi. Dikterna är mättade av samtidsanspelningar – M samlade tecken från idrottens och filmens hjältedyrkan, från psykoanalysens blottläggande av själens innersta hemligheter samt, tydligast, från nazismens teatraliska kulissvärld av dold brutalitet. Han profeterar om ett andra världskrig och antyder drömmen om ett nytt lyckorike, där kontakten med de primitiva och hemliga livskällorna åter skall befrukta mänskligheten. Framgången med denna mörka domedagspredikan lät inte vänta på sig; kritikernas lovord kulminerade med utdelandet av SA:s stora pris.

M:s nästa samling, Sångerna om samvetet och ödet (1938), betecknade ett mellanspel i hans poetiska utveckling. Genom vännen Sven Stolpes förmedling kom han i kontakt med Oxford-rörelsen. Samlingen handlar om en omvändelse men också om förbehåll, reträttmöjligheter. M:s versifikatoriska och retoriska begåvning ledde honom åter, som 1912, till en för honom ohållbar ytterlighet. Reträtten tecknas i Flöjter ur ödsligheten (1941), där han proklamerar diktarens suveräna självständighet. Paradoxalt nog finns här också kärleksdikter av alldeles ny öppenhet och mjukhet. Någon total ödslighet dominerar därför inte, snarast en ny omprövning av jagets möjligheter. M framträdde också som dramatiker, främst med skådespelet Excellensen (skrivet 1938, utg o uppfört 1942), som tar upp en religiös offerproblematik i ockupationsmiljö med tydligt antinazistisk hållning.

Diktsamlingen Under månens fallande båge (1947) bildar en övergång till M:s sista lyriska fas, ålderdomslyriken, där han kom att närma sig den rådande 40-talsmodernismen. Den fria versen ökar kraftigt i Men bortom marterpålarna (1948) för att helt dominera i Med cyklopöga (1950). I de två sista samlingarna Lek med belysningar (1953) och Klaviatur (1955) uppgår de rimmade dikterna till c:a 1/4. M själv ställer i sina memoarer (Ett författarliv, 1952) denna utveckling i samband med ett slaganfall aug 1947. Det finns dock tidigare ansatser i M:s lyrik som nu kommer till uttryck liksom litterära förebilder som Hölderlin, Eliot och fransk surrealism samt sv diktare som Ekelöf, Enckell, Lindegren, Vennberg och Thoursie (Algulin 1969). Själv formulerade M uttrycket "hallucinationsrealism" som en huvudprincip för denna diktning, där fragment och glimtar av identifikationer skymtar och där drömmaterial spelar en viktig roll. Det är snarast fråga om en subjektiv inventering av hjärnans infall, där också det obetydliga, obscena eller satiriskt komiska redovisas i starkt komprimerad lyrisk form. Som en sammanfattning bryter identitetsfrågan fram i M:s sist publicerade dikt, slutraderna i Klaviatur (1955): "Vem lånade mitt namn?/Vem iklädde sig min skugga?/Vem ropade 'jag' genom min mun?".

Parallellt med sitt diktande var M genom hela sitt författarliv verksam som recensent, kulturskribent och essayist. Han samlade det viktigaste av detta i essayböckerna Tyska intryck 1936 (1936), Värderingar (1937), Utan resolution (1949) och Förklädda memoarer (1956). Hans egentliga memoarer föreligger i Ett stycke väg (1950) och Ett författarliv (1952), båda rymmande starkt subjektiva minnesbilder med medvetna lakuner. En minnesteckning i SA, Lyrikern Edvard Bäckström (1955), är unik i sin genre. På ett inlevelsefullt sätt tolkar M här en bortglömd poets levnadsöde och analyserar några av hans få ännu levande dikter, främst Elegier från 1877, nyanserat, med en valfrändskap och känsla för dunkla undertoner som står diktaren M mycket nära.

M:s lyriska produktion återspeglar ett halvsekels utveckling från sekelskiftesesteticism till modernismens kompressiva hallucinationsnedslag. Det gemensamma för denna rika lyriska skapelse är den språkliga hängivelsen men också en ambivalent hållning till ständigt närliggande, kaotiska krafter. Sin slutliga mognad nådde denna poesi först i de sista fyra samlingarna, där orden bröt fram direkt utan formtvång. De demoniska makternas spel är det som framför allt bär upp M:s inspirerade lyrik tvärs genom den långa diktargärningen. Få svenska poeter kan sägas ha varit så helt försvurna sin dikt som han.

Författare

Björn Julén

Arkivuppgifter

M:s arkiv, innehållande bl a brev till honom (bl a från J Edfelt, M Lamm, E Lindegren o A Österling), ms, tidningsurklipp, i KB. – Brev från M i KB (bla till T Sylwan), RA (till S Hedin) o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Bränder. Dikter. Sthlm 1908. 43 s. – Uppgörelse och löfte. Dikter. Sthlm 1911. 98 s. – Dåd och dröm. Dikter. Sthlm 1912. 89 s. -Schillers estetisk-filosofiska diktning ([F v] Schil-lers estetisk-filosofiska diktning, i urval o övers jämte en inledande essay, Sthlm 1915, s 7–47). – Atlantis. Dikter. Sthlm 1916. 109 s. – En blödande jord. Tidsdikter. Sthlm 1917. 78 s. – Till tvåhundraårs-minnet af Carl XII:s död. Dikt. Sthlm 1918. 4:o. (4) s. – Fiskebyn. Sthlm 1919. 240 s. – Orfika. Dikter. Sthlm 1923. 80 s. – Åke och hans värld. Sthlm 1924. 197 s. [Nya utg:] Med teckningar av A Hallman. 1935. 181 s. [Nya tr] 1943, 1945, 1949, 1955, Sthlm (tr Upps) 1978. 1954. 229 s. (Svalan, 11 [omsl].) 1960. 157 s. (Bonnierbiblioteket.) [Nya tr] 1961, 1965. Övers: Der kleine Åke Miinchen 1927, 227 s, Ake ..., Berlin 1958, 124 s, Oke ..., Amsterdam [1931], 172 s, Khvn 1937, 4:o, 176 s, New York, Toronto 1940, VII, 176 s, Oslo 1946, 4:o, 183 s, Pojan maailma, Hämeenlinna 1959, 205 s. – Arabesker kring ett barndomsminne (Hågkomster och livsintryck ..., saml 7, Upps 1926, s 295-301). – Slöjan. Dikter. Sthlm 1927. 79 s. -Vinden. Dikter. Sthlm 1929. 73 s. – Illusionernas träd. Dikter. Sthlm 1932. 78 s. - Dikter vid gränsen. Sthlm 1935. 86 s. 2.-3. uppl s å. 4. uppl 1936. - Tyska intryck 1936. Sthlm 1936. 171 s, 12 pl. – Värderingar. Uppsatser. Sthlm 1937. 294 s. – Sångerna om samvetet och ödet. Sthlm 1938. 96 s. [Nya tr s å.] – Renhetens absolut. Koncentrat av ett tal, hållet ... på Stockholms högskola, den 7 oktober 1938. [Rubr.] Sthlm 1938. 3 s. – Väl har du plikt - -- (Studiekamraten, årg 20, 1938, Sthlm, 4:o, s 265; dikt, ur NDA 29 sept så). – Dikter i urval. Sthlm 1939. 213 s. - [Enkätsvar] (A Ahl-berg mfl, Vad är lycka? Fjorton vittnesbörd Sthlm 1939, s 43-49). - Flöjter ur ödsligheten. Dikter. Sthlm 1941. 100 s. – Arabesker kring en blå bok (Konstnärsminnen utg av Konstnärsringen ... under red av R Hyltén-Cavallius ..., Sthlm 1941, 4:o, s 81-90). – Endast i mörker --- (G Aspelin mfl, Religion, humanism och morgondagens värld, [Till AlfAhlberg,] Sthlm 1942, s 149 f; dikt). – Excellensen. Skådespel i tre akter. Sthlm 1942. 123 s. Övers: [Khvn] 1944, 4:o [stencil], 62 s, [Khvn] 1945, 96 s, 8 pl; Oslo 1945, 123 s; Die Exzellenz, Sthlm (tr St. Gallen) 1945, 72 s. Bearbetning: S Stolpe, Excellensen, nutidsroman ... [Omsl: Malmberg-Stolpe, Excellensen.] Malmö 1944. 278 s, 1 portr. - Strindberg. Skådespel i 13 tablåer. Sthlm 1946. 110 s. (Tills med S Stolpe.) [Svenska teatern, 460.] – Samlade dikter. Sthlm 1946. 267 s. (Vår tids lyrik [omsl].) 2. uppl 1949. -Under månens fallande båge. Dikter. Sthlm 1947. 99 s. – Men bortom marterpålarna. Dikter. Sthlm 1948. 129 s. - Morgon i Mimenen 1923 (Vintergatan, 1948, Sthlm, 4:o, s 158-180). - [Att tolka lyrik (enkät)] (Poesi, tidskr för lyrik utg av Lyriksamfundet, 1948, Sthlm, nr 2-3, s 29). - Begrep de min poesi [enkät] (Utsikt, årg 1, 1948, Sthlm , nr 2, s 18 f). – [Vad har 40-talet getter, betytt etc? (enkät)] (ibid, 2, 1949, nr 10, s 29). – Utan resolution. Uppsatser 1938-1949. Sthlm 1949. 353 s. -Staden i regnet. Skådespel i två akter. Sthlm 1949. 59 s. (Nutidsdramat.) — Skalder och biskalder i vårdiset (Obs!, årg 6, 1949, Sthlm, nr 10, s 6-10). - Med cyklopöga. Dikter. Sthlm 1950. 103 s. - Ett stycke väg. Memoarer. Sthlm 1950. 245 s. – Diktaren om dikten. B Malmberg: Afton (Samtid och framtid, tidskrift för idépolitik o kultur, årg 8, 1951, [Sthlm, tr] Nyköping, 4:o, s 44 f; omtr i Diktaren om dikten, 27 poeter kommenterar egna dikter, Red av K Treffenberg, Sthlm 1952, s 65 f). - Ett författarliv. Sthlm 1952. 275 s. – Lek med belysningar. Dikter. Sthlm 1953. 77 s. – Gustaf Hellström. Inträdestal i Svenska akademien. Sthlm 1953. 26 s. (SA, Inträdestal [omsl].) Även: Inträdestal ... den 20 december 1953 (SAH ifrån år 1886, d 64, 1953-54, Sthlm 1955, s 43-66). -[Dikter efter eget val] (Tolv moderna poeter ..., red I Öhman, Sthlm 1953, s 11-22). - Prolog (Svensk bokhandel, årg 2, 1953, Sthlm, 4:o, s 768; dikt). – Dikter. [1-2.] Sthlm 1954. (Vår tids lyrik [omsl].) 1. 1908-1941. 228 s. 2. 1942-1953. 187 s. – [Hyllning] (En bok om Vanbo, en hyllningsskrift till Anny Wernström, red av R Wägner, Sthlm 1954, s 107). – Diktaren som sin egen redaktör (En bok till Johannes Edfelt, Sthlm 1954, s 138-141). - Klaviatur. Dikter. Sthlm 1955. 68, (8) s. – Lyrikern Edvard Bäckström. Minnesteckning. Sthlm 1955. 293 s, 5 pl. (Svenska akademiens minnesteckningar; även: SAH ..., 64 [:2]: Minne av Edvard Bäckström.) – Hjärnans gästgi- veri (Om konsten att fylla sextio och om annat, en bok tillägnad Fritiof Nilsson Piraten ..., Sthlm 1955, s 71 — 73; dikt). — Förklädda memoarer. Sthlm 1956. 226 s. - Porträttet. Radioopera av Hilding Rosenberg. En operatext ... efter Gogols novell (Svenska radiopjäser 1956. Författarpresentationer av C Hoogland, Sthlm 1956, s 205-239). — Herremannen Hans Ruin (Malmö nations skriftserie 10. Hans Ruin 19 18/6 56, [red av D Hjorth,] Lund (tr Malmö) 1956, s 57 f). - Till A. L. Klyftan är utgång och ingång (Artur Lundkvist 3 mars 1956, Red av Stig Carlson, Sthlm 1956, s 132; dikt). – Kulsprutor i München. En minneskavalkad (Hörde ni, 1956, Sthlm, s 513-522). - Poesi av en döende - om Anna Cederlunds dikter (Lyrikvännen, tidskrift för FIB:s lyrikklubb, 1956, Sthlm, nr. 5, s 9). – Sven-Erik Bäck, Tranfjädrarna. En operatext ... efter en pjäs av Junji Kinoshita. Sthlm 1957, (29) s. [Ny uppl] 1970. - Vi musicerar i en avrättningscell (Diktarna inför nutidsproblemen, Lund 1957, s 88—94; intervju av B Stenberg, ur Arbetaren 8 juli så). – Jag kom efter många år (Från ådalar och fjäll, Härnösands stifts julbok, 1958, Sundsvall, s 45; dikt). - Två dikter (Vi, årg 45, 1958, Sthlm, 4:o, nr 8, s 12). - Aladdin av Häringe. [1]–2 (Vecko-journalen, årg 52, 1961, Sthlm, 4:o, nr 48, s 26, 44, 46, o 49, s 39, 63-67; om A Wenner-Gren). – Tragisk natur. Svalorna / Afton (Svenska diktaranalyser, under red av M v Plåten, Sthlm 1965, s 128-131; ur All världens berättare 1955 resp Förklädda memoarer 1956). – Dikter. Urval av E Lindegren. Sthlm 1966. 93 s. (Kammarbiblioteket.) – Dikter. Åke och hans värld. Ur Ett stycke väg. Ur Ett författarliv. Ur Förklädda memoarer. Red: D Hjorth. Sthlm 1967. 365 s. (Bokklubben Svalan. Svalans svenska klassiker.) – Skolpojksbrev. Utg av S Vallmark. Umeå 1975. 4:o. 77 s. (Acta Universitatis Umensis, Umeå studies in the humanities, 1.) – Flera bidrag i bl a OoB 1907, 1909, 1911-13, 1915-16, 1918, 1934-36, 1944, 1947, Vecko-journalen 1915, nr 45, 1980:39, BLM 1935, 1938, 1940-41, 1944, 1949, 1952—55, 1957, Vintergatan, Sveriges författareförenings jultidning (1953: kalender), 1936, 1938, 1948, 1953, Bokvännen 1947, 1951, 1953, All världens berättare 1947, 1949-50, 1953, 1955-56 o julnr 1947, Röster i radio 1954:4, 1955:48, 1956:14, 44, 1958:14, allt Sthlm, samt i S-T 28/12 1951 o DN 19/3 1956.

Redigerat: En bok om rus och inspiration. Utg av Sveriges författareförening. Sthlm 1948. 221 s. [Omsl.] (Vintergatan 1948.)

Översatt: [F v] Schillers estetisk-filosofiska diktning i urval och övers jämte en inledande essay, Sthlm 1915, 107 s (omsl; Vintergatan 1948); Från George till Kästner, modern tysk lyrik i svensk tolkning av B M, J Edfelt o I Nordvang, Sthlm 1934, 190 s [dikter av S George, H v Hof-mannsthal, R M Rilke (omtr i dens, Lyrik ... 1952, nedan), R Huch, H Hesse o E Lasker-Schiiler s 9— 60, 63- 65, 93, 117 f]; B Brehm, Så började det Sthlm 1934, 322 s (Med inl av A Österling; omsl: Gula serien ... Roman); T Mann, Jaakobs upplevelser, Sthlm 1935, VII, 314 s (d:o); dens, Den unge Josef, Sthlm 1935, 298 s (d.o); dens, Josef i Egypten, Sthlm 1939, 562 s (d:o); F Werfel, De fyrtio dagarna på Musa Dagh, Sthlm 1935, 605 s (d:o), 2.-3. uppl 1935, 1936; dens, Lyssna till rösten!, Sthlm 1944, 498 s (d:o); M Maass, Den oåterkalleliga tiden, Sthlm 1937, VII, 321 s (d:o); Fv Schiller, Wilhelm Tell, ett skådespel ... förkortad version, Sthlm 1943, 113 s (omsl: Radiotjänsts teaterbibliotek, 56), jfr nedan 1970; [F] Hölderlin, Patmos (Kultur och kristendom, En vänbok till Harry Blomberg Sthlm 1943, s 114-124, dikt); H Hesse, Allt skall förgå (dens, Dikter tolkade av E Blomberg, H Dhejne Sthlm 1946, s 25); R Billinger, Vildnatt, Svensk radioversion ... Inl av R Oldberg, Sthlm 1951, 63 s (Radiotjänsts teaterbibi, 107, Bondedramat); Idealet och livet, Klassisk diktning i övers, Sthlm 1951, 115 s; R M Rilke, Lyrik i svensk tolkning av E Blomberg, K Boye ..., Sthlm 1952 (Wahlström och Widstrands kulturbibliotek, vol. 1) [s 13-17, 19-21]; MMell, Ett gammalt tyskt julspel ... Overs för radio, Sthlm 1954, 51 s; J W [v] Goethe, Faust, Urversionen, Overs o radioarr, Sthlm 1956, 94 s (även: Radiotjänsts teaterbibi 144, Tysk dramatik från Goethe till Brecht), annan utg: Ur-Faust, Sthlm 1957, 110 s; Fv Schiller, Maria Stuart, Sorgespel ... Radioarr av S Torsslow o H Grevenius, Sthlm 1956, 106 s (ibid 145); H v Hofmannsthal, Kvinnan utan skugga, En berättelse, Sthlm 1959, 156 s (tills med J Edfelt; Tidens tyska klassiker, Under red avj Edfelt [22]), med nytt omsl [1968] (ibid, omsl: Tidens klassiker); Fv Schiller, Valda verk, Lyrik, prosa o dramatik i urval av J Edfelt, [Sthlm, tr] Uddevalla 1970 (Forum pocket, även omsl: Forumbiblioteket) [dikters 11 f, 17-40, 43-45, Wilhelm Tell s 257-367], vidare bl a F Hölderlin, Hyperions ödessång (Röster i radio 1954, nr 43), C Baudelaire, Parisiska tavlor (Vi 1955, nr 43), J W v Goethe, Ballader ur Faust (BLM 1956).

Källor och litteratur

Källor o litt: A Ahlberg, B M, En studie (1939); I Algulin, Tradition och modernism. B M:s o Hjalmar Gullbergs lyriska förnyelse efter 1940-talets mitt (1969); dens, B M o Jung (Saml 1970); W Aspenström, B M o religionen (Tiden 1943, s 617–625); E Bergman, Diktens värld o politikens, B M o Tyskland 1908–1928 (1967); S Cederroth, Hjärnans gästgiveri, Om en dikt av B M (Samtid o framtid 1954, s 84 ff); Concordias årsskrifter 1904-06; J Edfelt, B M:s Dårarna (Samtid o framtid 1944); dens, Till minnet av B M (SLT 1958); G Ekelöf, B M. Inträdestal i SA (1958); K Espmark, B M o C G Jungs poetik (Saml 1970); O Lagercrantz, En mästares död (Sv lyriker 1961); J Landquist, Som jag minns dem (1949); E Lindegren, Vid B M:s bortgång (SLT 1958); A Lundkvist, B M (BLM 1943:6); J Mjöberg, Det förnekade mörkret (Saml 1954); G Qvarnström, Åkes värld o B M:s (BLM 1962, s 6227630); S Stolpe, Profeter o diktare (1942); dens, Änglar o demoner (1948); dens, Stefan George o andra studier (1956).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bertil F H Malmberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10198, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Julén), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10198
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bertil F H Malmberg, urn:sbl:10198, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Julén), hämtad 2024-04-16.