Meriter

1 Matts Ödgislason, d 2 aug 1442 på Åbo slott. Föräldrar: frälsemannen Ödgisl Sunason (Likvidssönernas vapen) o Ramborg Staffansdtr (Ulv). Namnes tidigast 84, 99 o 05, häradsh i Selebo, Söd, senast 10 o ännu 30 samt enligt obestyrkt uppgift (Genealogica) ännu 39, riksråd sannolikt redan 13 jan 29 o säkert 12 sept 34, blev lagman i Södermanland mellan 7 maj o 30 juli 40 samt hövitsman på Åbo tidigast maj 42.

G sannolikt före 8 mars 1413 o säkert före 8 maj 1416 m Ingeborg Gregersdtr, som levde ännu 15 aug 1459, dtr till riddaren Gregers Bengtsson (Aspenäsätten) o Katarina Eringisladtr (Hammerstaätten).

Biografi

M torde ha varit mycket ung, då han 1383 eller 1384 blev faderlös. Först några år in på 1400-talet framträder han som vuxen, självständigt aktiv person, o först 1410 namnes han som häradshövding i Selebo härad i Södermanland. Den närmast föregående häradshövdingen där hade varit hans morfar, riksrådet Staffan Ulvsson (Ulv), som dock ej kan beläggas ha innehaft denna post senare än 1366. Inom detta härad hade morfadern bott på Lagnö på Aspön i Mälaren. M ärvde Lagnö efter sin mor mellan 1412 o 1416 o gjorde det till sin sätesgård.

Vid de av konung Erik av Pommern utlysta räfsteting, som i Södermanland hölls av strängnäsbiskopen sommaren 1413 i Strängnäs o i jan 1414 i Nyköping, var M bland bisittarna liksom brodern till hans svärmor, södermanlandslagmannen Nils Eringislason (Hammerstaätten; bd 18). Först i slutet av 1420-talet synes han ha blivit riksråd, o han deltog i de flesta av rådsmötena i samband med o efter Engelbrekts uppror. I ett brev från dec 1437 namnes i förbigående, att M på anmodan av det i Arboga församlade riksrådet nyligen ridit till Dalarna. Tydligen var han den person som enligt Karlskrönikans skildring på drotsen Kristiern Nilssons (Vasa) initiativ sändes att förhandla med de upproriska dalkarlarna o lyckades förmå dem att sända ombud till ett möte i Enköping, där förlikning ägde rum.

M:s hustrus systerdotter Katarina Karlsdotter (Gumsehuvud; bd 20) blev hösten 1438 gift med marsken Karl Knutsson (Bonde; bd 20). Flera belägg finns för att han åtminstone från denna tid var en gynnad anhängare av denne. Sedan marsken några dagar efter bröllopet blivit riksföreståndare, fick M — enligt vad som framgår av ett tillägg till Karlskrönikan — som förläning Gästrikland, ett av de områden som Kristiern Nilsson måst lämna ifrån sig, o redan månaden före den förutnämnde Nils Eringislasons död sensommaren 1440 kan han beläggas som dennes efterträdare som lagman i Södermanland. Vid Karl Knutssons förlikning med Kristiern Nilsson hösten 1441 var han bland den förres sex löftesmän, o han var bland Karl Knutssons edgärdsmän, då denne våren 1442 med tolvmannaed friade sig från beskyllningen att ha förorsakat Engelbrekts fd underbefälhavare i Värmland Peder Ulvssons (Roos) död. Då Karl Knutsson 1442 måste upplåta Åbo till konung Kristofer, blev M hövitsman där några månader före sin död. Ättartavleuppgiften, att han skulle ha blivit riddare, är oriktig. Han begravdes i Sthlms gråbrödrakloster (nu Riddarholmskyrkan).

Författare

Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

Rester av M:s arkiv i RA.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Perg:brev 19 jan 1430, Genealo-gica 71, p 89, RA. - N Ahnlund, Sthlms hist före Gustav Vasa (1953); E Anthoni, Finlands medeltida frälse o 1500-talsadel (1970); B Beckman, Den äldste kände strängnäsborgaren o andra medeltida jordägare i det sörmländska Unna (PHT 1974); S Bring, Saml af åtskilliga handhar ..., 2 (1754), s 201, 207, 217, 225 f, 231; BSH 2-3 (1864-70); G Carlsson, Arboga möte 1435 (HT 1936), s 21, 26; dens, Ätten Gädda i Gäddeholm (PHT 1951); FMU 3 (1921); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeltiden (1952—53); dens, Hö-vitsmännen på Åbo slott under 1440-talet (FHT 1964), s 12; K H Karlsson, Arfsindelningen efter fru Birgitta Magnusdtr (Porse; PHT 1909); C A Klingspor o B Schlegel, Engsö (1877), s XXXXI; J Koit, Aspenäsätten (ÄSF 1:1), s 14; Kj Kumlien, Till frågan om Engelbrektskrönikans författare (PHT 1932); dens, Karl Knutssons politiska verksamhet 1434-48 (1933); dens, Västerås till 1600-talets början (1971); Lags o doms; A Lindblom, Akter rörande ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 (1903), s 147; M Olsson, Riddarholmskyrkan (Sveriges kyrkor. Sthlm, 2, 1937); Privilegier, resolutioner o förordn:ar för Sveriges städer, 1 (1927), s 77 f; RPB; J W Ruuth, Åbo stads hist under medeltiden o 1500-talet, 2 (1912), s 60 f; SD 1-3 (1875-1902); L Sjödin, Kanslistilar o medeltida arkiv, 1 (MRA 1939), s 109, 111; P Sjögren, Släkten Trolles hist intill år 1505 (1944); A Skoglund, De yngre Axelssönernas förbindelser med Sverige 1441—87 (1903), s 21; SMR; ST 3 (1895); C G Styffe, Skandinavien under unionstiden (3 uppl, 1911); Sv medeltidens rim-krönikor, 2 (1866); L Wikström, Kungsholmen intill 1700-talets början (1975); L Zielfelt, Kullerstads sockens minne (1966). - A Larsson, Vadstena klosters två äldsta jordeböcker (1971).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Matts Ödgislason (Lillie), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10309, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10309
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Matts Ödgislason (Lillie), urn:sbl:10309, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-16.