Meriter

Lindberger, Anton Fromhold, f 28 maj 1885 i Sthlm, Jak, d 11 juli 1968 där, Västerled. Föräldrar: handl Ernst Kristian L o Anna Stirel Hillelson. Elev vid N latinlärov i Sthlm ht 95, mogenhetsex där vt 03, anställd inom apotekareyrket 03 — 10, farm kand 06, inskr vid UU vt 10, medarb i Upsala Nya Tidn (UNT) 10, FK vid UU 29 maj 15, red: sekr i UNT 17, red:chef för Sv telegrambyråns malmöfilial 1 okt 17 — 28 febr 18, red:sekr i Sv handelstidn 1 mars 18—31 dec 20, medarb i DN 1 jan 21—51 o periodvis även från 59, led av PK:s styr 33, v ordf 34— 37 o 40-43, skattmästare 47-53.

G 10 febr 1912 i Sthlm (enl vb för Täby, Sth) m Sigrid Charlotta Sofia Olsson, f 10 juli 1888 i Tensta, Upps, d 4 juni 1978 i Sthlm, Västerled, dtr till trädgårdsarkitekten Axel Vilhelm O o Hulda Charlotta (Lotten) Lindqvist.

Biografi

Anton L siktade till en början på apotekar-banan, blev farm kand 1906 o tjänstgjorde på apotek i Sthlm. 1910 slog han om o skrev — "i avsikt att studera till tidningsman" (L:s minnesanteckningar) — in sig vid UU, där'han blev fil kand 1915. Efter ett kortare vikariat på Dagens Nyheter fick han sin grundläggande journalistiska skolning vid Upsala Nya Tidning som medarbetare (fast anställd 1911) åt den legendariske Axel ("Koftan") Johansson (bd 20). På UNT arbetade han som politisk referent, ledarskribent, teateranmälare o musikrecensent, o utsågs 1917 till redaktionssekr. Efter ett kort mellanspel vid Sv telegrambyråns redaktion i Malmö blev han våren 1918 redaktionssekr på Svensk handelstidning, en nystartad daglig stockholmstidning, som var avsedd att bli en sv motsvarighet till Financial Times.

Från nyåret 1921 knöts L till DN som medarbetare på den politiska avdelningen. Hans anställning på DN skedde kort efter det att verkst direktören Sten Dehlgren inträtt som huvudredaktör under O v Zweigbergks sjukdom. Följande år blev Dehlgren chefredaktör. L blev Dehlgrens "närmaste medarbetare på tidningen" o "främste medhjälpare" (Torbacke 1, s 53 o 63), framför allt som ledarskribent i inrikesfrågor. När Dehlgren 1925 efter en schism med tidningens ägare fråntogs ledningen av avdelningarna för politik o kultur, vilka lades först under Torsten Fogelqvist, senare under Leif Kihlberg, förflyttades L till posten som chef för handelsredaktionen.

L medarbetade emellertid som ledarskribent i ekonomiska ämnen även under sin tid som handelsredaktör. 1949 lämnade han handelsredaktionen o blev åter i huvudsak ledarskribent, som medhjälpare åt Herbert Tingsten, fram till sin pensionering 1951. När ledarsidan 1959 behövde en förstärkning, o Tingsten infor sin snart förestående avgång inte ville binda tidningen för en långsiktig lösning, inträdde L vid sjuttiotre års ålder åter som ledarskribent. Arrangemanget fortsatte under första hälften av 1960, sedan Tingsten efterträtts som chefredaktör i DN av Sven-Erik Larsson o Olof Lagercrantz, o i kortare perioder ett par år därefter.

Vid sidan av sina huvuduppgifter på DN som ledarskribent o handelsredaktör anlitades L ofta för referat av anföranden, debatter o utredningar, som musikkritiker o, efter pensioneringen, som radio- o TV-recensent. Han har betecknats som "tidningens i särklass flitigaste medarbetare" (Torbacke ger statistiska belägg 1, s 32, 35-36, 109, 171, o 2, s 390—92, på L:s anmärkningsvärt höga produktivitet). En förutsättning for denna var, utöver hans mångsidighet o arbetsamhet, en ovanlig förmåga att skriva snabbt o samtidigt korrekt. Den imponerade stort på hans omgivning, även när han långt in i pensionsåldern återinträtt i tjänst.

L gjorde sig i sina ledare, krönikor o nyhetsartiklar främst bemärkt som ekonomisk skribent. Han tog sig an detta område på uppdrag av Axel Johansson i UNT under första världskriget, då problemen kring krigsfinansieringen o den sv försörjningen under varuknapphet o avspärrning ställde högre krav än tidigare på kvalificerad bevakning i pressen av ekonomiska frågor. Som ekonomiskjournalist var han självlärd, i hög grad genom studier av Gustav Cassels o Eli Heckschers skrifter, men nådde snart anseende som en av de kunnigaste o skickligaste i sin generation. En av hans mest uppmärksammade insatser gällde bevakningen i DN av Kreugerkraschen 1932, dess för- o efterspel. L kunde härvid utnyttja initierade informationer från prof Martin Fehr (bd 15), som var förvaltare i Kreugerkonkursen o dessförinnan hade förordnats att bevaka riksbankens intressen i Ivar Kreugers affärer. Fehr hade 1922 på L:s förslag varit anställd på DN som politisk skribent.

Som ekonomisk o politisk kommentator förfäktade L i utpräglad grad liberala idéer. Hans framställningssätt var klart o effektivt, stundom med en krydda av sarkastiska eller kärvt ironiska tonfall. Hans attityd kunde ibland tolkas som ett uttryck för cynism o brist på socialt engagemang. Tingsten, som i övrigt i sina memoarer visar varm uppskattning av L, beskriver honom som "sällan eggad till något passionerat inlägg" (Tingsten 3, s 63). B Ohlin betecknade (1944) L som avgjort mer "manchesterliberal" i sin helhetssyn än folkpartiet. L hade på 30-talet varit starkt kritisk mot Ohlins, G Myrdals o E Wigforss idéer om att arbetslösheten skulle bekämpas med en aktiv, efterfrågestimulerande konjunkturpolitik. Han hade emellertid en odogmatisk syn på förhållandet mellan liberalism o socialdemokrati. Han talade på 20-talet för vänstersamverkan i politiken. Det hade varit en grad- o inte en artskillnad mellan Brantings socialism o liberalismen, skrev han i en dödsruna över Hjalmar Branting 1925. Han var en ivrig anhängare av DN:s på borgerligt håll hårt kritiserade linje i pensionsfrågan efter AK-valet 1958, en linje som innebar att tidningen förordade en lösning i nära anslutning till socialdemokraternas förslag.

L kombinerade en stark pliktkänsla, när det gällde att ställa upp för ståndpunkter o riktlinjer som DN:s redaktionella ledning fastställt, med en vaken vakthållning kring tidningens integritet o oberoende. Han reagerade skarpt mot försök från ägare, partier eller andra utanför redaktionen stående grupper att påverka nyhetsförmedlingen eller åsiktsbildningen i spalterna. Som handelsredaktör var han "angelägen om att i alla avseenden hävda Dagens Nyheters oavhängighet av intressen inom affärslivet. Alla på tidningen kände det betryggande att ha en så självständig och oantastlig man på den posten" (Kihlberg). I denna hållning ingick också en kritisk attityd till nyhetskällorna.

L:s "lojalitet o hängivna arbete, ofta i skymundan, för ett företag, som inte alltid belönade hans insatser med tacksamhet och uppskattning" har framhävts (Torbacke 2, s 411). L uppfattade själv förflyttningen till handelsredaktionen 1925 som en förvisning o ansåg att han orättmätigt hade offrats i samband med konflikten kring Dehlgren. Det skänkte honom därför en särskild tillfredsställelse att på äldre dagar med obruten kraft komma tillbaka till ledaravdelningen, där han kom att svara för en personlig kontinuitet mellan 10-talets skribenter o 60-talets.

Farbror till L var rättskemisten prof B Valter H L (1859–1929) o son till L är prof emeritus Örjan L (f 1912,d 2005).

Författare

Jan Magnus Fahlström

Arkivuppgifter

L:s minnesant:ar från 1949 (delvis tr i Ljungquists DN-historik, jfr tr arb nedan) i Ljungquists saml, Sveriges pressarkiv, RA. En senare version från 1964 hos Maja Hansson-L, Sthlm.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Penningpolitiken i de nordiska länderna under kriget (Nordisk tidskrift ... utg av Lettcrstedtska föreningen, N S, årg 22, 1946, Sthlm 19[46—]47, s 351—364). - Pensionsfrågan och pressen (Svenska tidningsutgivareföreningen. 50 år. Minnesskrift utg med anledning av föreningens femtioårsjubileum den 31 maj 1948 [red: G Bjur-man], Sthlm 1948, 4:o, s 184-189). - Från marknad till regleringshushåll. Huvuddrag av det ekonomiska förloppet före, under och efter andra världskriget (Städernas allmänna försäkringsbolag 125 år. Minnesskrift. 1828-1953, Sthlm 1953, s 11—59). — Sju apotcksår - Upsala nya tidning -Svenska telegrambyråns malmöredaktion - Svensk handelstidning - Dagens nyheter (Ur Dagens nyheters historia, d 3. I Ljungquist, 1922—1946, Sthlm 1954, s 523-536). - Medarb i Upsala nya tidning 1910-18, Svensk handelstidning 1918-20 o DN från 1921 (vissa sign art där om kreditpolitik o räntefrågor uppräknade i U Willers, Svensk kreditmarknad 1930—1943, bibliografisk översikt, Sthlm 1945, s 16 o 165).

Källor och litteratur

Källor o litt: Tidn:klipp, DN:s arkiv. U Brandeli, Dagbok med DN (1976); I Ljungquist, Ur DN:s hist, 2-3 (1953-54); B Ohlin,'Ung man blir politiker (1972); PK:s porträttmatr 1952 (1951); H Tingsten, Mitt liv [, 3-4] (1963-64); J Torbacke, DN o demokratins kris 1922-46 [, 1 -21 (1972). - Nckneröver L i DN av L KihlbergoJ M Fahlström. — Meddel av L omkr 1960.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anton F Lindberger, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10446, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Magnus Fahlström), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10446
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anton F Lindberger, urn:sbl:10446, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Magnus Fahlström), hämtad 2024-04-20.