Meriter

Linder, Ernst, f 25 april 1868 på Åminne, Pojo, Nylands län, Finland, d 14 sept 1943 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: godsäg o politikern Kristofer Alexander Ernst L o Maria Amelie Albinia Lavonius (bd 13, s 84–87). Volontär vid Livg till häst 1 juni 87, elev vid krigsskolan på Karlberg 18 juli 88-23 okt 89, underlöjtn vid Livg till häst 8 nov 89, genomgick infanteriskjutskolan 93, militärridinst i Hannover 93–95, löjtn vid Livg till häst 27 febr 95, master i Sthlms fältrittklubb 96–00, genomgick krigshögskolan 00–02, regementskvartermästare 31 dec 02, sekr i Jockeyklubben 05–07 (v ordf 33–43), aspirant vid Generalstaben 1 jan 03–31 dec 05, ryttmästare 6 okt 05, militärattaché i Paris o London febr 09–20 juli 11, major i armén o chef för ridskolan på Strömsholm 27 aug 12, överstelöjtnant i armén 23 okt 15, vid Livg till häst 1 jan 16, överste i armén 5–12 febr 18, generalmajor i finska armén 6 april 18, insp för finska kavalleriet 18, avsked ur finsk tjänst 30 okt 18, åter införd i finska arméns rullor 4 febr 19, i reserven 24 juli 19, avsked ur reserven 22 juni 20, i sv arméns reserv 20, ordf i Samf Sverige-Finland 20–43, en av stiftarna av o ordf i Aero-transport 24, generalmajor i generalitetets reserv 14 jan 27–39, generallöjtn i finska armén 25 april 38, chef för sv frivilligkåren i Finland dec 39, general av finska kavalleriet 40. – LKrVA 27.

G 1) 30 aug 1894(–1905) på Toppeladugård, Genarp, Malm, m frih Augusta Wrangel v Brehmer, f 22 april 1874 där, d 25 april 1910 i Sthlm, Hedv El, dtr till hovjägmästaren frih Gustaf Helmuth W o Ingrid Charlotta Christopherson; 2) 13 sept 1905 i Sthlm, Livg till häst, m frih Märta Johanna Fredrika Cederström, f 13 nov 1873 på Lövsta, Funbo, Upps, d 15 juli 1925 i Djursholm (enl db för Livg till häst, Sthlm), dtr till löjtn frih Claes Edvard C o frih Märta Leijonhufvud samt förut g m kammarherren frih Louis De Geer (bd 10, s 455); 3) 6 maj 1927 i Sthlm, Klara (lysn i Skeppsh, Sthlm) m Ylva Wiveka Trolle, f 26 aug 1892 på Klågerup, Hy by, Malm, d 6 okt 1974 i Sthlm, Osc, dtr till överhovjägmästaren frih Nils Axel Arvid T o frih Anna Eleonora Sofia Leijonhufvud samt förut gm kommendörkaptenen Erik Valdemar Hermansson Wrangel.

Biografi

L:s far, frisinnad o politiskt aktiv vid lantdagarna 1863/64 o 1867, avled några veckor efter sonens födelse; han hade drabbats av tyfus under hjälparbetet för de av den svåra missväxten nödåret 1867 drabbade, som i stora skaror begett sig söderut. Modern gifte 1872 om sig med konsuln o donatorn Oscar Ekman (bd 13, s 73). L kom att växa upp i Sverige, huvudsakligen i Sthlm, dit styvfadern flyttat, o behandlades med stor generositet av denne. I denna miljö fick L många betydelsefulla kontakter o impulser. Under ungdomsåren utvecklades L:s intresse för friluftsliv. Jämte sin jämnårige kamrat, den likaledes finlandsfödde, tidigt faderlöse, sportintresserade Leonard Jägerskiöld (bd 20), hörde han till skidsportens pionjärer. Under några sommarvistelser i Finland övervägde L att i likhet med den jämnårige Gustaf Mannerheim söka sig till rysk tjänst som kavallerist. Efter en tid kom han dock tillbaka till Sverige o tog studentexamen som privatist. Han sökte sig till kavalleriet o blev efter officersexamen löjtnant vid Livgardet till häst.

1909–11 tjänstgjorde L som militärattaché i Paris o London. Hans erfarenheter där sade honom, att kavalleriets roll i ett kommande krig skulle förändras. Man måste öka dess eldkraft. Redan tidigt insåg han även flygets möjligheter o dess militära betydelse. Efter hemkomsten från utlandstjänstgöringen övertog L chefskapet för ridskolan på Strömsholm o sökte där omsätta sina erfarenheter vid den militära utbildningen, som borde inriktas på krigets senaste utveckling. Från ridskolan återgick L till sitt gamla regemente som överstelöjtnant.

Tack vare god ekonomisk ställning kunde L ägna sig åt hästsporten. Till det yttre ovanligt ståtlig, mörklagd o temperamentsfull, väckte han uppmärksamhet. Han deltog i en lång rad ryttartävlingar i Sverige o utlandet o vann stora framgångar, trots det handikapp som hans längd på 190 cm innebar. L ledde 1912 den första ryttarexpeditionen till London Horse Show. Hans största triumf var segern i olympiska prisridningen i Paris 1924. Sakkunniga har sagt, att hans framgångar bla byggde på karaktärsstyrka o en skarp intelligens. Han blev ett internationellt erkänt ryttarnamn.

Finlands frihetskrig, som inleddes 28 jan 1918, förde L åter till hans fädernesland. Han ansökte, först av många sv officerare, om avsked, varefter han blev överste i armén, samt anmälde sig för tjänst i Finland; hans vän sedan tidigare år general G Mannerheim hade nyss av den lagliga regeringen utsetts till överbefälhavare. 10 febr kunde han infinna sig hos denne i Seinäjoki. I sina Minnen säger Mannerheim: "Överste L och hans förmåga kände och uppskattade jag sedan gammalt, och jag hade därför beslutit anförtro denne finskfödde och sin faders hemland tillgivne man en hög befälspost." Det blev närmast chefskapet för den i västra Finland kämpande sk Satakunda-gruppen. Som stabschef hade L fatt en duglig rikssvensk officer, majoren Helge Malmberg. Under de veckor, då den nya finska armén byggdes upp, ankom det på L att sörja för utbildning o organisatoriska uppgifter. Men samtidigt sände överbefälhavaren L på en inspektionsresa till den karelska fronten, där hårda strider som bäst pågick. L återvände efter en vecka med starka intryck av de karelska förbandens duglighet men även av deras improviserade skick o bristen på krigsmateriel. Som ledare för Satakunda-gruppens operationer skulle L hålla fronten mot Björneborg o aktivt förbereda en offensiv mot det centrala Finland. Gruppen kunde uppnå flera betydelsefulla framgångar, bl a vid Ikalis 10–11 mars.

När Mannerheim i mars ansåg tiden kommen för en offensiv operation riktad mot Tammerfors, orienterade han (5 mars) L om planen, som tydligen påverkats av nyheten om ett tyskt ingripande i Finland. L var emellertid starkt betänksam. I ett brev 7 mars till Mannerheim framhöll han sina tvivelsmål om tiden var inne för en så stor uppgift. L fick muntligen anföra sina synpunkter vid ett möte i Kauhajoki, där han förordade ett uppskov med offensiven, till vilket beslut överbefälhavaren själv redan kommit. Under de senare inledda Tammerfors-operationerna hade L till uppgift att med sina förband innesluta staden från väster. Efter slaget vid Tammerfors (6 april) fick den L:ska gruppen rycka fram mot sydväst. En vecka senare intogs Björneborg.

L hade emellertid redan den 27 mars tilldelats uppgiften att som kommendör för en ny grupp, bestående av trupperna i Savolax, utökade med avdelningar från såväl västarmén som östarmén, inta Kymmenedalen. Han dirigerade nu sina trupper koncentriskt mot älvens mynning. 4 maj nåddes Fredrikshamn, samma dag intogs Kotka. De upproriska i området kapitulerade. Det var, skriver Mannerheim, en "skickligt och snabbt utförd operation". 16 maj ledde L sina trupper vid den stora paraden i Hfors, som markerade frihetskrigets slut.

När Mannerheim 27 maj 1918 nedlade överbefälet i protest mot senatens beslut att söka tysk hjälp för arméns fortsatta uppbyggnad som led i en orientering mot Tyskland, följde L exemplet. Med Mannerheims triumfatoriska återkomst till Finland de sista dagarna av år 1918 o val till riksföreståndare öppnades en ny verksamhet för L. Han blev nu inspektör för kavalleriet. När Mannerheim efter presidentvalet 25 juli 1919 lämnade finländsk statstjänst o avreste till England o Frankrike, följde L honom. Han ledsagade även Mannerheim på hans politiska orienteringsresa i Europa.

Det blev för L en svår besvikelse, att han efter återkomsten till Sverige ej användes för aktiv tjänst. Han fick ej den befordran till regementschef, som vid olika tillfällen ställts i utsikt; vid några tillfällen hade det negativa avgörandet politiska förtecken (L 1935). 1927 utnämndes han dock till generalmajor i reserven. För L, liksom för Mannerheim, blev 1920-talet en tid av privatliv o verksamhet under hand till försvarets stöd. Han arbetade för utvecklandet av förbindelserna mellan Sverige o Finland o för hästsportens främjande liksom för flygets. Sina minnen o erfarenheter från Finlands frihetskrig skildrade han i den omsorgsfullt dokumenterade volymen Från Finlands frihetskrig (1920). Till detta ämne återkom han (1935) med en längre framställning i boken Efter sexton år, där han även kunde ta ställning till åtskilligt av den polemik av krigshistorisk innebörd, som förts under de gångna åren. Till skillnad från Mannerheim, som fann sådana skrifter närmast överflödiga, var L ivrig att föra fram sin syn. Förbindelserna med Finland, dess försvarsmakt o dess överbefälhavare upprätthöll han med stor omsorg o ofta med visad generositet. Ett uttryck för den beundran L väckt var bl a att han utsågs till hederschef för Tavastlands ryttarregemente. Med Mannerheim förde han genom åren en brevväxling, som orienterade om händelser o opinioner i Sverige.

Liksom Mannerheim såg L tidigt vart utvecklingen i Centraleuropa kunde leda. Han kom under 1920- o 1930-talen att göra en betydande insats i den sv försvarsdebatten. Vid ett uppmärksammat auditoriummöte 1925 skisserade han efter 1925 års beslut en ny försvarsreform. De tankar som L härvid förde fram kom att påverka den yngre officersgeneration som senare skulle svara för försvarets återuppbyggnad o som leddes av bl a Helge Jung o C A Ehrensvärd. L:s åsikter har säkerligen påverkat 1930 års försvarskommission. Han kunde även förmedla kontakten mellan de sv officerarna o Mannerheim. L stödde, jämte sin halvsyster Alba Langenskiöld, ekonomiskt försvarsrörelsen. Han torde ha bestritt en väsentlig del av kostnaden för Ny militär tidskrift liksom för publikationen Antingen – Eller. C A Ehrensvärd har vittnat om L:s betydelse för försvarsintresset under dessa år: "Under den långa tid, då arbetet för vårt försvars upprättande ur dess vanhävd mången gång syntes hopplöst, stödde general Linder både i ord och handling dem som arbetade för riksförsvarets sak. Han hade en stor del i de förarbeten vilka ledde till den ljusning, som 1936 års försvarsbeslut innebar" (SvD). Till L:s insatser under dessa år hör även stöd till frivillig militärutbildning.

Efter vinterkrigets utbrott utsågs L – trots sin ålder – till chef för den sv frivilligkåren i finska Lappland med C A Ehrensvärd som stabschef. De avreste 6 jan 1940 till Torneå, där staben tillsvidare var förlagd. L skulle från slutet av febr svara för försvaret av en stor del av nordligaste Finland. Redan i mars följde fredsslutet mellan Sovjetunionen o Finland. För sina insatser blev L befordrad till general av finska kavalleriet.

Vänskapsförbindelserna med Mannerheim bestod livet ut. I likhet med denne ivrade L för ett nordiskt samarbete i syfte att möjliggöra en självständig neutralitetspolitik. Liksom Mannerheim hade L kommit till en negativ uppfattning om den tyska nazismen; i ett brev till halvbrodern Oscar Ekman på Bjärka-Säby sammanfattade han sin på erfarenheter från många års Tysklandsbesök grundade negativa uppfattning. L såg därför med oro på det beroende av Tyskland, som Hitlers angrepp mot Sovjetunionen framtvang 1941, o han sökte i sin verksamhet förbereda en annan finländsk politik; krafterna räckte dock ej längre till för någon mera betydande insats.

Författare

Stig Jägerskiöld

Arkivuppgifter

L:s saml i KrA, innehållande brev (från bla A Douglas, G Mannerheim o G Törngren), föreläsn:-anteckmar o div ppr ang L:s deltagande i Finlands krig 1918 o 1939-40 mm. - Brev från L till bla H Elmquist (13 st) o G Mittag Leffler i KB, till G Mannerheim i Mannerheimska stiftelsen, Hfors, till bla S Hedin (13 st) i RA o till O Ekman på Årnäs bruk, Skar.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Studieresor till utländska ridskolor 1913. Sthlm 1920. 4:o. 28 s, 28 s pl. - Från Finlands frihetskrig. Sthlm 1920. 231 s, 32 pl-bl, 13 kartor, 4 kartbl. — Några erfarenheter från fälttåget i Rumänien 1916—1917 sammanställda i Generalstabens krigshistoriska avdelning. Sthlm 1924. 132 s. [Föret; ur av L själv samlat otr material.] — Stämningar och intryck från frihetskriget (När Finlands öde avgjordes, skildringar från frihetskriget, Upps o Sthlm (tr Hfors) 1927, 4:o, s 63-66). -Operationen mot Kouvola, Kotka och Fredrikshamn (Finlands frihetskrig skildrat av deltagare ..., 8. Krigets slutoperationer i östra Finland, Hfors 1928, 4:o, s 340-373, 1 karta; tidigare i finsk uppl: Suomen vapaussota, 8. Viimeiset sotatoimet Itä-Suomessa, Jyväskylä 1927, s 386—417). — Suomen vapaussota [rec av två sv arb om frihetskriget] (Historiallinen aikakauskirja, [årg 26,] 1928, Hfors, s 283-302; tills med G. M. Törngren). -Om kavalleriet. Några krigserfarenheter sammanställda. Sthlm 1930. 82 s, 8 kartbl. - Problemet Sverige-Finland. Några uttalanden. Sthlm 1930. 43 s. 2. uppl 1939. 55 s. Övers Hfors 1930, 55 s. -Några synpunkter på språkfrågan i Finland. Föredrag i Stockholm den 7. maj 1934. Sthlm 1934. 15 s. Övers Hfors 1934, 15 s. — Kavalleriet kan icke undvaras. Sthlm 1935. 31 s. — Efter sexton år. En återblick på mitt deltagande i Finlands frihetskrig. Sthlm 1935. 4:o. 357 s, 40 pl-bl, 3 kartbl, 3 d:o i pärmficka. Övers Hfors 1936, 343 s, 31pl-bl, 11 kartor, 2 kartbl, 1 d:o i pärmficka. — Dagorder. [Dat: Rovaniemi 15/3 1940.] Uooå. 4:o. (1) s. (Svenska frivilligkåren. [Dagorder,] N:r 50; undert.) — Mongolinvasionen i Central-Europa 1241. Ett sjuhundraårsminne. Sthlm 1941. 26 s. — Kring Finlands andra frihetskrig. Strödda minnen från min verksamhet. Sthlm 1942. 40 s, 2 kartbl.

Utgivit: G Bouveng, Dagbok från ostfronten, red: A. Wattrang (omsl), Sthlm 1928, VIII, 325 s, 3 kartor (föret); De officiella handlingarna om en liten gosses sjukdom och död utg av hans fader, Sthlm 1934, 123 s (text).

Källor och litteratur

Källor o litt: Allhems sportlex, 3 (1951); A Bore-nius, E L o Finland (SvD 25 sept 1943); Carpelan; A Douglas, Operationerna kring Tammerfors (1925); dens, Jag blev officer (1950); C A Ehrensvärd, E L in memoriam (SvD 15 sept 1943); dens, I rikets tjänst (1965); Oscar Ekman 1812-1907. En minnesbok, ed O Mannström (1922); B Est-lander, E L dä (1925); dens o S Jägerskiöld, Fin-Iandskomm:s verksamhet (1940); FBH; Finlands frihetskrig år 1918, 1—6, ed Komm lör frihetskrigets hist (1921-25); N Fischerström, Ridskolan å Strömsholm (1918); H Hamilton, Dagböcker 1917-1919 (1956); A Hedin, Maria Ekman. Lev-nadsteckn (1925); E Heinrichs, Mannerheimge-stalten, 1-2 (1957-59); J Hellner, Minnen o dag- böcker (1960); L A Jägerskiöld, Upplevt o uppnått (1943); S Jägerskiöld, Den unge Mannerheim (1964); dens, Gustaf Mannerheim 1906-1917 (1965); dens, Gustaf Mannerheim 1918 (1967); dens, Riksföreståndaren (1969); dens, Mannerheim mellan världskrigen (1972); dens, Fältmarskalken (1975); dens, Marskalken av Finland (1979);CGLaurin, Minnen, 1908-1918 (1932); C G Mannerheim, Minnen, 1—2 (1954); J K Paasi-kivi, Minnen, 2 (1959); K Wahlbäck, Finlandsfrågan i sv politik (1964); G Wiedesheim-Paul, General L en ridkonstens mästare (SvD 18 sept 1943).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ernst Linder, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10519, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10519
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ernst Linder, urn:sbl:10519, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2024-04-26.