Meriter

Lindström, August Fredrik (Fritz), f 5 juli 1874 i Sthlm, Hedv El, d 4 jan 1962 i Arvika. Föräldrar: kamreren August Fredrik L o Emma Harmonia Sofia Selander. Lärling hos dekorationsmålaren Carl Grabow i Sthlm, elev vid Konstnärsförb:s skola där 92–94 o 95-96, vid Valands konstskola i Gbg 94–95, vid Kristian Zahrtmanns konstskola i Khvn 96–97, led av Konstnärsförb 96–00 o från 01, studieresor i Europa 97–00, bosatt o verksam i Värmland från 03.

Trolovad 1900 (lysn 2 dec i Sthlm, Ad Fredr) m Anna Wretman, f 26 april 1875 vid Lobos de Tierra, Peru, d 12 aug 1909 i Sthlm (enl db för Arvika landsförs), dtr till sjökaptenen Johan Magnus W o Selma Malvina Ahlgren; g 23 maj 1916 i Väsby, Malm, m musiklär Ellen Gunhilda Hallen (syster till Maja Fjaestad, bd 16), f 8 mars 1879 i Landskrona, d 19 juni 1967 i Sthlm, Skarpnäck, dtr till prosten Lars H o Sofia Benedikta Trägårdh.

Biografi

Fritz L sattes som ung i målarlära o arbetade en kortare tid som lärling hos dekorationsmålaren Carl Grabow (bd 17) på Karlavägen i Sthlm. Grabows ateljé var huvudleverantör av teaterdekorationer till Sthlms många olika scener. Tillsammans med gode vännen Björn Ahlgrensson fick L här utföra ett både hårt o bitvis enformigt arbete. I kamratkretsen av unga konstnärer kring skulptören Knut Åkerberg umgicks både han o Ahlgrensson med bl a Ivan Aguéli o Olof Sager-Nelson, o där träffade han också den blivande författaren Per Hallström (bd 18), som hade stor del i att L:s kulturella o musikaliska intressen tidigt väcktes. Ett viktigt steg i L:s utveckling var beslutet att söka in vid det mot konstakademins undervisning oppositionella Konstnärsförbundets målarskola. L blev bland många sökande antagen i den första årskursen o åtnjöt här under flera år en undervisning, som han själv senare betecknat som "bra men ensidig". Som elev ingav han stora förhoppningar o fick tydligen också mycken uppmuntran, bl a av skolans lärare o ledare Richard Bergh (bd 3). Bland kamraterna återfanns både Ahlgrensson, Aguéli, Sager-Nelson o Axel Erdmann. Den senare skulle bli L:s mycket gode vän. Tillsammans kom de bägge att, ovanligt nog, debutera redan under studietiden, nämligen (utom katalogen) vid förbundets utställning i april 1894.

Det var också i sällskap med Erdmann som L hoppade av skolan för ett år vid Valand i Gbg. Här studerade han för den erkänt entusiasmerande Carl Larsson o levde i övrigt ett bohemiskt konstnärsliv tillsammans med de lika fattiga vännerna Albert Engström o Otto Holmström. Kvartetten kom att kallas "Burgårdskotteriet", namnet efter bostaden i det förfallna fd värdshuset Ullstorp vid Burgården i Örgryte. Ibland kom också Sager-Nelson, som sporadiskt var elev vid Valand, på tillfälligt besök. Han o L var för övrigt de enda unga stockholmsmålare som verkligen blev uppmärksammade vid det stora nordiska konstnärsmötets utställning i Gbg sommaren 1896. Så upptogs L som medlem i Konstnärsförbundet, som han visserligen lämnade i protest vid den väntade schismen 1900 men återvände till året därpå. Han fullföljde nu också sin utbildning med ett år vid Kristian Zahrtmanns konstskola i Khvn o ett par års studieresor runtom i Europa, bl a till Paris, London o Italien. Vistelserna utomlands möjliggjordes av tändsticksmagnaten Fred Löwenadlers mecenatskap, som Bergh lyckats utverka åt sin fd elev.

Redan under de här åren framträder klart de två huvudgenrerna i L:s konstnärsskap: landskapet o porträttet. Starka intryck från Berghs o Karl Nordströms stämningsmåleri återfinns t ex i Sång om Visby (1897; NM) med dess stora syntetiskt behandlade färgfält, liksom i Gumma från Bretagne (1898; Thielska gall). Flera självporträtt från samma tid visar dock en alltmer personlig hållning, en större koloristisk sensibilitet o en friare, mer uttrycksbärande penselskrift, något som även i hög grad gäller t ex vänporträttet av Aguéli (1898; NM). Här förmärks redan det för L typiska subjektiva o samtidigt psykologiskt inträngande förhållandet till modellen.

Våren 1903 flyttade L tillsammans med trolovad o två små barn till Rackstad utanför Arvika, en trakt där han med endast korta avbrott skulle förbli bosatt till sin död. Flyttningen till Värmland far ses som ett utslag av tidens nationalromantiska dragning till det sv landskapet men också som ett försök att lösa de för en ung konstnärsfamilj ständigt akuta ekonomiska problemen. Under åren kring sekelskiftet utvecklades ett slags självhushållande konstnärskoloni vid sjön Racken (bl a Christian Eriksson, Gustaf o Maja Fjaestad i Taserud, Björn Ahlgrensson i Perserud, g m L:s syster Elsa). Man hade ingen gemensam konstnärlig målsättning, men man umgicks flitigt under opretentiösa sällskapliga former, hjälpte varandra praktiskt o ekonomiskt o ställde vid några tillfållen också ut gemensamt (Sjöberg).

Landskapet runt sjön Racken blev nu en av L:s starkaste inspirationskällor. I enstaka figurala stämningsmålningar som Våreld från 1904 (Värmlands mus) finns ännu en del kvar av 90-talets syntetisering, även om färgerna ljusnat, men snart viker stiliseringen för en allt saftigare realism o en allt större friskhet, särskilt i de talrika, koloristiskt glödande höstlandskapen. Porträttbeställningarna blir flera — det var på dem L försörjde sig o sin familj — o träffsäkrare i personskildringen; nämnas bör kamratporträttet av Bror Lindh från 1910 (Västra Värmlands fornminnesfören) o porträttet av den avgående rektorn vid dåvarande Gbg högskola, prof Johan Vising från 1915 (GU). L deltog också flitigt i Konstnärsförbundets o senare Sveriges allm konstförenings utställningar.

L kämpade under dessa år tappert både mot fattigdom, yttre katastrofer o inre problem. "Det enda jag lyckas åstadkomma är skulder", skrev han i ett brev till Nordström (21 maj 1907), där han klagade över sin ekonomiska nöd o över svårigheterna att avyttra några målningar. När L:s trolovade dog, blev hans medfödda neurasteni, kännetecknad av periodvis förlamande ångest eller apati, alltmer kännbar, vilket de noggrant förda dagboksanteckningarna vittnar om.

Ett nytt, lyckligt skede i L:s konstnärsskap inträdde i o med hans gifte 1916. Både 1920-o 30-talen blev ytterst produktiva med omfattande sociala engagemang i olika konstfrågor, utställningssammanhang o liknande. De många vårlandskapen, ofta med gracila, ibland lätt naiviserande björkstammar i förgrunden, har ett optimistiskt anslag o en intimt-lyrisk karaktär, som vittnar om konstnärens ständigt levande upptäckarglädje inför naturen. Efter flera års kringflyttande i Arvika-trakten hade han skaffat sig konstnärsbostället Gammelhage i Rackstad, som skulle bli hans fasta punkt i tillvaron, o han betraktade sig nu som värmlänning. Under 30-talet tillkom några av de psykologiskt finaste personskildringarna, nämligen målningen av prof Hjalmar Holmquist (1933; LU), ovanligt nog i breddformat med den magnifika gestalten i ytplanet mot ett leende värmländskt sjölandskap, o det brett upplagda, ytterst kraftfulla porträttet av vännen, violinisten o professorn vid MA Lars Zetterquist (1938; MA), sittande med sin fiol under armen o stråken i handen. De sista åren i L:s liv präglades av lättande ekonomi, relativ psykisk harmoni o så gott som oförminskad skaparkraft. De många porträttbeställningarna dominerade, i synnerhet från läkare o kommunalmän, men i hans samlade œuvre ingår även stilleben, enstaka akvareller, pasteller o — från ett tidigt skede — etsningar. Efter att, 78-årig, ha "upptäckts" av dåvarande nationalmuseichefen Otte Sköld blev han 1952 särskilt inbjuden att delta med en retrospektiv kollektion på Liljevalchs vårsalong. 1961 utsågs han till årets Fröding-stipendiat.

Författare

Eva Sundler

Arkivuppgifter

Almanackor av dagbokskaraktär i familjens ägo. — Brev från L till A Fja:stad o K Nordström i KB.

Källor och litteratur

Källor o litt: N Johnson, art om L (Nya Verm-landstidn 28juni 1941); kat till minnesutställn över L på Värmlands mus (1963); H Lång, Den unge Albert Engström (1959); H Sjöberg, Konstnärskolonin vid Räcken, en minnesbok (1976); SKL; S Strömbom, Konstnärsförb:s hist [2] (1965); Värmland, ett storslaget o egenartat landskap (1946).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Fredrik (Fritz) Lindström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10692, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Sundler), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10692
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Fredrik (Fritz) Lindström, urn:sbl:10692, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Sundler), hämtad 2024-04-23.