Meriter

Langenskiöld, Bror Carl (Karl) Johan, f 26 jan 1857 i Pau, Frankrike, d 30 juni 1925 i Danderyd, Sth. Föräldrar: senatorn frih Carl Fabian Teodor L o Maria Magdalena af Björksten. Studentex vid Sv normallyceet i Hfors 26 maj 74, FK vid univ där 12 maj 77, prom fil mag 31 maj 77, jur utr kand 21 dec 81, auskultant i Åbo hovrätt 14 jan 82, sekr i borgarståndet vid lantdagen 82, inskr i kejsarens kansli för Finland 31 dec 82, deltog i lantdagarna 85 (sekr i statsutsk) o 88, disp för jur utr drsgrad vid univ i Hfors 4 maj 86, jur utr lic o jur utr dr där 22 maj 86, föreläste i nationalekonomi där 87, led av dir för Nord aktiebank för handel o industri i Viborg 1 jan 89, VD där 90—91, verksam vid Skand kreditab i Sthlm 92, sv medborgare 19 juli 95, VD o led av styr för Skand kreditab i Sthlm 95—01, led av styr för dito i Gbg 95—01, för Oxelösunds—Flen—Westmanlands jernvägsab 95—01, deltog i bildandet av Trafikab Grängesberg—Oxelösund 96, ordf i styr där 98—01, led av styr för Örebro—Köpings jernvägsab 97—01, förste deputerad bland riksbanksfullm (chef för Riksbanken) 01—12, v ordf där 10—12, led av Sthlms stadsfullm 03—09, av stora försvarskomm sept 07—dec 10 o flera andra statliga kommittéer, ordf i styr för ab D Carnegie & co 07—09, v ordf i handels- o sjöfartsnämnden i Sthlm 10—17, led av FK 16—19 (led av bankoutsk 16—19, av andra särsk utsk 18—19). — LVA 12.

G 7 sept 93 i Gbg, Domk, m Alba Maria Ekman, f 20 nov 74 där, ibid, d 2 dec 59 i Danderyd, Sth, dtr till grosshandl konsul Johan Oscar Ekman (bd 13) o Maria Amelie Albinia Lavonius (bd 13).

Biografi

Karl L fick av G Mittag-Leffler, som då var prof i Hfors, en grundlig skolning i matematiskt tänkande. Efter magisterpromotion vid filosofiska fakulteten fortsatte han studierna vid den juridiska, där han disputerade på en nationalekonomisk avhandling, Om överflyttning av skatt. L vantrivdes med språkstriderna i 80-talets Finland o planerade att efter examen flytta till Sverige men stannade i hemlandet då han förordnades att vid univ föreläsa om Finlands finansrätt. När det 88 blev aktuellt att centralisera förvaltningen av Finlands ekonomi, uppdrogs åt L att i Sverige, Danmark, Preussen o Belgien studera de statliga bokföringssystemen. 90 lade han fram ett skickligt utformat reformförslag, som blev genomfört 10 år senare. Efter hemkomsten kallades han till en befattning vid en av Finlands största banker o blev inom kort bankens chef.

91 blev L närmare bekant med Skandinaviska kreditab:s sthlmschef H Davidson, som imponerades av L:s kunnande o personlighet o erbjöd honom tjänst som sin närmaste man i Sthlm. L satte sig snabbt in i de nya förhållandena, o när Davidson dog 95 var L självskriven som hans efterträdare. Efter att ha blivit sv medborgare valdes han in i företagets styrelse, o under de närmast följande åren ökades avsevärt bankens inflytande o omslutningssumma. 96 överenskom flertalet banker i Sthlm att uppdra åt Kreditaktiebolaget att vara central för den ömsesidiga inlösen av de i avtalet deltagande bankernas — däribland Riksbankens — sedlar o postremissväxlar. Vid sammanslagningen av Grängesbergs gruvbolag o de tre järnvägar som transporterade malm till exporthamnen Oxelösund spelade bankens krediter o L:s förhandlingsskicklighet en viktig roll. Resultatet blev Sveriges dittills största bolag, Trafikab Grängesberg-—Oxelösund.

Fram till 97, då en ny lag tillkom, konkurrerade Riksbanken vid in- o utlåning o sedelspridning med privatbankerna men hade en otidsenlig organisation o gjorde mer intryck av ämbetsverk än bank. Enligt den nya lagen skulle banken omdanas, förlora inlåningsrätten men få monopol på rätten att trycka sedlar, o regeringen kallade L 00 till ledamot av en kommitté, som hade i uppdrag att föreslå ändrade bestämmelser för bankernas sedelutgivning. När kommittén lade fram sitt förslag — i det väsentliga präglat av L:s sakkunskap — blev han utsedd till bankofullmäktig o vald till förste deputerad o riksbankschef. Förtrogen med sv bankväsen o utrustad med grundliga kunskaper i den teoretiska bankvetenskapen lyckades han smidigt lösa de problem som uppstod vid nyordningen, o 04 var reformen genomförd.

I fortsättningen lade L om Riksbankens verksamhet till att i första hand bli en bankernas bank o undvika konkurrens med privatbankerna, samtidigt som han krävde att dessa skulle medverka vid åtgärder som han fann nödvändiga i landets intresse. Vid ett par tillfällen kritiserades han för att ha begagnat sin ställning till att utöva ett väl kraftigt tryck på vissa banker i syfte att förmå dem att åtaga sig krediter som kunde te sig riskabla, men de omtvistade krediterna räddade två banker o flera industrier. Med påfallande intresse för tekniska detaljer moderniserade L Riksbanken, o när den 06 flyttade till Helgeandsholmen hade den fått en ny o effektiv organisation. L ansåg dock att omdaningen kunde föras vidare o ville ge banken en självständig ställning gentemot statsmakterna med Bank of England som förebild. Regering o riksdag borde utse ett bankråd, som skulle överta bankoutskottets funktioner o dessutom oberoende av riksdagen o politiska vindar tillsätta bankens styrelse. L utarbetade ett förslag till ny organisation med nödvändiga lagändringar, som blev grunden för en av flera riksdagsmän väckt motion, När den avslogs, begärde L, som i flera frågor var oense med bankoutskottet, sitt avsked som riksbankschef.

I riksdagen o Sthlms stadsfullmäktige representerade L högern, men i vissa frågor var han dogmatiskt liberal, o som fullmäktig avvek han från partilinjen, när han motarbetade stadens köp av Traneberg o andra egendomar i Bromma. Som ordf för de av Sthlms stads handels- och sjöfartsnämnd tillsatta fondbörskommitterade förde han också i viss mån sin egen politik, när han genomdrev en omorganisation av fondbörsen, som 16 fick en chef o fast anställd personal. Som riksdagsman yttrade han sig huvudsakligen i bank- o finansfrågor. Han anlitades vid statliga utredningar o var bl a från 02 ledamot i den kommitté som steg för steg lade om statsbokföringen o senare i den beredning vars arbete resulterade i tillkomsten av Riksräkenskapsverket.

Från 07 bar L huvudansvaret för förvaltningen av de stora värden som tillfallit konsul Oscar Ekmans arvingar. Han var en utpräglad pliktmänniska o kände ett starkt ansvar för det sätt på vilket han förfogade över sina tillgångar. Han hjälpte frikostigt finska flyktingar o landsförvista, o vid inbördeskrigets utbrott blev han finska regeringens borgensman för ett banklån på 1 miljon kr. Tillsammans med sin hustru donerade han stora summor till Åbo akademis bibliotek o till Gbgs högskola. Efter hans död utgick legat till bl a en av VA förvaltad fond till stöd för nationalekonomisk forskning o till frivilliga försvarsorganisationer.

Författare

Olle Franzén

Arkivuppgifter

Brev från L i KB, RA, UUB o VA samt i Åbo akad:s bibi. Brev bl a även i Skand bankens arkiv, Gbg, o i SE-bankens arkiv, Sthlm.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om överflyttning af skatt. Akad afh. Hfors 1886. 91 s. — Betänkande angående de allmänna principerna vid en ifrågasatt reorganisation af det finska kassa-och räkenskapsväsendet, enligt kejserliga senatens för Finland uppdrag. Hfors 1890. 4:o. 253 s. — Kommittén för granskning af statens bokföring m. m. Promemoria afgifven. [Rubr.] Sthlm 1904. 4:o. 3 s. — Med anledning af prof. Cassels skrift "Riksbanken under krisen 1907—1908". Några anmärkningar. [Omsl.] Sthlm 1908. 16 s. [Sep ur AB s a.] — Erik Johan Ljungberg. Minnesteckning (Levnadsteckningar över Kungl. svenska vetenskapsakademiens ledamöter, bd 6, Sthlm (tr Upps) 1921—38 [—39], s 103—132, 1 portr; även sep, 1923, 30 s, 1 portr). — En återblick på den enskilda sedelutgivningen i Sverige. Föredrag vid presidiets nedläggande i Kungl. vetenskapsakademien den 11 april 1923 (VAÅ 1923, Sthlm (tr Upps), s 231—251).

Källor och litteratur

Källor o litt: A Attman, D Carnegie & co 1803—1953 (1953); K Belfrage, Mitt livs hausse o baisse (1951); R Benckert, Benckerts testamente. Konfidentiella anteckn:ar ang bankinspektionens verksamhet, ed E Söderlund (SkS, Handhar, 4, 1976); Carpelan; [G Cassel,] K L (Levnadsteckn:ar över VA:s ledamöter, 6: 1, 1921—32); dens, I förnuftets tjänst, 1 (1940); O Donner, Till historien om frihetskrigets finansiering (Hågk o livsintr, 16, 1935), s 209; O Gasslander, Bank o industriellt genombrott, 1—2 (1956—59); H Hamilton, Dagböcker 1917—1919 (1956); G Lagergren, Efterlämnade dagboksanteckmar, 2 (1953); Y Larsson, På marsch mot demokratin (1967); N Meinander, Gränges. En krönika om sv järnmalm (1968); Minnesskr vid Sthlms stadsfullm:s femtioårsjubileum . . . 1913 (1913); H E Pipping, Bankliv genom hundra år (1962); Redogör för kejserliga Alexandersuniv i Finland 1884—1887 (1887); O Rydbeck, K L (Nationalekon fören 1877— 1927, Minnesskr, 1927); Sthlms fondbörs 100 år (1963); F Ström, I stormig tid (1942); E Söderlund, Skand banken i det sv bankväsendets hist 1864—1914 (1964); R Törnebladh, Riksdagsminnen (1913). — Art om L i AB 17 dec 1911; nekr:er i Djursholmstidn 3 juli, GHT 1 juli o Huvudstadsbladet 2 juli 1925.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
B Carl (Karl) J Langenskiöld, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11002, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11002
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
B Carl (Karl) J Langenskiöld, urn:sbl:11002, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-20.