Meriter

Leijonstierna (Leyon-), Daniel, före adl Figrelius, f omkr 1605 i Landeryd, ög, d 23 aug 1664 i Norrköping. Fader: prosten Nicolaus Hemmingi. Inskr vid UU nov 21, mag där 10 febr 29, inskr vid univ i Leiden 14 jan 35, i Utrecht hösten 35, i Orleans juni—aug 37, JD där 37, studier i Paris sensommaren 37, vald till justitieborgmästare (justitiepresident) i Norrköping 5 juni 38, k fullm 1 mars 39, led av borgarståndet vid riksdagarna 40, 41, 43 o 45, adl 16 sept 45 (introd 2 mars 47), led av ridderskapet o adeln vid riksdagarna 47, 50, 55, 56 o 60.

G 1) någon gång under tiden julen 37— febr 38 m Anna Sparre, f 19, d 18 juni 51, begr 14 dec 51 i Norrköping, dtr till ryttmästaren Bengt S o Kerstin Åkesdtr (Bååt); 2) 21 okt 54 på Norrö, Kättilstad, Ög, m Christina v Scheiding, f 30 juli 73, dtr till ståth Otto v S o Margareta v Masenbach.

Biografi

Som informator hos familjen Sparre på Rossvik kom L i nära kontakt med rikskanslern Axel Oxenstierna, som var förmyndare för de tidigt föräldralösa barnen. Kanslern organiserade o lät finansiera L:s o hans alumners utrikes studier. I Orleans blev L jur dr på en dissertation om Cornelius Sullas lagar om lönnmördare o Pompejus mot fadermördare. Efter hemkomsten gifte sig L med en syster till sina elever o blev därmed besvågrad med Schering Rosenhane, sedan 1637 landshövding i Östergötland.

Genom samarbete mellan Rosenhane o Oxenstierna, vilka ansåg, att den snabbt växande, viktiga industristaden Norrköping behövde en effektivare förvaltning, insattes L mot borgerskapets vilja som justitieborgmästare o utrustades med k fullmakt. Till skenet uppehölls dock lagliga former. L, som saknade praktisk erfarenhet av administration, misslyckades emellertid nästan helt i de ålagda uppgifterna: handelspartering, inrättande av hantverksämbeten, organisation av nattvakten, stadsplanereform, försök att sätta stopp för de utländska industriledarnas självsvåld m m. Oxenstierna o Rosenhane beslöt då att tillsätta ännu en k borgmästare i staden, o 40 befullmäktigades krigsfiskalen Olof Hisingh att vara drätsel- och byggningsborgmästare. Genom dennes arroganta sätt kom L att vinna i popularitet o valdes 42 åter till stadens riksdagsman. Han insjuknade dock, o Hisingh trädde i hans ställe. När denne återkom från riksdagen utan tillfredsställande svar på stadens besvär, utbröt upplopp. Oxenstierna lät tillsätta en kommissorialrätt o en smed blev avrättad. Drottning Kristina, som 44 blivit myndig, inledde en försoningspolitik. L belönades med adelskap o donationer. Det oxenstiemska reformprogrammet reducerades, främst av ekonomiska skäl.

Sin svåraste uppgift mötte L o Hisingh, då 41 års stadsplan skulle genomföras o praktiskt taget varje byggnad i staden antingen rivas eller flyttas. Början gjordes med beslut om flyttning nedströms av "åbodama" (varumagasinen). Dessas ägare hävdade företrädesrätt att bebygga de så skapade nya tomterna. Magistraten sade nej. När L av Hisingh lät sig tilldelas den troligen attraktivaste åbodtomten, svarade dess ägare med att vägra riva. L hävdade att tomlvalet gjorts uteslutande för att markera presidentämbetets anseende, ej av privata intressen. Åbodägarnas obstruktionspolitik följdes av andra. Först sedan en brand 55 härjat stadens centrala delar o 41 års stadsplan delvis reviderats, framträdde mot slutet av 60-talet en ny stadsbild.

Antalet avlönade befattningshavare i Norrköping hade i Oxenstiernas planering gjorts för stort i förhållande till stadens resurser. Vanligen kunde tjänstemännen inte få ut hela sin lön. När L, med större framgång än andra i samma ärende, av drottningen vid hennes besök i Norrköping 61 utverkade dels en kraftig lönehöjning, dels k brev på att hela hans lön skulle utbetalas ur stadskassans säkraste inkomstkälla, tolagen, väckte detta förbittring bland kollegerna på rådhuset. Tanken väcktes att få presidentämbetet avvecklat.

Under 40- o 50-talen bevistade L de flesta riksdagarna, först i borgarståndet, sedan på riddarhuset. Ett par gånger tillhörde han SU, t ex 43 o 55. Där torde hans insikter i internationell rätt ha passat väl. 55 pläderade han mot det förestående kriget. Vid riksdagen 50 argumenterade han mot en reduktion, av vilken han som nyvorden adelsman o donatarie skulle drabbas hårt. — Sin framställningskonst prydde L med långa latinska citat o ett ofta överrikt bildspråk. Sannolikt hade hans kapacitet kommit bättre till sin rätt på den diplomatiska banan, för vilken Oxenstierna 41 hade honom i åtanke.

Författare

Björn Helmfrid

Arkivuppgifter

Brev från L till Axel Oxenstierna, RA,

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: AdRP 4:1—2, 5:2, 6, 8 (1871 —86); B Helmfrid, Tiondelängderna som källa till ett byalags ekon hist 1555—1753 (1949), s 158 f; dens, Ståthöga, Norrköpingsgård. Bönder o herrskapsfolk på en östgötagård (1952); dens, "De på Stenhuset". Studier från Holmens bruks första storhetstid (1959), s 61 f, 98, 123; dens, . . . iblandh handt-wercken dhet förnämbste . . . Studier i norco-pensisk bryggerihist (1959), s 27—46; dens, Tiden 1568—1655 o Tiden 1655—1719 (Norrköpings hist, 2—3, 1965—71) o i dessa arb anf källor.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Daniel Leijonstierna, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11184, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Helmfrid), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11184
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Daniel Leijonstierna, urn:sbl:11184, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Helmfrid), hämtad 2024-04-19.