Meriter

2 Lewenhaupt (Leijonhufvud), Karl Mauritz, bror till L 1, f 15 maj 1620 på Vinas, Västra Ed, Kalm, d 12 dec 1666 i Sthlm. Inskr vid UU 28 maj 35, vid univ i Leiden 38, ryttmästare o chef för fältmarskalken Gustav Horns livkompani till häst 16 april 44, överste för sv o finska adelsfanan 15 febr 45, dessutom överste för ett tyskt reg till häst vid sv armén i Tyskland 6 okt 46, generalmajor av kavalleriet 31 maj 51, riksråd 3 okt 53, krigsråd 20 maj 54, överste för ett reg tyska ryttare 1 febr 55, generallöjtn av kavalleriet 6 juni 58, erhöll uppdrag att sätta Kalmar i försvarstillstånd 7 okt 59, befälh över exp mot Norge 30 jan 60, generalguvernör över Finland 16 mars 64 men avsade sig befattn kort därpå, fältmarskalk 25 juli 65, president i krigskoll från 17 okt 65.

G 1) 8 dec 46 m drottn Kristinas hovjungfru Dorotea Wrangel, f 14 april 27 i Marienburg, d 29 juni 54 i Sthlm, dtr till översten Hans Wrangel o Hillevi Posse; 2) 19 jan 57 i Wismar m frih Anna Maria Kruus, f 25 mars 42 i Sthlm, d 18 juni 16 på Vinas, dtr till kammarrådet Johan K o grev Catharina Oxenstierna.

Biografi

Karl L fick en grundlig teoretisk uppfostran. Efter universitetsstudier i Uppsala 1635—37 sändes han till Leiden. Härifrån fortsatte han till England, Frankrike o Italien, där han lärde sig språk o utbildade sig för krigaryrket o ägnade sig åt ridderliga ex-ercitier. L använde liksom sina bröder namnformen L men kallas oftast Leijonhufvud. Efter hemkomsten blev han 44 ryttmästare för Gustav Horns livkompani till häst o deltog i kriget i Skåne. Året därefter utnämndes han till överste för adelsfanan o deltog vid armén i Tyskland i trettioåriga krigets slutskede, då han också var chef för ett värvat tyskt regemente till häst.

Som chef för adelns rusttjänst var L med om Kristinas kröning o kallades 53 till riksråd. Han deltog med sina bröder i drottningens nöjesliv — vid ett tillfälle i dec 51 anförde han den ena riddarskaran på Rännarbanan — men hörde inte till de inflytelserika vare sig vid hovet eller i rådet. Däremot ägnade han sig flitigt åt sina militära uppgifter o mönstrade kavalleriregementena i Sverige.

I jan 55 värvade L ett regemente tyska ryttare. En kort tid under försommaren hade han, på grund av att han svarat konungen "med hårda ord" (J Rosenhanes diarium), suttit i arrest. Sensommaren 55 följde han emellertid G O Stenbocks armé vid infallet i Polen, deltog i kuvandet av masurerna o sändes i okt på en expedition till Storpolen, där han hade lyckan med sig. Han deltog i Karl X Gustavs krigsråd i Kiel i jan 58, då övergången till Fyen beslöts o var sedan med om marschen över Bält. Hans hustru Anna Maria Kruus följde honom tidvis i fält o födde en dotter i lägret i Bröndshöj kort efter den misslyckade stormningen av Khvn våren 59.

L ansågs som en användbar man. Inför det norska hotet mot Värmland föreslogs han i rådet 1 juni 58 som högste befälhavare för trupperna till detta landskap; befälet övertogs dock av den från Livland någon vecka senare återkomne Gustaf Oxenstierna. I jan 60 blev han befälhavare för en planerad krigsexpedition mot södra Norge. Denna inställdes dock vid Karl X Gustavs död. L var närvarande vid kungens dödsbädd i Gbg.

L, som redan 54 utnämnts till krigsråd, kunde efter freden mera odelat ägna sig åt arbetet i krigskollegium. Han ivrade för sparsamhet o indragning av onödiga tjänster o sökte hävda kollegiets makt när det gällde utfärdande av officersfullmakter. Vid flera tillfällen förde han presidiet i kollegiet o visade prov på stor självständighet. Han var också mån om kollegiets oberoende ställning o vid ett tillfälle hävdade han gentemot rikskanslern sin frihet "att disputera sitt votum" (Steckzén, s 296).

L dog i dec 66 i sin fulla mannakraft efter tre dagars häftig feber "alltför bittigt och till en stor hjärtans sorg" (Hedar, s 194), klagade hans hustru som nu stod ensam tjugofyra år gammal med sju minderåriga barn. Med fog kunde hon också hävda, att han intill sin dödsstund efter bästa förmåga o enligt sin edsplikt tjänat sin konung. L ligger begravd i Riddarholmskyrkan.

Genom sitt giftermål förvärvade L ett stort antal gods, men trots detta trycktes stärbhuset av en betydande gäld. Själv hade L stora lönefordringar på kronan, som aldrig till fullo ersattes. Genom sin hustru ärvde L det Kruuska huset, Svartmangatan 6, i Gamla stan. De Kruus-Lewenhauptska vapensköldarna finns ännu kvar över porten. L ärvde efter sin mor Vinas i Västra Ed, Kalm. Han köpte 52 Eksjö hovgård i Vallsjö, Jönk, med underlydande hemman, 59 Tjolöholm i Fjärås, Hall, o 66 Övedskloster i Öved, Malm.

Författare

Alf Åberg

Arkivuppgifter

L:s mycket stora godsarkiv samlades av hans änka i kontoret på Svartmangatan, där en förteckning uppgjordes (W 717, UUB). Arkivet skingrades vid husets försäljning. En del handhar rörande L förvaras i Sjöholmsarkivet: Lewenhauptska släktarkivet, vol 6—15, RA. Här finns bl a brev, räkenskaper o arvs-handhar rör L o hans två hustrur. — Brev från L finns i RA bl a i Skriv:er till konungen (Karl X Gustav), K arkiv (Hedvig Eleonora), Rådets handl:ar o brev, 2 st till Axel Oxenstierna, 28 st till M G De la Gardie, till B Skytte (Esplunda arkiv), till B Horn, 59 st till Per Abrahamsson Brahe (Skoklostersaml) o 31 st till C G Wrangel (ibid) o 11 st till Adolf Johan (Stegeborgssaml). Källor o litt: Manuscriptsaml, vol 28 (Johan Rosenhanes diarium), RA. — J L Carlbom, Tre dagars slaget vid Warschau . . . (1906); B Furtenbach, Eda skansar (Skrifter utg av Värmlands mus, 4, 1956); S Hedar, Ensk arkiv under karolinska enväldet (1935); J Kleberg, Krigskollegii hist. Biogr anteckn:ar 1630—1865 (1930); A Lewenhaupt, Ludvig Weirik L 1622—1668 (1930); B Steckzén, Krigskollegii hist, 1, (1930); ö Tigerstedt, Det ekar under valven (1949). — Frälseg 1 : 2—4: 3 (1931—76); R Josephson, Borgarhus i gamla Sthlm (1916); S T Kjellberg, Skåne, 2 ('Slott o herresäten i Sverige, 1966); dens, Halland (d :o 1968) ; M Olsson, Riddar-holmskyrkan (Sveriges kyrkor, Sthlm, 2, 1937).

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl M Lewenhaupt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11286, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Åberg), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11286
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl M Lewenhaupt, urn:sbl:11286, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Åberg), hämtad 2024-04-26.