Meriter

3 Kellgren, Per Henry Teodor, brorson till K 2, f 23 aug 1886 på Sanna, Ljungarum, Jönk, d 19 nov 1954 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: godsäg Patrik Anton Teodor K o Emma Christina Eriksson. Mogenhetsex vid Skara h a l vt 06, officersex vid Karlberg 19 dec 08, underlöjtn vid Andra livgrenadjärreg 31 dec 08, löjtn av 2 kl 20 juni 13, av 1 kl 26 sept 17, genomgick Krigshögsk 17—19, aspirant vid generalstaben 19—21, kapten i armén 28 april 22 o i generalstaben 13 maj 22, kapten i Andra livgrenadjärreg 30 nov 22, adjutant hos chefen för generalstaben 24—26, kapten vid Svea livg 1 nov 26, åter vid generalstaben 1 jan 28, major 31 dec 29, stabschef vid norra arméfördeln 16 mars 30—15 dec 32, major vid generalstaben 17 okt 31, stabschef i infanteriinsp 21 dec 32— 3 nov 35, överstelöjtn i generalstaben 1 juni 34, vid Hallands reg 21 nov 35, överste o chef för Norra skånska infanterireg 16 nov 36, chef för lantförsvarets kommandoexp 1 okt 38—30 juni 45, generalmajor i armén 1 juli 42, chef för försvarets kommandoexp 1 juli 45—30 sept 51, generallöjtn i armén 20 sept 51. — LKrVA 38.

G 1) 22 okt 12 (—23) i Norrköping m Adéle Alice Södergren, f 25 jan 88 i Sthlm, Kat, dtr till disponenten o rådmannen Johan Fredrik S o adoptivdtr till h h Emma Alma Augusta Lindquister samt senare omg Ekström; 2) 7 nov 27 i Khvn (enl vb för Osc, Sthlm) m Gurli Boman, f 9 juni 98 i Gbg, Masthuggsförs, dtr till prakt läk Herman B o Elin Ekblom.

Biografi

Som generalstabsofficer tjänstgjorde Henry K bl a som adjutant hos chefen för generalstaben 1924—26 o var efter fullgjord passagetjänstgöring vid Svea livgarde stabschef vid dåv norra arméfördelningens stab i Östersund. K var en mycket god trupputbildare o truppförare, vilket särskilt visade sig då han var chef för övningskompanier ur I 1 vid infanteriskjutskolan på Rosersberg sommaren 28. Från Östersund återvände han 32 till Sthlm som stabschef vid infanteriinspektionen. Då infanteriskjutskolan stod direkt under inspektören för infanteriet, fick K tillfälle att även på sin nya post verka för att utbildningen vid skolan skulle ge bästa möjliga resultat. K var specialist på infanteriets stridsutbildning o strid o följde oavbrutet utvecklingen på detta område inom utländska arméer.

K var sålunda väl meriterad, när han 36 blev chef för norra skånska infanteriregementet i Kristianstad o två år senare utnämndes till chef för lantförsvarets kommandoexpedition. Han blev där mycket uppskattad av sin chef, försvarsminister P E Sköld, vars närmaste medarbetare o rådgivare han var. Bland den militära personalen var han däremot på sina håll omstridd, då det ansågs att han använde sitt inflytande hos försvarsministern för att påverka den militära befordringspolitiken.

Före K hade samtliga chefer för lantförsvarets kommandoexpedition varit överstar eller överstelöjtnanter, o befattningen betraktades då vara av passagenatur. Med motivering att det under pågående världskrig var olämpligt med täta byten på denna befattning gjordes den av 42 års riksdag på förslag av försvarsministern till en generalsbefattning, o K utnämndes till generalmajor fr o m 1 juli 42. Vid samma års riksdag hade beslut även fattats om sammanslagning av lantförsvarets, sjöförsvarets o flygvapnets kommandoexpeditioner till en för de tre försvarsgrenarna gemensam expedition. Denna omorganisation ansågs emellertid böra senareläggas till krigets slut, o 1 juli 45 tillträdde K befattningen som chef för försvarets kommandoexpedition. Dessa förändringar väckte stark kritik i militära kretsar, där man ansåg att de kunde bli en inkörsport till ministerstyre inom försvaret.

I sin egenskap av chef för kommandoexpeditionen ålåg det K att bl a sköta de livliga kontakterna med de utländska militärattachéerna, särskilt med den tyske, engelske o amerikanske, ett uppdrag som han utförde med stor skicklighet. Den tyske militärattachén i Sthlm under andra världskriget general Bruno v Uthmann tillträdde sin befattning 38, s å som K blev chef för lantförsvarets kommandoexpedition. Omedelbart före placeringen i Sthlm hade v Uthmann varit lärare i krigshistoria vid krigsakademin i Berlin. Han var kritiskt inställd mot hitlerregimen. v Uthmann besökte ofta kommandoexpeditionen. Enligt vad K själv uppgivit skall han under krigsåren ha infunnit sig där c:a 300 gånger. I början var K rädd för dessa besök: "man visste inte vad som skulle komma att behandlas. ... Det var så mycket anmärkningar på allt vi gjorde.... Men då jag lärt känna honom bättre o märkte, att han personligen visade sig förstående för oss, trots att han på order hemifrån protesterade, försvann nervositeten. Längre fram kom en annan period, då jag kände obehag inför hans besök; det var då han börjat begära understöd från militärt håll gentemot vår politiska ledning, samtidigt som hans telegram hemifrån uppsnappades av vår underrättelsetjänst."

K:s livliga kontakter med v Uthmann utgör bakgrunden till ett angrepp mot K (dock utan att hans namn utsattes) i en artikel i den engelska tidningen Reynolds News 19 maj 46 under rubriken "Swede traitor helped nazis", som senare visade sig med största sannolikhet vara inspirerad från sv håll. K blev med anledning av denna artikel hårt kritiserad i Expressen o DN, men regeringen förklarade, att vad K företagit sig vid kritiska tillfällen skett på uppdrag av o i samförstånd med den högsta militära o politiska ledningen. Samtidigt fick UD i uppdrag att utarbeta en vitbok, som utkom sommaren 46 med titeln Förbindelserna mellan chefen för lantförsvarets kommandoexpedition o tyske militärattachén i Sthlm 39—45. Skriften, som huvudsakligen torde vara författad av K, väckte en livlig debatt, o K utsattes för hårda attacker i pressen. "Jag har anledning till stor tacksamhet mot många referenter som sågo förhållandena som de voro o förstodo mitt svåra läge; å andra sidan har jag i mörka stunder fortfarande en obetvinglig lust att rista blodörn på dem, som voro ute efter min heder", säger K apropå denna pressdebatt i sin bok Sex krigsår i Skölds skugga.

Angreppen mot K för att han skulle ha uppträtt osvenskt under kriget upphörde så småningom. De byggde inte på realiteter. Kanske syftade de ytterst till att avlägsna honom som chef för kommandoexpeditionen. "En del personer som jag ditintills räknat som mina vänner, o en del rena mörkmän, tvinnade samman den snara, som var avsedd att bli mitt öde. Repet var emellertid för grovt o för smutsigt för min smala hals." Vilka personer avser K härmed? Beträffande den militära delen kan antas att denna bestod av "juntan" med H V Jung o C A Ehrensvärd som de ledande. "Mörkmännen" torde vara Otto Järte & consortes, som under K:s tid som chef för kommandoexpeditionen i pressen intagit en ytterst kritisk attityd mot K o hans agerande.

Efter avgången ur aktiv tjänst blev K ordf i Sthlms travsällskap, där han nedlade ett omfattande o i hög grad uppskattat arbete.

Författare

Erik Wikland

Arkivuppgifter

Brev från K till A Gyllenkrok, RA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: "Honny soit qui mal y pense." En samling tjänsteförteckningar. Norrköping 1917. 17 s. [Anon.] [Utvidgad uppl Linköping 1935.] (42) s. ¦— [Sign rec av E M Remarque, På västfronten intet nytt, 1929] (KrVA, Tidskrift, årg 96, 1929, Sthlm 1929 [—30], s 300—302). — Bakom diplomatiens kulisser 1914—-1917. Några anteckningar rörande förspelet till Förenta Staternas inträde i världskriget (ibid, s 319—337). — [Sign rec av A Niemann, Kaiser und Heer. Das Wesen der Kommandogewalt und inre Ausiibung durch Kaiser Wilhelm II, 1929] (ibid, s 380—389). — Några interiörer från det operativa samarbetet inom ententen aug. 1914 — dec. 1917 (ibid, 99, 1932, s 115— 144). —¦ Sex krigsår i Skölds skugga, Sthlm 1951. 206 s, 8 pl. —¦ Bidrag i Landstorms-mannen 1922—1924 samt i DN 6.5 o 16.9 1945.

Översatt: LD Clay, Europas ödestimma, Sthlm 1950, 496 s, 2 pl-bl; O Skorzeny, Hemliga uppdrag, Sthlm 1952, 431 s, 4 pl-bl.

Källor och litteratur

Källor o litt: Tjänsteförteckn:ar, KrA; G Kempffs ppr, KB. —• Art:ar i Reynolds News 19 maj 1946, i Expressen 19 maj o 23 maj 1946, i DN 24 maj, 6 juli o 7 juli 1946 o i S-T 7 juli 1946; C A Ehrensvärd, I rikets tjänst (1965); Förbindelserna mellan chefen för lantförsvarets kommandoexpedition o tyske militärattachén i Sthlm 1939—1945 (Aktstycken [Nr 33] utg av UD, 1946); J E Gester, minnestal över P H T K (KrVAH 1955); H Peyron, Generallöjtnant K:s "krigsminnen" (Ny militär tidskr 1951); W Stenhammar o R Stenbock, K Andra Livgrenadjärreg (1941). — Nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
P Henry T Kellgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11415, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Wikland), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11415
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
P Henry T Kellgren, urn:sbl:11415, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Wikland), hämtad 2024-04-26.