Meriter

Kjellin, Fredrik Adolf, f 24 april 1872 i Vårdinge, Sth, d 30 dec 1910 i Sthlm, Osc. Föräldrar: lantbrukaren sedermera bankkamrern Eric Adolf K o Anna Maria Lovisa Gyllenhaal. Mogenhetsex vid h reallärov på Norrmalm i Sthlm vt 90, ord elev vid KTH 15 sept 90, utex från dess fackavd för kemisk teknologi 10 juni 93, experimentverksamhet i Falun 93—95 o i Sthlm 95—97 o 99, tekn chef för elektrostålverket vid Gysinge bruk, Österfärnebo, Gävl, 99— 04, deläg i o ing vid Metallurgiska patent ab (Metallurgiska ab från 05) 04—09, deläg i ab Ingeniörsbyrån Allians i Sthlm från 09, konsulterande ing. — Fil hedersdr vid UU 24 maj 07.

G 1 dec 07 i Örebro m Kristina (Stina) Lovisa Andersson, f 17 sept 83 i Österfärnebo, Gävl, dtr till bruksarbetaren Anders A o Anna Kristina Blomqvist.

Biografi

Som lärare i kemi o kemisk teknologi vid KTH hade Fredrik K prof Peter Klason (s 240) o i metallurgi o hyttkonst uppfinnaren Johan Wiborgh. Aktuell vid denna tid var elektrolytisk framställning av metaller. Den hade lyckats med koppar o aluminium o tillsammans med en kurskamrat, Gunnar Cassel, gjorde K försök med zink ur zinkblände. Med hrr Siemens & Halskes i Berlin metod av 1886 hade endast järnhaltig zink erhållits. Men K o Cassel fick fram en metod, som syntes praktiskt användbar (patent 1893 nr 4037), o en fabrik planerades i Västerås för exploatering. Efter ingenjörsexamen fortsatte K experimenten i Falun, men problemet befanns svårare än väntat o metoden kunde inte göras lönsam.

En annan kurskamrat, David Kempe, hade uppfunnit en lampa för förgasad fotogen, o K deltog i utvecklingsarbetet från 97. S å bildades ab David Kempes lampa, o 00 erhöll "Lux-lampan" guldmedalj vid den internationella ljuskongressen i Wien. 01 bildades ab Lux (från 19 Elektrolux), som lanserade lampan på världsmarknaden som "bevisligen världens bästa o billigaste artificiella ljus". 75 % gick på export o användes på fabriker, järnvägsstationer, gator m m.

99 erbjöds K av brukspatron Gustaf Benedicks (bd 3) att försöka få till stånd elektroståltillverkning vid Gysinge järnbruk. K valde en djärv lösning o lyckades på förvånansvärt kort tid utexperimentera o bygga en elektrisk induktionsugn (patent 174 94). Söndagen 18 mars 00 framställdes där elektrostål, som anses vara det första användbara i världen. Det visade sig senare, att samma grundidé patenterats 87 av en italienare utan att komma till utförande. Elektriska elektrodugnar konstruerades ungefär samtidigt av italienaren E Stassano o fransmannen P Héroult. Då den sistnämnde 12 dec 00 avsände sin första järnvägsvagn med elektrojärn, betecknade han det som den elektriska järnindustrins födelsedag. K:s ugn anses som urtypen för elektriska induktionsugnar o gav kraftig impuls till fortsatt utvecklingsarbete, både av honom själv o många andra. 02 började konkurrensen med bildandet av ab Héroults elektriska stål vid Kortfors i Karlskoga, där den första elektrodugnen installerades. Elektrodugnarna gav en varm slagg, vilket hade metallurgiska fördelar.

Efter en brand vid Gysinge 10 aug 01 byggde K ett stålverk med ny stor ugn, som togs i bruk 24 maj 02. Årsproduktionen av "Gysinge elektrostål" mångdubblades inom några år, o snart blev stålet mycket berömt såsom utmärkt för alla eggverktyg. 03 sålde emellertid Benedicks aktiemajoriteten i Gysinge ab till Stora Kopparbergs bergslags ab.

K jämte ingenjör G Gröndal (bd 17), nyskapare inom malmförädling o bränsleteknik, ansågs då som landets ledande uppfinnare, vilkas metoder kunde ge avsevärda vinster. Den bekante grosshandlaren William Olsson ansåg, att en provningsanstalt borde inrättas, där man i stor skala kunde utröna "det kommersiella värdet av uppfinningar på elektroteknikens o elektrokemins område". Olssons s k Halmstadsprojekt påbörjades 03, o sommaren 04 hade han planer klara för en elektrisk stålsmältningsfabrik enligt K:s metod, men händelseutvecklingen blev en annan, o K:s patent tillhörde då Metallurgiska patent ab.

Gröndals experimentverksamhet finansierades av det sk Orionkonsortiet, dvs finansmannen Knut Tillberg, Sthlm, konsul Nils Persson, Helsingborg, o grosshandlare Alfred Petter Pehrson, då verksam i England. De upprättade kontrakt med Gröndal, vars magnetiska separeringsverk för anrikning av järnmalm väntades medföra avsevärt ökad användning av malm med lägre järnhalt. Febr 04 fastställdes bolagsordningen för Metallurgiska patent ab, Sthlm. Bolaget inregistrerades med ett aktiekapital av 3 milj kr, som huvudsakligen gick i byte för Gröndals men även en del för K:s patent — de offentliggjordes först 04. 13 juni s å införlivades P Härdens konstruktionsbyrå för bl a anrikningsverk. Härden förestod sedan bolagets konstruktionskontor i Centralpalatset, där K o Gröndal fortsatte sin verksamhet. Bolaget skulle sälja tillverkningslicenser på deras uppfinningar o nykonstruktioner. Styrelsen grundade också 04 Luleå jernverks ab, vari patentbolaget ingick med 30 % av aktiekapitalet i byte mot licenser.

05 ombildades bolaget till Metallurgiska ab med ändamål att även genom egen bruks- o gruvdrift tillgodogöra sig patenten. Bolaget hade nu högtflygande planer på att förvärva förut ganska värdelösa malmfält, som genom den nya tekniken skulle omvärderas. Man skulle grunda företag, som sedan kunde säljas med stor vinst. Rörelsekapitalet var mycket begränsat, men avsevärda krediter erhölls på Perssons goda namn.

Det första järnverk, som ombyggdes enbart för gröndalska metoderna, var 05 Herräng i Häverö (Herrängs grufab). För ståltillverkning enligt K:s metod grundades bl a Gesellschaft für Elektrostahlanlagen m b H, Berlin, för vilket ändamål K vistades där 05, o Gröndal—Kjellin, Co, Ltd, London, där K 06 engagerade Härdens bror John. Denne hade förut byggt en Kjellin-ugn vid General Electric Co:.s fabrik i Schenectady, N Y, USA, där han var metallurg. John Härden byggde i London en mindre sådan ugn men med avsevärt högre periodtal. K deltog själv i ledningen av de tyska o engelska dotterföretagen.

Metallurgiska ab fick snart en enorm omfattning. Det största engagemanget var a/s Sydvaranger, stiftat jan 06 för bearbetning av väldiga järnmalmsfyndigheter i norska Östfinnmarken. Enligt kontrakt 3 maj 07 överlämnades till K 200 000 kr i aktier mot att han avstod från tantiem, vinstandel o royalty. Vinsten 07 blev 368 064 kr o väntades sedan bli mångdubblad, men K var mest intresserad av teoretiska forskningar. Vid den stora Linnéfesten i Uppsala 24 maj s å kreerades K o Gröndal till fil hedersdoktorer.

Bolagets synnerligen vidlyftiga affärer ledde fram till en katastrof. 08 års förlust var 5,4 milj kr. På förslag av riksbankschefen K Langenskiöld fick de banker o enskilda, som lämnat krediter o borgen, klara upp den s k Metallurgiska härvan. Detta skedde under uppseendeväckande former o med avsevärda förluster, främst genom a/s Sydvaranger. Men bolaget behövde aldrig träda i konkurs utan avvecklades.

K, som nedlagt ett betydande tekniskt arbete inom bolaget, avgick 09 o bildade ab Ingeniörsbyrån Allians, Fredsgatan 10, tillsammans med Petrus Härden, som blev VD. K fortsatte med en omfattande utredning om den elektrolytiska dissociationsteorin, delvis framlagd i en av VA:s publikationer. I en hyllningsskrift, som 12 juni 10 överlämnades till prof Klason av forna elever, publicerade K en undersökning över masugnsprocessens teori.

K avled av slaganfall endast 38 år gammal.

Författare

Rune Kjellander

Arkivuppgifter

K:s efterlämnade handl:ar i Tekniska mus:s arkiv.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Den moderna dissocia-tionsteorien (TT, årg 25, 1895, Sthlm, 4:o, afd Kemi och metallurgi, s 30—32). — Om tillverkningen af elektrostål. Föredrag vid Jernkontorets tekniska diskussionsmöte den 29 maj 1902. Upps 1902. 10 s, 1 bilaga. Omtr i JKA, årg 57, 1902, Upps, s 289—296, 315 f. Ref i TT, 32, 1902, allm afd, s 208. — Zur Fabrikation des Elektrostahles in Gysinge. [Rubr.] Sthlm 1903. 15 s. — Om elektrisk järnsmältning (TT, 35, 1905, allm afd, s 260 f). — Om industriella anläggningars förorenande inverkan på luft och vatten [diskussionsinlägg] (ibid, 38, 1908, afd Kemi och bergsvetenskap, s 101). -— Ett bidrag till masugnsprocessens teori (Festskrift tillägnad Peter Klason på hans sextioårsdag af lärjungar, Sthlm 1910, s 1—41). — Den elektriska dissociationsteorien med hänsyn tagen till den elektriska energien hos jonerna. [Rubr] Upps . . . 1910. 23 s. (Arkiv för kemi, mineralogi och geologi. Utg af VA . . ., bd 4, 1912—1913, n:o 7.) Övers i Zeitschrift fur physikalische Chemie, Bd 77, Leipzig 1911. •— Bidrag i Electrochemical and metallurgical industry, vol 7, 1909, New York, o i Transac-tions of the American electrochemical society, vol 15, South Bethlehem 1909.

Källor och litteratur

Källor o litt: Bergshantering o hyttväsen (Uppfinningarna, 3, 1926, s 178 f); G Bergman, FAK (Industritidn Norden 1911, nr 1, s 5); GR Dahlander, Elektriciteten o dess förnämsta tekn tillämpningar (1893), s 673f; Ett sv järnverk. Sandviken o dess utveckl 1862—1937 (1937), s 137; E Fitger, Metallurgiska härvans hist (Affärsvärlden 1913, s 1228 ff, 1266); O Gasslander, Bank o industriellt genombrott, 2 (1959), s 167 f, 177, 253, 268; M Geitel, Världsindustrien. Teknikens segertåg i ord o bild, 1 (1918), s 312 ff; I P:son Henning, En gammal hälsingborgares minnen, 1 (1950), s 245f; Lux. Tidskr för råd o anvisn:ar vid användandet af Luxlampor o anordnande af belysn, utg af ab Lux (1907); Lärare o studenter vid Sthlms reallärov 1876-... 1956 (1958), s 141; W Palman, Elektro-metallurgi (Uppfinningarnas bok, 3, 1902, s 415); C Sahlin, FAK (Affärsvärlden 1911, s 131); dens, FAK (Blad för bergshandtering-ens vänner, bd 13, 1911, s. 186 f); Sveriges land o folk, 2 (2 uppl 1915), s 284, 477; Sv industrien 1907 (1906), s 77, 113 f; SvTeknF; Sv teknologfören 1911 (SPG, ser 2: 1, 1911), s 183; E Söderlund o PE Wretblad, Nittonhundratalet (Fagerstabrukens hist, 3, 1957), s 141 f; E Trana o C Benedicks, F A K:s elektriska induktionsugn (Daedalus 1933). —¦ Nekr över K i SvD 31 dec 1910.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Fredrik A Kjellin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11547, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11547
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Fredrik A Kjellin, urn:sbl:11547, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-04-19.