Meriter

Biografi

Ivar vidfamne, vars historiska existens är oviss, skall enligt sena isländska källor ha varit konung av bl a Sverige o Danmark, i så fall möjligen på 600-talet, o son till den skånske fursten Halvdan snialli med den angliska furstinnan Moald digra.

Enligt Snorre Sturlassons Ynglingasaga från 1200-talet skall sveakonungen Ingjald illrådes dtr Åsa ha eggat sin make konung Gudröd av Skåne att dräpa sin bror Halvdan, varefter hon lät mörda Gudröd och flydde till sin far. I, Halvdans son, samlade då i Skåne en stor här, med vilken han begav sig till Svealand för att hämnas sin fader. Inför hotet från I:s övermäktiga här skall Ingjald och Åsa ha innebränt sig, varefter I skall ha lagt under sig Ingjalds rike, hela Danmark ("Danaveldi"), en stor del av Tyskland ("Saxland"), Östersjöns östra kust ("Austr-riki") och en femtedel av England samt blivit stamfar för de senare konungarna av Danmark och Sverige.

Hervararsagan, som av olika forskare daterats till 1100-talets början eller omkr 1300 (bd 16, s 23), preciserar uppgifterna om I:s rike, som i öster skall ha omfattat Kurland och Estland, i söder västra "Saxland" och i väster Northumberland.

Medeltida isländska genealogier härleder I från den danska kungaätten Skjoldungarna. Sogubrot af fornkonungum, ett fragment av den yngre versionen av den nu förlorade omkr 1200 tillkomna Skjoldungasaga, uppger, att I kom i besittning av Danmark genom att först egga sin dtr Auds make, konung Rörek av Danmark, att dräpa sin broder och samregent Helge och sedan själv hämnas denne genom att angripa Rörek, som stupade. Sedan Aud flytt till Ryssland och där utan faderns samtycke gift sig med en konung Radbard, for I med en sv-dansk flotta mot denne men drunknade i Finska viken. Namnen Ivar, Aud, Rörek och Radbard förekommer tillsammans även i den till 1100-talet daterade eddadikten Hyndlulióð.

Uppgifterna om I har sammanställts med båtgravskickets införande i Uppland, med utgrävningsresultat i Balticum 1929—31 o med att man ansett sig kunna spåra sv gravskick o sv vapenutrustning i en 1939 undersökt hövdingagrav från 600-talet i Sutton Hoo i England (Nerman). Kombinationen av I:s erövring av Svealand med båtgravskicket har emellertid kritiserats ur kronologisk synvinkel (Forssander), o en annan engelsk båtgrav har ansetts vara äldre än de svenska, vilket tolkats som ett indicium för att båtgravskicket kan ha kommit till Uppland från England (Bruce-Mitford; jfr Lindqvist).

Författare

Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: I Andersson, Skånes hist till Saxo o Skånelagen (1947); R Bruce-Mitford, Sutton Hoo o Sverige (OoB 1948); J E Forssander, Om svear o götar (HT 1942), s 437 f; Heiöreks saga (1924); S Lindqvist, Sutton Hoo o Beowulf (Fornv 1948), särsk s 100 o 106 f; P A Munch, Det norske Folks Historie, 1: 1 (1852), särsk s 265; B Nerman, Sveriges rikes uppkomst (1941); dens, Sveriges första storhetstid (1942); dens, Sutton Hoo — en sv kunga- el hövdinggrav? (Fornv 1948), särsk s 90 f; dens, Genmäle (HT 1943), s 141 f, 144; S9gubrot af forn-konungum (1919).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ivar vidfamne, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11998, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11998
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ivar vidfamne, urn:sbl:11998, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-20.