Meriter

2 Jäderin, Edvard, bror till J 1, f 5 mars 1852 i Sthlm, Klara, d 24 nov 1923 där, Engelbr. Studentex vid Sthlms lyceum vt 69, inskr vid UU ht 69, FK vid UU 25 maj 75, bitr astronom vid Sthlms observatorium 7 juni 76—78, lär i geodesi o topografi vid KTH 77, lektor i samma ämnen där 1 juni 78—11, förest för Sthlms arbetareinst 80— 82 o 90, lär i geodesi vid lantmäteriundervisn 82—07, matematiker i Allm lifförsäkringsbol 90—96, aktuarie o chef för aktuarieavd i Lifförsäkringsab Thule 96—18, led av gradmätn:komm från 11 mars 98, chef för den förberedande gradmätnxxp till Spetsbergen 98, sv chef för 1899—1902 års sv-ryska gradmätn:exp där 99—00, led av komm ang förbättrat pensioneringssätt för sjömän nov 00—nov 04, prof i geodesi vid KTH 29 sept 11—17. — VA:s Wallmarkska pris 89, LKrVA 00, fil hedersdr vid UU 24 maj 07, LVA 23.

G 30 dec 76 i Sthlm, Klara, m Anna Ulrika Eleonora Valerius, f 16 jan 52 där, ibid, d 7 juni 30 där, Osc, dtr till snickarmästaren Jakob V o Anna Christina Lundin.

Biografi

Under skolåren visade J prov på matematiska insikter långt utöver vad som krävdes. I femtonårsåldern blev astronomi hans huvudintresse, och VA:s astronom prof H Selander lämnade honom fritt tillträde till Sthlms observatorium, som låg på bekvämt gångavstånd från det jäderinska huset på Drottninggatan. Redan 1868 blev han anförtrodd att utföra numeriska beräkningar för almanackans tabeller. Efter mogenhetsexamen började J läsa astronomi i Uppsala men avbröt studierna efter Selanders död 1870 för att under ett år med titeln amanuensbiträde tjänstgöra som observatoriechef i Sthlm och därjämte ansvarig utgivare av almanackan — den yngste genom tiderna. Han återvände hösten 1871 till Uppsala, där han under Gustaf Svanberg tjänstgjorde vid astronomiska observatoriet och senare under Hugo Hildebrandsson var amanuens vid dettas meteorologiska avdelning. Efter kand-examen blev han bitr astronom vid observatoriet i Sthlm, men klen lön och dåliga befordringsutsikter tvang honom att lämna astronomin och på inrådan av sin chef prof Hugo Gyldén sökte han lärartjänst vid KTH. Han nekade av principiella skäl att underkasta sig föreläsningsprov men fick likväl efter ett halvt års tjänstgöring med 2/3 av lönen en ordinarie tjänst som lektor i geodesi och topografi.

J hade från 1873 under ferier utfört geo-detiska arbeten för Generalstabens räkning i Norrland, och geodesin kom under hans tid vid KTH från att ha varit ett biämne att inta en central plats i läroplanen, inte minst beroende på J:s förmåga att klart åskådliggöra sitt ämne såväl praktiskt som teoretiskt. I Öfversigt af KVA:s förhandlingar 1879 publicerade han en uppsats med titeln En metod för geodetisk basmätning med stålband. Det var en ny och bekväm mätningsmetod, som under följande år ytterligare förbättrades och som möjliggjorde snabba och ytterst noggranna mätningar även av långa baser i svår terräng. Basmätningsapparaten går under namnet Jäderins strängar och dess viktigaste delar är med konstanta vikter spända band av den utvidgningsfria nickelstållegeringen invar, vilkas längder vid denna spänning blir exakt bestämda. J:s metod och instrument gör det möjligt att per dag mäta 2 å 3 km med så stor noggrannhet att medelfelet inte överstiger en miljondel av längden.- Under 1880- och 90-talen inbjöds han till Finland, Ryssland och Frankrike, där han lärde geodeter och officerare hur apparaten skulle användas, och han publicerade 1897 något som skulle kunna kallas en bruksanvisning i franska vetenskapsakademins handlingar. J fick tillfälle att pröva sin metod under svåra förhållanden vid den av honom planlagda sv-ryska gradmätningen på Spetsbergen. Geodeterna hade länge för att få en precis kännedom om jordens form velat mäta en meridianbåge på en så hög breddgrad som vid Spetsbergen. På det geodetiska området var samarbete mellan ryssar och svenskar en tradition grundad på en gemensam basmätning under 1840-talet. Under sommaren 1898 ledde J med stöd av mecenater en förberedande spetsbergsfärd, under vilken han rekognoscerade och lät uppföra signalbyggnader på bergstoppar, där triangelpunkter skulle förläggas. 1899 var han chef för den sv avdelningen av gradmätningsexpeditionen, som tack vare hans förutseende planering övervintrade under drägliga förhållanden och fullföljde mätningarna sommaren 1900. För expeditionens vetenskapliga resultat redogjorde J i sin avhandling Mesure de la base å Hecla Hook och i tidskriften Varia skildrade han besvärligheter och äventyr under resor och övervintring.

Enskilda företag och statliga institutioner drog i olika sammanhang nytta av J:s vana vid numeriska beräkningar och hans förmåga att ordna gjorda observationer och med logikens hjälp förvandla dem till allmängiltiga slutsatser. Kring sekelskiftet utredde han det ekonomiska läget i flera pensionskassor på uppdrag av bl a Statens järnvägar, och under närmare tre decennier hade han tjänst som matematiker och senare aktuarie vid försäkringsbolag. Han var en driven praktisk räknare och gav ut tabellverk och handböcker i numerisk räkning.

J hade en naturlig vältalighet och blev, eftersom han enkelt och lättfattligt kunde reda ut även invecklade sammanhang, redan som ung en uppskattad populärföreläsare. Särskilt kom han till sin rätt, när han behandlade astronomiska ämnen och med vetenskaplig fantasi spekulerade över möjligheterna av organiskt liv på andra planeter. Vid Sthlms arbetareinstitut var han under 25 år en uppskattad lärare och åtog sig för några år ledarskapet 1880, då institutets stiftare Anton Nyström av politiska skäl ansåg det lämpligt att träda tillbaka. Politiskt engagerade sig J inte aktivt, men hans åsikter var i vissa avseenden enligt samtidens sätt att se radikala. Han hade lärt känna Strindberg under skoltiden och var påtänkt som medarbetare i en radikal tidskrift som denne hade planer på att starta. 1884 satt J i den jury som frikände Strindberg i den s k Giftasprocessen. Sin blivande svåger Hjalmar Branting hade han lärt känna under gemensamma vaknätter på Sthlms observatorium och den vänskap som då inleddes bestod i alla skiften. I sitt rymliga gammalmodiga hem vid Frescati förde J ett gästfritt hus. Trots hårt arbete gav han sig tid att uppmärksamt lyssna på och försöka hjälpa dem, som sökte hans stöd.

Författare

Olle Franzén

Arkivuppgifter

Ms o självbiogr i VA. Dagböcker o brev från resorna till Spetsbergen hos fru Margareta Ulvegård, Stocksund. Brev från T i KB, SSA, UUB o VA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Ö Bergstrand, Förteckning över Edvard Jäderins av trycket utgivna skrifter (VAÅ, 1926, Sthlm (tr Upps), s 254f).

Källor och litteratur

Källor o litt: Ö Bergstrand, EJ (VAÅ 1926); H Branting, EJ (Soc-Dem 26 nov 1923); S Branting, Hjalmar Branting i familjen (Hjalmar Branting. Statsmannen o människan, 1950); G G V Hammarskjöld, E J. En minnesteckn (KrVAH 1924); P Henriques, Skildringar ur KTH:s hist, 2 (1927); A Jäderin, En undervisn:entusiast o några andra skolminnen (Hågk o livsintr, 2, 1922); M Jä-derin-Hagfors, Min far upplever polarnatten (1939); V v Kræmer, E J in memoriam (S-T 27 nov 1923); dens, Brantings på Norrtullsgatan (1939); S Leander, Från Anton Nyström till Vi som vet mest (1965); C Lundin, Nya Sthlm (1890); T Nerman, Hjalmar Branting, kulturpublicisten (1958); NE V Nordenmark, EJ (Populär astronomisk tidskr 1923); ST Palme, EJ (Skand aktuarietidskr 1923); A Strindberg, Brev, ed T Eklund, 2 Q 950); SvTeknF.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Edvard Jäderin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12270, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12270
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Edvard Jäderin, urn:sbl:12270, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-19.